Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av stöd till Folkrörelsernas Konstfrämjande för att
möjliggöra en etablering i Stockholm.
Motivering
Konstfrämjandets uppgift är att ge fler människor möjligheter att
upptäcka och uppleva den konstnärliga bilden med dess möjligheter att
väcka känslor, ge stimulans och upplevelser.
År 1965 tillsatte den dåvarande regeringen kommittén 1965 års musei-
och utställningssakkunniga (MUS-65). Utredningens arbete kom bl.a. att
leda till inrättandet av Riksutställningar. Ett av utredningens uppdrag var
att utreda om konstförsäljning kunde göras självbärande. Den dåvarande
riksorganisationen Folkrörelsernas Konstfrämjande, som hade bildats år
1947, anförtroddes uppdraget att svara för denna del av utredningens
arbete genom en försöksverksamhet som bedrevs i nära kontakt med
kommittén och med stöd av kommittémedel.
Försöksverksamheten inleddes 1969. Den genomfördes på två orter, som
kunde bedömas ha skilda förutsättningar, Stockholm och Örebro. I Stockholm
placerades verksamheten i de lokaler som numera riksdagens infocentrum
förfogar över på Västerlånggatan 1. I Örebro bereddes verksamheten
utrymme i Gamla Teatern, där den fortfarande bedrivs, men sedan 1970-talets
mitt i regi av Konstfrämjandets distrikt i Örebro län.
Den omfattande kulturpolitiska debatt som följde av 1960-talets
kulturpolitiska utredningar och de tre propositioner kring kulturpolitiken, som
riksdagen beslutade om i mitten av 1970-talet, ledde till att Konstfrämjandet
decentraliserade sin verksamhet. Konstfrämjandet, som då hade antagit
namnet Konstfrämjandets Riksförbund, tog då initiativ till att distrikt bildades
i hela landet. Ett sådant distrikt, med ett trettiotal medlemsorganisationer
från
folkrörelsefamiljen på regional nivå, bildades också i Stockholms län vid
samma tid.
När Konstfrämjandets Riksförbund genom konkurs hösten 1992 tvingades
lägga ned sin verksamhet förlorade även distriktet Konstfrämjandet i
Stockholms län sina ekonomiska reserver och gick samma öde till mötes som
riksförbundet.
Flera av distrikten fortsatte dock sitt arbete. En ny riksorganisation
bildades år 1993 av de kvarvarande distrikten och ungefär lika många
riksorganisationer, som hade tillhört det gamla förbundet.
Folkrörelsernas Konstfrämjande får idag statligt stöd via Kulturrådets
anslagspost D5 Bidrag till bild- och formområdet, dels till organisationens
arbete och till viss regional utveckling, dels som utställningsersättning till
vissa bildkonstnärer.
Årets budgetproposition innehåller därutöver förslag om att på försök
inrätta ett stöd till arrangerande konstföreningar. Behovet av stöd till de
kostnader som är förenade med utställningsverksamheten är stort.
Folkrörelsernas Konstfrämjande saknar ekonomiska resurser som gör det
möjligt att lämna stöd till nyetablering av konstfrämjandeverksamhet där
sådan saknas.
Stockholmsområdet är den enda stortadsregionen där Konstfrämjandet inte
finns. I Stockholmsregionen, liksom i alla storstadsområden, är medborgarna
särskilt utsatta för påverkan av kommersiella krafter som har andra mål för
sin verksamhet än kulturpolitiska.
De kontakter mellan konstens utövare och en ny publik som
konstfrämjandets arbete syftar till är därför kanske viktigare - men samtidigt
svårare - i Stockholmsområdet än i andra delar av landet.
Stockholmsregionen har ett rikt konstutbud som långtifrån kommer alla
invånare till del. För att öka möjligheter till konstupplevelser för fler har
Konstfrämjandet tillsammans med kommuner och landsting en viktig uppgift
att medverka till att fler människor tar vara på de möjligheter till ett rikt
kulturliv som regionen erbjuder.