Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av stöd till Folkrörelsernas Konstfrämjande för att möjliggöra en etablering i Stockholm. Motivering
Konstfrämjandets uppgift är att ge fler människor möjligheter att upptäcka och uppleva den konstnärliga bilden med dess möjligheter att väcka känslor, ge stimulans och upplevelser.
År 1965 tillsatte den dåvarande regeringen kommittén 1965 års musei- och utställningssakkunniga (MUS-65). Utredningens arbete kom bl.a. att leda till inrättandet av Riksutställningar. Ett av utredningens uppdrag var att utreda om konstförsäljning kunde göras självbärande. Den dåvarande riksorganisationen Folkrörelsernas Konstfrämjande, som hade bildats år 1947, anförtroddes uppdraget att svara för denna del av utredningens arbete genom en försöksverksamhet som bedrevs i nära kontakt med kommittén och med stöd av kommittémedel.
Försöksverksamheten inleddes 1969. Den genomfördes på två orter, som kunde bedömas ha skilda förutsättningar, Stockholm och Örebro. I Stockholm placerades verksamheten i de lokaler som numera riksdagens infocentrum förfogar över på Västerlånggatan 1. I Örebro bereddes verksamheten utrymme i Gamla Teatern, där den fortfarande bedrivs, men sedan 1970-talets mitt i regi av Konstfrämjandets distrikt i Örebro län.
Den omfattande kulturpolitiska debatt som följde av 1960-talets kulturpolitiska utredningar och de tre propositioner kring kulturpolitiken, som riksdagen beslutade om i mitten av 1970-talet, ledde till att Konstfrämjandet decentraliserade sin verksamhet. Konstfrämjandet, som då hade antagit namnet Konstfrämjandets Riksförbund, tog då initiativ till att distrikt bildades i hela landet. Ett sådant distrikt, med ett trettiotal medlemsorganisationer från folkrörelsefamiljen på regional nivå, bildades också i Stockholms län vid samma tid.
När Konstfrämjandets Riksförbund genom konkurs hösten 1992 tvingades lägga ned sin verksamhet förlorade även distriktet Konstfrämjandet i Stockholms län sina ekonomiska reserver och gick samma öde till mötes som riksförbundet.
Flera av distrikten fortsatte dock sitt arbete. En ny riksorganisation bildades år 1993 av de kvarvarande distrikten och ungefär lika många riksorganisationer, som hade tillhört det gamla förbundet.
Folkrörelsernas Konstfrämjande får idag statligt stöd via Kulturrådets anslagspost D5 Bidrag till bild- och formområdet, dels till organisationens arbete och till viss regional utveckling, dels som utställningsersättning till vissa bildkonstnärer.
Årets budgetproposition innehåller därutöver förslag om att på försök inrätta ett stöd till arrangerande konstföreningar. Behovet av stöd till de kostnader som är förenade med utställningsverksamheten är stort.
Folkrörelsernas Konstfrämjande saknar ekonomiska resurser som gör det möjligt att lämna stöd till nyetablering av konstfrämjandeverksamhet där sådan saknas.
Stockholmsområdet är den enda stortadsregionen där Konstfrämjandet inte finns. I Stockholmsregionen, liksom i alla storstadsområden, är medborgarna särskilt utsatta för påverkan av kommersiella krafter som har andra mål för sin verksamhet än kulturpolitiska.
De kontakter mellan konstens utövare och en ny publik som konstfrämjandets arbete syftar till är därför kanske viktigare - men samtidigt svårare - i Stockholmsområdet än i andra delar av landet.
Stockholmsregionen har ett rikt konstutbud som långtifrån kommer alla invånare till del. För att öka möjligheter till konstupplevelser för fler har Konstfrämjandet tillsammans med kommuner och landsting en viktig uppgift att medverka till att fler människor tar vara på de möjligheter till ett rikt kulturliv som regionen erbjuder.
Stockholm den 2 oktober 2000
Christina Axelsson (s)
Ingemar Josefsson (s)