1. Riksdagen beslutar att avskaffa sambolagen - lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ekonomiska förhållanden mellan sammanboende personer
skall regleras genom frivilliga avtal i stället för i lag.
Sambolagen inskränker den enskildes frihet
Sambolagen - lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem -
inskränker enskilda människors möjligheter att själva besluta över sina
samlevnadsformer. Den inkräktar också på människors integritet och
äganderätt och bör därför avskaffas.
Många människor väljer att bo tillsammans innan de gifter sig. Många gör
det för att pröva om förhållandet håller, om det kan fördjupas eller om man är
rätt för varandra. Sammanboende är då ett steg på vägen mot äktenskap.
Andra par väljer av olika skäl att aldrig gifta sig och istället förbli sambor
långsiktigt. Ytterligare andra väljer att vara sambor för att de inte önskar
omfattas av det regelverk som äktenskapet omfattar. De vill leva samman som
självständiga individer också i ekonomisk mening, även om de är ett par.
Staten hindrar dock detta idag, när sambolagen oönskat träder in.
Till skillnad från den kyrkliga vigseln, den borgerliga vigseln och det
registrerade partnerskapet är det reglerade samboförhållandet inte följden av
ett aktivt val. Människors förhållanden omfattas av sambolagen vare sig man
vill eller inte. Detta är principiellt fel. Hur människor väljer att
formalisera,
eller reglera sina förhållanden borde vara en privat fråga och inte en politisk.
En skala av möjligheter för par
Dagens möjligheter för par att formalisera sina förhållande kan sägas
utgöra en skala: Det kristna äktenskapet består av fem komponenter: att
visa kärlek inför och få förhållandet välsignat av Gud, att visa kärlek och
förhållandets seriositet inför varandra, att visa detta för omgivningen, en
uppsättning rättsliga regler, och att så långt möjligt är garantera goda
uppväxtvillkor för eventuella barn.
Den borgerliga vigseln innehåller fyra av dessa fem komponenter. Endast
den första, att visa kärlek inför och få förhållandet välsignat av Gud
bortfaller
för dem som väljer den borgerliga vigseln.
Det registrerade partnerskapet innehåller hittills tre av de fem
komponenterna: att visa kärlek och förhållandets seriositet för varandra, att
visa detta för omgivningen och en uppsättning rättsliga regler. Kyrkan har
möjlighet att välsigna förhållandet efter eget beslut.
Sambolagen är en serie rättsliga regler om sammanboende pars
ekonomiska förhållanden. Den är dock ofrivillig, till skillnad från äktenskapet
och det registrerade partnerskapet.
Det par som önskar få del av ett rättsligt skydd kan alltså välja att gifta sig
borgerligt eller kyrkligt. Om människor väljer att inte gifta sig skall staten
inte lägga sig i detta.
Vad innebär sambolagen?
Enligt RUT innebär sambolagen att det sammanboende parets
gemensamma bostad och bohag som förvärvats för gemensam
användning skall delas på hälften vid separation (5 §). Om den ena
personen anses behöva bostaden och bohaget bättre än den andra kan
denne få överta hela hemmet (10 §).
Vad gäller bostaden finns en omfattande övertaganderätt. Även om paret
bor i en lägenhet som en av dem skaffat på egen hand, innan man flyttade
ihop och som inte skall ingå i bodelningen, kan hyresrätt eller bostadsrätt
alltid övertas av den andre (16 §). Hyresrätten anses också sakna värde, och
den som förlorar den får ingen ersättning.
Det går att avtalsvägen utesluta bodelningsregeln (5 § 2 st.). Reglerna om
övertaganderätten till gemensam lägenhet går dock inte att frånskriva sig.
Både hyresrätt och bostadsrätt kan övertas av den andre parten också när
lägenheten inte ingår i bodelningen, enligt RUT.
Det är vidare oklart exakt när sambolagen börjar att gälla. Hur länge kan
ett par bo ihop på prov innan lagen träder in? I lagens mening existerar ett
samboförhållande när en ogift man och en ogift kvinna bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden. För detta krävs att förhållandet inte är
alltför kortvarigt, vad detta nu innebär. Normalt anses sexuellt samliv,
gemensam ekonomi och gemensamt hushåll finnas i förhållandet. Om det
finns gemensamma barn tyder detta starkt på äktenskapsliknande
sammanlevnad. Om det inte finns barn är en gemensam folkbokföringsadress
tecken på samboskap. Om paret inte har gemensam folkbokföringsadress
krävs normalt att det bott tillsammans minst sex månader, enligt RUT.
Reglering av ekonomiska förhållanden bör bli gällande först när sambopar
aktivt väljer det, precis som vid äktenskap eller registrerat partnerskap. Idag
är det omvänd ordning, när reglerna automatiskt blir gällande och sedan
delvis, men bara delvis, går att avtala bort.
Sambolagen bör avskaffas och ersättas med en möjlighet till frivilliga avtal
om sammanboende pars inbördes ekonomiska förhållanden. På så sätt blir de
ömsesidiga ekonomiska förhållandena föremål för människors aktiva och
medvetna val, inte av automatiskt gällande lag, som det bara delvis går att
avtala bort.