Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att marksänd digital-TV bör byggas ut så att den görs
tillgänglig för minst 99,8 % av Sveriges befolkning.
Motivering
I regeringens proposition 2000/01:1 föreslås att "digital
marksänd TV får byggas ut till att omfatta hela landet". Att
ett beslut med detta innehåll snarast fattas är angeläget. Det
är viktigt att inte denna effektivare teknik, som till lägre
kostnader än den analoga kan erbjuda en mångsidigare
television med förnyat innehåll, inte förbehålls de mest
tätbefolkade regionerna i Sverige.
I propositionen redovisas att Teracom AB uppger att en
befolkningstäckning på 98 procent kan uppnås vid halvårsskiftet 2002 med
digitala TV-sändningar. Regeringen hävdar för sin del att "åtminstone 98
procents befolkningstäckning kommer att kunna uppnås under år 2002".
De nuvarande analoga sändningarna når 99,8 procent av befolkningen.
Skillnaden mellan 98 procent och 99,8 procent torde utgöra flera än 150 000
personer. Det är framför allt befolkningen i de mest glesbebyggda delarna av
landet, inte minst många i området från norra Värmland och i trakterna av
gränsen till Norge upp till Treriksröset, som riskerar att bli fråntagna
möjligheterna att se marksänd television om digitala sändningar inom en snar
framtid ersätter de nuvarande analoga sändningarna.
Digital-TV-kommittén har för sin del hävdat att de digitala TV-
sändningarna bör byggas ut så att de når 99,8 procent av befolkningen, det
vill säga samma andel som nås av de analoga sändningarna, Teracom AB
konstaterar att det inte finns några tekniska hinder för detta. Sveriges
Television och Post- och telestyrelsen vill däremot ha en lägre
utbyggnadsgrad.
Det är en tydlig brist i regeringens förslag till riksdagsbeslut att det inte
innehåller ett uttryckligt besked om att marksänd digital-TV ska göras
tillgänglig för minst 99,8 procent av befolkningen. Om de digitala mark-TV-
sändningarna begränsas till 98 procent kan uppskattningsvis 150 000
fastboende, och därtill många som tillbringar fritiden i berört område, berövas
den valfrihet som tillgång till marksänd TV innebär. Detta är i sig ett
tillräckligt argument för att kräva en hushållstäckning på minst 99,8 procent i
marksänd digital-TV.
Satellit- och kabel-TV-sändningar innebär en risk för att konsumenterna
blir låsta till en privat monopolist som söker inskränka konkurrensen.
Exempel på detta finns såväl i kabel- som satellitsfärerna. Marksänd digital-
TV innebär ett bättre skydd för informationsfriheten.
Marksänd TV är också en tillgång vid krigs- eller katastroffara. Detta har
påpekats av såväl ansvariga i försvarsväsendet som av Räddningsverket. Det
är inte minst möjligheten till nedbrytningsbara lokala och regionala
sändningar som här är av intresse. Att goda möjligheter finns för sådana
sändningar i våra mest glesbebyggda delar av landet är viktigt. Att göra en
betydande del av landets territorium, väsentligt mera än två procent av riket,
beroende av kablar och satelliter ökar sårbarheten.
Digitala marksändningar är väsentligt billigare än de analoga. Som flera
instanser hävdar i yttranden över den skrivelse från Digital-TV-kommittén
som refereras i proposition 2000/01:1 är det angeläget att tiden med
parallellsändningar analogt och digitalt blir så kort som möjlig. I en plan för
nedsläckning av de analoga sändningarna bör inte glesbygden negligeras.
Mycket talar för att en forcerad övergång från analoga till digitala sändningar
i marknätet i just glesbygden är särskilt gynnsam från ekonomisk
utgångspunkt. Det finns anledning att instämma i vad IT-företagen framhåller
i sitt yttrande över Digital-TV-kommitténs skrivelse:
För en avsevärd del av befolkningen gäller dessutom att de bor så att
varken satellit- eller kabelmottagning är ett praktiskt alternativ. Inte
minst gäller detta all den TV-konsumtion som idag sker i olika former av
fritidsboende. Ståndpunkten att de olika distributionsformerna skulle vara
likvärdiga för alla konsumenter verkar inte vara speciellt genomtänkt. Att
avveckla den analoga marksända TV:n utan att erbjuda ett terrestert
ersättningsalternativ synes inte vara möjligt under överskådlig tid. En
avvaktan med beslut om fortsatt mark-TV-utbyggnad kommer därmed att
avsevärt fördröja den av alla önskade effektiviseringen av
spektrumanvändningen i TV-banden.
Dessa konstateranden från IT-företagen har allmän giltighet
men är inte minst av stor betydelse för den glesbygd som
riskerar att diskrimineras om utbyggnaden av det digitala
mark-TV-nätet begränsas till 98 procent av befolkningen.
Det innebär bland annat att möjligheterna till mobil
mottagning av television i praktiken blir omöjlig i en
betydande del av landet. Här ska beaktas att cirka 20 procent
av befolkningen redan idag har antingen husvagn eller
fritidsbåt. Många fritidshus ligger också så till att marksänd
digital-TV är det enda alternativet till satellit-TV och i vissa
fall det enda alternativet överhuvudtaget.
En satsning på digital marksänd TV kan enligt NUTEK ha avsevärd
betydelse för svenska företags konkurrenskraft. Med tanke på
sysselsättningen och den regionala utvecklingen är det angeläget att hela
Sverige, inte bara vissa delar av landet, ges förutsättningar att ligga i
spetsen
av utvecklingen.
Flera TV-företag, däribland Utbildningsradion, pekar på att marksänd
digital-TV ökar förutsättningarna för att använda TV:n i
utbildningssammanhang. Detta sammanhänger med de ökade möjligheterna
till interaktiv kommunikation som digital-TV erbjuder och med att
marksändningarna är lokalt och regionalt nedbrytbara på ett annat sätt än
satellit-TV. Det är självklart särskilt viktigt att tekniken för ökad utbildning
via marksänd digital-TV görs tillgänglig i de mest glesbebyggda delarna.
Marksänd digital-TV har alltså många fördelar. Att minska tillgängligheten
via markbundna TV-sändningar vid övergången till den mindre kostsamma,
effektivare och dynamiskt utvecklingsbara digitaltekniken borde inte få
komma ifråga. Men detta innebär självklart inte att digital-TV ska hämma
utvecklingen av annan angelägen kraftfull teknik för kommunikation.
Utbyggnaden av bredband till alla hushåll i hela landet blir inte på något sätt
mindre angelägen. Digital-TV via marknätet kompletterar men kan inte
ersätta satsningen på bredband.
Riksdagen bör ansluta sig till att digital-TV bör byggas ut i hela landet. En
precisering bör göras av vad detta innebär. Riksdagen bör ge regeringen till
känna att den digitala marksända televisionen ska göras tillgänglig för minst
99,8 procent av befolkningen, det vill säga inte färre än de som idag kan ta
emot de analoga mark-TV-sändningarna.