Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sveriges
regering tar initiativ till ett samarbete där det prövas hur ny teknik kan
förenas med att nordisk public service-TV blir tillgänglig också i andra
nordiska länder än det egna hemlandet.
Motivering
Allt flera TV-kanaler är tillgängliga för allt flera i Sverige.
Sveriges Television har alltjämt en stark ställning. I övrigt
dominerar kommersiella aktörer. En stor del av utbudet är
internationellt. En svaghet är dock att TV-kanaler med
ursprung i övriga nordiska länder är svagt företrädda i så
gott som hela Sverige.
Ett utbud från finländska YLE är tack vare ett särskilt avtal mellan Sverige
och Finland tillgängligt via kabelnät i 26 orter. Cirka 2,5 miljoner hushåll nås
på detta sätt. Därutöver sker sändningar av YLE:s programutbud också via
marknätet i Stockholmsregionen. Dansk och norsk TV är endast tillgängligt i
vissa gränsregioner och möjligheterna att se isländsk TV är än mera
begränsade.
Möjligheterna att göra television tillgängligt för flera växer nu snabbt. Den
digitala tekniken minskar kostnaderna för utsändningar. Satellitsändningar
spelar redan idag en stor roll och bredband kan komma att öka utbudet än
mera. Denna utveckling drivs emellertid främst av kommersiella aktörer. Den
tekniska utvecklingen har däremot inte bidragit till satsningar på allmän
spridning av public service-television i Norden.
Utvecklingen kan till och med bidra till att tillgången till grannlands-TV
minskar i Norden. Med den teknik exempelvis Sveriges Television valt för
utsändningar av digital marksänd television krävs ett särskilt programkort i
mottagarboxen som endast tillhandahålls tittare i det egna landet. De
möjligheter som idag finns för närboende i andra nordiska grannländer att
utan särskilda arrangemang ta del av utsändningar från Sverige försvinner
alltså när en övergång sker från analog till digital teknik i marksändningarna.
På motsvarande sätt riskerar de som bor i Sveriges gränstrakter till Danmark,
Norge och Finland att gå miste om möjligheterna att se grannlands-TV.
Paradoxalt nog finns alltså risken att det direkta nordiska TV-utbudet
minskar till följd av ett teknikskifte som annars möjliggör ett ökat utbud. Det
kan inte förväntas att marknadskrafterna bidrar till att lösa detta problem. Här
krävs politiska initiativ i de nordiska länderna.
En övergång till digital marksänd television är nu aktuell i såväl Sverige,
Finland, Danmark som Norge. Även på Island finns ett starkt intresse av att
söka säkra tillgång till TV från de andra nordiska länderna, inte minst med
tanke på språkförståelsen i Norden.
Marksänd digital-TV möjliggör ett ökat utbud. De nationella public
service-kanalerna har självfallet inte de kommersiella motiv som bidrar till att
många aktörer söker få plats i de nordiska marknäten för framtidens digitala
TV. Ett politiskt samarbete bör dock kunna bidra till att möjliggöra att en
public service-kanal från varje nordiskt grannland blir tillgängligt i alla
nordiska länder i det digitala marknätet.
I Sverige har färre hushåll möjlighet att ta del av grannländernas utbud än
vad som är fallet i Norge och Danmark. Flera hundratusentals boende i
Sverige har genom sina rötter stark anknytning till de nordiska grannländerna.
Även många med inhemskt svenskt ursprung har ett starkt nordiskt intresse.
Många beklagar exempelvis att de saknade möjligheten att ta del av valvakan
i samband med Danmarks folkomröstning om EMU.
Sveriges regering bör ta initiativ till ett samarbete där det prövas hur ny
teknik kan förenas med att nordisk public service-TV blir tillgänglig också i
andra nordiska länder än det egna hemlandet. Det är angeläget att ett sådant
samarbete kommer till stånd snarast och att ett klargörande av möjligheterna
åstadkoms snart.