med anledning av prop. 2000/2001:34 Talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om godkännande av organ.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inte utesluta företag eller företagsorganisationer som
möjliga godkända organ.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sändarlandsprincipen.
Motivering
I propositionen föreslås en ny lag som syftar till att genomföra direktiv
(98/27/EG) om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas
intressen. Detta direktiv skall vara genomfört senast den 1 januari 2001.
Syftet med direktivet är att stärka konsumentskyddet vid överträdelser av
bestämmelser som genomför vissa konsumentskyddsdirektiv när
överträdelsen har sitt ursprung i ett medlemsland men orsakar skada i ett
annat. Regeringen har vidgat omfattningen av bestämmelserna till att
gälla även EES-länderna.
Skyddet av konsumenterna realiseras genom att medlemsstaterna
ömsesidigt medger att "godkända organ" ges behörighet att företräda
konsumentintresset i organets hemland. Regeringen har att meddela vilka
svenska organ som skall ges denna status till kommissionen.
Varken direktivet eller propositionen föreskriver någonting om lagval.
Godkända organ
De krav som direktivet ställer på ett organ för att godkännas är enligt
direktivets första och tredje artikel:
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. Syftet med detta direktiv är att närma medlemsstaternas lagar och
andra författningar till varandra när det gäller åtgärder för
förbudsföreläggande enligt artikel 2 för skydd för de kollektiva
konsumentintressen som omfattas av de direktiv som anges i
förteckningen i bilagan för att säkerställa att den inre marknaden fungerar
väl.
2. Med överträdelse avses i detta direktiv varje handling som strider mot
de direktiv som anges i förteckningen i bilagan, så som de införlivats i
medlemsstaternas nationella rättsordningar, och som skadar de kollektiva
intressen som avses i punkt 1.
- - -
Artikel 3
Inrättningar som kan föra talan
Med godkänd inrättning avses i detta direktiv varje organ eller
organisation som vederbörligen inrättas i enlighet med lagen i en
medlemsstat och som har ett berättigat intresse av att säkerställa att de
bestämmelser som avses i artikel 1 följs, särskilt
a) ett eller flera oberoende offentliga organ, med särskilt ansvar för att
skydda de intressen som avses i artikel 1 i medlemsstater där sådana
organ finns, och/eller
b) organisationer vilkas syfte är att skydda de intressen som avses i
artikel 1, i enlighet med de kriterier som föreskrivs i deras nationella lag.
Det är oklart vilka kriterier som kommer att gälla för att få ett svenskt
organ godkänt. Det enda klargörande i detta avseende som står att finna i
propositionstexten är att regeringen inte kommer att acceptera vare sig
företag eller företagsorganisationer. Organisationer som regeringen inte
finner ha tillräckliga "ekonomiska förutsättningar och realistiska
möjligheter" skall inte heller beviljas godkännande.
Vi anser inte att denna knapphändiga information är tillfyllest när det
gäller att avgöra vilka organ som kan komma ifråga. Vi anser inte heller att
det finns någon anledning till att kategoriskt utestänga företag och
företagsorganisationer från möjligheten att föra talan för ett allmänt
konsumentintresse. Företag och branschorganisationer som arbetar för fri
konkurrens är ofta de första som reagerar mot överträdelser och dåligt
uppförande. Självsanering är en metod som skall uppmuntras, och det bör
gälla även i dessa fall. Tydliga och klara kriterier som inte utesluter
organisationer enbart på grund av deras uppdragsgivare bör därför uppställas.
Med hänsyn till de svårigheter som framgår av remissvaren bör lagen bli
föremål för noggrann bevakning och uppföljning. En fråga som inte minst är
av betydelse är vilka organ som skall ges behörighet att agera "åklagare".
Regeringen bör därför ges i uppdrag att lägga fram förslag till riksdagen för
beslut av vilka organ som skall godkännas.
Litis Pendens och forum shopping
Då vare sig direktiv eller proposition innehåller någon lagvalsregel blir
förutsebarheten låg i fråga om vilket lands lag som kommer att tillämpas.
Det finns i nuläget ingenting som hindrar att ett företags agerande prövas i
olika europeiska länders domstolar samtidigt, enligt den lagstiftning som
direktivet givit upphov till. Inte heller finns det något som hindrar att samma
mål prövas flera gånger, i olika medlemsstater. Detta strider mot
grundläggande rättsliga principer och bidrar till en försämrad rättsäkerhet.
På en allt mer internationaliserad marknad är det rimligt att företag kan
förutse vilka regler som kommer att tillämpas på deras marknadsföring. I en
tillvaro där marknadsföring och handel till ständigt ökande del sker via
Internet blir situationen orimlig om effektlandsprincipen tillämpas, vilket
också fått genomslag i e-handelsdirektivet där sändarlandsprincipen nu är
fastslagen. För att uppnå klarhet och förutsebarhet bör sändarlandsprincipen
tillämpas även när det gäller andra internationella handelsrättsliga
företeelser.