Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen utreder en utökad verksamhet internationellt och i Sverige kring Strindberg och hans verk. Motivering
August Strindberg är en av de få svenskar som är känd över hela världen. Strindberg har inte bara förnyat svenska språket och litteraturen, han har även betytt mycket för det moderna svenska samhället och gett inspiration till den demokratiska rörelsen i Sverige.
Andra länder har sina stora hjältar, England har Shakespeare, Norge Munch och Ibsen, Tyskland Goethe, Finland Sibelius. Sverige har Strindberg. Betydande insatser görs i många länder för att föra vidare dessa konstnärers verk och tankar som inspiration, upplevelse och som en del i landets historia. På detta område intar Sverige ingen tätplats. En betydande insats utförs här dock av Strindbergsmuseet.
Museet stiftades 1972 av Strindbergssällskapet, Nordiska museet och Stockholms stad. Stockholm bidrog med lokalerna i Blå tornet, Drottninggatan 85 4 tr, Strindbergs sista bostad. Strindbergssällskapet donerade sina föremålssamlingar, foto- och pressklippsamlingar och Nordiska museet deponerade Strindbergs möbler och bohag i det nya museet.
År 1978 utvidgades museet med den vindsvåning där Strindbergs bibliotek förvarades. Lokalerna gjordes arkivvärdiga, och år 1986 kunde Strindbergs efterlämnade bibliotek om ca 3 000 volymer överföras från Nordiska museet som deposition.
Strindbergsmuseet är ett aktivt museum som inte enbart vill vårda Strindbergs minne utan levandegöra hans verk, aktivt verka i den riktning hans författarskap pekat ut samt ge kunskaper om den tid han levde och verkade i. En stor del av museets verksamhet är inriktad på service till in- och utländska forskare, teatrar, museer och allmänhet. Denna verksamhet har successivt ökat och kan numera beräknas utgöra ca 50 % av verksamheten.
Museet producerar också egna utställningar, själv eller i samverkan med andra, vilka antingen görs för att användas i egna publika lokaler i anslutning till Strindbergs tidigare bostad eller för utlandet och i övriga Sverige.
För sin verksamhet uppbär museet statliga och kommunala bidrag. För 1997 erhölls i kommunalt bidrag 1 000 000 kronor och i statligt bidrag 426 000 kronor. För 1999 var motsvarande bidrag för Stockholms stad 1 600 000 och i statligt bidrag 537 000.
Den 26 november 1907 lyckades Strindberg förvärva sin länge närda dröm om en egen teater där man skulle kunna sätta upp hans i Sverige ospelade pjäser. Lokalen var Strindbergs "Intima" teater vid Norra Bantorget i Stockholm. Den nya scenen var tänkt att erbjuda ett alternativ till det system av kommersiella teatrar som fanns och den var ett resultat av reflektioner över teatern som konstnärlig och social institution.
Genom de ideella föreningarna Strindbergssällskapet och föreningen Strindberg i Stockholm görs nu framgångsrika satsningar för att i Strindbergs gamla teater sprida kunskap om Strindberg och teater, men också att i Strindbergs anda ge yngre konstnärer en möjlighet att framföra sina produktioner.
Intresset för Strindberg ökar, fler skolungdomar och studerande besöker museet, internationellt ökar förfrågningar och aktiviteter - under 1997 har ett Strindbergsmuseum startats i Saxen, Österrike, och på hemmaplan pågår utgivningen av nationalupplagan. Strindberg läses och spelas i stor omfattning över hela värden.
För att möjliggöra de vinster som skulle kunna nås vid en, något mer, utökad verksamhet internationellt och i Sverige behövs statligt stöd och initiativ. Ett sådant skulle kunna vara att låta Statens kulturråd utreda och föreslå utökade aktiviteter för att vidga kunskaperna om Strindberg och hans verk i Sverige och i utlandet. Detta kunde lämpligen ske tillsammans med nu verksamma Strindbergsaktörer och med förslagsvis Strindbergsmuseet som en samlande länk.
Stockholm den 3 oktober 2000
Ingemar Josefsson (s)