Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motion
anförs om att stödja och vidareutveckla de regionala initiativen inom
form och design.
Motivering
Den 4 februari 1999 tillsatte regeringen en enmansutredning
med uppgiften att klarlägga det statliga åtagandet på
formgivnings- och designområdet. Utredningen har nu
avgivit ett delbetänkande (SOU 1999:123).
Svensk form och design gör idag ett segertåg över världen. Sverige kan
visa upp det allra bästa på detta område. Det är viktigt att vi skapar ett
klimat
där dessa framgångar kan befästas och vidareutvecklas. Därför är det bra, och
av yttersta vikt, att vi får en samlad och klar syn på vilket ansvar staten
skall
ha för det samlade form- och designarbetet i vårt land.
Att vår huvudstad får en permanent och högkvalitativ utställningsplats för
design, konsthantverk och formgivning, vilket delbetänkandet också
förespråkar, är riktigt och utomordentligt bra. Men utredningen föreslår också
en ny myndighet - med placering i Stockholm - för form- och
designfrågorna. Vi anser att det är olyckligt att centralisera och koncentrera
denna typ av verksamhet. Istället bör inneboende krafter som innovation,
konstnärlighet och entreprenörskap i denna sektor få fortsätta att verka i en
decentraliserad och fri verksamhet ute i landet. Staten bör istället stödja och
vidareutveckla de regionala initiativ som redan finns på detta för Sverige så
viktiga område. Utredningen menar att den Stockholmsbaserade myndigheten
ska ha ett nationellt ansvar och arrangera utställningar utanför Stockholm. Det
finns en påtaglig risk att myndigheten blir en tillgång för främst
huvudstadsregionen. Vi menar att utredningens förslag på det här området
inte ligger i tiden.
Statens ansvar och åtaganden för utvecklingen av form och design bör
bestå av ytterligare stöd till de regionala institutioner i Umeå, Stockholm,
Göteborg, Kalmar, Malmö/Lund som finns idag. Ett nätverk mellan dessa
institutioner där man kan tänka sig ett roterande
samordningsansvar/ordförandeskap ses som en framtidsinriktad
organisationsstruktur. Samordningsansvaret ska vara starkare och tydligare
och bygga på det samordningsansvar som Röhsska museet i Göteborg har i
det väl fungerande, befintliga nätverket. Det blir mer spännande och
innovativt med ett roterande samordningsansvar mellan regionerna där man
har "olika anslag" och idéer för form- och designverksamheten.
Staten bör inledningsvis satsa 1,5 Mkr i vardera regionen. Detta föreslår
också utredningen. Som ett ytterligare steg bör respektive kommun/landsting/
region samt det regionala näringslivet samtidigt förbinda sig att ställa upp
med motsvarande summa. Det är inte omöjligt om regeringen visar att man
vill se regionerna som en resurs och samarbetspartners i de viktiga
framtidssatsningar som ett stärkande av svensk form och design utgör. Detta
skulle innebära att varje region tillförs 6 Mkr i nya resurser, totalt 30 Mdkr.
Med en sådan organisation och anslagsmodell skulle det innebära att sektorn
tillförs dubbelt så mycket resurser som utredningen föreslår, men till samma
kostnad för staten, alltså 7,5 Mkr.
Form och design är en framtidssektor. För att nå gott resultat bör
decentralisering, regionalt partnerskap, entreprenörskap och innovation vara
ledord. Det av oss föreslagna roterande samordningsansvaret mellan de olika
regionerna ligger i tiden och ger större möjligheter att försvara Sveriges
position inom form- och designområdet.