Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en översyn av lagstiftningens tillämpning
beträffande kyrkogårdarnas förvaltning och skötsel.
Kyrkogårdarnas
kulturhistoriska betydelse
Merparten av våra kyrkogårdar har varit i bruk i
århundraden. De flesta har medeltida ursprung och ligger i
anslutning till sockenkyrkorna. Under tidernas lopp har de
alltefter tidens smak och ändrade begravningsseder
förändrats till utseende och uppbyggnad.
Vår kunskap om hur medeltidens och stormaktstidens kyrkogårdar såg ut i
detalj är fragmentarisk och kommer troligen att så förbli. Kunskaperna
kommer från stick och teckningar och från enstaka bevarade gravvårdar och
gravbyggnader.
Med de beslut som under 1800-talets första årtionden fattades om att
förlägga begravningsplatserna utanför städerna fick vi de första friliggande
kyrkogårdarna. Med arkitektoniskt uppbyggda trädrader, gångar och murar
påbörjades en utveckling av kyrkogårdskulturen ur det sena 1700-talets
parkideal.
Den i vårt kulturområde förekommande återanvändningen av
begravningsplatsmarken är en tradition, som medfört att det är naturligt att
avlägsna gravvårdar, men det innebär samtidigt ett hot mot kyrkogården som
förmedlare av bygdens kulturhistoria.
Den betydelse de gamla kyrkogårdarna har som kulturhistoriska dokument
över liv och död i socknarna kan inte överskattas. Svunna tiders olika
näringar och personhistoria kan avläsas i gravvårdarnas texter. Många
gravvårdar visar i sig själva upp prov på vackert konsthantverk och
hantverkskunnande från olika tider.
Det är viktigt att de kulturvärden som finns på äldre begravningsplatser
inte förstörs eller försämras vid nödvändiga förändringar. Frågan har också
bedömts vara så viktig att väsentliga förändringar inom äldre
begravningsplatser skall prövas av länsstyrelsen.
En gravrätt är ett avtal med kyrkogårdsförvaltningen om att disponera en
viss jordvolym. En gravplats finns i kraft av att det finns en gravrätt. Från
den
1 januari år 2000 tillkom en ändring i begravningslagen (1990:1144) om att
en gravrätt numera upplåts på 25 år utan avgift. Lagen tillåter att gravrätten
mot avgift kan upplåtas för högst 50 år vid önskemål från
gravrättsinnehavaren.
När upplåtelsetiden för gravrätten går ut, har gravrättsinnehavaren rätt till
en ny upplåtelse, om gravplatsen är väl vårdad, upplåtelsen inte medför något
synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel
och gravrättsinnehavaren dessförinnan har anmält att han vill få upplåtelsen
förnyad.
En gravrätt kan förverkas på grund av två olika orsaker:
- Misskötsel av gravplatsen
- Den avtalade tiden för gravrätten går ut och det finns ingen önskan om
förnyelse.
Runt om i landet på våra kyrkogårdar finns gravplatser där
gravrätten gått ut och där ingen gravrättsinnehavare framfört
önskemål om förnyelse. Vackra, gamla gravvårdar där texten
ofta ger en bild av en svunnen kulturhistorisk miljö plockas
bort. Det sker även om det inte behövs av utrymmesskäl och
trots den generella hänsynsregel för begravningsplatser som
anges i 4 kap.
11 § kulturminneslagen: "I vården av en begravningsplats
skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas.
Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att
deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas"
och trots bestämmelserna i begravningslagen som ger
anvisning om hur pastoratet skall förfara med gravanordning
som tillfallit upplåtaren och är av kulturhistoriskt värde eller
av andra skäl bör bevaras.
En översyn av lagstiftningens tillämpning behövs om inte en värdefull del
av vårt kulturarv ska gå förlorad.