Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda åtgärder för att hindra ytterligare fuktskador på de
gamla husen i världsarvsstaden Visby.
Inledning
Genom begäran hos Unesco att Visby skulle föras upp på
världsarvslistan har regeringen markerat viljan att ta ansvar
när Hansastaden Visby på något sätt hotas. Det är därför
angeläget att detta omsätts i konkreta åtgärder, som
säkerställer att detta unika världsarv bevaras fullt ut för
framtiden
Bakgrund
Visbys läge i en brant sluttning mot havet innebär att stora
mängder grundvatten söker sig under stadsområdet mot
kusten. Detta var en av förutsättningarna för samhällets
etablerande, men de stora mängderna vatten skulle också
komma att medföra problem. Under medeltidens
högkonjunktur utnyttjades tomtmarken maximalt för
stenhusbebyggelse, vilket innebar att bakgårdar och annan
öppen tomtmark byggdes bort. För att den fullbyggda
stadens sanitära infrastruktur, med färskvattenförsörjning,
latrin- och sophantering skulle fungera, tvingades
visbyborna att hitta exklusiva lösningar.
Med ett system av under källargolven belägna murade latrinkammare av
ansenlig storlek, som kopplats ihop med avloppsrör av urgröpta trädstammar,
lyckades man få kontroll över det nersmutsade vattnet som i avloppsnätet
forslades ner till havet. På detta sätt förhindrades att förgiftat vatten
blandades
med det rena grundvattnet. Systemet kan dateras till 1200-talet.
När Visbys andra högkonjunktur inträffade under 1700-talets andra hälft,
förnyades avloppssystemet med kanaler byggda av kalksten. Kanalerna tycks
ha tjänat både för rent vatten och i andra fall som avlopp.
Både under medeltiden och 1700-talet tycks man haft kontroll över vattnet.
Men med den "moderna" tidens inträde, från det sena 1800-talet och framåt,
har man alltmer tappat kunskapen om vattnets underjordiska vägar i Visby.
De gamla avloppsrören av trä noteras oftast inte vid ingrepp i gatu- och
tomtmark och vatten får i allt större utsträckning söka sig egna vägar mot
havet. I dagens Visby, som utnämndes till världsarv 1995, innebär detta att
underifrån kommande fukt i byggnader har blivit ett växande problem. Många
hus som tidigare varit helt befriade från fuktskador har, genom högre upp
belägna markingrepp med förändringar av vattenflöden, plötsligt fått stora
fuktproblem.
Fukt i byggnader har i flera uppmärksammade fall i Visby bildat grogrund
för den fruktade äkta hussvampen (Serpula lacrymans), en brunrötesvamp
som bryter ner cellulosa i trämaterial. Från ett påbörjat angrepp kan äkta
hussvamp snabbt sprida sig med mycel över stora avstånd (fem till tio meter)
och då ta sig fram över betonggolv, tegelväggar, genom isoleringsmaterial,
över plåt etc.
Det finns i dag mer än tio kända fall av angrepp av den äkta hussvampen i
Visby. Hitintills har ingen byggnad totalsanerats, dvs blivit helt jämnad med
marken, men med en av Sveriges största samlingar av trähus från 1700-talet
utgör fuktproblemen och svampen ett stort hot mot världsarvsstaden.
Åtgärder
Fukt i byggnader är till stora delar ett byggnadstekniskt
problem där val av byggmaterial, liksom bristfälligt
underhåll givetvis påverkar mottagligheten för fukt och röta.
För underifrån kommande fukt finns dessutom olösta
ansvarsfrågor: Kommunen ansvarar för bortledande av
dagvatten, men vem ansvarar för grundvattnet? Det är ett
juridisk problem och en försäkringsfråga. Vem tar ansvar för
de stora kostnader som ett svampangripet hus ger upphov
till? Husägare drabbas hårt ekonomiskt!
Byggnadstekniker och byggnadsbiologer behövs för utredning av skador
och för rådgivning inför gatunivåförändringar, ombyggnader, dräneringar
m.m. Ett regelverk för hantering av grundvatten i samband med markingrepp
måste inrättas och de juridiska och ekonomiska ansvarsfrågorna kring
drabbade byggnader måste utredas. För att kunna skapa en beredskap inför
framtiden krävs fördjupade utredningar och åtgärdsprogram för alla dessa
frågor.
Ovan nämnda utredningar kräver ekonomiska insatser. De bör inledas med
ett brett seminarium där företrädare för myndigheter, jurister,
försäkringsombud och en rad olika experter ges tillfälle att klarlägga
problemen och förbereda de regelverk som är nödvändiga för att motverka
dyra och sannolikt oreparabla problem med fuktskador i världsarvet Visby.