Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett kraftfullt agerande, till stöd för idrottsrörelsen och
fotbollen, inom ramen för EU-samarbetet.
Motivering
Idrotten har en central betydelse i svenskt samhällsliv. Inom
idrotten fostras och formas ungdomar till välartade
samhällsmedborgare. Den svenska modellen med ideellt
arbetande ledare och ett starkt föräldraengagemang beundras
var man än kommer i världen. Denna modell är något vi
måste vårda och sprida så långt som möjligt.
Inom den svenska idrotten har fotbollen en särskild ställning eftersom den
engagerar så många utövare men också för att utövandet når alla delar av vårt
land. På alla nivåer, i alla byar och städer, i norr och i söder finns
människor,
unga och gamla, män och kvinnor som drar sitt strå till stacken. Det är en
folkrörelse med till största delen ideellt arbetande människor som på alla sätt
lever upp till den svenska modellen och som gör ett oerhört viktigt
samhällsarbete.
I riksdagsbeslutet med anledning av regeringens proposition 1998/99:107
"En idrottspolitik för 2000-talet" poängterades att idrotten är en viktig del av
välfärdspolitiken och att idrotten skall vara fri och självständig. I
propositionen beskrivs även idrotten ur ett EU-perspektiv där man beskriver
innehållet i den resolution om gemenskapen och idrotten som antogs av
Europaparlamentet 1994. I nämnda resolution framgår att parlamentet önskar
en EU-policy för idrotten, vilken skall utvecklas tillsammans med idrotten
själv. Regering och riksdag har också i fastslagit att det är angeläget att nära
följa arbetet med idrottsfrågor inom EU och att detta sker i nära samarbete
med idrotten. Regeringen har också nyligen tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att föreslå en svensk EU-strategi som kan stärka idrottens sociala,
kulturella och demokratiutvecklande betydelse inom EU-samarbetet.
Övergångar där man ej kommit överens mellan olika föreningar har alltid
varit ett bekymmer för fotbollen. Men alla övergångar tillbaka i tiden innebar
i varje fall att klubbarna tvingades att tala med varandra och på något sätt
komma överens. Bosmandomen innebar en total frihet för spelaren när väl det
frivilligt ingångna avtalet gick ut, och moderföreningen kan inte längre
erhålla ersättning i samband med dessa spelarövergångar. Resultatet har blivit
klart ökade spelarkostnader, fler kostsamma övergångar och fler lycksökande
agenter. Det har också inneburit att inte enbart de framgångsrika spelarna
binds upp vid agenter som bevakar deras "intresse" utan även ungdomar i de
lägre tonåren blir ett intressant objekt för dessa agenter. Dessutom pågår idag
diskussioner inom EU att spelare med kontrakt skall på ett enklare sätt kunna
byta förening även under kontraktstiden.
Att moderföreningarna genom dessa domslut och diskussioner riskerar att
mista all ersättning innebär naturligtvis nästan en katastrof, inte bara
ekonomiskt. Vad som är värre och som riskerar att synas inom en snar framtid
är att klubbarna kommer att få allt svårare att ekonomiskt klara sin
basverksamhet. Dessutom kommer det självklart att innebära att
idrottsrörelsen, i detta fall fotbollen, kommer att få allt svårare att
rekrytera
intresserade och kunniga ledare till sin verksamhet. Ingen vill arbeta ideellt
med barn och ungdomar i en idrottsförening om den när som helst riskerar att
bli tömd på de talanger man lyckats få fram. Ingen vill heller åta sig
styrelseuppdrag i en förening där möjligheten till intäkter för spelare
försvinner och där man aldrig vet vilket lag man kan mönstra till nästa match.
Den samlade idrottsrörelsen med de nationella och internationella
fotbollsförbunden i spetsen har reagerat mycket starkt på vad som är på väg
att hända och på vad som redan hänt. Dessa protester har varit entydiga:
"Förstör inte förutsättningarna för vår verksamhet."
Jag är övertygad om att det inte räcker med protester från idrottsrörelsen
utan nu måste även de olika ländernas regeringar tala om "var skåpet skall
stå". Inom ramen för EU-samarbetet måste regeringen kraftfullt agera för att
stödja den samlade fotbollsrörelsen i kampen för att rädda fotbollens framtida
möjligheter.