Motion till riksdagen
2000/01:Kr509
av Pedersen, Peter (v)

Folkrörelsernas andel och inflytande över spelmarknaden


Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till
att folkrörelsernas andel och inflytande över spelmarknaden kraftigt ökar
på bekostnad av de statliga spelbolagen.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som ökar
folkrörelsernas möjligheter till egenfinansiering utöver vad som anförts i
ovanstående förslagspunkt.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som syftar till
att bromsa upp expansionen av den totala spelmarknaden.
4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag för att möta de
negativa konsekvenserna av ett ökat spelande och motverka
introduktionen av nya, "snabba" spel, främst för att motverka att alltfler
utvecklar ett spelberoende.
Bakgrund
"Social ekonomi" debatteras förhållandevis flitigt. Med
begreppet avses i regel olika verksamheter som ligger
utanför de traditionella verksamheterna inom privat
respektive offentlig sektor. Denna "sociala ekonomi"
förekommer redan i hög grad inom de svenska
folkrörelserna och har gjort så under lång tid. De svenska
folkrörelserna har spelat en avgörande roll för den
demokratiska utvecklingen och det breda folkliga
engagemanget i en rad viktiga samhällsfrågor i landet från
slutet av 1800-talet till i dag. De svenska folkrörelserna har
sin styrka i det ideella arbete som dagligen utförs i alla
föreningar av olika slag. Det är förstås svårt att beräkna
värdet av detta ideella arbete, men Handelshögskolan har
kommit fram till att det bara inom idrottsrörelsen rör sig om
minst 15 miljarder kr/år! Till detta skall läggas motsvarande
värde i alla övriga rörelser.
Folkrörelserna finansierar sin verksamhet på olika sätt: bidrag från stat,
kommun och landsting, medlems- och publikintäkter, sponsring, intäkter av
spel m.m. För idrottsrörelsen är inkomster av spel den näst största
inkomstkällan och svarade 1996 för ca 23 % av intäkterna, de fria lotterierna
ej inräknade. Spelmarknadens andel av idrottsrörelsens totala intäkter ökade
mellan åren 1992 och 1996 från 20 till 23 %, för att minska till 17 % 1998. I
utredningen "Föreningslivet på spel- och lotterimarknaden" (SOU 2000:9)
framgår att denna utveckling gäller föreningslivet i stort. De statsstyrda
spelbolagen ökade från 61 % av marknaden till 80 % mellan åren 1970 och
1991. Detta skedde samtidigt som de folkrörelsedrivna spelen och lotterierna
såg sin andel minska från 31 % till 17 %. Bingo-Lottos utveckling ledde till
att folkrörelsernas andel ökade till 22 % av den totala spelmarknaden 1997,
för att 1998 falla tillbaka till 20 %. Riksidrottsförbundet (RF) har tidigare
uttalat sig kritiskt till utvecklingen på spelmarknaden och folkrörelsernas
minskade andel och påtalat: "Försämringen har skett på en marknad vars
regler totalt styrs av staten, vilken också äger de bolag som har tagit
marknadsandelar." (Manifest till landets politiker 1999).
RF konstaterar vidare att riksdagen vid ett flertal tillfällen slagit fast att
folkrörelsernas roll på spelmarknaden och andelen av densamma bör
förstärkas, men påpekar att utvecklingen snarare gått i andra riktningen vid
beslutet att tillåta etablering av internationella kasinon i Sverige. I
"Manifest
till landets politiker" skriver RF att idrotten vill föra en diskussion med
regeringen om folkrörelsernas möjligheter att bli en mer aktiv aktör på den
svenska spelmarknaden. År 2000 tilldelades idrottsrörelsen 60 miljoner
kronor från AB Svenska Spel och i regeringens budgetförslag för år 2001
föreslås att samma nivå på bidrag tas upp på AB Svenska Spels
bolagsstämma.
Riksdagen har utifrån två propositioner (en idrotts- respektive
ungdomspolitisk proposition) beslutat att idrottsrörelsen och barn- och
ungdomsorganisationerna skall tillföras stora belopp genom det överskott som
genereras från s.k. värdeautomatspel på vilka AB Svenska Spel innehar
koncession. Det framtida överskottet från värdeautomatspel bedöms uppgå till
ca 250 miljoner kronor årligen när 7 000 värdeautomater utplacerats på
restauranger. Överskottet skall till 80 % tillfalla idrottsrörelsens lokala
barn-
och ungdomsverksamhet medan övriga barn- och ungdomsorganisationer,
främst inom kultur och fritid, tilldelas 20 % av överskottet. Till detta
tillkommer dessutom överskottet från de 500 värdeautomatspel som
utplaceras i olika bingohallar och som beräknas ge ett överskott på ca 100
miljoner kr per år.
Vänsterpartiets
ställningstaganden
Vänsterpartiet menar, liksom den idrotts- respektive
ungdomspolitiska propositionen, att det är viktigt med en
ökad självfinansieringsgrad inom folkrörelserna. En stark
ekonomisk bas ökar folkrörelsernas självständighet och
oberoende. Vi vill inte se en utveckling som gör
folkrörelserna mer beroende av intäkter från det privata
näringslivet eller kommersiell verksamhet. Det offentliga
stödet är viktigt, men inte heller detta får folkrörelserna bli
alltför beroende av.
Vänsterpartiet har i tidigare motioner konstaterat: "Idrottsrörelsens
inkomst av spel och lotterier skall i första hand förstärka klubbverksamheten.
Det är dock inte eftersträvansvärt att intäkter av spel och lotterier ersätter
det
samhälleliga stödet." Vidare: "Det får inte bli så att idrotten förvisas till
spelmarknaden när samhällsekonomin är svagare. Idrotten riskerar då att
förlora en del av sin frihet."
Vänsterpartiet har tidigare framhållit att vi vill minska de statliga
spelbolagens andel på spelmarknaden så att folkrörelserna får ett ökat
utrymme. Vi tror att detta skulle kunna innebära att de "snabba spelen med de
snabba vinsterna/förlusterna" inte ökar ytterligare. Detta är viktigt med tanke
på att de snabba spelen ökar risken för att allt fler människor hamnar i ett
spelberoende. Vi vidhåller denna uppfattning.
Vänsterpartiet motsatte sig kraftigt förslaget att tillåta etablering av
internationella kasinon i Sverige. Vi finner fortfarande att kopplingen mellan
överskotten på värdeautomatspelen och bidrag till barn- och
ungdomsverksamhet inom föreningslivet är mycket olycklig. Vi vill hellre se
en utveckling där överskottet från mer idrottsrelaterade spel, t.ex. Stryk- och
Måltipset, Oddset m.m. går till idrotten och att en större del av överskottet
från s.k. skraplotter, centrala lotterier och dylikt går till det ideella
föreningslivet. Utfallet till föreningslivet måste minst motsvara överskottet
från värdeautomatspelen. Det bästa vore sannolikt om de statliga spelbolagen
överlät till folkrörelserna att bedriva denna lotteriverksamhet. I utredningen
"Föreningslivet på spel- och lotterimarknaden" (SOU 2000:9) föreslås t.ex.:
"Ökat marknadsutrymme för folkrörelsernas lotterier." (sid.7) Vidare:
"Folkrörelsernas möjligheter på den 'rena' lottmarknaden måste stärkas. På
skraplottmarknaden finns goda möjligheter till ökade inkomster för
folkrörelserna. I utredningen föreslås därför att AB Svenska Spel får
disponera ett 'tak' om högst två traditionella lotterier och att lottmarknaden i
övrigt i princip skall vara folkrörelsernas marknad." (sid. 9)
Den totala spelmarknaden i Sverige uppgår enligt utredningen till ca 31
miljarder kronor om året. De statligt bedrivna spelen konstateras även här ha
ökat sin andel av marknaden på bekostnad av folkrörelsernas spel och
lotterier. Utredningens uppdrag var att ta fram förslag till hur föreningslivets
ställning på den svenska spel- och lotterimarknaden kan stärkas och "härvid
skall även beaktas den betydelse de statliga spelen har för statens inkomster".
Vänsterpartiet ser hellre att den gemensamma välfärden säkras och utvecklas
genom en rättvis och solidarisk skattefinansiering.

Stockholm den 30 september 2000
Peter Pedersen (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)
Tasso Stafilidis (v)
Willy Söderdahl (v)