1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
förbättra skyddet av kulturlandskapet och av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det finns ett behov av att skyddsregler, till förmån för de
kulturhistoriska värdena, är gällande och får verkan mot nya ägare, när
prästgårdar försäljs.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att finna former som, utan att vara administrativt
betungande eller som innebär alltför stora ingrepp i äganderätten, kan
förbättra skyddet för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen.
Skyddet av kulturhistoriskt
värdefulla miljöer
I juni 1994 bemyndigades chefen för Kulturdepartementet att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa
frågor om kulturminnesskydd m.m. Utredningen antog
namnet Kulturarvsutredningen. Delbetänkandet
Kulturegendomar och kulturföremål samt slutbetänkandet
Skyddet av kulturmiljön låg delvis till grund för regeringens
proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och
kulturföremål. Kulturarvsutredningen föreslog bland annat att
ett områdesskydd borde införas i kulturminneslagen för att
möjliggöra att såväl bebyggda områden som kulturlandskap
skyddas. Utredningen menade vidare att vad som skyddas
och hur skydd och vård skall ske borde uttryckas i
skyddsbestämmelser, anpassade till skyddsbehovet för resp.
objekt/område. Benämningen för skyddade områden
föreslogs bli kulturreservat.
Utgångspunkten för utredningens överväganden var att de nuvarande
reglerna om skyddsområde är mindre ändamålsenliga för att lösa de problem
med skydd mot oönskade förändringar i omgivningen som kulturhistoriskt
värdefulla byggnader och anläggningar nästan alltid har. Den historiska
dimensionen i kulturlandskapet, präglat av människors användning av marken
och naturtillgångarna och sättet att bygga, har uppmärksammats alltmer
liksom behovet av att skydda dessa kulturhistoriska värden i landskapet.
När det gäller skydd av kulturlandskap får länsstyrelsen eller kommunen, i
syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap, enligt 7 kap. 9 §
miljöbalken (MB) förklara ett mark- eller vattenområde som kulturreservat.
Denna bestämmelse tillkom 1998.
Utredningen uppmärksammade vidare att ett stort antal prästgårdar har
sådana betydande kulturhistoriska värden att de även efter kyrkans skiljande
från staten borde stå under skyddsregler. Prästgårdarna har en särställning i
vår kulturmiljö och är en del av det kyrkliga kulturarvet, som tillsammans
med kyrka och kyrkogård har betydelse för bygdens identitet även idag.
Utredningen konstaterade att det finns ett behov av att skyddsregler, till
förmån för de kulturhistoriska värdena, är gällande och får verkan mot nya
ägare, när prästgårdar försäljs.
Regeringen konstaterade i propositionen att Sverige i en internationell
jämförelse har ett svagt skydd för kulturhistorisk bebyggelse och att det till
viss del kan ha att göra med en omständlig lagstiftning. Regeringen fann det
därför angeläget att finna former som, utan att vara administrativt betungande
eller innebära allt för stora ingrepp i äganderätten, kan förbättra skyddet för
den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. I detta inbegrep man då även
behovet av skydd för vissa prästgårdar och ännu oskyddad
kyrkstadsbebyggelse. Regeringen ansåg emellertid att en särskild utredare
borde tillkallas för att utreda och lämna förslag om ett förbättrat skydd för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Den situation som idag råder innebär att exempelvis en fastighet, som inte
förklaras som byggnadsminne men som ligger i en kulturhistoriskt känslig
miljö, kan byggas om på ett sätt som förändrar hela landskapsbilden. I andra
fall kan det innebära att man beslutar att riva en fastighet för att flytta den
till
en annan del av landet. Ett korsvirkeshus i Skåne eller en bondgård i
Hälsingland bör få finnas kvar i sin kulturhistoriska miljö. Det är viktigt att
vi
söker bevara det som återstår av äldre bebyggelse i olika delar av landet. Det
är därför angeläget att den av regeringen i propositionen aviserade
utredningen tillsätts så snabbt som möjligt. Utredningens uppgift ska vara att
lämna förslag till ett förbättrat skydd av kulturlandskapet och av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.