Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjligheten ges att söka bidrag för kulturminnesvärda ångfartyg ur en anslagspost inom Kulturrådets ram. Inledning
Vi är många som känner varmt för gamla ångfartyg som exempelvis s/s Mariefred. Många kan säkert av rent kulturpolitiska skäl ansluta sig till att det bör utformas ett särskilt statligt kulturstöd för minnesvärda ångfartyg.
Ett sådant kulturstöd skulle ha till syfte att rädda kvar kulturminnesvärda båtar för framtiden och ge dem en möjlighet att gå i linjetrafik.
Ångbåtstrafik Stockholm-Mariefred har upprätthållits i snart två århundraden. Det ångbåtsbolag som ännu svarar för trafiken har sina rötter i 1860-talets Stockholm. Sedan 1903 har det nuvarande ångfartyget s/s Mariefred trafikerat traden.
Kulturpolitikens mål
Riksdagen beslutade i december 1996 om sju nya mål för kulturpolitiken. Målen är nationella och särskilt två av dem ger stöd för att ångbåtar skall omfattas av den statliga kulturpolitiken, dessa två mål lyder:
- Bevara och bruka kulturarvet.
- Främja bildningssträvandena.
Kulturarvet
Vårt kulturarv är viktigt att bevara, för att vi skall förstå den tid vi lever i. Det är viktigt att det finns goda förutsättningar för att gamla båtar kan renoveras, vårdas, gå i linjetrafik och över huvud taget brukas. Det är förenat med stora kostnader när de gamla båtarna ska renoveras; när ett däck eller en panna ska bytas. Linjetrafik sker ofta helt eller delvis med hjälp av ideella insatser. Att bedriva ångbåtstrafik i rent kommersiellt syfte har man inte kunnat göra sedan 1930. På grund av detta är framtiden för dessa minnesvärda båtar sårbar. Vad händer när de ideella krafterna inte räcker till, eller inte finns kvar?
Genom att vårda vårt kulturarv, spegla vår historia och gångna tiders levnads- och arbetsförhållanden samt hantverkstraditioner förstår vi bättre vår samtid, detta blir en del av våra bildningssträvanden. Intresset för vilken kollektivtrafik vi hade förr och hur den fungerade bör därför stimuleras. Dessa kunskaper kan även utveckla en förståelse och ett miljötänkande som är värdefullt i nutid, för att få en hållbar utveckling inom miljöområdet i framtiden. Det är viktigt att ta till sig det goda i de gamla beprövade kunskaperna och använda dessa nu och i framtiden. Kulturminnesvärda båtar är därmed en del av kulturarvet som vi måste värna om för framtiden.
Redan på 1960-talet började ångfartyget s/s Mariefred bli erkänt som ett levande museum. Dagens trafik är rent museal och motiven att driva fartyget är kulturella. Rent affärsmässigt är verksamheten omöjlig att driva. Stöd i olika form är en förutsättning för att fartyget ska kunna leva vidare och fortsätta sin nära hundraåriga tradition.
Statligt stöd
I dag finns inga självklara vägar att söka pengar för att bevara ångbåtar från en svunnen tid. Ett sånt stöd skulle närmast hanteras via ett musealt kulturstöd, eller stöd för kulturminnesvärda byggnader, men inget av dessa stöd finns i dag, att söka för ångbåtar. I dag får verksamheten till stor del bära sina egna kostnader med hjälp av ideella insatser och biljettintäkter samt förlita sig till kommuners goda vilja att ge stöd. Jag hävdar att det ligger i nationens/ kulturarvets intresse att ha vissa av våra kulturminnesvärda båtar, där s/s Mariefred är en, kvar i linjetrafik. Det bör ges möjlighet att söka bidrag för vissa av dessa kulturminnesvärda ångfartyg ur en anslagspost inom Kulturrådets ram.
Stockholm den 4 oktober 2000
Charlotta L Bjälkebring (v)