Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottsrörelsens självständiga ställning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottens betydelse i skolan.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa Idrott och Hälsa som kärnämne i gymnasieskolan. 1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om studiemedel, studietid i högskolan samt ortsföreträde för elitidrottare. 1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om idrottsforskningen. 1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om motionsidrott.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning till handikappidrotten.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elitidrott, olympiska spel, paralympics och "Döv-Os".
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om antidopingverksamheten och om en förändrad lokalisering av WADA.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att idrottsrörelsen får en betydligt större andel av spelmarknaden.
11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om slopande av reklamskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 2
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om moms på idrottsanläggningar. 2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om avdragsrätt för sponsring. 2
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja grundavdraget. 2
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett förvärvsavdrag. 2
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa såväl den statliga inkomst- som förmögenhetsskatten.2 17. 1 Yrkandena 2-5 hänvisade till UbU.
2 Yrkandena 11-16 hänvisade till SkU.
Inledning
Idrotten är med sina cirka tre miljoner medlemmar den verksamhet som organiserar flest människor i Sverige. I cirka 22.000 idrottsföreningar verkar omkring en halv miljon ideellt arbetande ledare. Ingen annan verksamhet engagerar så många ungdomar. Totalt är cirka 60 procent av samtliga barn och ungdomar mellan 7 och 20 år engagerade inom den organiserade idrotten. Kommunernas årliga kontanta stöd till föreningslivet har minskat med cirka 350 miljoner kronor under 1990-talet, samtidigt som höjda avgiftsnivåer i idrottsanläggningar inneburit att föreningarna blivit av med subventioner motsvarande ett värde på 250-350 miljoner kronor årligen. Till detta skall läggas idrottens minskande andelar på spelmarknaden. Denna utveckling tvingar föreningarna att i ökande utsträckning ta ut allt högre medlems- och deltagaravgifter, vilket vi befarar kan leda till en socialt segregerad idrottsrörelse. Detta vore mycket olyckligt då idrotten hittills på ett bättre sätt än samhället i sin helhet lyckats undvika segregation.
Idrotten har stor betydelse
Idrotten är av stor betydelse för samhället. Genom idrotten blir människor delaktiga i en positiv gemenskap som bidrar till fostran och utveckling och dessutom ger dem en bättre hälsa. Idrottsrörelsen verkar aktivt för alkohol-, drog- och rökfria miljöer. Idrotten bidrar även till friskvården genom att stimulera till regelbunden träning, friluftsliv och andra fysiska aktiviteter. Det är också klart dokumenterat att fysisk aktivitet ökar människans förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära. Regelbundna motionsvanor innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
Det är ingen tvekan om att idrotten betyder mycket för att skapa en naturlig integration för människor med utländsk bakgrund som av olika skäl vill bosätta sig i vårt land. Det finns många goda exempel, särskilt i Göteborg och Stockholm, på vad idrotten kan åstadkomma för att utanförskap växlas till delaktighet i ett mångkulturellt samhälle.
Till detta kommer den stora roll idrotten spelar för de många åskådare, TV-tittare, radiolyssnare och tidningsläsare som följer tävlingsverksamheten på olika nivåer.
De många idrottsutövare av världsklass som fungerar som ambassadörer utomlands är en stor tillgång för Sverige. De tjänar dessutom som förebilder för den uppväxande generationen och är en starkt bidragande orsak till den i Sverige mycket omfattande breddidrotten.
Idrottsrörelsens ställning och det ideella arbetet
Sett mot bakgrund av idrottens betydelse är det viktigt för politiska partier att engagera sig för de framtida villkoren för idrottsrörelsen. I detta sammanhang är det dock av avgörande betydelse att komma ihåg att det ideella engagemanget i idrottsrörelsen sker av egen fri vilja och inte genom styrning från krafter utifrån. Den svenska idrotten måste även i framtiden ges möjlighet att agera självständigt och ha friheten att själv bestämma verksamhetens innehåll, inriktning och mål.
Det stora utbudet av aktiviteter i idrottsföreningarnas regi är möjligt tack vare alla de ideellt arbetande ledarna. Deras arbete utgör en hörnsten i samhällslivet och bör stimuleras i stället för att motarbetas genom pålagor och krångel. Detta är särskilt viktigt eftersom alternativet till föreningslivets värdefulla arbete kan komma att utgöras av ökade kostnader för det allmänna.
RF beräknar att de 500.000 idrottsledare som arbetar ideellt lägger ned cirka 140 miljoner oavlönade arbetstimmar varje år. Dessa ledare ställer inga krav på betalning för sitt ideella arbete. Men om de gjorde det, och fick betalt motsvarande en fritidsledarlön, skulle det kosta 12-15 miljarder kronor per år.
Till betydande del är de ideellt arbetande ledarna föräldrar till unga idrottsutövare och de förmår hålla ut så länge de egna barnen tränar och tävlar. Men sedan tar ofta intresset och orken slut. Detta är allvarligt. Sverige förlorar därigenom många duktiga ledare och tränare med goda kunskaper.
Omsättningen på idrottsledare är över huvudtaget stor. De som drabbas av detta är i första hand klubbarna med stor bredd- och ungdomsverksamhet. För samhället är det därför angeläget att stödja dem som är verksamma inom idrotten. Naturligtvis har idrottsrörelsen själv här en mycket stor uppgift i att bättre tillvarata den ledarresurs som nu ofta går förlorad.
Även om bilden långt ifrån är entydig pekar mycket på att det i framtiden kommer att bli svårt att rekrytera dessa ideella ledare. Samhällsförändringar, ökad konkurrens om fritiden och andra faktorer riskerar att göra människor alltmer ovilliga att utan ersättning ägna en stor del av sin fritid åt idrottsledaruppdrag. Med tanke på idrottsledarnas stora betydelse för ungdomar är det viktigt att på alla sätt underlätta rekryteringen av nya ledare liksom att skapa förutsättningar för att behålla redan engagerade ledare i verksamheten.
Ett grundläggande samhällsstöd
Idrottsrörelsens allra största tillgång är värdet av medlemmarnas egna insatser och ideellt utförda arbete. Dessa faktorer är avgörande för idrottens framtida utveckling. Den verksamhet som bedrivs av idrottsföreningar, distriktsorganisationer, specialförbund och riksorganisationer bygger, som tidigare understrukits, i första hand på ideellt arbete och personligt engagemang.
Idrottens stora betydelse motiverar ett grundläggande samhälleligt stöd. Men det direkta och indirekta stöd som stat, landsting och kommuner lämnar till idrottsrörelsen får inte vara styrande. Det är som tidigare nämnts mycket viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i något slags halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse.
Egenfinansiering ger styrka
Egenfinansieringsgraden inom idrotten måste bli större. Det minskar bidragsberoendet och ökar möjligheterna för idrotten att agera självständigt. Moderata samlingspartiet anser att det är viktigt med ett fortsatt samhällsstöd men konstaterar samtidigt att möjligheterna för idrotten att få en bättre ekonomi i första hand bör ske genom att egenfinansieringen ökar.
Idrottens roll i skolan
Fysisk aktivitet och motion är mycket viktigt inte minst för barn och ungdomar. Goda vanor måste grundläggas tidigt hos våra barn där föräldrar och skolan har en oerhört viktig uppgift. Fysisk aktivitet är en av de viktigaste faktorerna för människors livskvalitet och därmed också för folkhälsan. Allt fler svenskar lider av övervikt. Enligt vissa beräkningar är det upp till tre miljoner svenskar som är överviktiga. Det är stillasittandet, inaktivitet, som ger övervikt. Folkhälsoinstitutet har gjort en undersökning där det klart framgår att fysisk inaktivitet i alla åldrar starkt ökar risken för olika sjukdomar. Med övervikt är sannolikheten större att man drabbas av diabetes, benskörhet, höga blodfetter, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar m.m.
Enligt vår mening måste ämnet idrott och hälsa ges ett större utrymme i skolan. Detta är inte minst viktigt eftersom antalet friluftsdagar har minskat i skolorna och möjligheterna till fysiska fritidsaktiviteter därmed minskats. Den svenska skolan är bland de sämsta i Europa när det gäller satsning på idrott i skolan. Syftet med idrottsundervisning i skolan måste vara att ge ungdomarna tillfälle till nödvändig fysisk aktivitet och ge dem möjligheter att pröva på ett brett spektrum av olika idrotter för att ge impulser till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte koncentreras enbart till de stora idrotterna. Det är framför allt viktigt att de elever som inte idrottar på fritid får fysisk aktivitet och idrott i skolan. Det ger dem goda vanor och ökar deras möjlighet att leva ett sunt liv.
Vi behöver ett ökat utbud av skolor med en klart uttalad idrottsprofil. På så sätt markeras idrottens betydelse för att bidra till att våra ungdomar ges goda förutsättningar för en positiv utveckling.
Vi anser att ämnet idrott och hälsa även framdeles skall vara ett kärnämne i gymnasieskolan. Vi ser det också som viktigt att man tar tillvara på de möjligheter som finns för kommunerna att bygga ut lokala idrottsgymnasier eller samverka om regionala idrottsgymnasier.
Högskolestudier
Elitidrottsmän måste ges bra villkor för att kunna kombinera högskolestudier med elitidrott. För att nå den internationella idrottseliten krävs en intensiv satsning under lång tid. Det har dock visat sig mycket svårt att kombinera elitidrott och akademiska studier. Genom sin helhjärtade satsning på elitidrotten har idrottsmännen svårigheter att uppnå de av CSN uppställda kraven för att få studiemedel. Vi anser att elitidrottsmän bör kunna ges dispens för en långsammare studietakt och ändå erhålla studiemedel. Studietakten för elitidrottare bör kunna reduceras från 30 till 20 poäng per studieår för erhållande av studiemedel. I konsekvens med detta bör också studiemedel kunna utbetalas under en längre tid än tolv terminer. Det är också viktigt att våra elitidrottare får möjlighet till byte av studieort för att på ett optimalt sätt kunna kombinera idrottsutövande med en god utbildning. Möjlighet till s k ortsföreträde bör finnas.
Forskning och högre utbildning
Idrotten berör som Sveriges största folkrörelse en lång rad olika kunskapsområden allt ifrån fysiologi, medicin och teknik till beteende- och samhällsvetenskapliga ämnen. Högre utbildning och forskning inom idrotten spänner över alla dessa områden och är en förutsättning för idrottens utveckling vad gäller såväl barn- och ungdomsidrott som bredd- och elitidrott. Utökad kunskap är värdefull också kring idrotten som folkrörelse och samhällsfenomen. Idrottsrörelsen har själv pekat på behovet av forskning kring kvinno- och jämställdhetsfrågor inom idrotten. Inte minst viktig är denna kunskapsutveckling som bas för idrottens ledarutbildning. Med tanke på idrottens betydelse för våra barn och ungdomar är det angeläget att idrottsledarna ges goda möjligheter till utbildning som står på en solid vetenskaplig grund.
Skapandet av Centrum för idrottsforskning (CIF) och inrättandet av en självständig idrottshögskola lade grunden till en förstärkning av svensk idrottsforskning. Denna har emellertid ännu inte givits nödvändiga resurser för att kunna nå en rimlig nivå. Det är av stor betydelse för att forskningen inom idrottens område ska kunna vara konkurrenskraftig.
Med tanke på idrottens bredd och samhälleliga betydelse bör denna forskning i hög grad vara ett ansvar för utbildnings- och forskarsamhället medan det mer behovsanpassade utvecklingsarbetet är en fråga för idrottens egna organisationer. Samtidigt är det naturligt att idrottsrörelsen får ett inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen i landet.
Samtidigt som det är viktigt att stimulera och stödja forskning på idrottsrelevanta områden på samtliga högskolor är det naturligt att se Idrottshögskolan i Stockholm som ett nationellt centrum för idrottslig kunskapsutveckling. Undervisningen skall vila på aktuell vetenskaplig grund och ha ett nära samarbete med andra forskningsinstitutioner i Sverige och internationellt.
Motionsidrott
Den helt övervägande delen av svenska folket ägnar sig åt motionsidrott. Man idrottar endast för sitt nöjes och välbefinnandes skull. Idrottens betydelse för folkhälsan är stor. Det krävs mycket litet för att människor skall motverka passivitetens hälsorisker. Cykel till jobbet, regelbundna promenader - mer behövs inte. De flesta känner säkert även till vikten av regelbunden motion. Trots detta förblir många passiva och man kan fråga sig varför. Redan idag vet vi dock att närheten till aktivitetsytor - idrottsanläggningar, grönområden, motionsslingor mm - är viktigt i sammanhanget. De handlar då inte om de stora idrottsarenorna utan om enkla mångfunktionella anläggningar som är tillgängliga för alla. Det krävs därför en klar strategi för bredd- och motionsidrottens utveckling
Handikappidrott
Handikappidrotten är synnerligen värdefull och har sin givna plats inom den samlade idrottsrörelsen. Stat och kommun har ett särskilt ansvar att tillse att än fler människor med handikapp bereds möjlighet till fysisk rekreation genom idrott.
För att förbättra möjligheten för handikappade att redan i skolåldern kunna delta i olika idrottsliga aktiviteter bör ökat utrymme ges inom idrottslärarutbildningen för undervisning om de särskilda krav detta ställer.
Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF) erhåller medel för sin verksamhet genom RF. Att handikappidrotten på detta sätt får sin del av statens anslag till idrott är naturligt. RF har att tillse att den del av anslaget som SHIF erhåller är rimlig och rättvis.
Vi anser att de ekonomiska förutsättningarna för handikappidrotten skall förbättras genom att en del av de ytterligare medel, som genom den ökning av intäkter från spel- och lotterimarknaden som vi föreslår skall tillfalla idrotten, går till handikappidrotten.
Elitidrott och olympiska spel
Elitidrotten har i flera avseenden stor betydelse, vilket inte minst OS i Sydney visat. Den skapar förebilder för ungdomar och andra, skapar större intresse för breddidrotten och inspirerar till motionsidrott. Den är ett fritidsintresse för många medborgare. Den kan vara ett led i en marknadsföring av Sverige som i sin tur till och med kan förbättra exportmöjligheterna. I vissa fall är förutsättningarna för elitverksamheten goda, men i många idrotter är det stora svårigheter att finansiera elitverksamheten.
Sverige har de senaste decennierna ansökt om att få arrangera både olympiska vinterspel och sommarspel men inte tilldelats arrangörskapet. Det är beklagligt, eftersom OS i Sverige skulle kunnat ge stora positiva effekter för samhället i stort - inte minst ekonomiskt - och för idrotten. För att stärka kommande ansökningar bör enligt vår mening staten engagera sig mer i det skede där en ansökan byggs upp.
De initiativ som nu tagits för att möjliggöra en starkare satsning på elitidrotten är positiva men det är viktigt att även handikappidrotten här får sin rättmätiga del när det gäller deltagandet i parolympics. Vi anser också att de Dövas världsspel skall jämställas med denna tävling. Särskilda medel bör därför avsättas för att möjliggöra deltagande i "Döv-OS". Internationella framgångar för svenska idrottsutövare ger positiva effekter för bilden av Sverige samtidigt som fler kan stimuleras att ägna sig åt idrott. Det är viktigt att staten deltar i detta arbete.
Antidopingverksamheten
Kampen mot doping har i flera decennier varit en av idrottens viktigaste trovärdighetsfrågor. Den har också behandlats som en sådan av idrottsrörelsen, vilken satsat stora resurser på såväl utbildning och information som en omfattande kontrollverksamhet. Sverige är en av de mest tongivande länderna i världen för att få bukt med dopingsfusket inom idrotten. Våra internationella insatser har i hög grad påverkat behovet av den förbättrade kontroll som skett vid OS i Sydney.
I dag är dopingmissbruket emellertid inte bara en idrottsfråga utan lika mycket en allmän folkhälsofråga. Som bland annat den s.k. Dopingutredningen påpekade finns numera många, i första hand ungdomar, utanför den organiserade idrotten som dopar sig av framför allt "kosmetiska" skäl. Samma tendens finns över hela Europa.
Sverige har i dag ett högklassigt, av Internationella olympiska kommittén ackrediterat, laboratorium vid Huddinge sjukhus. Det är ett av 26 laboratorier i världen. Laboratoriets kvalitet borgar för god rättssäkerhet och utgör samtidigt ett viktigt argument i strävan att få stora internationella idrottsarrangemang till Sverige, eftersom dessa internationella arrangemang ofta kräver en snabb tillgång till analyser.
Världsantidopingbyrån WADA inrättades av Internationella olympiska kommittén (IOK) i oktober 1999, som ett resultat av den världskonferens som arrangerades tidigare samma år och i efterdyningarna av dopingskandalerna i samband med cykeltävlingen Tour de France samt inom italiensk fotboll året dessförinnan. WADA är organiserad i form av en stiftelse och utgör i dag den ledande antidopingorganisationen internationellt. I dess styrelse ingår representanter från alla världsdelar, såväl från regeringar och överstatliga organ som från IOK och andra idrottsorganisaioner. WADA:s övergripande uppdrag är att på global nivå leda och koordinera utvecklingen av antidopingarbetet inom all idrott. Allt i syfte att försvara idrottsutövarna liksom principen om en dopingfri idrott.
De huvudsakliga arbetsuppgifterna är:
- att harmonisera och standardisera regler och procedurer för kontroll och bestraffning,
- att initiera och koordinera ett världsomspännande program för oanmälda dopingkontroller,
- att initiera och koordinera forskning inom antidopingområdet.
För att inte fördröja bildandet av WADA placerades huvudkontoret initialt i Lausanne. Redan från början var det emellertid klart uttalat att beslut om en mer permanent lokalisering av WADA skulle tas vid ett senare tillfälle, en tidpunkt som nu infunnit sig då WADA tillkännagivit de kriterier som kommer att gälla för val av värdstad. Sverige bör med hänsyn till den starka internationella position som vårt land besitter när det gäller kampen mot dopingfusket verka för att WADA lokaliseras hit och företrädesvis till Stockholm.
Idrotten och ekonomin
Den verksamhet som bedrivs inom idrottsrörelsen medför kostnader av skilda slag förutom det ideella arbete som läggs ner. Det gäller inköp av redskap, utrustning, lokala anläggningshyror, löner och ersättningar till vissa anställda, kostnadsersättningar till ledare och utövare, skatt och arbetsgivaravgifter etc.
De finansieringskällor som står till idrottsrörelsens förfogande är i stort:
- deltagaravgifter och entréavgifter med mera,
- frivilliga bidrag av olika slag,
- lotteriverksamhet, bingospel med mera,
- statliga och kommunala bidrag,
- olika former av sponsring,
- Egen rörelse i form av exempelvis kioskverksamhet eller försäljning av idrottsmaterial.
Staten påverkar i flera avseenden föreningarnas och förbundens möjligheter att utnyttja dessa finansieringskällor. Ett sätt att minska såväl de offentliga utgifterna som kostnaderna för idrotten är ett övertagande av anläggningar helt eller delvis vad avser driften. Frivilliga insatser kan ge ett bättre ekonomiskt utfall samtidigt som inflytandet ökar.
Det statliga, landstingskommunala/regionala och kommunala stödet till föreningar och förbund är omfattande. Samtidigt påverkas utvecklingen av dessa bidrag självfallet av den allmänna ekonomiska utvecklingen och det statliga respektive det kommunala budgetläget.
En av de traditionellt största finansieringskällorna för idrotten och övrig ideell verksamhet är lotterier.
Uttaget av skatter och arbetsgivaravgifter påverkar självfallet idrottsrörelsens ekonomi, direkt som indirekt. I ett samhälle med högt skatteuttag minskar möjligheterna att finansiera verksamhet genom frivilliga bidrag, deltagaravgifter och entréavgifter.
Ge idrotten en större andel av spelmarknaden!
Spel och lotterier är idrottens viktigaste intäktsområde. Den totala spelmarknaden omsätter över 30 miljarder kronor. 1971 hade folkrörelserna 31 procent av spelmarknaden och i dag är motsvarande andel endast 19 procent. Försämringen har skett på en marknad som totalt styrs av staten. Samma stat som äger det bolag, Svenska Spel, som lagt beslag på ökande marknadsandelar. Det är helt nödvändigt att idrottsrörelsen får ett betydligt större inflytande över spelmarknaden för att därmed kunna öka sin självfinansieringsgrad. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till riksdagen.
Idrottens skattefrågor
Idrottsrörelsen liksom andra ideella organisationer påverkas såväl direkt som indirekt av det höga skatteuttaget i Sverige. Indirekt leder ett högt skatteuttag till mindre marginaler för medborgarna och därmed sämre förutsättningar att frivilligt bidra till föreningarnas verksamhet. Till det kommer de direkta effekterna av skatter på spel och verksamheten i föreningarna.
En annan skatt som slår hårt mot idrottsrörelsen är den reklamskatt som i dag tas ut på olika former av reklam som säljs av idrottsföreningar och förbund. Det gäller bland annat annonser i programblad, arenareklam med mera. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas med tanke på de snedvridningar den och dess utformning medför. Enligt vår mening bör reklamskatten slopas år 2001.
Traditionellt är det kommunerna som har tagit huvudansvaret för anläggningarna, speciellt i storstadsområdena. Under 90-talets kärva kommunala ekonomi har emellertid många kommuner strävat efter att lägga över detta ansvar på i första hand idrottsföreningarna. Idrottsrörelsen har också varit beredd att axla detta ansvar, något som visas av det faktum att i stort sett inga anläggningar behövt stängas.
Dessvärre försvårar nuvarande lagstiftning, framför allt på momsområdet, denna utveckling. En idrottsförening som tar över en anläggning är normalt inte redovisningsskyldig till moms för denna verksamhet och har därmed inte någon avdragsrätt för sina momskostnader. Kommunerna ersätts i efterhand för sina momskostnader av staten. Motsvarande kompensation står inte till buds för en idrottsförening. Detta innebär i praktiken att föreningsdrivna anläggningar belastas med momskostnader medan kommunalt drivna inte gör det.
Av rättviseskäl bör idrottsanläggningar i skattehänseende behandlas på samma sätt, oavsett vem som har driftansvaret.
Idrottsrörelsen är beroende av bidrag från allmänheten. Företag har behov av att synas i positiva sammanhang. Företag använder därför en del av sina anslag för reklam och PR för att sponsra idrottsklubbar. I gengäld får företagen reklamplatser på exempelvis fotbollslagens dräkter, rinkreklam, annonser i program m m. Det föreligger inga avdragsbegränsningar för företagen när det gäller reklamkostnader. Trots detta ifrågasätter ibland skattemyndigheten rätten till avdrag för sponsring. Vem skall avgöra vad som är till nytta för företaget? Företagaren? Revisorerna? Skattemyndigheten? Skattedomstolarna?
Självklart måste det enligt vår uppfattning vara företagsledningen som har bäst förutsättning att bedöma värdet för företaget. Revisorernas uppgift är att granska om sponsring överensstämmer med företagets intresse och att beloppen är rimliga. Det kan och skall inte vara skattemyndigheten som bestämmer detta på ett godtyckligt sätt. Tydligare regler måste skapas. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till tydligare regelverk så att inte företag avstår från sponsring på grund av osäkerhet om skattemyndigheten godkänner avdragen.
Det är nödvändigt att skatten sänks för alla människor så att allt fler ges möjlighet att av egen kraft kunna forma sin egen livssituation. På så sätt förbättras också idrottens möjligheter genom att förutsättningarna ökar för de enskilda medborgarna att bidra till de olika idrottsföreningarnas verksamhet. Genom en sådan åtgärd kan även de svenska idrottsstjärnorna undvika att av skatteskäl flytta utomlands. Vi föreslår därför ett kraftigt höjt grundavdrag, förvärvsavdrag samt på sikt slopad statlig inkomstskatt och att förmögenhetsskatten slopas.
Stockholm den 2 oktober 2000
Kent Olsson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Karin Falkmer (m)
Roy Hansson (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Anita Sidén (m)
Tomas Högström (m)
Ola Sundell (m)
Ingvar Eriksson (m)
Elizabeth Nyström (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Jan-Evert Rådhström (m)
Inger René (m)
Anders G Högmark (m)
Ewa Thalén Finné (m)
Inga Berggren (m)
Carl G Nilsson (m)
Catharina Hagen (m)
Lars Björkman (m)
Ulf Melin (m)
Mikael Odenberg (m)
Anna Åkerhielm (m)