Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en snabb lösning för Drottningholms teatermuseums kroniska
och nu även akuta brist på lämplig lokal och professionell arbetskraft.
Motivering
Drottningholms teater är en av Sveriges mest kända och
nationellt och internationellt mest uppskattade kulturskatter.
Många människor besöker teatern under sommaren, många
slåss för att få tag på biljetter under de korta spelsäsongerna.
Dessa säsonger är korta delvis därför att den vackra
träbyggnaden skulle utsättas för stor brandrisk om den
användes under de kalla årstiderna, men delvis därför att
teaterns budget är för svag för att kunna bära ett större antal
föreställningar som publiken önskar se. Operasångare och
tidstrogen orkester kostar, liksom scenarbetare och personal
som tjänstgör mitt i publiken, medan teaterns anslag knappt
räcker för det korta nuvarande programmet.
Vad Sveriges invånare inte vet - eller i alla fall vad väldigt få av dem vet -
är att teatern inte enbart är en fantastisk spellokal utan också ett riktigt
spännande museum. Ett ovärderligt förråd av unika teaterhistoriska föremål
och dokument har samlats kring denna lilla institution. Denna samling
värdefulla objekt saknar motsvarighet i andra länder. Sverige skulle lätt kunna
bli ett av världens mest intressanta teaterhistoriska centrum - om museet
kunde presentera sina samlingar för publiken, alltså om en normal
museiverksamhet kunde äga rum här.
Men Drottningholms teatermuseum har en mycket sorglig historia i
decennierna efter andra världskriget. Det räddades från glömska och många
andra faror på 1940-talet men har sedan dessa aldrig fått resurser för att bli
ett
aktivt museum öppet för allmänheten och för forskningen. Registrering av
dokument och vård av gamla föremål är eftersatta i brist på professionell
arbetskraft. Föremål som knappt går att prissättas bevaras på flera ställen.
Vissa förvaringslokaler utnyttjas i brist på andra möjligheter, vissa är direkt
olämpliga för t ex gamla 1700-talskostymer som i sådana dåliga miljöer hotas
att angripas av mögel, svamp eller ruttna bort.
Museets kroniska ekonomiska kris förvärras dramatiskt nu när biblioteket
och vissa av samlingarnas förvaringslokaler i Filmhuset hotas att bli hemlösa
efter hyresavtalets uppsägning. I regeringens budget finns - som brukligt är
sedan decennier - inga förbättringar för teatermuseet. Hyresläget i Stockholm
är som bekant långt ifrån ljust, hyrorna går upp ständigt. Ett nytt avtal kan
inte komma till stånd innan ekonomiska förutsättningar garanteras av staten.
Hur länge kan Kulturdepartementet försumma denna underbara institution?
Vem bär ansvaret för de teaterhistoriska föremål som hotas att förstöras om
Drottningholms teatermuseum inte i rimlig tid får en lämplig lokal?