Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att barns rätt att aktivt delta i kulturlivet inte skall vara en fråga om kostnad eller bostadsort.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det kan finnas anledning att gå före med behandling av kulturändamålsfastigheters avkastningskrav.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lagstiftningen behöver förtydligas vad gäller skillnad mellan idrottssponsring och kultursponsring.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att i lokala och regionala avtal alltid hänsyn skall tas till de nationella kulturmålen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att kulturaspekten utgör ett centralt inslag vid utveckling av lokala tillväxtavtal. 2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behöver göras en bättre fördelning mellan stöd till långsiktigt hållbar verksamhet och mer temporär verksamhet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett återlämnande av samiska kulturskatter inleds.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga att föra över mer pengar från arbetsmarknad till kultur. 3
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det behövs riktade insatser för att bryta kulturområdets bristande genusansvar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om ytterligare medel kan komma att behöva fördelas för att uppmuntra och stärka det internationella kulturutbytet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att världsmusiken kan behöva ett nationellt uppdrag och att regeringen i så fall återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verksamhetsstödet till barn och ungdomar görs oberoende av gruppens ålderssammansättning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om liknande skatteförmåner som finns inom idrottsområdet också bör införas inom kulturområdet för att stödja ideellt arbete. 4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga Dalhalla Festspelsscens behov av ett permanent nationellt stöd.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om de fria teatergruppernas ekonomiska uppskrivning behöver fördubblas.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de nordiska ländernas kulturella relationer behöver förbättras.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av att lyfta fram kommuner som faktiskt satsar på utveckling av sin biblioteksverksamhet.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att dagens bokmoms inte är konkurrensneutral och överväga om den behöver sänkas. 1
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om stödet till kulturtidskrifternas återkommande evenemang behöver öka.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om ett produktionsstöd för elektroniskt publicerade tidskrifter behövs.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om invandrar- och minoritetsmedierna kan behöva stöd till att översätta viss del av sitt tidskriftsinnehåll och stöd till att utveckla pressetik, journalistik, kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om ytterligare nationellt stöd kan behövas så att fler folkmusikcentrum kan utveckla sin verksamhet.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nyckelharpan upphöjs till svenskt nationalinstrument.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att festivalers och spelmansstämmors utveckling studeras närmare så att adekvat stöd kan ges.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att utbildning i folkdans bör ingå i existerande danspedagoglinje. 5
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förlegat sätt att tilldela stöd till folkdansare justeras så att det ej verkar kontraproduktivt.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en princip bör vara att minst 1 % av kostnader vid ny- och ombyggnation samt vid infrastruktursatsningar bör gå till konstnärlig utsmyckning.
28. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur pensions- och sjukförsäkring långsiktigt kan utvecklas till att omfatta också konstnärer.4
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ytterligare möjligheter för svensk form att exponeras utomlands behövs.
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Svenska institutets ställning stärks vid kulturella utländska arrangemang där svenska politiker och näringsliv medverkar.
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samarbetet mellan Naturvårdsverket- och Riksantikvarieämbetet behöver öka och förbättras.
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet behöver förstärkas.
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att amatörkulturernas ställning gentemot studieförbund behöver stärkas och att deras organisationer ges ett utifrån verksamheten rimligt stöd.
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en utvärdering behöver göras vad avser folkbildningsrådets måluppfyllelse och folkhögskolornas musikutbildningars utveckling.
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga om en utvecklingsfond för fria filmare bör inrättas.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att överväga ett framtida nationellt stöd till Öppna Kanalen.
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att separata nyhetskanaler inte bör sända samma innehåll.
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de tre programbolagen SVT, SR och UR kan komma att behöva få ändrade proportioner på sina fördelningsnycklar.
39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att samisk filmproduktion behöver en positiv särbehandling och öronmärkta pengar under en övergångstid.
40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen presenterar hur de arbetar med att verka för att de olika medierna självsanerar bilden av kvinnan i medierna i enlighet med FN:s handlingsplan för jämställdhet i världen som vi antagit. 6 41. 1 Yrkandena 3 och 18 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till NU.
3 Yrkande 8 hänvisat till AU.
4 Yrkandena 13 och 28 hänvisade till SfU.
5 Yrkande 25 hänvisat till UbU.
6Yrkande 40 hänvisat till UU.
Inledning
Att utveckla sin egen förmåga
Ett barn har hundra språk. På den långa vägen till vuxenskapet förlorar hon nittionio av dem. En grundtanke i den gröna ideologin är att ge varje människa möjlighet att utveckla sina förmågor och att få uttrycka sig fritt. Vi kan inte ge barnet tillbaka sina förlorade språk, men vi tror att kulturen spelar en avgörande roll när det kommer till den vuxnes möjlighet och förmåga att hitta former för sina egna uttryck. För Miljöpartiet de gröna är kulturen nyckeln till mänsklig tillväxt.
Därför är tillgången till kultur något som inte bara den vuxne, utan även det lilla barnet har rätt till. Barn och ungdomar formas utifrån vad samhället anser är viktigt. Vi vill klart och tydligt visa att kultur i alla dess former är något samhället prioriterar.
Idag finns det anledning att misstänka att barns motoriska och emotionella utveckling hämmas av stillasittande aktiviteter som tevetittande och dataspel. Samtidigt visar forskning att inte bara barn och ungdomar, utan vi alla, stimuleras av bland annat musik. I en undersökning ledd av professor Frances H Rauscher i Wisconsin framkom att barn med olika former av problem blev mer ansvarstagande och hade lättare för att samarbeta efter att i två år deltagit i ett musikpedagogiskt projekt.
En självklar grön linje är att arbeta för att priserna på kultur inte får selektera ut barn och ungdomar. Kultur är ingen marknadsprodukt utan en del av samhället. Varje människa, oberoende av var hon bor eller vem hon är, ska ha tillgång till kultur. Därför anser vi att alla barn ska ha rätt att gå på musik- eller kulturskola och att möjligheten att få lära sig att spela ett instrument inte ska vara en kostnadsfråga. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kultur och demokrati
Upp till 70% av all kulturkonsumtion sker utan skattesubventioner. Däremot erhåller det icke kommersiella kulturutbudet ett samhälleligt stöd vilket är avgörande för dess existens. Vi anser det vara en skyldighet från samhällets sida att avsätta skattemedel till det offentliga kulturutbudet, så att var och en fritt kan välja och få möjlighet att tillfredsställa sina kulturella behov oavsett plånbokens storlek.
Demokrati är som att städa köket. Alla måste vara med och ta sitt ansvar. Annars gror köket som vi alla vet igen. Med ansvar följer insyn, kunskap och möjlighet att påverka. Idag ser vi att många människor inskränker sitt demokratiska mandat till att gå och rösta. Det räcker inte. Varför använder vi oss inte av de möjligheter vi har att påverka och uttrycka vårt missnöje - exempelvis med det sätt på vilket den nya pensionen är utformad? Kanske är det en generell uppfattning att mottagaren - politikerna - är opåverkbara? Kanske tror vi oss inte om att kunna påverka? Här tror vi i Miljöpartiet att kulturen kan bidra till att hjälpa människor att ta större del av det demokratiska samhället - dels genom att bättre lära känna sig själva och genom det få ett stärkt självförtroende, dels genom att bygga upp den grundtrygghet det innebär att kunna skriva, läsa och tillgodogöra sig sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Miljöpartiet är ett politiskt parti sprunget ur en politisk kultur som sätter fantasin, skapandet och demokratin högt. I ett klimat som alltmer präglas av ett kommersiellt massproducerat utbud tror vi att kultur kan verka förebyggande mot både likriktning, ett avtacklande samhällsengagemang bland unga och en sänkt livskvalitet i allmänhet.
Kultur och fastigheter
Miljöpartiet och sedermera även kulturutskottet har under flera års tid påtalat att avkastningskrav på kulturändamålsfastigheter är orimligt. Själva systemet att fastställa alternativkostnader förefaller krystat och fiktivt. Systemet behöver förändras. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen skyndsamt ska ta tag i frågan om lokalförsörjning för statliga myndigheter, och vi anser att det kan finnas anledning att gå före med frågan om kulturändamålsfastigheter genom att avveckla avkastningskravet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kultur och sponsring
Sponsring är ett värdefullt tillskott för många verksamheter inom den kulturella sfären. Det får dock aldrig ses som något annat än ett sätt att få det där lilla extra. Idag tar kulturen alltmer sponsringsandelar av idrotten. Det är därför viktigt att inse att kultursponsring och idrottssponsring spelar på olika arenor. Vi tycker att det är olyckligt att regeringsrättens dom vad gäller kultursponsring inte medgav skillnaden i krav på exponering relaterad till avdragsrätten mellan dessa två kulturyttringar. Kultursponsringen ger ju så mycket mer i form av goodwill vilket rimligen borde avspegla sig i avdragets storlek. Miljöpartiet anser att lagstiftningen behöver förtydligas så att det klart framgår att det är skillnad mellan idrottssponsring och kultursponsring. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kulturpolitik nationellt och regionalt
En viktig fråga för Miljöpartiet är att tydliggöra rollfördelningen mellan nationell och regional kulturpolitik. När nu flera län bildar stora regioner är det av avgörande betydelse för den enskilda människan att de av riksdagen fastställda nationella kulturmålen fortfarande gäller. Lokalt självbestämmande får aldrig innebära att kulturen ska behöva konkurrera med äldrevården om skatten exempelvis sänks; det är bl a därför vi i riksdagen har fastställt just nationella mål för kulturen - mål som omfattar värn om yttrandefriheten, den kulturella mångfalden och kulturarvet. Vi tror att vi genom att värna yttrandefriheten skapar utrymme för en fri och vital debatt, vilket utgör grunderna för en levande demokrati. Genom att arbeta för att alla människor ska få tillgång till ett eget skapande, ett rikt kulturutbud och ett levande kulturarv ger vi förutsättningen för kritiskt tänkande och självständigt handlande individer. Därför är de nationella målen icke förhandlingsbara. Kulturen får aldrig skrivas bort i lokala avtal. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kultur och tillväxt
Miljöpartiets ståndpunkt är att investeringar i kulturell verksamhet inte är en framtidsbelastning för den offentliga budgeten, utan tvärtom genererar inkomster.
Vi vill understryka nödvändigheten av att alla län får in kulturen i sina lokalt förankrade tillväxtavtal. Det är därför viktigt att regeringen noga följer upp hur kulturen tas till vara i de regionala tillväxtavtalen, och hjälper de län som ännu inte förstått kulturens dignitet i det regionala navet. Inte enbart därför att kultur främjar människors och regioners tillväxt, utan därför att kultur i grunden är en fråga om demokrati.
Under föregående vår när arbetet pågick som intensivast över hela landet med att skriva lokala tillväxtavtal slarvades inte bara kulturen bort utan även kvinnorna. Det visade sig att det var 90 procent män som i olika tillväxtgrupper satt och definierade vad som skulle växa till. Ett föråldrat tänkande kom att dominera om att tillväxt är lika med mer flyg, mer vägar, mer hamnar och mer snabba tåg på raka spår. Få fanns där att påminna om att offentlig sektor stod för 60 procent av tillväxten under de två senaste decennierna(1970-1990). Få fanns där för att påminna om att kulturindustrin är en expansiv bransch som ger många nya jobb. Miljöpartiet menar att det krävs en kulturell mobilisering över hela landet för att det budskapet ska tränga igenom. Kultursektorns utrymme bör tillåtas växa och ta del av de 19 miljarder kronor som öronmärkts för olika tillväxtfrämjande syften. En förutsättning för tillväxt på lång sikt är visionen om att ett långsiktigt hållbart samhälle förverkligas. Det kan inte tillräckligt starkt understrykas att kulturaspekterna i detta sammanhang är centrala. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Vi vill också påminna om att när Nordiska rådet på ett seminarium om den alltmer accelererande urbaniseringen i de nordiska länderna ställde frågan vad unga människor efter avslutad utbildning efterfrågar för att flytta tillbaka till sina hemregioner, visade det sig att fyra olika forskare från fyra olika länder kom till samma slutsater - att ett rikt kulturliv stod högt upp på listan. Öppna bibliotek, en levande lokal teater, pigga och utmanande studieförbund är något som de kommande generationerna vid sidan om en bra social bas prioriterar. Detta önskemål vill vi inom Miljöpartiet tillmötesgå.
Kulturpolitik och personligt ansvar
Kulturpolitiken bör även främja ett personligt ansvarstagande för naturen, miljön och vår omgivning så att ett ekologiskt medvetande kan uppnås. Miljöpartiet vill komplettera de kulturpolitiska målen med en ny målsättning där vi visar på en livsstil som utvecklar förmågan att hantera våra liv, bland annat vad gäller beroende av myndigheter och ett snävt marknadstänkande.
Den kulturella friheten är demokratins livsluft. Demokrati är inte bara att rösta, demokrati måste också vara att leva och skapa fritt. Målet för Miljöpartiets kulturpolitik är att värna och stärka denna frihet, att göra de kulturella uttrycken fria från beroende av politiska hänsyn, myndigheter eller påtvingat marknadstänkande.
Slutligen vill vi påminna om att ett samhälle som ger alla möjligheter att utvecklas kulturellt inte bara blir ett mer demokratiskt samhälle. Det blir också ett kulturellt rikare samhälle som har lättare att förstå och ta till sig andra länders kulturer, ett samhälle som stimulerar till integration och motarbetar rasism och främlingsfientlighet. Ett sådant samhälle vill Miljöpartiet vara med och utveckla.
Statens kulturråd
Statens kulturråd har en mycket viktig funktion i att fördela statsbidrag till olika kulturområden. Men förutom att kulturmedlen skall fördelas ligger det också på kulturrådets bord att följa upp och utvärdera resultaten av de verksamhetsbidrag som delas ut. Vi hoppas att trenden med nominell inkomstminskning som kulturrådet fått under många år nu är bruten. Rådet kan inte hela tiden få nya uppdrag och verksamheter att finansiera utan att också få ekonomisk förstärkning.
Eftersom kulturrådets roll blir allt större är det viktigt att pengar ägnade åt den kulturella verksamheten inte tas till utvärderings- och uppföljningsarbetet. Därför fortsätter Miljöpartiet att arbeta för att kulturrådets anslag följer de krav samhället ställer på en både utökad kulturverksamhet och på en ökad uppföljning. Den volym pengar kulturrådet har till sitt förfogande för att se till att den bäriga och långsiktiga kulturen främjas måste på ett vettigt sätt relateras till den volym som avsätts till mer temporära kulturprojekt fördelade av Framtidens Kultur. Skillnaden dem emellan är idag på tok för stor. Miljöpartiet önskar se en bättre fördelning mellan de bidrag som går till den långsiktiga verksamheten och de som går till de mer temporära. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Att endast bidrag kan ges till institutioner, föreningar och grupper kan i vissa fall verka hämmande för att nya idéer ska kunna utvecklas och realiseras. Miljöpartiet menar därför att även enskilda projekt ska vara berättigade till bidrag, om ansökan i övrigt uppfyller villkoren.
När nu kulturrådet får ta över ansvaret för Forum för världskultur är det oerhört viktigt att se utvecklingen i ett längre perspektiv. Fortsatt och växande verksamhet behöver hela tiden följas upp med relevant anslagstilldelning. Även stödet till arbetsförmedlande verksamhet hos centrumbildningar och organisationer som arbetar inom folkmusik- och världskulturområdet kan komma att behöva utvidgas.
Samisk kultur
Efter många års gnölande om att öka stödet till den samiska kulturen i Sverige så att det åtminstone kommer upp i nivå med det norska stödet, är det glädjande att det nu finns mer pengar att tillgå. Det har tagit lång tid att utveckla en samisk teater och än är inte finansieringsfrågan löst på lång sikt.
Vår historiska behandling av den samiska ursprungsbefolkningen saknar allt motstycke. År 2000 har vi fortfarande inte återlämnat konfiskerade heliga föremål såsom trummor till deras rättmätige ägare eller till samernas museum, organisationer och föreningar. En stor del av den samiska kulturskatten återfinns idag på Nordiska museet, inte utställd till allmänhetens beskådande, utan till största delen av tiden undanstoppad i källaren. Att Sverige inte ännu antagit ILO-konventionen om ursprungsbefolkningarnas rättigheter är tillräckligt pinsamt i sig. Att vi ännu inte återlämnat de samiska kultur- skatterna är närmast att betrakta som en skandal. Att Nordiska museet är en stiftelse får aldrig användas som ursäkt för ett sådant smaklöst förfarande. Regeringen bör verka för att ett återlämnande av de samiska kulturskatterna inleds. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Konstnärernas ekonomiska villkor
Barnboksförfattare, kulturskribenter, skådespelare, folkmusiker, operasångare och bildkonstnärer är några av alla de högutbildade och professionellt utövande konstnärer som idag inte kan leva på den lön de får i vårt land. Vi i Miljöpartiet tycker att kulturproducenterna i ett modernt samhälle inte ska behöva leva och verka utan en rimlig lön, en ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, och en riktig pension när de blir gamla. Det är inte bara förnedrande att försöka utöva sitt värv under så usla villkor som idag råder, det ger också en tråkig bild av hur vårt samhälle ser på konst och skapande verksamhet. Det är ett enormt slöseri med resurser att inte tillfullo utnyttja de otroligt välutbildade och duktiga konstnärer vi har så många av. Det har inte samhället råd med på lång sikt. Därför är det glädjande att vi nu nått ett genombrott så att pengar från arbetsmarknad och arbetsliv förs över till kultursektorn, och där fördelas utifrån de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen. Vi ser det som ett stort ideologiskt framsteg att den arbetsförmedlande verksamhet som prövats inom centrumbildningarna nu permanentas, och att det avsätts ett utökat stöd till en tredje anställningsform inom Teateralliansen AB. Vi utgår ifrån att ytterligare konstnärsverksamheter såsom dans och musik utvecklar liknande fondsystem.
Genombrottet får dock bara ses som en början. Miljöpartiet vill att regeringen kommer med förslag om att ytterligare kulturmedel fördelas dit där de hör hemma. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kulturområdet utgör inget undantag när det kommer till frågor om genus och jämställdhet. Det är en spegel av samhället i stort, och att många kvinnor är aktiva inom kultursektorn innebär inte att kultursektorn är mer jämställd än samhället i övrigt. Strukturerna och kulturen är här liksom där präglad av manliga normer och värderingar.
Genustänkandets frånvaro visar sig bl a i de olika kulturella beslutsfunktionerna, inköpta verk och prissättningar. Riktade satsningar behövs för att bryta trenden. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Internationellt kulturutbyte
Det är dags att åter lyfta fram kulturens kraft vad avser internationell solidaritet. När människor från olika delar av världen möts och bjuder varandra till olika kulturyttringar tror vi att det positivt påverkar demokratin. I förlängningen ser vi det som en del av det stora fredsarbetet. Samarbetet mellan våra närområden sker genom Nordiska Rådet, men även enskilda svenska initiativ bör uppmuntras. Miljöpartiet tror att ytterligare medel kan komma att behövas för att uppmuntra och stärka det internationella kulturutbytet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Nationella uppdrag
Miljöpartiet tycker det är glädjande att det nu planeras för ett nationellt uppdrag om forskning kring hur barn och ungdomar tillgodogör sig kultur. Hur de kommande generationerna påverkas, växer och utvecklas genom att ta del av den kulturella verksamheten. Vi sätter stor tilltro till att den här forskningen ska visa vilken viktig roll de estetiska ämnena spelar i förskola och skola.
När det gäller världsmusiken återstår dock mycket att önska. Världsmusiken är en del av svenskt musikliv vars omfattning inte alls återspeglas i offentliga fora som radio och arrangerade föreställningar. För att öka förståelsen för världsmusikens betydelse behöver även den ges ett nationellt uppdrag. Vi vill att regeringen återkommer med ett sådant förslag till riksdagen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Som kulturutskottet tidigare har påpekat så saknar också dansen nationellt uppdrag. Vi utgår ifrån att regeringen återkommer med förslag till riksdagen om ett sådant uppdrag.
Teater, dans och musik
Miljöpartiet vill gärna framhålla vikten av de tre R:en - Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar - för svenskt kulturliv. Deras betydelse när det kommer till att sprida kultur av riktigt god kvalitet över hela landet får inte underskattas. Operan och Dramaten har en dubbel roll att förvalta: dels ska de förvalta kulturarvet, dels ska de verka nyskapande. Det ena får aldrig ta över det andra, och det är därför regeringen gett dem ett nationellt uppdrag.
Det är glädjande att notera hur allt fler unga människor söker sig till Operan, och att Dramaten vidmakthåller sin position som en av landets konstnärligt mest framgångsrika scener. Det nyöppnade Elverket lockar en ny, ung publik till teatern, och genom det ökade samarbetet med Riksteatern har de blivit duktiga på att turnera och sprida än mer kvalitetsteater runt om i landet. Genom uppskattade internationella gästspel i de stora världsstäderna visar Dramaten även upp svensk teater utomlands när den är som allra bäst.
Det är verkligen glädjande att notera att så många av Miljöpartiets kulturfrågor gått i rätt riktning. Det innebär att vi nu kan lägga mer krut på ett mindre antal frågor som inte känns tillfredsställande. Inom barn- och ungdomsteatern noterar Miljöpartiet att det fortfarande finns mycket att göra. Kanske är skolbesöken på någon av de lokala scenernas barnteateruppsättningar eller ett besök från Unga Riks den enda kontakt ett barn får med teater under uppväxten. Det är inte bra. I våra nordiska grannländer finns olika typer av lagstiftning som garanterar barns och ungdomars rätt till kultur. I barnkonventionens artikel 31 kan vi läsa: "Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassat till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet."
En solidarisk kulturpolitik innebär enligt Miljöpartiet att mer satsas på dem som har mindre resurser eller av andra orsaker har svårt att ta del av kulturutbudet. Detta gäller i högsta grad barnen. Därför är det viktigt att biljettpriserna till teater-, musik- och dansevenemang hålls på en sådan nivå att alla kan ha råd att besöka dem. Det är viktigt att fortsätta understryka vikten av att erbjuda ungdomsrabatt, så att inte priset står i vägen för den unga publiken.
Amatörteaterns betydelsefulla roll för ett ökat kulturellt intresse är här något vi gärna lyfter fram. Vi har förut skrivit om hur vi ser på professionalism och amatörism som två syskon, och att det är när de möts som det verkligt intressanta kan ske. Det är glädjande att se att ett sådant möte nu är i full gång, och att samarbetet över gränserna, mellan exempelvis Riksteatern, studieförbund, amatörscener och professionellt utbildade skådespelare, leder till att nya publikgrupper strömmar till.
Men mycket återstår. Låt mig ta ett exempel. Barnkulturcentrum i Eskilstuna fångar upp barn till kulturaktiviteter både genom att vara ute i skolorna och erbjuda verksamhet i egna lokaler. Teaterlinjen på Mälardalens högskola erbjuder eleverna på teknisk utbildning att också utbilda sig inom teater. Men däremellan finns ett vakuum. Och bilden ser liknande ut över hela landet. En tonåring eller en vuxen som vill fortsätta med sitt konstnärliga värv och bli riktigt bra har inget utbud att söka. Här behöver amatörkulturens roll utvecklas till att också möta dem som vill vidare. Därför behöver verksamhetsstödet till barn- och ungdomar ändras så att det, precis som tidigare, görs oberoende av kulturgruppens ålderssammansättning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Det kan också ifrågasättas varför idrotten alltid åker gräddfil i alla sammanhang medan kulturen får kämpa för varje förmån, tilldelad krona och utrymme i media. De ideella idrottsorganisationerna har vissa skatteförmåner vilka bör utvecklas till att även gälla inom kulturområdet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Verksamheten på Dansens Hus har genom åren utvecklats på ett positivt sätt, men även de har problem med hyreskostnaderna. Eftersom problemet är så generellt förekommande driver Miljöpartiet frågan om att regeringen ska särbehandla avkastningskravet på kulturändamålsfastigheter.
Det är verkligen roligt att så många människor börjar förstå den kraft som finns i folkmusiken, och att Stallet verkligen blir av som samlingspunkt för hela landets folkmusik och för musik från andra kulturer. Men ytterligare insatser kommer framöver att behövas för att stärka folk- och världsmusikens ställning i Sverige.
Regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner
Äntligen kommer Södermanland och Jämtland att få länsteatrar. Det gläder oss. Det är också roligt att notera att även Länsmusiken kommer att kunna finnas i Stockholm. Kulturrådet kommer nu att förhandla med Stockholms Länsmusikorganisation och ytterligare 2 miljoner kronor tillförs till verksamheten till år 2002.
Även Vadstena-Akademien har fått ett permanent förstärkt stöd. Det är verkligt glädjande eftersom den fyller en så viktig funktion i svenskt musik- och teaterliv genom att varje sommar kunna ge praktik åt musiker, sångare, hantverkare, teatertekniker och andra som ännu är i färd att utbilda sig eller som är nyutexaminerade. Hälften av sångarna på Operan i Stockholm har någon sommar medverkat på Vadstena-Akademien i början av sin yrkesbana, vilket säger en hel del om den betydelse Akademien har för återväxten inom svenskt musikliv.
En annan unik kulturverksamhet finner vi på Dalhalla Festspelsscen. Bara det att en gammal nedlagd gruvindustri har kunnat byggas upp till en högt stående musikscen är smått fantastiskt i sig. Här har starka energier samverkat till att skapa en av Sveriges bästa utomhusscener med en absolut unik naturlig akustik som tillåter musiker, sångare och skådespelare att utöva sitt konstnärliga värv utan hjälp av tillstymmelse till sladdar eller mikrofoner. Vilken glädje att få uppträda på en sådan scen! Det här tycker vi är helt fantastiskt. Därför vill Miljöpartiet att regeringen återkommer med förslag till ett permanent stöd till Dalhalla Festspelsscen, så att den unika verksamheten tryggas och ger möjlighet att både inspirera andra och att själva utvecklas efter förtjänst. Detta bör ges regeringen tillkänna.
De fria teatergrupperna får fortsatt endast en uppskrivning av stödet med 1,4 procent. Detta är på tok för lågt, uppskrivningen räcker inte ens till att bibehålla befintlig standard. Uppskrivningen behöver minst fördubblas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Boken och det skrivna ordet
Konstens uppgift, menade demokraten och nobelpristagaren Eyvind Johnson, är att länka samman erfarenheter i tid och rum. En stark konstnärlig gestaltning skapar en brygga mellan det förflutna och det närvarande, men också mellan verket och dess läsare.
Idag har vi all anledning att åter lyfta upp romanen och det skrivna ordet som en sammanlänkande kraft mellan nuet och historien. Det var nämligen länge sedan det skrevs så mycket goda och spännande böcker i Norden. På bokmässorna runt om i världen är skandinaviska författare hett eftertraktade, och i Tyskland talar man om det stora nordiska undret. Det är därför Marianne Fredrikssons böcker står utställda i varenda fönster i de tyska boklådorna, och danska Peter Hoeg hamnade som första skandinaviska författare sedan Karen Blixen på bestsellerlistorna i USA. Norska författare som Erik Fosnes Hansen och Jan Kjaerstad säljer i miljonupplagor, medan Jon Fosses dramatik just nu spelas på scener över hela Europa. Detta är något som inte enbart uppmärksammas på årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg, utan även i tidskrifter som Ord & Bild och 00-tal, som satsat stort på att introducera och debattera den nordiska litteraturen i särskilda temanummer. Men trots allt internationellt tal om en ny skandinavism är det egna internordiska kulturutbytet förvånansvärt eftersatt. Böcker och tidskrifter från våra grannländer finns inte att tillgå i svensk bokhandel, och det är dyrt och krångligt att beställa böcker över gränserna. Det finns mycket att göra för att förbättra de kulturella relationerna de nordiska länderna emellan, ett arbete som i dessa tider bara kan ge ett positivt utfall. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Kanske kan hemligheten bakom den nordiska litteraturens framgångar sökas i vår unika berättartradition, som värnar det episka berättandet utan att väja för att experimentera och skapa nya former. Liksom när det gäller bildkonsten vågar vi helt enkelt lite mer än andra. Här har det gedigna skolväsendet, studieförbunden och inte minst folkbiblioteken spelat en grundläggande roll för att bygga upp det kulturella självförtroendet och skapa ett gynnsamt klimat för det skrivna ordet. I Sverige har vi inte enbart en lång rad av duktiga författare som just nu går på export, vi är faktiskt också världsbäst på läskunnighet. Det är därför vi i Miljöpartiet så starkt fortsätter betona vikten av att biblioteksanslagen skrivs upp, tidskriftsstödet utökas och tryckfriheten värnas. Vi tror liksom Eyvind Johnson att konsten har en uppgift, och att denna är intimt sammanlänkad med människans förmåga att förstå sig själv och sin samtid. En kunskap utan vilken en levande demokrati inte är möjlig.
Det är därför med växande besvikelse vi noterar att tendensen bland kommunerna att lägga ner bibliotek och biblioteksfilialer ännu inte minskat. Det finns uppenbarligen ännu många kommuner som inte alls förstår att även de små biblioteksfilialerna ute i glesbygden och i förorterna är livsviktiga. Ett gott språk lär vi oss bäst genom att läsa böcker, tidningar, serier, tidskrifter, ja, allt som äger fiktionens magiska kraft. Att lära sig stava, förstå abstrakta begrepp, ta till sig främmande ord och nya uttryck lär vi oss om vi från tidig ålder tillåts upprätta ett nära förhållande till det skrivna ordet. Vid sidan av skolan och hemmet är biblioteket den plats där det är meningen att läslusten ska stimuleras och behoven av böcker tillfredsställas. Idag vet vi att bokläsandet under 1990-talet har minskat. Framförallt är det barn till lågutbildade föräldrar som minskat sitt bokläsande. Med hänvisning till de goda språkkunskapernas betydelse för demokratin, och med ytterligare hänvisning till barnkonventionens artikel 31, ser miljöpartiet mycket allvarligt på nedläggningen av biblioteken.
I och med att kommunanslagen har minskat har många bibliotek tvingats att ta ut avgifter för olika tjänster, bl.a. för lån av böcker som biblioteket saknar och alltså måste beställa. Detta slår hårt mot dem som bor i mindre orter och på glesbygden där biblioteken inte är så stora. I praktiken har bibliotekslagen där förlorat sin funktion, vilket är helt oacceptabelt. Miljöpartiet menar att oavsett var man bor ska man ha kostnadsfri tillgång till samma utbud som alla andra.
Vad kan man göra för att vända trenden? I sammanhanget vill vi gärna lyfta fram alternativen. I Katrineholm tänker man nytt, och satsar på att bygga ut nya filialer istället för att stänga ner de gamla. På biblioteket Ängeln erbjuder man vernissager, utställningar, nya datorer och en fräsch miljö som tilltalar barn och ungdomar. Vår förhoppning är att fler kommuner inom kort ser Katrineholm som förebild för sin biblioteksverksamhet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bokmomsen har ända från början varit en kardinalsfråga för Miljöpartiet. Som enda länder i världen har Sverige och Danmark 25 procent bokmoms. I övriga EU-länder ligger bokmomsen på mellan 0 och 8 procent. I grannlandet Norge har man exempelvis ingen moms alls på böcker. Miljöpartiet vill påminna om att den kulturutredning som föranledde beslut om en ny kulturpolitik hösten 1996 med enad röst sade att om Sverige genom EU- tillträde tvingades införa kulturmoms så skulle den ligga på lägsta sats, det vill säga på 6 procent, och inkludera boken. Vi vill även påminna om att momsen inte är konkurrensneutral eftersom man idag kan beställa böcker genom Internet utan någon moms alls. Miljöpartiet tror att det är viktigt att ge stöd till bokhandeln, men att ett ännu bättre sätt att stimulera bokhandeln är att sänka momsen. Billigare böcker ger ökad omsättning, vilket inte minst gynnar de små boklådorna som idag får det allt svårare att gå runt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Tidskrifter
Tidskrifternas betydelse för det kulturella klimatet får inte underskattas. Trots att den rika flora av artiklar och texter som tidskrifterna producerar idag är den kanske största källan till mer ingående kunskap om svenskt och internationellt kulturliv, så kämpar många av de etablerade tidskrifterna för att överleva. Många drivs helt ideellt eller av ett litet antal underbetalda eldsjälar. Detta är skandalöst. Ett bra sätt för tidskrifterna att låta höra av sig och locka till sig nya läsare är att ordna kulturella evenemang, som exempelvis Gläntas filosofibarer och 00-tals lyrikkvällar. Evenemang som Gläntas filosofibar har inte bara varit exempellösa framgångar med fullsatta hus och långa köer utanför, utan det har även visat sig dra en helt ny publik. Därför vill Miljöpartiet att regeringen ger ökat stöd till de årligt återkommande evenemang som kulturtidskrifterna så framgångsrikt har arrangerat. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En ny form av kultur- och kunskapsspridning är tidskrifter på Internet. I ett antal artiklar i dagspressen har de Internetbaserade tidskrifternas växande betydelse - inte minst för den unga generationen - framhållits. Antalet elektroniska tidskrifter ökar hela tiden. Särskilt glädjande att notera är att det i många fall är de politiskt aktiva ungdomarna som med Internet funnit ett nytt tidskriftsmedium för att sprida sin kultur och sina idéer. Av den här anledningen vill vi att det upprättas ett produktionsstöd för elektroniskt publicerade tidskrifter. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller invandrar- och minoritetsmedia, med undantag för de nationellt erkända minoritetsmedierna som nu erhåller eget stöd, är de professionella språkrör för sina respektive språk och etniska grupper. Men på grund av de många olika språken vet vi alla väldigt lite om vad som egentligen står i dessa olika tidskrifter eller vad som sägs i radio- och teveprogram. Debatterna som förs stannar alldeles för ofta kvar som en intern angelägenhet - detta trots att integrationsfrågor i dag har en mycket framflyttad plats i det offentliga samtalet och i det svenska samhällsbygget. Integration i ett mångkulturellt samhälle betyder inte endast integration mellan majoritets- och minoritetsgrupper utan i allra högsta grad även integration minoritetsgrupper emellan. Den här uppenbara bristen i det offentliga samtalet medför att åsikter inte bryts mot varandra och att kommunikation inte sker. Ett sätt att öka tillgängligheten till dessa medier kan vara att öronmärka pengar för professionell översättning av 15-20 procent av materialet som referat eller pressreleaser. Tidskrifterna behöver också stöd för utveckling av pressetik, journalistisk och kunskap om det fria ordet och demokratins grundprinciper. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Folkmusik, folkdans och världskultur
Folk- och världsmusikområdet erhåller i höst sin första egna institution vilket kan ses som ett erkännande av en egen självständig genre. Med det följer också önskemål om att Kulturrådet följer upp utvecklingen med ökad egen kompetens inom området.
Det är också glädjande att notera att Folkmusikinstitutet i Tobo nu får ett eget permanent nationellt stöd. Vi anser dock att nivån kan behöva justeras uppåt och har för avsikt att återkomma i frågan till vårbudgeten.
Miljöpartiet vill också att regeringen går in och undersöker möjligheten av att upprätta fler Folkmusikcentrum. Rättvik är redan igång med sitt folkmusikinstitut. I Östersund pågår ett samarbete med Trondheim om att utveckla ett gemensamt centrum. Även i Växjö håller folkmusikens ställning på att stärkas. I grannländerna Norge och Finland har utspridda folkmusikcentra verkat stimulerande. Folkmusiken är en högst levande konstform, som både återskapas och utvecklas ständigt. Dess kulturella status stärks stadigt, inte minst bland unga människor. Och idag erkänns allmänt folkmusiken som en professionell genre inom svenskt musikliv. Därför vill Miljöpartiet att regeringen kommer med ett förslag till riksdagen om hur ytterligare stöd kan utverkas till de befintliga och framväxande folkmusikcentrum så att de kan driva sin verksamhet. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Miljöpartiet har vid flera tidigare tillfällen yrkat på att den helt unika nyckelharpan skall få sin rättmätiga plats i svensk kultur. Vi tror att ett bra sätt att upphöja dess särställning på är att kora den till svenskt nationalinstrument. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller festivaler och spelmansstämmor har Miljöpartiet vid flertalet tillfällen påtalat vikten av att höja deras kulturella status. Festivalerna tvingas i dag till att locka allt större publik för att överleva och får med det en alltmer kommersiell inriktning.
Spelmansstämmans unika roll som mötesplats för både utövare av folkmusik, dansare och publik medför att framtida stöd behöver utformas på ett annorlunda sätt än i dag.
När nu festivaler och spelmansstämmor utvecklas är det viktigt att befästa också deras konstnärliga och social kvalitéer. Vi vill att regeringen studerar utvecklingen lite närmare så att spelmansstämmornas och festivalernas roll i kulturlivet kan beskrivas utifrån den aktuella utvecklingen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Även folkdansens ställning behöver stärkas genom ett utvecklingsstöd. Detta kan lämpligen göras genom att Dansmuseets ansvar utökas. Utbildningar i folkdans och i många kulturers dans bör utformas så att de på sikt kan infogas i existerande danspedagogutbildning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
De flesta grupper som framför folkdans befinner sig i en gråzon mellan proffs och amatörer. Förlegat sätt att tilldela medel kan medföra att det i vissa fall är bättre att vara arbetslös artist än verksam som danspedagog på deltid och artist på deltid. Orsaken kan bero på ren okunskap om verklighetens utveckling men resultatet blir absurt och behöver därför omedelbart justeras. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bild- och formområdet
Sverige har under senare år utmärkt sig i internationella i konstsammanhang. Liksom i fallet med svenska författares verk så ökar efterfrågan på svensk konst utomlands. Ung svensk konst anses fräck och uppstickande. Vi vågar lite mer än andra. Det är heller inte så underligt. Vi håller en hög och jämn standard på våra konstnärliga utbildningar, och vi har under en lång tid värnat våra offentliga institutioner. Likväl fortsätter de ekonomiska villkor konstnärer i allmänhet lever under att vara skandalöst eftersatta.
Vi vill slå hål på den seglivade myt som säger att en svältande konstnär är en god konstnär. Att skapande och ekonomiskt armod på något sätt skulle vara en bra kombination är en gammal romantisk föreställning som inte hör hemma i det moderna samhällsbygget. I ett modernt samhälle ska en kulturproducent kunna få en rimlig lön för sitt arbete. Sådana saker som är en självklarhet för medborgaren i allmänhet måste också bli självklar för konstutövaren.
Vi ska inte längre behöva läsa i undersökning efter undersökning att bildkonstnärer och formgivande konstnärer har ca 51 procent högre utbildning än befolkningen i gemen, och samtidigt landar på en genomsnittlig bruttoinkomst på 142 000 kronor. En så stor del som 25 procent av bildkonstnärerna har dessutom en inkomst som understiger 40 000 kronor per år. Detta skall ställas mot gemene mans genomsnittliga bruttoinkomst på 172 000 kronor. Här får inte heller genusaspekten glömmas bort. En majoritet av bildkonstnärerna utgörs av kvinnor.
Samhället har inte råd med det resursslöseri som eftersatt efterfrågan och ekonomiskt utnyttjande leder till. Istället för att årligen betala ut miljontals kronor i olika former av bidrag och understöd till arbetslösa konstnärer så anser vi att samhällets efterfrågan av konstnärernas alster och tjänster ska öka.
Sedan 1937 finns en rekommendation om att 1 procent av byggnadskostnaderna skall avsättas till utsmyckning för offentliga byggnader. Miljöpartiet vill att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till principbeslut om att minst 1 procent av den totala investeringskostnaden avsätts till estetisk utsmyckning även vid infrastruktursatsningar, som byggande av vägar och broar, och vid all ny- och ombyggnation av offentliga lokaler, hyresbostäder och bostadsrätter som stöds med någon form av statligt stöd. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi noterar med glädje att det fortfarande är en av staten prioriterad del av kulturpolitiken att förbättra konstnärernas arbetsvillkor.Vi har sett en permanentning av centrumbildningarna och teateralliansens verksamhet, och vi har sett att visningsersättning kommer få förstärkt stöd. De brister som fortfarande är akuta är frågorna om pensions- och sjukförsäkring för utövande konstnärer. Här återstår ännu mycket att göra. Vi ser positivt fram emot att regeringen tar tag i problematiken och under denna mandatperiod kommer med ytterligare förslag på hur pensions- och sjukförsäkringsfrågorna för konstnärer skall lösas på ett långsiktigt tillfredsställande sätt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller förslagsrätten till Konstnärsnämnden och Bildkonstnärs- nämnden är det glädjande att regeringen nu utvidgat denna rätt utifrån kulturutskottets önskemål. Här vill vi betona att det är viktigt med en bred och genreövergripande kompetens i styrelserna.
Form
Det är roligt att se att det nordiska samarbetet mellan konstnärer som arbetar med form åter ökar, men det behövs fler insatser för att öka den internationella spridningen. Även inom form så intar nordiska konstnärer en unik position. Det är viktigt att tillsammans med de nordiska grannländerna arbeta för en bättre exponering av vårt konsthantverk, och det tror vi man gör bäst genom att inrätta fler utställningslokaler samt stödja dem som redan finns. Ett gott exempel på hur svensk konst sprids utomlands är det svenska kulturhusets i Paris verksamhet. Detta är en verksamhet vi vill värna, och som vi gärna ser utvecklas på fler ställen i världen. Vi har så mycket att ge. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Svenska Institutet
Svenska Institutet har under många år gjort ett utomordentligt gott arbete för att förmedla och sprida svensk kultur. I stora internationella sammanhang där svensk kultur är en del av ett större sammanhang vill vi framhålla att Svenska Institutets ställning behöver stärkas. Detta bör ges regeringen till känna.
Kulturmiljön och Riksantikvarieämbetet
Kultur är en viktig kunskapskälla. Den ökar förståelsen människor emellan, och den bidrar till en växande kunskap om hur vi har levat och verkat i olika tider och på skilda platser. Miljöpartiet vill värna om det inhemska kulturarvet samtidigt som vi strävar efter kulturell mångfald, eftersom vi både vill värna traditionen och önskar att det svenska samhället ska vara öppet för impulser, idéer och kulturyttringar från hela världen.
I miljöbalken har kulturmiljöns ställning stärkts. Det finns möjligheter att inrätta kulturreservat, och Miljöpartiet tycker att det är glädjande att anslaget för detta ändamål nu fördubblats. Dock återstår ännu mycket att önska. Framför allt skulle vi vilja se ett ökat samarbete mellan dem som arbetar med natur- respektive kulturmiljö. Båda professionerna härstammar från olika utbildningstraditioner, och ser på natur- och kulturmiljö utifrån olika kompetenser. Men när det gäller att skydda och vårda natur- och kulturmiljön så krävs samarbete, och därför måste det ges utrymme inom de båda verken för ett ökat samarbete. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När nya infrastrukturer planeras finns en klar tendens att glömma bort eller helt negligera kulturmiljön. Ett exempel är när Luftfartsverket föreslog att en flygplats skulle byggas i Hall, och i sitt remissmaterial ut till kommunerna inte med ett ord nämnde att den planerade flygplatsen skulle komma att byggas rakt ovanpå ett gammalt gravfält. Detta bara som ett exempel på hur mycket som återstår för att stärka kulturmiljöns plats i samhällsplaneringen. Ansvarig för att sprida kunskap om kulturmiljön är Riksantikvarieämbetet. Miljöpartiet vill att Riksantikvarieämbetets informationsverksamhet om befintlig lagstiftning stärks. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Museerna
Museernas ekonomiska situation har under många år förvärrats. Därför är det glädjande att se att det nu finns vissa förstärkningar av anslagen. Likväl återstår det mycket att göra för att stärka de centrala museernas ställning. Det kan inte få lov att vara så att en stor del av ett museums möjlighet att producera utställningar vilar på att det kommer in sponsringspengar. Därför vill Miljöpartiet att regeringen ska särbehandla frågan om avkastningskravet på kulturändamålsfastigheter och att de pengar som annars går till orimligt höga hyror får lov att stanna kvar inom museernas egen verksamhet.
Vi ser extra positivt på att de regionala museerna nu erhåller medel till museipedagogiska satsningar som innebär att de kan höja ambitionsnivån och öka antalet samarbetspartner. Vi vet att kulturskatterna runt i landet är väldigt stora. Genom dessa satsningar ökar möjligheten för skolor och allmänhet att del av dem.
Utvecklingsbidraget för de regionala museerna har legat jämförelsevis lågt. Nu är vi glada för att det har fått en permanent ökning.
Vi ser även positivt på att regeringen tillsätter en arbetsgrupp som i samarbete med universitet och högskolor utreder hur genusaspekten ska få större genomslag i museernas verksamhet. Historien har alltsedan tryckpressen kom i bruk skrivits av och för män. Det räcker med att titta på illustrationerna i ett historiskt uppslagsverk för att bli övertygad om att kvinnans roll för samhällets utveckling grovt underskattats, för att inte säga negligerats helt. Bilder på kungar, riksdagsmän och manliga representanter för näringslivet fyller sida upp och sida ner i stort sett varje svensk historieskrivning. På samma sätt har våra museer genom historien fokuserat på en enkönad utvecklingshistoria. Nu ökar medvetenheten om den bristande genusaspekten i den offentliga kulturella representationen. För att museerna ska kunna belysa vidden av ojämställdheten är det möjligt att ett särskilt kvinnomuseum behöver inrättas. I ett sådant skulle man ur olika aspekter, och ur ett såväl feministiskt som ett mer generellt hållet perspektiv, kunna ge kvinnan hennes rättmätiga utrymme i historien. Vi i Miljöpartiet tror det är oerhört viktigt för jämställdheten att belysa hur kvinnan som exempelvis självständig husfru i bondesamhället, kulturbevandrad hemmafru i 1800-talets borgerliga kärnfamilj, dubbelarbetande mor i vårt moderna samhälle, spelat en betydligt större roll för samhällsutvecklingen än som tidigare framhållits. För att föra vidare vår demokratiska vision om ökad jämställdhet mellan könen till morgondagens samhälle är det av avgörande betydelse att våra barn och ungdomar får möjlighet att skapa sig en modern bild vårt lands och vår världs historia. En bild där inte bara mannens, utan också kvinnans olika roller och insatser i samhällsbygget belyses. Med detta i åtanke inväntar vi nu med spänning på vad den tillsatta arbetsgruppen för ökade genusperspektiv kommer fram till i frågan om hur genusaspekten kan tas till vara på museer i allmänhet, och på ett separat kvinnomuseum i synnerhet.
Folkbildningen
Folkbildningstraditionen är en av grundstenarna i det svenska demokratibygget eftersom den värnar om att kunskap skall spridas till så många som möjligt. Om vi ska få en utveckling, ekonomiskt såväl som kulturellt, så är det absolut nödvändigt att kunskap och information sprids till alla. Men liksom kulturen har kunskapen även ett värde i sig. Att människor får lära sig, utvecklas och växa är inte ett medel för samhällsutvecklingen så mycket som det är en del av målet. Det är ur den synvinkeln folkbildningen äger ett verkligt värde.
Sveriges tradition av folkbildning och folkrörelser är världsunik. Det folkliga engagemanget visar lika höga siffror som på 50-talet, vilket är verkligt glädjande. Tyvärr har studieförbundens engagemang och kompetens inom kulturfrågor försvagats under de senare åren. Vi hoppas att den försvagade kompetensen ska kunna stärkas igen. Här har amatörkulturens riksorganisation en viktig uppgift att fylla. Därför anser vi att amatörkulturens ställning inom folkbildning och studieförbunden bör stärkas, och att regeringen bör undersöka möjligheten av att för framtiden ge amatörkultur- organisationerna ett utifrån verksamhetens omfattning rimligt stöd. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Redan under 1970-talet etablerades högskole- och folkhögskoleutbildningar inom svensk folkmusik och senare även inom folkdans. Utbildningarna har haft stor betydelse för genrens positiva utveckling. Motsvarande utbildningar saknas inom genrens mångkulturella delar. Det är viktigt att resurser görs tillgängliga på samtliga utbildnings- nivåer så att utbildningsutbudet kan breddas till att omfatta folkmusik och folkdans med ursprung i andra delar av världen och i minoritetskulturer.
Folkbildningsrådet, som numera också ska beakta kulturfrågor, har ett stort ansvar för att Sveriges folkrörelser ska växa på ett demokratiskt sätt. Därför är det viktigt att rådet inte bara lever i sin samtid, utan även verkar visionärt. Miljöpartiet ser fram emot att utvärdera effekterna av rådets nya målsättning, särskilt med beaktande av borttagningen av de öronmärkta pengarna till folkhögskolornas musikutbildning. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Miljöpartiet anser generellt att öronmärkning av pengar till vissa ändamål kan vara nödvändigt för att uppnå de resultat som regering och riksdag via nationella målsättningar fastställt.
Till folkbildningen kan också räknas kulturminnesvård och kulturlandskapsvård, vilka syftar till att bevara och levandegöra kulturhistoriska värden. Endast identitet och förankring i den egna historien kan utgöra grund för förnyelse och utveckling. Tillgång till den egna historien är en medborgerlig rättighet. Det är också värdefullt att ge folkbildningen utrymme och möjlighet att låta människor förutsättningslöst orientera sig i livsåskådningsfrågor som komplement till de rent politiska ideologierna så att människan kan växa och förstå sin plats i livet som en helhet.
Film och media
Film är den konstform som efter musiken når flest människor. DVD-formatet har gjort det praktiskt möjligt att se film på vanliga hemdatorer, och med de digitala sändningarna över marknätet kommer det tillgängliga utbudet av film på TV att öka. I det sammanhanget ser vi det som viktigt att möjligheterna för fria filmare att söka bidrag för sina produktioner ökar.
Den fria utvecklingsfond som Miljöpartiet motionerat om är fortfarande under beredning. Vi ser fram emot ett förslag om inrättande av en fri utvecklingsfond. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den enda icke kommersiella teveproduktionen, Öppna kanalen, erhåller inte något statligt stöd. Drygt 1 miljon människor har i dag tillgång till Öppna kanalen och kan bl a se direktsända debatter från EU-parlamentet. I dag är det i första hand de större kommunerna som ger bidrag, vilket innebär regionala skillnader som inte är acceptabla då det är viktigt att alla människor, oavsett var de bor, får tillgång till fria medier. Regeringen bör därför undersöka möjligheten att för framtiden bidra med statlig finansiering av Öppna kanalen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
I en demokrati är det viktigt att opinions- och åsiktsbildningen är fri. Detta förutsätter att de medier som sprider information kan göra detta på ett kritiskt och allsidigt sätt, att alla åsikter kan komma till uttryck och att informationen inte underkastas kommersiella krav. Public service roll i en allt mer fragmentariserad värld ökar i betydelse. När det kommersiella utbudet av lättillgängliga förklaringar och förenklad verklighet vräks över oss behöver vi alternativ som ger bakgrund, fördjupning och analys. Den nyhetsförmedling som public service står för ska därför kännetecknas av både djup och bredd, och få lov att ta den tid i anspråk som krävs för att en kritisk reflexion och ett analytiskt perspektiv ska kunna utvecklas. Den internationella bevakningen behöver fördjupas och nyanseras, inte förenklas och utarmas. Här anser vi oss åter nödgade att påminna om att en kompetent och allsidig nyhetsbevakning i allra högsta grad är en demokratifråga, en mänsklig rättighet. Den typ av skvallerpress som utvecklats i t.ex. England får därför inte smitta av sig till vår nyhetsbevakning. Snabba förenklade budskap är lika nedbrytande för det demokratiska intellektet som flottig, näringsfattig fast food är för kroppen.
Miljöpartiet ser med stor oro på likriktningen mellan de två separata nyhetskanalerna i allmäntelevisionen. I nu gällande avtal mellan public service-företagen och staten står att det även fortsättningsvis ska finnas två separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Television. Med separat torde menas fristående, enskild. I dagens utbud förekommer samma inslag allt som oftast, ibland upp till en tredjedel av sändningsinnehållet. Detta anser vi inte överensstämmer med gällande avtal. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den snabba utvecklingen inom medievärlden innebär också att public service-rollen ständigt prövas. Radions betydelse framöver kommer med all sannolikhet att öka som en motreaktion på alla bilder som ständigt flimrar förbi. Även utbildningsradions roll som folkbildare kommer troligtvis att öka. De tre produktionsbolagen SVT, SR och UR erhåller pengar enligt fastställd fördelningsnyckel. Miljöpartiet ifrågasätter om proportionerna inom fördelningsnyckeln är rätt satta för att möta framtida behov. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller samisk filmproduktion återstår ännu mycket att önska. Ett samarbete håller på att utvecklas mellan samer och tornedalingar för gemensam distribution och på sikt även produktion. Men ursprungsbefolkning och minoriteter får idag konkurrera på samma villkor som alla andra vid ansökan om medel hos Filminstitutet. Detta är mycket otillfredsställande eftersom deras kontaktnät ännu ej är utvecklat. De behöver, under en övergångstid, både en positiv särbehandling och öronmärkta pengar. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Bilden av kvinnan i media
Bilden av kvinnan i media är många gånger stereotyp. Veckotidningar som konsumeras av tonåringar ställer upp könsroller som i flera decennier ansetts förlegade. Med den sortens utveckling måste vi fråga oss vilken betydelse detta får för unga människors självbild i allmänhet, och unga kvinnors självbild i synnerhet. Miljöpartiet vill bryta denna könsrollskonserverande trend genom att stödja projekt inom media, veckotidningar, radio och television som syftar till att sprida kunskap och debatt kring unga människors identitet.
När Institutet för Mediestudier under den internationella kvinnodagen i år diskuterade ämnet kvinnor och medier var man mycket angelägen om att framhålla att den kvinnliga representationen i media är dålig, och att kvinnors erfarenheter ofta nedvärderas i medierna. Inom den akademiska forskningen är det lika illa ställt. Samtliga åtta tillsatta professorer är män, liksom de flesta handledare och seniorforskare. Enbart åtta procent av medieforskningen i stort håller en genusprofil.
Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing i september 1995 antogs ett handlingsprogram, Platform for Action. En av punkterna som antogs tog upp kvinnor och media. Där betonades medias och de globala kommunikationssystemens genomslag vad gäller opinionsbildning och möjligheter att belysa kvinnors villkor. De stereotypa beskrivningarna av kvinnor och män i media uppmärksammades särskilt, liksom behovet av att spegla kvinnors och mäns olika roller i samhället. Även vikten av fler kvinnor i beslutsfattande positioner inom media betonades. Slutsatsen som världens länder enades kring under detta medieavsnitt och som även befästes i somras i New York, är att, med hänvisning till pressfriheten, uppmuntra media att vidta självsanerande åtgärder. Här slogs även fast att det är ländernas regeringar som är ansvariga för att bilden av kvinnan i media är jämställd. Eftersom ny forskning visar att den kvinnliga representationen i media är dålig vill nu Miljöpartiet veta hur regeringen arbetar med det här. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Stockholm den 4 oktober 2000
Matz Hammarström (mp)
Ewa Larsson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thomas Julin (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)