1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrottsrörelsens självständiga ställning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrottens betydelse i skolan.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa Idrott och Hälsa som kärnämne i gymnasieskolan. 1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om studiemedel, studietid i högskolan samt ortsföreträde för
elitidrottare. 1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om idrottsforskningen. 1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om motionsidrott.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördelning till handikappidrotten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om elitidrott, olympiska spel, paralympics och "Döv-Os".
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om antidopingverksamheten och om en förändrad lokalisering av
WADA.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att idrottsrörelsen får en betydligt större andel av
spelmarknaden.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om slopande av
reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 2
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om moms på idrottsanläggningar. 2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om avdragsrätt för sponsring. 2
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att höja grundavdraget. 2
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett förvärvsavdrag. 2
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att slopa såväl den statliga inkomst- som
förmögenhetsskatten.2
17.
1 Yrkandena 2-5 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 11-16 hänvisade till SkU.
Inledning
Idrotten är med sina cirka tre miljoner medlemmar den
verksamhet som organiserar flest människor i Sverige. I
cirka 22.000 idrottsföreningar verkar omkring en halv miljon
ideellt arbetande ledare. Ingen annan verksamhet engagerar
så många ungdomar. Totalt är cirka 60 procent av samtliga
barn och ungdomar mellan 7 och 20 år engagerade inom den
organiserade idrotten. Kommunernas årliga kontanta stöd till
föreningslivet har minskat med cirka 350 miljoner kronor
under 1990-talet, samtidigt som höjda avgiftsnivåer i
idrottsanläggningar inneburit att föreningarna blivit av med
subventioner motsvarande ett värde på 250-350 miljoner
kronor årligen. Till detta skall läggas idrottens minskande
andelar på spelmarknaden. Denna utveckling tvingar
föreningarna att i ökande utsträckning ta ut allt högre
medlems- och deltagaravgifter, vilket vi befarar kan leda till
en socialt segregerad idrottsrörelse. Detta vore mycket
olyckligt då idrotten hittills på ett bättre sätt än samhället i
sin helhet lyckats undvika segregation.
Idrotten har stor
betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten
blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar
till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre
hälsa. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol-, drog- och
rökfria miljöer. Idrotten bidrar även till friskvården genom
att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv och andra
fysiska aktiviteter. Det är också klart dokumenterat att fysisk
aktivitet ökar människans förmåga, inlärningsprestationer
och lust att lära. Regelbundna motionsvanor innebär också
att fritiden får ett rikare innehåll.
Det är ingen tvekan om att idrotten betyder mycket för att skapa en
naturlig integration för människor med utländsk bakgrund som av olika skäl
vill bosätta sig i vårt land. Det finns många goda exempel, särskilt i Göteborg
och Stockholm, på vad idrotten kan åstadkomma för att utanförskap växlas till
delaktighet i ett mångkulturellt samhälle.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare,
TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten
på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer
utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder
för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i
Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Idrottsrörelsens ställning
och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för
politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för
idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av
avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella
engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte
genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten
måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt
och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll,
inriktning och mål.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack
vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i
samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor och
krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets
värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det allmänna.
RF beräknar att de 500.000 idrottsledare som arbetar ideellt lägger ned
cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa ledare ställer inga
krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt
motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12-15 miljarder kronor per år.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga
idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och
tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt.
Sverige
förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvudtaget stor. De som drabbas av
detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet. För
samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom
idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i
att
bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Även om bilden långt ifrån är entydig pekar mycket på att det i framtiden
kommer att bli svårt att rekrytera dessa ideella ledare. Samhällsförändringar,
ökad konkurrens om fritiden och andra faktorer riskerar att göra människor
alltmer ovilliga att utan ersättning ägna en stor del av sin fritid åt
idrottsledaruppdrag. Med tanke på idrottsledarnas stora betydelse för
ungdomar är det viktigt att på alla sätt underlätta rekryteringen av nya ledare
liksom att skapa förutsättningar för att behålla redan engagerade ledare i
verksamheten.
Ett grundläggande
samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av
medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete.
Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida
utveckling. Den verksamhet som bedrivs av
idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och
riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i
första hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens stora betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd.
Men det direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar
till idrottsrörelsen får inte vara styrande. Det är som tidigare nämnts mycket
viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags
halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt
uppbyggd rörelse.
Egenfinansiering ger
styrka
Egenfinansieringsgraden inom idrotten måste bli större. Det
minskar bidragsberoendet och ökar möjligheterna för
idrotten att agera självständigt. Moderata samlingspartiet
anser att det är viktigt med ett fortsatt samhällsstöd men
konstaterar samtidigt att möjligheterna för idrotten att få en
bättre ekonomi i första hand bör ske genom att
egenfinansieringen ökar.
Idrottens roll i skolan
Fysisk aktivitet och motion är mycket viktigt inte minst för
barn och ungdomar. Goda vanor måste grundläggas tidigt
hos våra barn där föräldrar och skolan har en oerhört viktig
uppgift. Fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna för
människors livskvalitet och därmed också för folkhälsan.
Allt fler svenskar lider av övervikt. Enligt vissa beräkningar
är det upp till tre miljoner svenskar som är överviktiga. Det
är stillasittandet, inaktivitet, som ger övervikt.
Folkhälsoinstitutet har gjort en undersökning där det klart
framgår att fysisk inaktivitet i alla åldrar starkt ökar risken
för olika sjukdomar. Med övervikt är sannolikheten större att
man drabbas av diabetes, benskörhet, höga blodfetter, högt
blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar m.m.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett större utrymme i
skolan. Detta är inte minst viktigt eftersom antalet friluftsdagar har minskat i
skolorna och möjligheterna till fysiska fritidsaktiviteter därmed minskats. Den
svenska skolan är bland de sämsta i Europa när det gäller satsning på idrott i
skolan. Syftet med idrottsundervisning i skolan måste vara att ge ungdomarna
tillfälle till nödvändig fysisk aktivitet och ge dem möjligheter att pröva på
ett
brett spektrum av olika idrotter för att ge impulser till fortsatt eget
idrottande.
Här är det viktigt att utbudet inte koncentreras enbart till de stora
idrotterna.
Det är framför allt viktigt att de elever som inte idrottar på fritid får fysisk
aktivitet och idrott i skolan. Det ger dem goda vanor och ökar deras möjlighet
att leva ett sunt liv.
Vi behöver ett ökat utbud av skolor med en klart uttalad idrottsprofil. På så
sätt markeras idrottens betydelse för att bidra till att våra ungdomar ges goda
förutsättningar för en positiv utveckling.
Vi anser att ämnet idrott och hälsa även framdeles skall vara ett kärnämne i
gymnasieskolan. Vi ser det också som viktigt att man tar tillvara på de
möjligheter som finns för kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier
eller samverka om regionala idrottsgymnasier.
Högskolestudier
Elitidrottsmän måste ges bra villkor för att kunna kombinera
högskolestudier med elitidrott. För att nå den internationella
idrottseliten krävs en intensiv satsning under lång tid. Det
har dock visat sig mycket svårt att kombinera elitidrott och
akademiska studier. Genom sin helhjärtade satsning på
elitidrotten har idrottsmännen svårigheter att uppnå de av
CSN uppställda kraven för att få studiemedel. Vi anser att
elitidrottsmän bör kunna ges dispens för en långsammare
studietakt och ändå erhålla studiemedel. Studietakten för
elitidrottare bör kunna reduceras från 30 till 20 poäng per
studieår för erhållande av studiemedel. I konsekvens med
detta bör också studiemedel kunna utbetalas under en längre
tid än tolv terminer. Det är också viktigt att våra elitidrottare
får möjlighet till byte av studieort för att på ett optimalt sätt
kunna kombinera idrottsutövande med en god utbildning.
Möjlighet till s k ortsföreträde bör finnas.
Forskning och högre
utbildning
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad
olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och
teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen.
Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över
alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens
utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som
bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också
kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen.
Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring
kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst
viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens
ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra
barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges
goda möjligheter till utbildning som står på en solid
vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en
självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk
idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser
för att kunna nå en rimlig nivå. Det är av stor betydelse för att forskningen
inom idrottens område ska kunna vara konkurrenskraftig.
Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna
forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället
medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens
egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett
inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på
idrottsrelevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se
Idrottshögskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig
kunskapsutveckling. Undervisningen skall vila på aktuell vetenskaplig grund
och ha ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och
internationellt.
Motionsidrott
Den helt övervägande delen av svenska folket ägnar sig åt
motionsidrott. Man idrottar endast för sitt nöjes och
välbefinnandes skull. Idrottens betydelse för folkhälsan är
stor. Det krävs mycket litet för att människor skall motverka
passivitetens hälsorisker. Cykel till jobbet, regelbundna
promenader - mer behövs inte. De flesta känner säkert även
till vikten av regelbunden motion. Trots detta förblir många
passiva och man kan fråga sig varför. Redan idag vet vi dock
att närheten till aktivitetsytor - idrottsanläggningar,
grönområden, motionsslingor mm - är viktigt i
sammanhanget. De handlar då inte om de stora
idrottsarenorna utan om enkla mångfunktionella
anläggningar som är tillgängliga för alla. Det krävs därför en
klar strategi för bredd- och motionsidrottens utveckling
Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna
plats inom den samlade idrottsrörelsen. Stat och kommun
har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med
handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom
idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna
delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom
idrottslärarutbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin
verksamhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av
statens anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av
anslaget
som SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall
förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning av
intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla
idrotten,
går till handikappidrotten.
Elitidrott och olympiska
spel
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse, vilket inte
minst OS i Sydney visat. Den skapar förebilder för
ungdomar och andra, skapar större intresse för breddidrotten
och inspirerar till motionsidrott. Den är ett fritidsintresse för
många medborgare. Den kan vara ett led i en
marknadsföring av Sverige som i sin tur till och med kan
förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är
förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många
idrotter är det stora svårigheter att finansiera
elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både
olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det
är beklagligt, eftersom OS i Sverige skulle kunnat ge stora positiva effekter
för samhället i stort - inte minst ekonomiskt - och för idrotten. För att stärka
kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det
skede där en ansökan byggs upp.
De initiativ som nu tagits för att möjliggöra en starkare satsning på
elitidrotten är positiva men det är viktigt att även handikappidrotten här får
sin rättmätiga del när det gäller deltagandet i parolympics. Vi anser också att
de Dövas världsspel skall jämställas med denna tävling. Särskilda medel bör
därför avsättas för att möjliggöra deltagande i "Döv-OS". Internationella
framgångar för svenska idrottsutövare ger positiva effekter för bilden av
Sverige samtidigt som fler kan stimuleras att ägna sig åt idrott. Det är viktigt
att staten deltar i detta arbete.
Antidopingverksamheten
Kampen mot doping har i flera decennier varit en av
idrottens viktigaste trovärdighetsfrågor. Den har också
behandlats som en sådan av idrottsrörelsen, vilken satsat
stora resurser på såväl utbildning och information som en
omfattande kontrollverksamhet. Sverige är en av de mest
tongivande länderna i världen för att få bukt med
dopingsfusket inom idrotten. Våra internationella insatser
har i hög grad påverkat behovet av den förbättrade kontroll
som skett vid OS i Sydney.
I dag är dopingmissbruket emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika
mycket en allmän folkhälsofråga. Som bland annat den s.k.
Dopingutredningen påpekade finns numera många, i första hand ungdomar,
utanför den organiserade idrotten som dopar sig av framför allt "kosmetiska"
skäl. Samma tendens finns över hela Europa.
Sverige har i dag ett högklassigt, av Internationella olympiska kommittén
ackrediterat, laboratorium vid Huddinge sjukhus. Det är ett av 26 laboratorier
i världen. Laboratoriets kvalitet borgar för god rättssäkerhet och utgör
samtidigt ett viktigt argument i strävan att få stora internationella
idrottsarrangemang till Sverige, eftersom dessa internationella arrangemang
ofta kräver en snabb tillgång till analyser.
Världsantidopingbyrån WADA inrättades av Internationella olympiska
kommittén (IOK) i oktober 1999, som ett resultat av den världskonferens som
arrangerades tidigare samma år och i efterdyningarna av dopingskandalerna i
samband med cykeltävlingen Tour de France samt inom italiensk fotboll året
dessförinnan. WADA är organiserad i form av en stiftelse och utgör i dag den
ledande antidopingorganisationen internationellt. I dess styrelse ingår
representanter från alla världsdelar, såväl från regeringar och överstatliga
organ som från IOK och andra idrottsorganisaioner. WADA:s övergripande
uppdrag är att på global nivå leda och koordinera utvecklingen av
antidopingarbetet inom all idrott. Allt i syfte att försvara idrottsutövarna
liksom principen om en dopingfri idrott.
De huvudsakliga arbetsuppgifterna är:
- att harmonisera och standardisera regler och procedurer för kontroll och
bestraffning,
- att initiera och koordinera ett världsomspännande program för oanmälda
dopingkontroller,
- att initiera och koordinera forskning inom antidopingområdet.
För att inte fördröja bildandet av WADA placerades
huvudkontoret initialt i Lausanne. Redan från början var det
emellertid klart uttalat att beslut om en mer permanent
lokalisering av WADA skulle tas vid ett senare tillfälle, en
tidpunkt som nu infunnit sig då WADA tillkännagivit de
kriterier som kommer att gälla för val av värdstad. Sverige
bör med hänsyn till den starka internationella position som
vårt land besitter när det gäller kampen mot dopingfusket
verka för att WADA lokaliseras hit och företrädesvis till
Stockholm.
Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför
kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs
ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala
anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda,
kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och
arbetsgivaravgifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
- deltagaravgifter och entréavgifter med mera,
- frivilliga bidrag av olika slag,
- lotteriverksamhet, bingospel med mera,
- statliga och kommunala bidrag,
- olika former av sponsring,
- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av
idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och
förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor.
Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som
kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar
helt eller delvis vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge
ett bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga, landstingskommunala/regionala och kommunala stödet till
föreningar och förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av
dessa bidrag självfallet av den allmänna ekonomiska utvecklingen och det
statliga respektive det kommunala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig
ideell verksamhet är lotterier.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet
idrottsrörelsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt
skatteuttag minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga
bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter.
Ge idrotten en större
andel av spelmarknaden!
Spel och lotterier är idrottens viktigaste intäktsområde. Den
totala spelmarknaden omsätter över 30 miljarder kronor.
1971 hade folkrörelserna 31 procent av spelmarknaden och i
dag är motsvarande andel endast 19 procent. Försämringen
har skett på en marknad som totalt styrs av staten. Samma
stat som äger det bolag, Svenska Spel, som lagt beslag på
ökande marknadsandelar. Det är helt nödvändigt att
idrottsrörelsen får ett betydligt större inflytande över
spelmarknaden för att därmed kunna öka sin
självfinansieringsgrad. Regeringen bör snarast återkomma
med förslag till riksdagen.
Idrottens skattefrågor
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas
såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige.
Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för
medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt
bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de
direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i
föreningarna.
En annan skatt som slår hårt mot idrottsrörelsen är den reklamskatt som i
dag tas ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar och
förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad, arenareklam med
mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med tanke på de
snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår mening bör
reklamskatten slopas år 2001.
Traditionellt är det kommunerna som har tagit huvudansvaret för
anläggningarna, speciellt i storstadsområdena. Under 90-talets kärva
kommunala ekonomi har emellertid många kommuner strävat efter att lägga
över detta ansvar på i första hand idrottsföreningarna. Idrottsrörelsen har
också varit beredd att axla detta ansvar, något som visas av det faktum att i
stort sett inga anläggningar behövt stängas.
Dessvärre försvårar nuvarande lagstiftning, framför allt på momsområdet,
denna utveckling. En idrottsförening som tar över en anläggning är normalt
inte redovisningsskyldig till moms för denna verksamhet och har därmed inte
någon avdragsrätt för sina momskostnader. Kommunerna ersätts i efterhand
för sina momskostnader av staten. Motsvarande kompensation står inte till
buds för en idrottsförening. Detta innebär i praktiken att föreningsdrivna
anläggningar belastas med momskostnader medan kommunalt drivna inte gör
det.
Av rättviseskäl bör idrottsanläggningar i skattehänseende behandlas på
samma sätt, oavsett vem som har driftansvaret.
Idrottsrörelsen är beroende av bidrag från allmänheten. Företag har behov
av att synas i positiva sammanhang. Företag använder därför en del av sina
anslag för reklam och PR för att sponsra idrottsklubbar. I gengäld får
företagen reklamplatser på exempelvis fotbollslagens dräkter, rinkreklam,
annonser i program m m. Det föreligger inga avdragsbegränsningar för
företagen när det gäller reklamkostnader. Trots detta ifrågasätter ibland
skattemyndigheten rätten till avdrag för sponsring. Vem skall avgöra vad som
är till nytta för företaget? Företagaren? Revisorerna? Skattemyndigheten?
Skattedomstolarna?
Självklart måste det enligt vår uppfattning vara företagsledningen som har
bäst förutsättning att bedöma värdet för företaget. Revisorernas uppgift är att
granska om sponsring överensstämmer med företagets intresse och att
beloppen är rimliga. Det kan och skall inte vara skattemyndigheten som
bestämmer detta på ett godtyckligt sätt. Tydligare regler måste skapas.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag till tydligare regelverk så att
inte företag avstår från sponsring på grund av osäkerhet om
skattemyndigheten godkänner avdragen.
Det är nödvändigt att skatten sänks för alla människor så att allt fler ges
möjlighet att av egen kraft kunna forma sin egen livssituation. På så sätt
förbättras också idrottens möjligheter genom att förutsättningarna ökar för de
enskilda medborgarna att bidra till de olika idrottsföreningarnas verksamhet.
Genom en sådan åtgärd kan även de svenska idrottsstjärnorna undvika att av
skatteskäl flytta utomlands. Vi föreslår därför ett kraftigt höjt grundavdrag,
förvärvsavdrag samt på sikt slopad statlig inkomstskatt och att
förmögenhetsskatten slopas.