Motion till riksdagen
2000/01:Kr293
av Bjälkebring, Charlotta L (v)

Folk- och amatörkulturen in i 2000-talet


Innehållsförteckning
 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att skapa en
tydlig struktur och ett samlat ansvar för det folkliga kulturutövandet;
folk-, amatör- och världskultur.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förnyad prövning av innehållet i kommittén Forum för
världskulturs delbetänkande.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppdra åt Kulturrådet att genomföra insatser för att
informera invandrargrupper och föreningar om hur kulturbidragssystemet
fungerar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om formerna för stödet till barn- och ungdomsorganisationer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kulturföreningarnas och de fria gruppernas behov av planering
och framförhållning.
Bakgrund
Återerövra, odla och utveckla den
folkliga kulturen
2000-talet kan bli den folkliga kulturens århundrade. Dagens
folkliga kulturella uttryck inbegriper såväl koralsång, jojk,
fiolspel, nyckelharpa och polskedans som rapp, rock, bugg,
tango, magdans och salsa.
Nya verktyg behöver utvecklas för bedömning och utveckling av
kvaliteterna i ett brett kulturutövande och i kulturformer med bred folklig
förankring. I framtidens samhälle kommer kulturen att spela en allt större roll
för människors utveckling och välbefinnande. Vänsterpartiet vill vidga
kulturpolitiken till att på större allvar omfatta hittills negligerade områden
av
den icke-kommersiella kulturen. Det fria kulturutövandet måste stärkas lika
väl som utövandet av folklig kultur, världskultur och amatörkultur. Kulturell
uttrycksförmåga, en medvetenhet om kulturhistorien och om kulturella
traditioner som skapats av folket och utvecklats till virtuos och unik konst
måste återerövras men också få odlas, utövas och utvecklas.
Budgetpropositionen tar viktiga steg mot ett erkännande av de folkliga
kulturerna i Sverige. Verksamheten vid Eric Sahlström-institutet i Tobo har
säkrats och Folkmusikens hus i Rättvik har fått erkännande från regeringen.
Stallet, en scen för folk- och världsmusik, kommer snart att vara igång med
stöd från Rikskonserter i enlighet med visioner som formulerats av
musikanten Ale Möller och av medlemmarna i Riksföreningen för folkmusik
och dans.
Forum för världskultur
Samtidigt tas också steg bakåt. Kommittén forum för
världskultur kom med sitt delbetänkande (SOU 2000:15) i år
och redovisar där den funktion som Forum för världskultur
fyller såväl kulturellt som integrationsmässigt bl.a. genom
att vara en samordnande verksamhet som stimulerar
världskulturella initiativ och perspektiv inom institutioner
och organisationer. Kommittén föreslår i utredningen en
vidgad verksamhet. Forum för världskultur är en
försöksverksamhet och kommitténs uppdrag löper till 31
december 2000. Nu hotas verksamheten av nedläggning
innan försökstiden och kommitténs uppdrag ens löpt ut. Att
redan efter två års arbete försöka inlemma alla aktuella
uppgifter i befintliga institutioner och organisationer på
kulturområdet innebär en klar risk för att det världskulturella
perspektivet inte får den fokusering som är nödvändig.
Därför bör kommitténs betänkande bli föremål för en
förnyad prövning i regeringen.
Alla är vi överens om att det världskulturella perspektivet skall ingå som
en naturlig del i de olika kulturinstitutionernas och myndigheternas
verksamhet och uppdrag. Kulturpolitiken skall ge generösa förutsättningar för
ett konstnärligt utforskande av det världskulturella perspektivets potential och
på så sätt tillföra kulturlivet nya kvaliteter. Världskulturella perspektiv kan
bidra till konstnärlig utveckling och även bidra positivt till ett
integrationsarbete som bygger på reflektion, respekt och nyfikenhet inför det
som är olikt.
Amatörkultur mellan stolarna
Anslagen till de centrala amatörkulturorganisationerna har
successivt minskat. Resurserna har inte enbart minskat
centralt utan ofta ännu mera lokalt och regionalt.
Oklart ansvar
I dag är det oklart var ansvaret finns för amatörkulturen.
Centrala amatörkulturorganisationer får anslag via Statens
kulturråd som utöver fördelningen av detta stöd inte anser
sig ha ansvar för att följa och ha överblick över
amatörkulturområdet.
Inte heller Folkbildningsrådet har överblick eller anser sig ha i uppdrag att
ta helhetsansvar för området. Till följd av detta finns det i dag ingen
statistisk
över omfattningen av amatörkulturverksamheterna i landet.
Ett samarbetsorgan, Amatörkulturens samrådsgrupp (ax), bildades 1996 av
amatörkulturens centrala organisationer efter informellt samarbete under ett
och ett halvt år. Amatörkulturorganisationerna har via Ax under flera år
arbetat för att utveckla och effektivisera samarbetet med studieförbunden i
syfte att stärka sin ställning inom folkbildningens organisation. Eftersom
tillräckligt resultat inte har uppnåtts bör regeringen tillsätta en utredning
för
att på så sätt bidra till att det skapas en tydlig infrastruktur för folkligt
kulturutövande.
I sammanhanget kan nämnas att en motsvarighet till Ax, Amatørernes
Kunst og Kultur Samråd (AKKS), har skapats i Danmark efter danskt
deltagande på Ax första större arrangemang under januari 1996. AKKS har
under en tid erhållit stöd till ett mindre kansli och har i år fått ett fast
anslag.
Brist på framförhållning
De folkliga kulturformernas utveckling kräver ett
erkännande även i Sverige. De fria gruppernas och
kulturorganisationernas verksamhet behöver stöd i så pass
god tid före en verksamhetsperiod att verksamheten kan ha
en planeringshorisont på minst sex månader. Regeringen bör
utreda hur detta kan åstadkommas.
Möten över generationsgränserna
motarbetas av regelverket
De svenska reglerna för medelstilldelning är ibland stelbenta
och förfelar sitt syfte. Ungdomsorganisationer har i enlighet
med politiskt fattade beslut en särställning vad gäller
bidragsgivningen. Tyvärr motverkar dock reglerna ibland sitt
syfte. Kulturverksamheter har den kvalitén att de ofta är
mötesplatser för människor av olika ålder, kön och social
ställning.  Detta är något positivt som säkert ingen vill
motarbeta. Nu är emellertid reglerna sådana att för
ungdomar som tillhör en ungdomsorganisation utgår bidrag
både till riksorganisationen och för verksamheten i
föreningen. Tillhör samma ungdom en vuxenorganisation,
med samma verksamhet, så utgår inget eller mycket lite
bidrag. Bidragssystemet motverkar alltså möten över
generationsgränserna vilket givetvis inte var vad man
åsyftade när reglerna kom till.
För att åtgärda detta bör regeringen få i uppdrag att undersöka hur
bidragsreglerna kan göras om så de stödjer möten över generationsgränserna
utan att för den skull stödet till barn och ungdomar försvagas.
Förslagen
Vänsterpartiet föreslår att regeringen tillsätter en utredning
med företrädare för amatörkultur, folkbildning och
kulturpolitik med syftet att belysa amatör- och
folkkulturområdet, fastställa ansvarsområden och se över
resurstilldelning och bidragsbestämmelser.
Även de folkliga mötesplatsernas roll för kulturlivet och dess utveckling
bör belysas i denna utredning liksom vilken roll stödet till spelmansstämmor,
festivaler och andra folkliga kulturella mötesplatser spelar och hur det
fungerar. Här bör man göra en jämförelse med hur stödet är utformat i våra
nordiska grannländer.
I samband med ovanstående utredning eller i annan ordning bör regeringen
låta analysera och sedan lägga fram förslag till hur en bättre långsiktighet kan
skapas för kulturlivets olika aktörer, så som fria grupper,
amatörorganisationer och arrangerande dans- och musikföreningar, såväl
svenska som mångkulturella och världskulturella, så att de kan hålla en hög
kvalitet i sin verksamhet. I dag är beslutsfattandet och anslagsfördelningen
organiserad så att kulturgrupperna ofta hamnar i en närmast omöjlig situation
på grund av för kort framförhållning.
Många aktiva kulturföreningar består helt eller delvis av människor födda
och uppvuxna i andra länder. Att etablera sig i ett främmande land är alltid
svårt. För dem som kommit från länder med en politisk och kulturell struktur
som är helt olik den svenska kan det vara oöverstigligt att skriva en
bidragsansökan till exempelvis Kulturrådet.
Vänsterpartiet anser därför att Kulturrådet bör ges i uppdrag att genomföra
en informationsinsats gentemot invandrargrupper och föreningar i syfte att
öka deras kunskap om hur kulturpengarna hanteras och fördelas i det svenska
samhället. Insatsen bör även omfatta utbildning i hur man skriver en ansökan
om bidrag.
Samhället tenderar i dag till att bli allt mer generationssegregerat.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör få i uppdrag att se över formerna för
stödet till barn- och ungdomsorganisationer så att det inte motverkar möten
över generationsgränserna och att stödet till barn och ungdomar inte för den
skull försvagas.

Stockholm den 3 oktober 2000
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)
Peter Pedersen (v)
Tasso Stafilidis (v)
Willy Söderdahl (v)