1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att barns rätt att
aktivt delta i kulturlivet inte skall vara en fråga om kostnad eller
bostadsort.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det kan finnas
anledning att gå före med behandling av kulturändamålsfastigheters
avkastningskrav.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lagstiftningen
behöver förtydligas vad gäller skillnad mellan idrottssponsring och
kultursponsring.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att i lokala och
regionala avtal alltid hänsyn skall tas till de nationella kulturmålen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kulturaspekten
utgör ett centralt inslag vid utveckling av lokala tillväxtavtal. 2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behöver
göras en bättre fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verksamhet
och mer temporär verksamhet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett
återlämnande av samiska kulturskatter inleds.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga att
föra över mer pengar från arbetsmarknad till kultur. 3
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behövs
riktade insatser för att bryta kulturområdets bristande genusansvar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
ytterligare medel kan komma att behöva fördelas för att uppmuntra och
stärka det internationella kulturutbytet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att världsmusiken
kan behöva ett nationellt uppdrag och att regeringen i så fall återkommer
till riksdagen med ett sådant förslag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
verksamhetsstödet till barn och ungdomar görs oberoende av gruppens
ålderssammansättning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
liknande skatteförmåner som finns inom idrottsområdet också bör införas
inom kulturområdet för att stödja ideellt arbete. 4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga
Dalhalla Festspelsscens behov av ett permanent nationellt stöd.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
de fria teatergruppernas ekonomiska uppskrivning behöver fördubblas.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de nordiska
ländernas kulturella relationer behöver förbättras.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att lyfta
fram kommuner som faktiskt satsar på utveckling av sin
biblioteksverksamhet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att dagens
bokmoms inte är konkurrensneutral och överväga om den behöver
sänkas. 1
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
stödet till kulturtidskrifternas återkommande evenemang behöver öka.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
ett produktionsstöd för elektroniskt publicerade tidskrifter behövs.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
invandrar- och minoritetsmedierna kan behöva stöd till att översätta viss
del av sitt tidskriftsinnehåll och stöd till att utveckla pressetik,
journalistik, kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
ytterligare nationellt stöd kan behövas så att fler folkmusikcentrum kan
utveckla sin verksamhet.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nyckelharpan
upphöjs till svenskt nationalinstrument.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att festivalers och
spelmansstämmors utveckling studeras närmare så att adekvat stöd kan
ges.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utbildning i
folkdans bör ingå i existerande danspedagoglinje. 5
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förlegat sätt att
tilldela stöd till folkdansare justeras så att det ej verkar kontraproduktivt.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en princip bör
vara att minst 1 % av kostnader vid ny- och ombyggnation samt vid
infrastruktursatsningar bör gå till konstnärlig utsmyckning.
28. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur pensions-
och sjukförsäkring långsiktigt kan utvecklas till att omfatta också
konstnärer.4
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ytterligare
möjligheter för svensk form att exponeras utomlands behövs.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Svenska
institutets ställning stärks vid kulturella utländska arrangemang där
svenska politiker och näringsliv medverkar.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samarbetet
mellan Naturvårdsverket- och Riksantikvarieämbetet behöver öka och
förbättras.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet behöver förstärkas.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
amatörkulturernas ställning gentemot studieförbund behöver stärkas och
att deras organisationer ges ett utifrån verksamheten rimligt stöd.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en utvärdering
behöver göras vad avser folkbildningsrådets måluppfyllelse och
folkhögskolornas musikutbildningars utveckling.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om
en utvecklingsfond för fria filmare bör inrättas.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga ett
framtida nationellt stöd till Öppna Kanalen.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att separata
nyhetskanaler inte bör sända samma innehåll.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de tre
programbolagen SVT, SR och UR kan komma att behöva få ändrade
proportioner på sina fördelningsnycklar.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samisk
filmproduktion behöver en positiv särbehandling och öronmärkta pengar
under en övergångstid.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
presenterar hur de arbetar med att verka för att de olika medierna
självsanerar bilden av kvinnan i medierna i enlighet med FN:s
handlingsplan för jämställdhet i världen som vi antagit. 6
41.
1 Yrkandena 3 och 18 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till NU.
3 Yrkande 8 hänvisat till AU.
4 Yrkandena 13 och 28 hänvisade till SfU.
5 Yrkande 25 hänvisat till UbU.
6Yrkande 40 hänvisat till UU.
Inledning
Att utveckla sin egen förmåga
Ett barn har hundra språk. På den långa vägen till
vuxenskapet förlorar hon nittionio av dem. En grundtanke i
den gröna ideologin är att ge varje människa möjlighet att
utveckla sina förmågor och att få uttrycka sig fritt. Vi kan
inte ge barnet tillbaka sina förlorade språk, men vi tror att
kulturen spelar en avgörande roll när det kommer till den
vuxnes möjlighet och förmåga att hitta former för sina egna
uttryck. För Miljöpartiet de gröna är kulturen nyckeln till
mänsklig tillväxt.
Därför är tillgången till kultur något som inte bara den vuxne, utan även
det lilla barnet har rätt till. Barn och ungdomar formas utifrån vad samhället
anser är viktigt. Vi vill klart och tydligt visa att kultur i alla dess former
är
något samhället prioriterar.
Idag finns det anledning att misstänka att barns motoriska och emotionella
utveckling hämmas av stillasittande aktiviteter som tevetittande och dataspel.
Samtidigt visar forskning att inte bara barn och ungdomar, utan vi alla,
stimuleras av bland annat musik. I en undersökning ledd av professor Frances
H Rauscher i Wisconsin framkom att barn med olika former av problem blev
mer ansvarstagande och hade lättare för att samarbeta efter att i två år
deltagit
i ett musikpedagogiskt projekt.
En självklar grön linje är att arbeta för att priserna på kultur inte får
selektera ut barn och ungdomar. Kultur är ingen marknadsprodukt utan en del
av samhället. Varje människa, oberoende av var hon bor eller vem hon är, ska
ha tillgång till kultur. Därför anser vi att alla barn ska ha rätt att gå på
musik-
eller kulturskola och att möjligheten att få lära sig att spela ett instrument
inte
ska vara en kostnadsfråga. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kultur och demokrati
Upp till 70% av all kulturkonsumtion sker utan
skattesubventioner. Däremot erhåller det icke kommersiella
kulturutbudet ett samhälleligt stöd vilket är avgörande för
dess existens. Vi anser det vara en skyldighet från samhällets
sida att avsätta skattemedel till det offentliga kulturutbudet,
så att var och en fritt kan välja och få möjlighet att
tillfredsställa sina kulturella behov oavsett plånbokens
storlek.
Demokrati är som att städa köket. Alla måste vara med och ta sitt ansvar.
Annars gror köket som vi alla vet igen. Med ansvar följer insyn, kunskap och
möjlighet att påverka. Idag ser vi att många människor inskränker sitt
demokratiska mandat till att gå och rösta. Det räcker inte. Varför använder vi
oss inte av de möjligheter vi har att påverka och uttrycka vårt missnöje -
exempelvis med det sätt på vilket den nya pensionen är utformad? Kanske är
det en generell uppfattning att mottagaren - politikerna - är opåverkbara?
Kanske tror vi oss inte om att kunna påverka? Här tror vi i Miljöpartiet att
kulturen kan bidra till att hjälpa människor att ta större del av det
demokratiska samhället - dels genom att bättre lära känna sig själva och
genom det få ett stärkt självförtroende, dels genom att bygga upp den
grundtrygghet det innebär att kunna skriva, läsa och tillgodogöra sig sina
medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Miljöpartiet är ett politiskt parti
sprunget ur en politisk kultur som sätter fantasin, skapandet och demokratin
högt. I ett klimat som alltmer präglas av ett kommersiellt massproducerat
utbud tror vi att kultur kan verka förebyggande mot både likriktning, ett
avtacklande samhällsengagemang bland unga och en sänkt livskvalitet i
allmänhet.
Kultur och fastigheter
Miljöpartiet och sedermera även kulturutskottet har under
flera års tid påtalat att avkastningskrav på
kulturändamålsfastigheter är orimligt. Själva systemet att
fastställa alternativkostnader förefaller krystat och fiktivt.
Systemet behöver förändras. Vi noterar med tillfredsställelse
att regeringen skyndsamt ska ta tag i frågan om
lokalförsörjning för statliga myndigheter, och vi anser att det
kan finnas anledning att gå före med frågan om
kulturändamålsfastigheter genom att avveckla
avkastningskravet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kultur och sponsring
Sponsring är ett värdefullt tillskott för många verksamheter
inom den kulturella sfären. Det får dock aldrig ses som något
annat än ett sätt att få det där lilla extra. Idag tar kulturen
alltmer sponsringsandelar av idrotten. Det är därför viktigt att
inse att kultursponsring och idrottssponsring spelar på olika
arenor. Vi tycker att det är olyckligt att regeringsrättens dom
vad gäller kultursponsring inte medgav skillnaden i krav på
exponering relaterad till avdragsrätten mellan dessa två
kulturyttringar. Kultursponsringen ger ju så mycket mer i
form av goodwill vilket rimligen borde avspegla sig i
avdragets storlek. Miljöpartiet anser att lagstiftningen
behöver förtydligas så att det klart framgår att det är skillnad
mellan idrottssponsring och kultursponsring. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Kulturpolitik nationellt och regionalt
En viktig fråga för Miljöpartiet är att tydliggöra
rollfördelningen mellan nationell och regional kulturpolitik.
När nu flera län bildar stora regioner är det av avgörande
betydelse för den enskilda människan att de av riksdagen
fastställda nationella kulturmålen fortfarande gäller. Lokalt
självbestämmande får aldrig innebära att kulturen ska behöva
konkurrera med äldrevården om skatten exempelvis sänks;
det är bl a därför vi i riksdagen har fastställt just nationella
mål för kulturen - mål som omfattar värn om
yttrandefriheten, den kulturella mångfalden och kulturarvet.
Vi tror att vi genom att värna yttrandefriheten skapar
utrymme för en fri och vital debatt, vilket utgör grunderna för
en levande demokrati. Genom att arbeta för att alla
människor ska få tillgång till ett eget skapande, ett rikt
kulturutbud och ett levande kulturarv ger vi förutsättningen
för kritiskt tänkande och självständigt handlande individer.
Därför är de nationella målen icke förhandlingsbara. Kulturen
får aldrig skrivas bort i lokala avtal. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Kultur och tillväxt
Miljöpartiets ståndpunkt är att investeringar i kulturell
verksamhet inte är en framtidsbelastning för den offentliga
budgeten, utan tvärtom genererar inkomster.
Vi vill understryka nödvändigheten av att alla län får in kulturen i sina
lokalt förankrade tillväxtavtal. Det är därför viktigt att regeringen noga
följer
upp hur kulturen tas till vara i de regionala tillväxtavtalen, och hjälper de
län
som ännu inte förstått kulturens dignitet i det regionala navet. Inte enbart
därför att kultur främjar människors och regioners tillväxt, utan därför att
kultur i grunden är en fråga om demokrati.
Under föregående vår när arbetet pågick som intensivast över hela landet
med att skriva lokala tillväxtavtal slarvades inte bara kulturen bort utan även
kvinnorna. Det visade sig att det var 90 procent män som i olika
tillväxtgrupper satt och definierade vad som skulle växa till. Ett föråldrat
tänkande kom att dominera om att tillväxt är lika med mer flyg, mer vägar,
mer hamnar och mer snabba tåg på raka spår. Få fanns där att påminna om att
offentlig sektor stod för 60 procent av tillväxten under de två senaste
decennierna(1970-1990). Få fanns där för att påminna om att kulturindustrin
är en expansiv bransch som ger många nya jobb. Miljöpartiet menar att det
krävs en kulturell mobilisering över hela landet för att det budskapet ska
tränga igenom. Kultursektorns utrymme bör tillåtas växa och ta del av de 19
miljarder kronor som öronmärkts för olika tillväxtfrämjande syften. En
förutsättning för tillväxt på lång sikt är visionen om att ett långsiktigt
hållbart
samhälle förverkligas. Det kan inte tillräckligt starkt understrykas att
kulturaspekterna i detta sammanhang är centrala. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Vi vill också påminna om att när Nordiska rådet på ett seminarium om den
alltmer accelererande urbaniseringen i de nordiska länderna ställde frågan
vad unga människor efter avslutad utbildning efterfrågar för att flytta tillbaka
till sina hemregioner, visade det sig att fyra olika forskare från fyra olika
länder kom till samma slutsater - att ett rikt kulturliv stod högt upp på
listan.
Öppna bibliotek, en levande lokal teater, pigga och utmanande studieförbund
är något som de kommande generationerna vid sidan om en bra social bas
prioriterar. Detta önskemål vill vi inom Miljöpartiet tillmötesgå.
Kulturpolitik och personligt ansvar
Kulturpolitiken bör även främja ett personligt ansvarstagande
för naturen, miljön och vår omgivning så att ett ekologiskt
medvetande kan uppnås. Miljöpartiet vill komplettera de
kulturpolitiska målen med en ny målsättning där vi visar på
en livsstil som utvecklar förmågan att hantera våra liv, bland
annat vad gäller beroende av myndigheter och ett snävt
marknadstänkande.
Den kulturella friheten är demokratins livsluft. Demokrati är inte bara att
rösta, demokrati måste också vara att leva och skapa fritt. Målet för
Miljöpartiets kulturpolitik är att värna och stärka denna frihet, att göra de
kulturella uttrycken fria från beroende av politiska hänsyn, myndigheter eller
påtvingat marknadstänkande.
Slutligen vill vi påminna om att ett samhälle som ger alla möjligheter att
utvecklas kulturellt inte bara blir ett mer demokratiskt samhälle. Det blir
också ett kulturellt rikare samhälle som har lättare att förstå och ta till sig
andra länders kulturer, ett samhälle som stimulerar till integration och
motarbetar rasism och främlingsfientlighet. Ett sådant samhälle vill
Miljöpartiet vara med och utveckla.
Statens kulturråd
Statens kulturråd har en mycket viktig funktion i att fördela
statsbidrag till olika kulturområden. Men förutom att
kulturmedlen skall fördelas ligger det också på kulturrådets
bord att följa upp och utvärdera resultaten av de
verksamhetsbidrag som delas ut. Vi hoppas att trenden med
nominell inkomstminskning som kulturrådet fått under
många år nu är bruten. Rådet kan inte hela tiden få nya
uppdrag och verksamheter att finansiera utan att också få
ekonomisk förstärkning.
Eftersom kulturrådets roll blir allt större är det viktigt att pengar ägnade åt
den kulturella verksamheten inte tas till utvärderings- och
uppföljningsarbetet. Därför fortsätter Miljöpartiet att arbeta för att
kulturrådets anslag följer de krav samhället ställer på en både utökad
kulturverksamhet och på en ökad uppföljning. Den volym pengar kulturrådet
har till sitt förfogande för att se till att den bäriga och långsiktiga kulturen
främjas måste på ett vettigt sätt relateras till den volym som avsätts till mer
temporära kulturprojekt fördelade av Framtidens Kultur. Skillnaden dem
emellan är idag på tok för stor. Miljöpartiet önskar se en bättre fördelning
mellan de bidrag som går till den långsiktiga verksamheten och de som går
till de mer temporära. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Att endast bidrag kan ges till institutioner, föreningar och grupper kan i
vissa fall verka hämmande för att nya idéer ska kunna utvecklas och
realiseras. Miljöpartiet menar därför att även enskilda projekt ska vara
berättigade till bidrag, om ansökan i övrigt uppfyller villkoren.
När nu kulturrådet får ta över ansvaret för Forum för världskultur är det
oerhört viktigt att se utvecklingen i ett längre perspektiv. Fortsatt och
växande
verksamhet behöver hela tiden följas upp med relevant anslagstilldelning.
Även stödet till arbetsförmedlande verksamhet hos centrumbildningar och
organisationer som arbetar inom folkmusik- och världskulturområdet kan
komma att behöva utvidgas.
Samisk kultur
Efter många års gnölande om att öka stödet till den samiska
kulturen i Sverige så att det åtminstone kommer upp i nivå
med det norska stödet, är det glädjande att det nu finns mer
pengar att tillgå. Det har tagit lång tid att utveckla en samisk
teater och än är inte finansieringsfrågan löst på lång sikt.
Vår historiska behandling av den samiska ursprungsbefolkningen saknar
allt motstycke. År 2000 har vi fortfarande inte återlämnat konfiskerade heliga
föremål såsom trummor till deras rättmätige ägare eller till samernas museum,
organisationer och föreningar. En stor del av den samiska kulturskatten
återfinns idag på Nordiska museet, inte utställd till allmänhetens beskådande,
utan till största delen av tiden undanstoppad i källaren. Att Sverige inte ännu
antagit ILO-konventionen om ursprungsbefolkningarnas rättigheter är
tillräckligt pinsamt i sig. Att vi ännu inte återlämnat de samiska kultur-
skatterna är närmast att betrakta som en skandal. Att Nordiska museet är en
stiftelse får aldrig användas som ursäkt för ett sådant smaklöst förfarande.
Regeringen bör verka för att ett återlämnande av de samiska kulturskatterna
inleds. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Konstnärernas ekonomiska
villkor
Barnboksförfattare, kulturskribenter, skådespelare,
folkmusiker, operasångare och bildkonstnärer är några av alla
de högutbildade och professionellt utövande konstnärer som
idag inte kan leva på den lön de får i vårt land. Vi i
Miljöpartiet tycker att kulturproducenterna i ett modernt
samhälle inte ska behöva leva och verka utan en rimlig lön,
en ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, och en
riktig pension när de blir gamla. Det är inte bara förnedrande
att försöka utöva sitt värv under så usla villkor som idag
råder, det ger också en tråkig bild av hur vårt samhälle ser på
konst och skapande verksamhet. Det är ett enormt slöseri
med resurser att inte tillfullo utnyttja de otroligt välutbildade
och duktiga konstnärer vi har så många av. Det har inte
samhället råd med på lång sikt. Därför är det glädjande att vi
nu nått ett genombrott så att pengar från arbetsmarknad och
arbetsliv förs över till kultursektorn, och där fördelas utifrån
de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen. Vi ser det
som ett stort ideologiskt framsteg att den arbetsförmedlande
verksamhet som prövats inom centrumbildningarna nu
permanentas, och att det avsätts ett utökat stöd till en tredje
anställningsform inom Teateralliansen AB. Vi utgår ifrån att
ytterligare konstnärsverksamheter såsom dans och musik
utvecklar liknande fondsystem.
Genombrottet får dock bara ses som en början. Miljöpartiet vill att
regeringen kommer med förslag om att ytterligare kulturmedel fördelas dit
där de hör hemma. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kulturområdet utgör inget undantag när det kommer till frågor om genus
och jämställdhet. Det är en spegel av samhället i stort, och att många kvinnor
är aktiva inom kultursektorn innebär inte att kultursektorn är mer jämställd än
samhället i övrigt. Strukturerna och kulturen är här liksom där präglad av
manliga normer och värderingar.
Genustänkandets frånvaro visar sig bl a i de olika kulturella
beslutsfunktionerna, inköpta verk och prissättningar. Riktade satsningar
behövs för att bryta trenden. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Internationellt kulturutbyte
Det är dags att åter lyfta fram kulturens kraft vad avser
internationell solidaritet. När människor från olika delar av
världen möts och bjuder varandra till olika kulturyttringar
tror vi att det positivt påverkar demokratin. I förlängningen
ser vi det som en del av det stora fredsarbetet. Samarbetet
mellan våra närområden sker genom Nordiska Rådet, men
även enskilda svenska initiativ bör uppmuntras. Miljöpartiet
tror att ytterligare medel kan komma att behövas för att
uppmuntra och stärka det internationella kulturutbytet. Detta
bör ges regeringen tillkänna.
Nationella uppdrag
Miljöpartiet tycker det är glädjande att det nu planeras för ett
nationellt uppdrag om forskning kring hur barn och
ungdomar tillgodogör sig kultur. Hur de kommande
generationerna påverkas, växer och utvecklas genom att ta
del av den kulturella verksamheten. Vi sätter stor tilltro till att
den här forskningen ska visa vilken viktig roll de estetiska
ämnena spelar i förskola och skola.
När det gäller världsmusiken återstår dock mycket att önska.
Världsmusiken är en del av svenskt musikliv vars omfattning inte alls
återspeglas i offentliga fora som radio och arrangerade föreställningar. För att
öka förståelsen för världsmusikens betydelse behöver även den ges ett
nationellt uppdrag. Vi vill att regeringen återkommer med ett sådant förslag
till riksdagen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Som kulturutskottet tidigare har påpekat så saknar också dansen nationellt
uppdrag. Vi utgår ifrån att regeringen återkommer med förslag till riksdagen
om ett sådant uppdrag.
Teater, dans och musik
Miljöpartiet vill gärna framhålla vikten av de tre R:en -
Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar - för svenskt
kulturliv. Deras betydelse när det kommer till att sprida
kultur av riktigt god kvalitet över hela landet får inte
underskattas. Operan och Dramaten har en dubbel roll att
förvalta: dels ska de förvalta kulturarvet, dels ska de verka
nyskapande. Det ena får aldrig ta över det andra, och det är
därför regeringen gett dem ett nationellt uppdrag.
Det är glädjande att notera hur allt fler unga människor söker sig till
Operan, och att Dramaten vidmakthåller sin position som en av landets
konstnärligt mest framgångsrika scener. Det nyöppnade Elverket lockar en
ny, ung publik till teatern, och genom det ökade samarbetet med Riksteatern
har de blivit duktiga på att turnera och sprida än mer kvalitetsteater runt om i
landet. Genom uppskattade internationella gästspel i de stora världsstäderna
visar Dramaten även upp svensk teater utomlands när den är som allra bäst.
Det är verkligen glädjande att notera att så många av Miljöpartiets
kulturfrågor gått i rätt riktning. Det innebär att vi nu kan lägga mer krut på
ett
mindre antal frågor som inte känns tillfredsställande. Inom barn- och
ungdomsteatern noterar Miljöpartiet att det fortfarande finns mycket att göra.
Kanske är skolbesöken på någon av de lokala scenernas
barnteateruppsättningar eller ett besök från Unga Riks den enda kontakt ett
barn får med teater under uppväxten. Det är inte bra. I våra nordiska
grannländer finns olika typer av lagstiftning som garanterar barns och
ungdomars rätt till kultur. I barnkonventionens artikel 31 kan vi läsa:
"Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och
rekreation anpassat till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det
kulturella och
konstnärliga livet."
En solidarisk kulturpolitik innebär enligt Miljöpartiet att mer satsas på dem
som har mindre resurser eller av andra orsaker har svårt att ta del av
kulturutbudet. Detta gäller i högsta grad barnen. Därför är det viktigt att
biljettpriserna till teater-, musik- och dansevenemang hålls på en sådan nivå
att alla kan ha råd att besöka dem. Det är viktigt att fortsätta understryka
vikten av att erbjuda ungdomsrabatt, så att inte priset står i vägen för den
unga publiken.
Amatörteaterns betydelsefulla roll för ett ökat kulturellt intresse är här
något vi gärna lyfter fram. Vi har förut skrivit om hur vi ser på
professionalism och amatörism som två syskon, och att det är när de möts
som det verkligt intressanta kan ske. Det är glädjande att se att ett sådant
möte
nu är i full gång, och att samarbetet över gränserna, mellan exempelvis
Riksteatern, studieförbund, amatörscener och professionellt utbildade
skådespelare, leder till att nya publikgrupper strömmar till.
Men mycket återstår. Låt mig ta ett exempel. Barnkulturcentrum i
Eskilstuna fångar upp barn till kulturaktiviteter både genom att vara ute i
skolorna och erbjuda verksamhet i egna lokaler. Teaterlinjen på Mälardalens
högskola erbjuder eleverna på teknisk utbildning att också utbilda sig inom
teater. Men däremellan finns ett vakuum. Och bilden ser liknande ut över hela
landet. En tonåring eller en vuxen som vill fortsätta med sitt konstnärliga värv
och bli riktigt bra har inget utbud att söka. Här behöver amatörkulturens roll
utvecklas till att också möta dem som vill vidare. Därför behöver
verksamhetsstödet till barn- och ungdomar ändras så att det, precis som
tidigare, görs oberoende av kulturgruppens ålderssammansättning. Detta bör
ges regeringen tillkänna.
Det kan också ifrågasättas varför idrotten alltid åker gräddfil i alla
sammanhang medan kulturen får kämpa för varje förmån, tilldelad krona och
utrymme i media. De ideella idrottsorganisationerna har vissa skatteförmåner
vilka bör utvecklas till att även gälla inom kulturområdet. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Verksamheten på Dansens Hus har genom åren utvecklats på ett positivt
sätt, men även de har problem med hyreskostnaderna. Eftersom problemet är
så generellt förekommande driver Miljöpartiet frågan om att regeringen ska
särbehandla avkastningskravet på kulturändamålsfastigheter.
Det är verkligen roligt att så många människor börjar förstå den kraft som
finns i folkmusiken, och att Stallet verkligen blir av som samlingspunkt för
hela landets folkmusik och för musik från andra kulturer. Men ytterligare
insatser kommer framöver att behövas för att stärka folk- och världsmusikens
ställning i Sverige.
Regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner
Äntligen kommer Södermanland och Jämtland att få
länsteatrar. Det gläder oss. Det är också roligt att notera att
även Länsmusiken kommer att kunna finnas i Stockholm.
Kulturrådet kommer nu att förhandla med Stockholms
Länsmusikorganisation och ytterligare 2 miljoner kronor
tillförs till verksamheten till år 2002.
Även Vadstena-Akademien har fått ett permanent förstärkt stöd. Det är
verkligt glädjande eftersom den fyller en så viktig funktion i svenskt musik-
och teaterliv genom att varje sommar kunna ge praktik åt musiker, sångare,
hantverkare, teatertekniker och andra som ännu är i färd att utbilda sig eller
som är nyutexaminerade. Hälften av sångarna på Operan i Stockholm har
någon sommar medverkat på Vadstena-Akademien i början av sin yrkesbana,
vilket säger en hel del om den betydelse Akademien har för återväxten inom
svenskt musikliv.
En annan unik kulturverksamhet finner vi på Dalhalla Festspelsscen. Bara
det att en gammal nedlagd gruvindustri har kunnat byggas upp till en högt
stående musikscen är smått fantastiskt i sig. Här har starka energier samverkat
till att skapa en av Sveriges bästa utomhusscener med en absolut unik naturlig
akustik som tillåter musiker, sångare och skådespelare att utöva sitt
konstnärliga värv utan hjälp av tillstymmelse till sladdar eller mikrofoner.
Vilken glädje att få uppträda på en sådan scen! Det här tycker vi är helt
fantastiskt. Därför vill Miljöpartiet att regeringen återkommer med förslag till
ett permanent stöd till Dalhalla Festspelsscen, så att den unika verksamheten
tryggas och ger möjlighet att både inspirera andra och att själva utvecklas
efter förtjänst. Detta bör ges regeringen tillkänna.
De fria teatergrupperna får fortsatt endast en uppskrivning av stödet med
1,4 procent. Detta är på tok för lågt, uppskrivningen räcker inte ens till att
bibehålla befintlig standard. Uppskrivningen behöver minst fördubblas. Detta
bör ges regeringen tillkänna.
Boken och det skrivna ordet
Konstens uppgift, menade demokraten och nobelpristagaren
Eyvind Johnson, är att länka samman erfarenheter i tid och
rum. En stark konstnärlig gestaltning skapar en brygga
mellan det förflutna och det närvarande, men också mellan
verket och dess läsare.
Idag har vi all anledning att åter lyfta upp romanen och det skrivna ordet
som en sammanlänkande kraft mellan nuet och historien. Det var nämligen
länge sedan det skrevs så mycket goda och spännande böcker i Norden. På
bokmässorna runt om i världen är skandinaviska författare hett eftertraktade,
och i Tyskland talar man om det stora nordiska undret. Det är därför
Marianne Fredrikssons böcker står utställda i varenda fönster i de tyska
boklådorna, och danska Peter Hoeg hamnade som första skandinaviska
författare sedan Karen Blixen på bestsellerlistorna i USA. Norska författare
som Erik Fosnes Hansen och Jan Kjaerstad säljer i miljonupplagor, medan
Jon Fosses dramatik just nu spelas på scener över hela Europa. Detta är något
som inte enbart uppmärksammas på årets Bok- och Biblioteksmässa i
Göteborg, utan även i tidskrifter som Ord & Bild och 00-tal, som satsat stort på
att introducera och debattera den nordiska litteraturen i särskilda
temanummer. Men trots allt internationellt tal om en ny skandinavism är det
egna internordiska kulturutbytet förvånansvärt eftersatt. Böcker och tidskrifter
från våra grannländer finns inte att tillgå i svensk bokhandel, och det är dyrt
och krångligt att beställa böcker över gränserna. Det finns mycket att göra för
att förbättra de kulturella relationerna de nordiska länderna emellan, ett
arbete
som i dessa tider bara kan ge ett positivt utfall. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
Kanske kan hemligheten bakom den nordiska litteraturens framgångar
sökas i vår unika berättartradition, som värnar det episka berättandet utan att
väja för att experimentera och skapa nya former. Liksom när det gäller
bildkonsten vågar vi helt enkelt lite mer än andra. Här har det gedigna
skolväsendet, studieförbunden och inte minst folkbiblioteken spelat en
grundläggande roll för att bygga upp det kulturella självförtroendet och skapa
ett gynnsamt klimat för det skrivna ordet. I Sverige har vi inte enbart en lång
rad av duktiga författare som just nu går på export, vi är faktiskt också
världsbäst på läskunnighet. Det är därför vi i Miljöpartiet så starkt fortsätter
betona vikten av att biblioteksanslagen skrivs upp, tidskriftsstödet utökas och
tryckfriheten värnas. Vi tror liksom Eyvind Johnson att konsten har en
uppgift, och att denna är intimt sammanlänkad med människans förmåga att
förstå sig själv och sin samtid. En kunskap utan vilken en levande demokrati
inte är möjlig.
Det är därför med växande besvikelse vi noterar att tendensen bland
kommunerna att lägga ner bibliotek och biblioteksfilialer ännu inte minskat.
Det finns uppenbarligen ännu många kommuner som inte alls förstår att även
de små biblioteksfilialerna ute i glesbygden och i förorterna är livsviktiga.
Ett
gott språk lär vi oss bäst genom att läsa böcker, tidningar, serier,
tidskrifter,
ja, allt som äger fiktionens magiska kraft. Att lära sig stava, förstå abstrakta
begrepp, ta till sig främmande ord och nya uttryck lär vi oss om vi från tidig
ålder tillåts upprätta ett nära förhållande till det skrivna ordet. Vid sidan av
skolan och hemmet är biblioteket den plats där det är meningen att läslusten
ska stimuleras och behoven av böcker tillfredsställas. Idag vet vi att
bokläsandet under 1990-talet har minskat. Framförallt är det barn till
lågutbildade föräldrar som minskat sitt bokläsande. Med hänvisning till de
goda språkkunskapernas betydelse för demokratin, och med ytterligare
hänvisning till barnkonventionens artikel 31, ser miljöpartiet mycket allvarligt
på nedläggningen av biblioteken.
I och med att kommunanslagen har minskat har många bibliotek tvingats
att ta ut avgifter för olika tjänster, bl.a. för lån av böcker som biblioteket
saknar och alltså måste beställa. Detta slår hårt mot dem som bor i mindre
orter och på glesbygden där biblioteken inte är så stora. I praktiken har
bibliotekslagen där förlorat sin funktion, vilket är helt oacceptabelt.
Miljöpartiet menar att oavsett var man bor ska man ha kostnadsfri tillgång till
samma utbud som alla andra.
Vad kan man göra för att vända trenden? I sammanhanget vill vi gärna
lyfta fram alternativen. I Katrineholm tänker man nytt, och satsar på att bygga
ut nya filialer istället för att stänga ner de gamla. På biblioteket Ängeln
erbjuder man vernissager, utställningar, nya datorer och en fräsch miljö som
tilltalar barn och ungdomar. Vår förhoppning är att fler kommuner inom kort
ser Katrineholm som förebild för sin biblioteksverksamhet. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Bokmomsen har ända från början varit en kardinalsfråga för Miljöpartiet.
Som enda länder i världen har Sverige och Danmark 25 procent bokmoms. I
övriga EU-länder ligger bokmomsen på mellan 0 och 8 procent. I grannlandet
Norge har man exempelvis ingen moms alls på böcker. Miljöpartiet vill
påminna om att den kulturutredning som föranledde beslut om en ny
kulturpolitik hösten 1996 med enad röst sade att om Sverige genom EU-
tillträde tvingades införa kulturmoms så skulle den ligga på lägsta sats, det
vill säga på 6 procent, och inkludera boken. Vi vill även påminna om att
momsen inte är konkurrensneutral eftersom man idag kan beställa böcker
genom Internet utan någon moms alls. Miljöpartiet tror att det är viktigt att ge
stöd till bokhandeln, men att ett ännu bättre sätt att stimulera bokhandeln är
att sänka momsen. Billigare böcker ger ökad omsättning, vilket inte minst
gynnar de små boklådorna som idag får det allt svårare att gå runt. Detta bör
ges regeringen tillkänna.
Tidskrifter
Tidskrifternas betydelse för det kulturella klimatet får inte
underskattas. Trots att den rika flora av artiklar och texter
som tidskrifterna producerar idag är den kanske största källan
till mer ingående kunskap om svenskt och internationellt
kulturliv, så kämpar många av de etablerade tidskrifterna för
att överleva. Många drivs helt ideellt eller av ett litet antal
underbetalda eldsjälar. Detta är skandalöst. Ett bra sätt för
tidskrifterna att låta höra av sig och locka till sig nya läsare är
att ordna kulturella evenemang, som exempelvis Gläntas
filosofibarer och 00-tals lyrikkvällar. Evenemang som
Gläntas filosofibar har inte bara varit exempellösa
framgångar med fullsatta hus och långa köer utanför, utan det
har även visat sig dra en helt ny publik. Därför vill
Miljöpartiet att regeringen ger ökat stöd till de årligt
återkommande evenemang som kulturtidskrifterna så
framgångsrikt har arrangerat. Detta bör ges regeringen
tillkänna.
En ny form av kultur- och kunskapsspridning är tidskrifter på Internet. I ett
antal artiklar i dagspressen har de Internetbaserade tidskrifternas växande
betydelse - inte minst för den unga generationen - framhållits. Antalet
elektroniska tidskrifter ökar hela tiden. Särskilt glädjande att notera är att
det i
många fall är de politiskt aktiva ungdomarna som med Internet funnit ett nytt
tidskriftsmedium för att sprida sin kultur och sina idéer. Av den här
anledningen vill vi att det upprättas ett produktionsstöd för elektroniskt
publicerade tidskrifter. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller invandrar- och minoritetsmedia, med undantag för de
nationellt erkända minoritetsmedierna som nu erhåller eget stöd, är de
professionella språkrör för sina respektive språk och etniska grupper. Men på
grund av de många olika språken vet vi alla väldigt lite om vad som
egentligen står i dessa olika tidskrifter eller vad som sägs i radio- och
teveprogram. Debatterna som förs stannar alldeles för ofta kvar som en intern
angelägenhet - detta trots att integrationsfrågor i dag har en mycket
framflyttad plats i det offentliga samtalet och i det svenska samhällsbygget.
Integration i ett mångkulturellt samhälle betyder inte endast integration
mellan majoritets- och minoritetsgrupper utan i allra högsta grad även
integration minoritetsgrupper emellan. Den här uppenbara bristen i det
offentliga samtalet medför att åsikter inte bryts mot varandra och att
kommunikation inte sker. Ett sätt att öka tillgängligheten till dessa medier kan
vara att öronmärka pengar för professionell översättning av 15-20 procent av
materialet som referat eller pressreleaser. Tidskrifterna behöver också stöd för
utveckling av pressetik, journalistisk och kunskap om det fria ordet och
demokratins grundprinciper. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkmusik, folkdans och
världskultur
Folk- och världsmusikområdet erhåller i höst sin första egna
institution vilket kan ses som ett erkännande av en egen
självständig genre. Med det följer också önskemål om att
Kulturrådet följer upp utvecklingen med ökad egen
kompetens inom området.
Det är också glädjande att notera att Folkmusikinstitutet i Tobo nu får ett
eget permanent nationellt stöd. Vi anser dock att nivån kan behöva justeras
uppåt och har för avsikt att återkomma i frågan till vårbudgeten.
Miljöpartiet vill också att regeringen går in och undersöker möjligheten av
att upprätta fler Folkmusikcentrum. Rättvik är redan igång med sitt
folkmusikinstitut. I Östersund pågår ett samarbete med Trondheim om att
utveckla ett gemensamt centrum. Även i Växjö håller folkmusikens ställning
på att stärkas. I grannländerna Norge och Finland har utspridda
folkmusikcentra verkat stimulerande. Folkmusiken är en högst levande
konstform, som både återskapas och utvecklas ständigt. Dess kulturella status
stärks stadigt, inte minst bland unga människor. Och idag erkänns allmänt
folkmusiken som en professionell genre inom svenskt musikliv. Därför vill
Miljöpartiet att regeringen kommer med ett förslag till riksdagen om hur
ytterligare stöd kan utverkas till de befintliga och framväxande
folkmusikcentrum så att de kan driva sin verksamhet. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Miljöpartiet har vid flera tidigare tillfällen yrkat på att den helt unika
nyckelharpan skall få sin rättmätiga plats i svensk kultur. Vi tror att ett bra
sätt att upphöja dess särställning på är att kora den till svenskt
nationalinstrument. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller festivaler och spelmansstämmor har Miljöpartiet vid flertalet
tillfällen påtalat vikten av att höja deras kulturella status. Festivalerna
tvingas
i dag till att locka allt större publik för att överleva och får med det en
alltmer
kommersiell inriktning.
Spelmansstämmans unika roll som mötesplats för både utövare av
folkmusik, dansare och publik medför att framtida stöd behöver utformas på
ett annorlunda sätt än i dag.
När nu festivaler och spelmansstämmor utvecklas är det viktigt att befästa
också deras konstnärliga och social kvalitéer. Vi vill att regeringen studerar
utvecklingen lite närmare så att spelmansstämmornas och festivalernas roll i
kulturlivet kan beskrivas utifrån den aktuella utvecklingen. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
Även folkdansens ställning behöver stärkas genom ett utvecklingsstöd.
Detta kan lämpligen göras genom att Dansmuseets ansvar utökas.
Utbildningar i folkdans och i många kulturers dans bör utformas så att de på
sikt kan infogas i existerande danspedagogutbildning. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
De flesta grupper som framför folkdans befinner sig i en gråzon mellan
proffs och amatörer. Förlegat sätt att tilldela medel kan medföra att det i
vissa
fall är bättre att vara arbetslös artist än verksam som danspedagog på deltid
och artist på deltid. Orsaken kan bero på ren okunskap om verklighetens
utveckling men resultatet blir absurt och behöver därför omedelbart justeras.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bild- och formområdet
Sverige har under senare år utmärkt sig i internationella i
konstsammanhang. Liksom i fallet med svenska författares
verk så ökar efterfrågan på svensk konst utomlands. Ung
svensk konst anses fräck och uppstickande. Vi vågar lite mer
än andra. Det är heller inte så underligt. Vi håller en hög och
jämn standard på våra konstnärliga utbildningar, och vi har
under en lång tid värnat våra offentliga institutioner. Likväl
fortsätter de ekonomiska villkor konstnärer i allmänhet lever
under att vara skandalöst eftersatta.
Vi vill slå hål på den seglivade myt som säger att en svältande konstnär är
en god konstnär. Att skapande och ekonomiskt armod på något sätt skulle
vara en bra kombination är en gammal romantisk föreställning som inte hör
hemma i det moderna samhällsbygget. I ett modernt samhälle ska en
kulturproducent kunna få en rimlig lön för sitt arbete. Sådana saker som är en
självklarhet för medborgaren i allmänhet måste också bli självklar för
konstutövaren.
Vi ska inte längre behöva läsa i undersökning efter undersökning att
bildkonstnärer och formgivande konstnärer har ca 51 procent högre
utbildning än befolkningen i gemen, och samtidigt landar på en genomsnittlig
bruttoinkomst på 142 000 kronor. En så stor del som 25 procent av
bildkonstnärerna har dessutom en inkomst som understiger 40 000 kronor per
år. Detta skall ställas mot gemene mans genomsnittliga bruttoinkomst på 172
000 kronor. Här får inte heller genusaspekten glömmas bort. En majoritet av
bildkonstnärerna utgörs av kvinnor.
Samhället har inte råd med det resursslöseri som eftersatt efterfrågan och
ekonomiskt utnyttjande leder till. Istället för att årligen betala ut miljontals
kronor i olika former av bidrag och understöd till arbetslösa konstnärer så
anser vi att samhällets efterfrågan av konstnärernas alster och tjänster ska
öka.
Sedan 1937 finns en rekommendation om att 1 procent av
byggnadskostnaderna skall avsättas till utsmyckning för offentliga byggnader.
Miljöpartiet vill att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till
principbeslut om att minst 1 procent av den totala investeringskostnaden
avsätts till estetisk utsmyckning även vid infrastruktursatsningar, som
byggande av vägar och broar, och vid all ny- och ombyggnation av offentliga
lokaler, hyresbostäder och bostadsrätter som stöds med någon form av statligt
stöd. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi noterar med glädje att det fortfarande är en av staten prioriterad del av
kulturpolitiken att förbättra konstnärernas arbetsvillkor.Vi har sett en
permanentning av centrumbildningarna och teateralliansens verksamhet, och
vi har sett att visningsersättning kommer få förstärkt stöd. De brister som
fortfarande är akuta är frågorna om pensions- och sjukförsäkring för utövande
konstnärer. Här återstår ännu mycket att göra. Vi ser positivt fram emot att
regeringen tar tag i problematiken och under denna mandatperiod kommer
med ytterligare förslag på hur pensions- och sjukförsäkringsfrågorna för
konstnärer skall lösas på ett långsiktigt tillfredsställande sätt. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
När det gäller förslagsrätten till Konstnärsnämnden och Bildkonstnärs-
nämnden är det glädjande att regeringen nu utvidgat denna rätt utifrån
kulturutskottets önskemål. Här vill vi betona att det är viktigt med en bred och
genreövergripande kompetens i styrelserna.
Form
Det är roligt att se att det nordiska samarbetet mellan
konstnärer som arbetar med form åter ökar, men det behövs
fler insatser för att öka den internationella spridningen. Även
inom form så intar nordiska konstnärer en unik position. Det
är viktigt att tillsammans med de nordiska grannländerna
arbeta för en bättre exponering av vårt konsthantverk, och det
tror vi man gör bäst genom att inrätta fler utställningslokaler
samt stödja dem som redan finns. Ett gott exempel på hur
svensk konst sprids utomlands är det svenska kulturhusets i
Paris verksamhet. Detta är en verksamhet vi vill värna, och
som vi gärna ser utvecklas på fler ställen i världen. Vi har så
mycket att ge. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Svenska Institutet
Svenska Institutet har under många år gjort ett utomordentligt
gott arbete för att förmedla och sprida svensk kultur. I stora
internationella sammanhang där svensk kultur är en del av ett
större sammanhang vill vi framhålla att Svenska Institutets
ställning behöver stärkas. Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturmiljön och
Riksantikvarieämbetet
Kultur är en viktig kunskapskälla. Den ökar förståelsen
människor emellan, och den bidrar till en växande kunskap
om hur vi har levat och verkat i olika tider och på skilda
platser. Miljöpartiet vill värna om det inhemska kulturarvet
samtidigt som vi strävar efter kulturell mångfald, eftersom vi
både vill värna traditionen och önskar att det svenska
samhället ska vara öppet för impulser, idéer och
kulturyttringar från hela världen.
I miljöbalken har kulturmiljöns ställning stärkts. Det finns möjligheter att
inrätta kulturreservat, och Miljöpartiet tycker att det är glädjande att
anslaget
för detta ändamål nu fördubblats. Dock återstår ännu mycket att önska.
Framför allt skulle vi vilja se ett ökat samarbete mellan dem som arbetar med
natur- respektive kulturmiljö. Båda professionerna härstammar från olika
utbildningstraditioner, och ser på natur- och kulturmiljö utifrån olika
kompetenser. Men när det gäller att skydda och vårda natur- och kulturmiljön
så krävs samarbete, och därför måste det ges utrymme inom de båda verken
för ett ökat samarbete. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När nya infrastrukturer planeras finns en klar tendens att glömma bort eller
helt negligera kulturmiljön. Ett exempel är när Luftfartsverket föreslog att en
flygplats skulle byggas i Hall, och i sitt remissmaterial ut till kommunerna
inte med ett ord nämnde att den planerade flygplatsen skulle komma att
byggas rakt ovanpå ett gammalt gravfält. Detta bara som ett exempel på hur
mycket som återstår för att stärka kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen.
Ansvarig för att sprida kunskap om kulturmiljön är Riksantikvarieämbetet.
Miljöpartiet vill att Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet om
befintlig lagstiftning stärks. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Museerna
Museernas ekonomiska situation har under många år
förvärrats. Därför är det glädjande att se att det nu finns vissa
förstärkningar av anslagen. Likväl återstår det mycket att
göra för att stärka de centrala museernas ställning. Det kan
inte få lov att vara så att en stor del av ett museums möjlighet
att producera utställningar vilar på att det kommer in
sponsringspengar. Därför vill Miljöpartiet att regeringen ska
särbehandla frågan om avkastningskravet på
kulturändamålsfastigheter och att de pengar som annars går
till orimligt höga hyror får lov att stanna kvar inom
museernas egen verksamhet.
Vi ser extra positivt på att de regionala museerna nu erhåller medel till
museipedagogiska satsningar som innebär att de kan höja ambitionsnivån och
öka antalet samarbetspartner. Vi vet att kulturskatterna runt i landet är
väldigt
stora. Genom dessa satsningar ökar möjligheten för skolor och allmänhet att
del av dem.
Utvecklingsbidraget för de regionala museerna har legat jämförelsevis lågt.
Nu är vi glada för att det har fått en permanent ökning.
Vi ser även positivt på att regeringen tillsätter en arbetsgrupp som i
samarbete med universitet och högskolor utreder hur genusaspekten ska få
större genomslag i museernas verksamhet. Historien har alltsedan
tryckpressen kom i bruk skrivits av och för män. Det räcker med att titta på
illustrationerna i ett historiskt uppslagsverk för att bli övertygad om att
kvinnans roll för samhällets utveckling grovt underskattats, för att inte säga
negligerats helt. Bilder på kungar, riksdagsmän och manliga representanter
för näringslivet fyller sida upp och sida ner i stort sett varje svensk
historieskrivning. På samma sätt har våra museer genom historien fokuserat
på en enkönad utvecklingshistoria. Nu ökar medvetenheten om den bristande
genusaspekten i den offentliga kulturella representationen. För att museerna
ska kunna belysa vidden av ojämställdheten är det möjligt att ett särskilt
kvinnomuseum behöver inrättas. I ett sådant skulle man ur olika aspekter, och
ur ett såväl feministiskt som ett mer generellt hållet perspektiv, kunna ge
kvinnan hennes rättmätiga utrymme i historien. Vi i Miljöpartiet tror det är
oerhört viktigt för jämställdheten att belysa hur kvinnan som exempelvis
självständig husfru i bondesamhället, kulturbevandrad hemmafru i 1800-talets
borgerliga kärnfamilj, dubbelarbetande mor i vårt moderna samhälle, spelat
en betydligt större roll för samhällsutvecklingen än som tidigare framhållits.
För att föra vidare vår demokratiska vision om ökad jämställdhet mellan
könen till morgondagens samhälle är det av avgörande betydelse att våra barn
och ungdomar får möjlighet att skapa sig en modern bild vårt lands och vår
världs historia. En bild där inte bara mannens, utan också kvinnans olika
roller och insatser i samhällsbygget belyses. Med detta i åtanke inväntar vi nu
med spänning på vad den tillsatta arbetsgruppen för ökade genusperspektiv
kommer fram till i frågan om hur genusaspekten kan tas till vara på museer i
allmänhet, och på ett separat kvinnomuseum i synnerhet.
Folkbildningen
Folkbildningstraditionen är en av grundstenarna i det svenska
demokratibygget eftersom den värnar om att kunskap skall
spridas till så många som möjligt. Om vi ska få en utveckling,
ekonomiskt såväl som kulturellt, så är det absolut nödvändigt
att kunskap och information sprids till alla. Men liksom
kulturen har kunskapen även ett värde i sig. Att människor får
lära sig, utvecklas och växa är inte ett medel för
samhällsutvecklingen så mycket som det är en del av målet.
Det är ur den synvinkeln folkbildningen äger ett verkligt
värde.
Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelser är världsunik. Det
folkliga engagemanget visar lika höga siffror som på 50-talet, vilket är
verkligt glädjande. Tyvärr har studieförbundens engagemang och kompetens
inom kulturfrågor försvagats under de senare åren. Vi hoppas att den
försvagade kompetensen ska kunna stärkas igen. Här har amatörkulturens
riksorganisation en viktig uppgift att fylla. Därför anser vi att
amatörkulturens
ställning inom folkbildning och studieförbunden bör stärkas, och att
regeringen bör undersöka möjligheten av att för framtiden ge amatörkultur-
organisationerna ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt stöd. Detta bör
ges regeringen tillkänna.
Redan under 1970-talet etablerades högskole- och
folkhögskoleutbildningar inom svensk folkmusik och senare även inom
folkdans. Utbildningarna har haft stor betydelse för genrens positiva
utveckling. Motsvarande utbildningar saknas inom genrens mångkulturella
delar. Det är viktigt att resurser görs tillgängliga på samtliga utbildnings-
nivåer så att utbildningsutbudet kan breddas till att omfatta folkmusik och
folkdans med ursprung i andra delar av världen och i minoritetskulturer.
Folkbildningsrådet, som numera också ska beakta kulturfrågor, har ett stort
ansvar för att Sveriges folkrörelser ska växa på ett demokratiskt sätt. Därför
är det viktigt att rådet inte bara lever i sin samtid, utan även verkar
visionärt.
Miljöpartiet ser fram emot att utvärdera effekterna av rådets nya målsättning,
särskilt med beaktande av borttagningen av de öronmärkta pengarna till
folkhögskolornas musikutbildning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Miljöpartiet anser generellt att öronmärkning av pengar till vissa ändamål
kan vara nödvändigt för att uppnå de resultat som regering och riksdag via
nationella målsättningar fastställt.
Till folkbildningen kan också räknas kulturminnesvård och
kulturlandskapsvård, vilka syftar till att bevara och levandegöra
kulturhistoriska värden. Endast identitet och förankring i den egna historien
kan utgöra grund för förnyelse och utveckling. Tillgång till den egna historien
är en medborgerlig rättighet. Det är också värdefullt att ge folkbildningen
utrymme och möjlighet att låta människor förutsättningslöst orientera sig i
livsåskådningsfrågor som komplement till de rent politiska ideologierna så att
människan kan växa och förstå sin plats i livet som en helhet.
Film och media
Film är den konstform som efter musiken når flest
människor. DVD-formatet har gjort det praktiskt möjligt att
se film på vanliga hemdatorer, och med de digitala
sändningarna över marknätet kommer det tillgängliga utbudet
av film på TV att öka. I det sammanhanget ser vi det som
viktigt att möjligheterna för fria filmare att söka bidrag för
sina produktioner ökar.
Den fria utvecklingsfond som Miljöpartiet motionerat om är fortfarande
under beredning. Vi ser fram emot ett förslag om inrättande av en fri
utvecklingsfond. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den enda icke kommersiella teveproduktionen, Öppna kanalen, erhåller
inte något statligt stöd. Drygt 1 miljon människor har i dag tillgång till Öppna
kanalen och kan bl a se direktsända debatter från EU-parlamentet. I dag är det
i första hand de större kommunerna som ger bidrag, vilket innebär regionala
skillnader som inte är acceptabla då det är viktigt att alla människor, oavsett
var de bor, får tillgång till fria medier. Regeringen bör därför undersöka
möjligheten att för framtiden bidra med statlig finansiering av Öppna kanalen.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
I en demokrati är det viktigt att opinions- och åsiktsbildningen är fri. Detta
förutsätter att de medier som sprider information kan göra detta på ett kritiskt
och allsidigt sätt, att alla åsikter kan komma till uttryck och att
informationen
inte underkastas kommersiella krav. Public service roll i en allt mer
fragmentariserad värld ökar i betydelse. När det kommersiella utbudet av
lättillgängliga förklaringar och förenklad verklighet vräks över oss behöver vi
alternativ som ger bakgrund, fördjupning och analys. Den nyhetsförmedling
som public service står för ska därför kännetecknas av både djup och bredd,
och få lov att ta den tid i anspråk som krävs för att en kritisk reflexion och
ett
analytiskt perspektiv ska kunna utvecklas. Den internationella bevakningen
behöver fördjupas och nyanseras, inte förenklas och utarmas. Här anser vi oss
åter nödgade att påminna om att en kompetent och allsidig nyhetsbevakning i
allra högsta grad är en demokratifråga, en mänsklig rättighet. Den typ av
skvallerpress som utvecklats i t.ex. England får därför inte smitta av sig till
vår nyhetsbevakning. Snabba förenklade budskap är lika nedbrytande för det
demokratiska intellektet som flottig, näringsfattig fast food är för kroppen.
Miljöpartiet ser med stor oro på likriktningen mellan de två separata
nyhetskanalerna i allmäntelevisionen. I nu gällande avtal mellan public
service-företagen och staten står att det även fortsättningsvis ska finnas två
separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Television. Med separat torde
menas fristående, enskild. I dagens utbud förekommer samma inslag allt som
oftast, ibland upp till en tredjedel av sändningsinnehållet. Detta anser vi inte
överensstämmer med gällande avtal. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den snabba utvecklingen inom medievärlden innebär också att public
service-rollen ständigt prövas. Radions betydelse framöver kommer med all
sannolikhet att öka som en motreaktion på alla bilder som ständigt flimrar
förbi. Även utbildningsradions roll som folkbildare kommer troligtvis att öka.
De tre produktionsbolagen SVT, SR och UR erhåller pengar enligt fastställd
fördelningsnyckel. Miljöpartiet ifrågasätter om proportionerna inom
fördelningsnyckeln är rätt satta för att möta framtida behov. Detta bör ges
regeringen tillkänna.
När det gäller samisk filmproduktion återstår ännu mycket att önska. Ett
samarbete håller på att utvecklas mellan samer och tornedalingar för
gemensam distribution och på sikt även produktion. Men
ursprungsbefolkning och minoriteter får idag konkurrera på samma villkor
som alla andra vid ansökan om medel hos Filminstitutet. Detta är mycket
otillfredsställande eftersom deras kontaktnät ännu ej är utvecklat. De behöver,
under en övergångstid, både en positiv särbehandling och öronmärkta pengar.
Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bilden av kvinnan i media
Bilden av kvinnan i media är många gånger stereotyp.
Veckotidningar som konsumeras av tonåringar ställer upp
könsroller som i flera decennier ansetts förlegade. Med den
sortens utveckling måste vi fråga oss vilken betydelse detta
får för unga människors självbild i allmänhet, och unga
kvinnors självbild i synnerhet. Miljöpartiet vill bryta denna
könsrollskonserverande trend genom att stödja projekt inom
media, veckotidningar, radio och television som syftar till att
sprida kunskap och debatt kring unga människors identitet.
När Institutet för Mediestudier under den internationella kvinnodagen i år
diskuterade ämnet kvinnor och medier var man mycket angelägen om att
framhålla att den kvinnliga representationen i media är dålig, och att kvinnors
erfarenheter ofta nedvärderas i medierna. Inom den akademiska forskningen
är det lika illa ställt. Samtliga åtta tillsatta professorer är män, liksom de
flesta
handledare och seniorforskare. Enbart åtta procent av medieforskningen i
stort håller en genusprofil.
Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing i september 1995 antogs ett
handlingsprogram, Platform for Action. En av punkterna som antogs tog upp
kvinnor och media. Där betonades medias och de globala
kommunikationssystemens genomslag vad gäller opinionsbildning och
möjligheter att belysa kvinnors villkor. De stereotypa beskrivningarna av
kvinnor och män i media uppmärksammades särskilt, liksom behovet av att
spegla kvinnors och mäns olika roller i samhället. Även vikten av fler kvinnor
i beslutsfattande positioner inom media betonades. Slutsatsen som världens
länder enades kring under detta medieavsnitt och som även befästes i somras i
New York, är att, med hänvisning till pressfriheten, uppmuntra media att
vidta självsanerande åtgärder. Här slogs även fast att det är ländernas
regeringar som är ansvariga för att bilden av kvinnan i media är jämställd.
Eftersom ny forskning visar att den kvinnliga representationen i media är
dålig vill nu Miljöpartiet veta hur regeringen arbetar med det här. Detta bör
ges regeringen tillkänna.