Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en översyn av Våldsskildringsrådets verksamhet.
Motivering
Redan förra året motionerade vi angående en översyn av
Våldsskildringsrådets verksamhet. Motionen bifölls dock
inte efter utskottsbehandling och då ämnet fortfarande är
aktuellt vill vi återigen lyfta fram denna fråga på
dagordningen.
Våldsskildringsrådet tillkom år 1990 och är inordnat under
Kulturdepartementet. Det tillkom som en direkt följd av den debatt som var
livlig under 1980-talet om våld i videofilmer och hur det kan påverka barn
och unga. Rådets uppgift är:
- att samordna myndigheters åtgärder mot skadliga våldsskildringar i rörliga
bilder
- att stödja organisationer och grupper som engagerar sig i frågorna
- att följa och sprida forskning inom området
- att följa marknadsutvecklingen och förmedla kunskap om medieutbudet
- att verka för ökad mediekunskap i skolan
- att ta initiativ till projekt att bekämpa otillåtna våldsskildringar samt
- att utvärdera samhällets insatser.
Rådet har under 1990-talet publicerat ett antal skrifter,
ordnat seminarier m m och ger också regelbundet ut en
tidning, Flödet, med aktuell information både från svensk
och internationell front.
På eget initiativ har rådet utarbetat en rapport om rådets verksamhet.
Denna tillställdes kulturministern i december 1998. I rapporten begärs en
översyn av kommittéformens lämplighet för de verksamheter som
utkristalliserats som rådets primära. Man efterlyser också en översyn av
direktiven eftersom vissa delar anses föråldrade och andra växt i
angelägenhetsgrad. Slutligen anser man att rådets sammansättning bör ingå
som en del i översynen.
I december 1998 gav regeringen Våldskildringsrådet uppdraget att ansvara
för det svenska genomförandet av EU-rekommendationen om skydd av
minderåriga och den mänskliga värdigheten. Syftet med rekommendationen
är att få mediebranscherna att ta ett ökat ansvar för självreglering för att
skydda barn från skadligt innehåll.
Utbudet av våldsskildringar, inte minst med pornografiska inslag, direkt
till hemmen har ökat i omfattning sedan alltfler fått tillgång till kabel- och
satellitsändningar. Public service-kanalerna har färre våldsinslag än övriga
kanaler och har minskat antalet de senaste åren. Ändå anser många att våldet
även i dessa kanaler, som nås av alla, är för utbrett och att de åtgärder som
vidtagits för att minska det inte är tillräckliga.
Det är fortfarande lätt för minderåriga att komma över videofilmer med en
åldersgräns på 15 eller 18 år.
Vi anser med hänvisning till hur den samlade bilden ser ut att det finns all
anledning att snarast genomföra den översyn av Våldsskildringsrådet som
rådet självt begärt. I samband med översynen bör övervägas hur organisation
och sammansättning på bästa sätt kan medverka till att ge rådet större
möjligheter att påverka utvecklingen i rätt riktning. Rådets verksamhet
behöver också bli mer känd bland allmänheten för att det på ett bättre sätt
skall kunna stödja enskilda, organisationer och grupper som engagerar sig i
dessa frågor.