1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en självständig idrottsrörelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för fördelning av de
statliga medlen till idrott.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att idrottsföreningarna skall få ökade möjligheter att utveckla
och bedriva egna spel och lotterier samt kan ges ansvar för
värdeautomater.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att grundlägga en hälsosam livsstil i unga år och
skolans betydelse i detta sammanhang.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lika villkor för idrottande kvinnor och män.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att personer med funktionshinder skall få bättre villkor för sitt
idrottsutövande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Dövas världsspel skall få statsbidrag.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrotten som ett medel att underlätta integration i samhället.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att anslaget till idrottsforskning skall höjas med 5 miljoner
kronor.
11.
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU.
1 Inledning
Folkpartiets idrottspolitik har sin bas i den fria och
självständiga idrottsrörelsen. Det hindrar inte att
idrottsrörelsen måste få ett stort offentligt stöd, men då utan
snävt givna direktiv. Här finns ibland en svår balansgång,
där dock den fria och självständiga idrotten måste prioriteras
framför en alltför stor samverkan mellan idrotten och staten.
2. En självständig
folkrörelse
Idrottsrörelsen är härlig. Den engagerar, sammanför, gläder,
stimulerar, får människor att växa, fostrar och - ibland ?
frustrerar. Idrotten är en folkrörelse, och det borde innebära
att dess medlemmar ska bestämma och ta ansvar för och
konsekvenser av sina beslut. Idag finns det dock en fara i att
företrädare för det offentliga börjar lägga sig i idrottsrörelsen
för mycket.
Det är viktigt att hålla isär rollerna. Klarar inte idrotten och staten detta,
kan det gå illa. Det värsta exemplet på korporativ samlevnad är idrotten i de
gamla kommunistdiktaturerna. Idrotten blev en del av propagandan och den
underordnades politiska syften för att bevisa det totalitära systemets
"överlägsenhet". Barn- och ungdomsidrotten underordnades helt drömmar om
guldmedaljer och vinster. Rovdriften på talanger var, har det i efterhand visat
sig, makaber och har i många fall fått tragiska följder.
Riksidrottsförbundet (RF) har fått ansvaret för att god folkhälsa, god etik,
jämställdhet, integration och demokratisk fostran ska främjas inom idrotten.
Uppgifterna är viktiga, men inte helt enkla. Samtidigt som Folkpartiet har
uppfattningen att staten inte ska sätta upp mål för idrottsrörelsens egen
verksamhet är det rimligt att staten formulerar sin avsikt med de medel som
ställs till idrottens förfogande. Här är det ändå väsentligt att det inte blir
detaljstyrning med t.ex. långtgående och detaljerade synpunkter på hur
styrelserna bör se ut, hur verksamheten bör fördelas på kvinnor respektive
män. Det är utmärkt med höga ambitioner, syftet är gott, men det kan ändå bli
fel. Organisationsbeslut inom föreningar, liksom alla andra avgöranden om
hur verksamheten skall bedrivas, är inte en statlig eller kommunal fråga.
Däremot är det mycket väsentligt att på olika sätt arbeta med attityderna i de
berörda frågorna.
Ett visst offentligt stöd är berättigat för att stärka föreningarna och öka
möjligheterna till en bred verksamhet öppen för många. Självständigheten
markeras genom att Riksidrottsförbundet (RF) har ansvaret för fördelningen
av de statliga pengarna. Det leder paradoxalt nog till att RF kommer ännu
närmare staten, eftersom förbundet därmed också får ställning motsvarande
myndighet. En sådan relation kan inge oro och effekterna bör givetvis följas
upp. Regeringen visar i sin budgetproposition på att den ifrågasätter RF:s roll
genom att överväga att fortsättningsvis ställa medel direkt till Sveriges
Olympiska Kommittés förfogande. Med tanke på att RF företräder hela den
samlade svenska idrottsrörelsen bör övervägandet stanna vid ett övervägande.
3 Idrottens ekonomiska
förutsättningar
Avgörande för om det även i framtiden skall finnas en stark,
fri och självständig idrottsrörelse i Sverige är att den, liksom
folkrörelsen i övrigt, själv kan kontrollera en stor del av sin
ekonomi. Därför är det positivt att överskottet från Svenska
Spels värdeautomater tillfaller idrottens barn- och
ungdomsverksamhet, även om beloppen ännu inte kommit
upp i de summor som från början förväntades.
Folkpartiet liberalerna har i grunden inget att erinra mot att öppna
bingohallarna för fler slags spel än värdeautomaterna, d.v.s. också s.k.
skicklighetsspel. Bingohallarna drivs av folkrörelserna och det är därför
rimligt att folkrörelserna själva även får anordna spelen och också besluta om
fördelningen av överskotten.
Tyvärr finns det erfarenheter som visar att kommunerna anpassar sig efter
vilka inkomstkällor idrotten har, antingen genom att höja hyror och avgifter
eller genom att sänka bidragen. Så skedde i många kommuner när
inkomsterna av Bingolotto växte. Det finns också risker att staten minskar
sina anslag om det finns annan finansiering att tillgå.
Idrottsrörelsen kan sannolikt inte räkna in något större nettotillskott förrän
man har pengarna i handen om några år. Det är allvarligt om det nya systemet
ändrar relationerna, så att det blir staten som genom Svenska spel fördelar
inkomsterna. Det är fel i två steg, dels innebär detta att man stoppar
föreningsdrivet spel och i stället ställer dit statens maskiner, dels att
resursfördelningen nationaliseras, i stället för att som nu fördelas på plats.
Det
är alltså väsentligt att föreningarna genom FSL får ökade möjligheter att
utveckla och bedriva egna spel och lotterier. Därigenom ökar det egna
engagemanget genom att man kan se en direkt koppling mellan egeninsats
och ekonomiskt utbyte för föreningen. Detta bör ges regeringen till känna.
4 Statens spel versus
folkrörelsernas spel
De statliga pengarna för folkrörelserna betyder faktiskt inte
riktigt så mycket som debatten ibland ger intryck av.
Ungefär 65 procent av idrottens inkomster skaffar klubbarna
själva fram genom avgifter, reklam, lotterier etc. Den näst
största inkomstkällan är kommunala bidrag. De direkta
statsbidragen ligger på cirka 7 procent.
Statliga spel har tagit över en allt större andel av spelmarknaden från
folkrörelserna under de senaste tre decennierna. Detta konstaterades av den
statliga utredningen, som har kommit med förslag som till viss del innebär
återgång till tidigare förhållanden.
I en tidigare motion föreslog Folkpartiet liberalerna - till skillnad från
regeringen - att det var nödvändigt att kasinoverksamhet skulle få anordnas
av andra än statliga företag. Nu blev inte beslutet sådant. Mot den bakgrunden
anser vi att folkrörelserna ska få ta del av spelmarknaden genom att få ansvar
för hela lotterimarknaden och, tillsammans med seriösa entreprenörer, för
värdeautomaterna. Det är inte förenligt med liberal ideologi att staten ska ha
monopol på att t.ex. placera ut värdeautomater, bedriva service av dessa och
svara för den praktiska hanteringen. Detta bör ges regeringen till känna.
5 God folkhälsa
grundläggs i skolåldern
Opinionsbildning i folkhälsofrågor är en viktig uppgift som
idrottsrörelsen med fördel kan fylla. Flera föreningar och
förbund bedriver, utöver sin ordinarie verksamhet, speciella
projekt för folkhälsa och friskvård i samarbete med
landsting, kommuner och inte sällan företag. Detta är
positivt och bör kunna utvecklas ytterligare.
Inom alltför många idrottsföreningar finns tydliga inslag av en elitisering
av barns och ungdomars verksamhet, ofta med utslagning som direkt följd.
Redan före puberteten kan unga plockas ut för satsningar i just deras
åldersgrupp. Nyligen har åter läkare blivit föranledda att kritisera den allt
hårdare träningen bland barn och ungdomar. Följderna kan bli allvarliga om
träningsdosen är för stor i förhållande till en outvecklad kropp. Detta kan leda
till direkta fysiska skador. Trots att Riksidrottsförbundet är tydligt i sitt
budskap och menar att barn- och ungdomsidrott skall vara roligt och
ingenting annat, så är verkligheten trots detta ibland en annan.
Rapport efter rapport signalerar att vi måstes förändra vår livsstil.
Undersökningar har också under senare år visat på en oroande utveckling vad
gäller barns och ungdomars fysiska aktivitet. Vi ser idag en närmast
epidemisk ökning av fetma, åldersdiabetes och benskörhet - åkommor för
vilka rätt sammansatt kost tillsammans med fysisk aktivitet är de största
friskfaktorerna. Nack- och ryggbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck,
depressioner och fallolyckor är andra sjukdomar och symptom som skulle
kunna förebyggas/behandlas med hjälp av ökad fysisk aktivitet. Den alltmer
ökande stressen i vårt samhälle, som kryper ner i åldrarna, kan med fördel
minskas med hjälp av fysisk aktivitet. Om inget görs för att vända denna
negativa trend och komma tillrätta med detta gigantiska hälsoproblem,
kommer vi att få en allt större del av befolkningen som inte klarar av att
utföra ett arbete med normal fysisk ansträngningsgrad. I förlängningen får
detta också långtgående konsekvenser för samhällsekonomin. Detta är oerhört
allvarligt och vi måste snarast göra insatser för att förändra människors
hälsobeteende. Samtidigt som idrottsrörelsen engagerar en mycket stor del av
ungdomen finns det ett växande antal fysiskt helt passiva. Det spontana
idrottandet, utanför idrottsrörelsens organiserade verksamhet, har minskat
under det senaste decenniet.
Idrottsrörelsen kan, som frivillig folkrörelse, aldrig ha huvudansvaret för
att nå alla barn och ungdomar med ett positivt budskap om motionens och den
fysiska aktivitetens betydelse samt en allmän hälsofostran. Denna uppgift
ligger, och måste framöver också ligga, på skolan.
RF har presenterat en rapport som visade alarmerande signaler kring
idrotten i skolan. Den visade att skolidrottsföreningarna tappar mark i
skolsystemet. Det är t.o.m. så att simkunnigheten riskerar att komma i kläm.
Andelen idrottslärare i grundskolan har minskat etc.
Mot den bakgrunden är det inte förvånansvärt att den svenska skolan idag
är dålig i Europa när det gäller idrott i skolan. Idrottsämnet har dessutom
förändrats innehållsmässigt så att det nu har en omfattande teoretisk del på
bekostnad av den fysiska aktiviteten.
I regeringens idrottspolitiska proposition talades det mycket och väl om
betydelsen av fysisk aktivitet i skolan, men det måste också omsättas i
praktiken. Syftet med idrottsundervisningen måste vara att inte bara ge
ungdomarna tillfälle till den nödvändiga fysiska aktiviteten, utan också att ge
dem möjlighet att prova på ett brett spektrum av olika idrotter för att ge en
impuls till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte
koncentreras till de stora, traditionella idrotterna. För att åstadkomma detta
kan idrottsföreningarna och deras ledare vara en viktig resurs, något som
hittills utnyttjats dåligt. Men det är viktigt att slå fast att det inom skolan
är
idrott och hälsa i sitt breda perspektiv som står på schemat. Aktiviteten på
skoltid bör inte till övervägande del bestå av olika tävlingar utan i stället
utgöras av andra former för fysisk träning och av arbete med hälsokunskap.
Det måste poängteras att idrott också ska finnas tillgänglig för barn och
ungdomar som inte vill tävla. Det är viktigt att ledarna är uppmärksamma på
detta och lägger upp träningen så att inte bara de bästa premieras.
Det finns också siffror på vad barns idrottande kostar. Här måste
föreningslivet vara uppmärksamt och sträva efter att göra idrottande enkelt
när det gäller kläder och utrustning.
6 Kvinnor och män
Idrotts- och motionsvanor är en integrerad del av livsstilen
och denna bestäms inte av krassa ekonomiska villkor utan
snarare av de värderingar vi omfattas av. En stor del av
befolkningen ägnar sig åt motion och idrott. Det kan handla
om att delta i organiserad verksamhet, men också egna
aktiviteter som t.ex. promenader, fiske och strövtåg. Trenden
är att antalet aktiva timmar ökar per medborgare och att
kvinnorna ligger lite före männen. Sättet att utöva sin motion
har ändrats, från familjen till motion i andra sammanhang,
med kompisar och arbetskamrater. Här är det framförallt
kvinnorna som ändrat sina vanor. Lite tillspetsat kan man
säga att idrottsrörelsen bidragit till att befria kvinnornas
motionerande, så att det numera handlar om motion för det
egna välbefinnandet mer än att nå bra tävlingsresultat. Idrott
och motionerande utomhus är idag lika vanligt bland
kvinnor som män och tendensen är att kvinnorna tar för sig
mer av motionsutbudet än männen.
Beträffande anläggningar är det mycket angeläget att de som äger
anläggningar - i de flesta fall kommunerna - beaktar hur tider fördelas mellan
flickor och pojkar. Det gäller också i kommunernas planering av nya
anläggningar, så att inte det som ännu så länge kan betecknas som typiska s.k.
flickidrotter, t.ex. ridning, missgynnas i förhållande till andra idrotter.
I Norge har presenterats undersökningar som visat på förekomsten av
sexuella trakasserier inom idrotten. De skandinaviska samhällena är inte så
olika varandra och risken finns givetvis att det förekommer i Sverige också,
vilket är oacceptabelt. Regeringen bör ta initiativ för att motverka sexuella
trakasserier inom idrotten.
7 Handikappidrott
Handikappidrotten i Sverige är mycket framgångsrik vid en
internationell jämförelse. Liksom i andra idrotter har det
ökat intresset också för breddverksamheten. Det har
inneburit att många handikappade har blivit delaktiga i en
social gemenskap, som de annars skulle gått miste om och
deras självförtroende har stärkts. De handikappade
elitidrottarnas framgångar har samtidigt bidragit till att
attityderna till människor med handikapp har förbättrats.
För att handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som idrotten i
övrigt krävs insatser inte bara av idrottsrörelsen. Det ska inte vara dyrare
eller
krångligare för den handikappade att utöva sin idrott. För att detta ska vara
möjligt måste de handikappades behov tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång
till anläggningar och fördelning av tränings- och tävlingstider.
Liksom statsbidrag ges till olympiska spel och till de paralympiska spelen
bör också de Dövas världsspel, Döv-OS, jämställas med Paralympics och få
bidrag till sin verksamhet. De spelen har en mycket stor betydelse för den
handikappgruppen och idrottsgrenarna är också så speciella att de inte
kommer med i de paralympiska spelen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
8 Idrotten förenar
Människor med olika ursprung berikar idrotten och för
många av dem har idrotten stor betydelse när det gäller att
komma in i det svenska samhället. Med sin mångfald och
lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter att
överbrygga motsättningar och öka förståelsen för
invandrarnas situation. Flera exempel på olika håll i landet
visar hur idrottsrörelsen aktivt ger invandrarna möjlighet att
vara med i samhällsgemenskapen. Samtidigt har många
invandrare på olika sätt berikat svensk idrott som aktiva,
tränare eller ledare. Idrottsrörelsens möjligheter när det
gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument
för att folkrörelserna ska få ett starkt offentligt stöd.
9 Idrottsforskningen
Forskning inom idrotten är mycket viktig. Kunskap om
idrottens betydelse i samhället, som på olika sätt speglas i
Folkpartiets motion, behöver fördjupas. Det handlar då inte
enbart om forskning kring människans fysiska förmåga och
behov, utan i hög grad också om idrottens betydelse ur
sociologisk, ekonomisk och samhällsnyttig synvinkel.
Regeringen har i sitt förslag angivit att ökade insatser och resurser inom
idrottsforskningen ska ske inom ramen för anslaget: Statens stöd till idrotten.
Folkpartiet anser denna del av stöd till idrotten så väsentlig att anslaget bör
höjas med 5 miljoner kr. Detta bör ges regeringen till känna.