Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en skyndsam
översyn krävs av villkoren för de svenska symfoniorkestrarna.
Motivering
Regering och riksdag lade redan 1974 grunden för nuvarande nationella
kulturpolitik. Sedan dess har en betydande utveckling skett såväl av den
samlade kulturverksamheten i landet som på ett antal delområden. Ett
område som präglats av påtaglig utveckling är musikens. Utvecklingen
har gått från regionmusik till länsmusik, etablerade symfoniorkesterar har
förstärkts och en rad mindre orkestrar och ensembler har tillkommit.
Samtidigt har stödet ökat till fria musikgrupper och musikföreningar.
Staten, landstinget och kommunerna har alla bidragit till denna
utveckling.
Sedan början av 1970-talet är antalet egentliga symfoniorkestrar konstant,
nämligen sju. Dessa är Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Helsingborg, Gävle och därtill Radioorkestern. Därutöver förekommer
symfoniorkesterverksamhet i skiftande omfattning vid vissa
länsmusikinstitutioner. Var och en av symfoniorkestrarna har varit med om en
stark utveckling de senaste årtiondena. Flera nya konserthus har byggts, andra
har renoverats och antalet musiker i orkestrarna har ökat. Flera av orkestrarna
har rönt positiv internationell uppmärksamhet vid turnéer, gästspel och för
sina grammofoninspelningar. Ett exempel på detta är Norrköpings
symfoniorkesters uppmärksammade turné till Wien, Prag och Budapest i
början av detta år som möttes av publiksuccéer och översvallande
recensioner. Recensenter i Wien-tidningar talade om "världsklass".
Symfoniorkestern i Norrköping, SON, har under flera årtionden bedrivit en
mycket omfattande skolkonsertverksamhet. Med 9-12 konserter per stadium
nås årligen 16-18000 barn och ungdomar i Norrköping. Ofta får också
eleverna möjlighet att medverka i utförandet av konserterna och denna
praktiska erfarenhet har visat sig mycket värdefull i utbildningen.
När SON 1994 flyttade från Hörsalen till konsert- och kongresshuset Louis
De Geer utökades samtidigt orkestern till nuvarande 86 musiker. Åtgärderna
innebar en dramatisk publikökning med i princip en fördubbling. Det
genomsnittliga publikantalet per konsert har under det senaste spelåret varit
1068 personer och trenden är fortsatt ökande.
Den kraftigt ökande publiktillströmningen har ett tydligt samband med det
attraktiva och breda programutbud som en stor och välspelande
symfoniorkester kan presentera. Orkesterns numerär medger att en stor del av
den symfoniska repertoaren är tillgänglig. Den större orkestern har varit en
förutsättning för den ökande publiktillströmningen som även kunnat
konstateras vara densamma under de senaste årens verksamhet i Linköping.
Det är i Norrköping och Linköping som de tillräckligt stora konserthusen
finns och ingen östgöte har mer än en timmas resa till en konsert med SON.
Det statliga stödet till symfoniorkestrarna har ökat under åren, inte endast i
löpande priser utan också i fast penningvärde. En viktig faktor har varit att
bidraget länge räknades upp årligen enligt fastställda principer. Till detta
lades en viss ökning av antalet grundbelopp. Det i och för sig ökade stödet till
symfoniorkestrarna har emellertid fördelat sig ytterst ojämnt. Vid en direkt
jämförelse mellan jämbördiga orkestrar är bilden nedanstående. (Sveriges
radios symfoniorkester har en annan finansieringsform och Stockholms
filharmoniska orkester ligger numera utanför statens åtaganden.)
Tabell 1: (Ökning av statsbidraget i fast penningvärde (1994 års) under perioden
1973/74-
1993/94. )
Källa: SOU 1995:85, tabell 8.6.2a.
Någon fastprisberäkning av bidragen för de senaste åren finns inte från
någon statlig instans. Mellan 1993/94 och 1998 har statens bidrag till
Symfoniorkestern i Norrköping i löpande priser ökat från 11,9 till 12,9
miljoner kronor. Detta innebär drygt 8% vilket understiger inflationen
under samma period.
Ytterligare jämförelse kan göras med angränsande Örebro län. Där arbetar
Svenska Kammarorkestern i huvudsak med symfonisk repertoar.
Statsbidraget för 1998 till orkestern i Örebro uppgick till 17,0 miljoner kronor
att jämföra med 12,9 miljoner till SON.
I de kontakter som förevarit mellan SON och Norrköpings kommun å ena
sidan och Kulturdepartementet och Kulturrådet å andra sidan har man från
statlig sida uppmanat till ett breddat regionalt ansvarstagande för SON för att
därmed stärka den ekonomiska basen. Utan att formella villkor har uttalats
har denna breddning framstått som en viktig faktor för att det statliga stödet i
sin tur skall kunna ökas.
I november 1997 träffades en överenskommelse mellan Norrköpings och
Linköpings kommuner samt Landstinget i Östergötland om ett gemensamt
ansvarstagande för SON. Detta innebär att landstinget ökar sitt årliga bidrag
till orkestern samtidigt som Linköpings kommun tar på sig ett ansvar som
reguljär finansiär. Dessa båda huvudmän skall också beredas plats i styrelsen
för SON. De tre parternas fullmäktigeförsamlingar har därefter bekräftat sina
åtaganden genom beslut.
Landstingets och Linköpings kommuns ekonomiska engagemang i SON
kommer att utvecklas stegvis. Det första steget är taget genom ovan fattade
beslut, och samråd pågår om fortsättningen. SON har nu akuta ekonomiska
svårigheter, i hög grad beroende av en betydligt sämre utveckling av det
statliga stödet jämfört med andra symfoniorkestrar. En förutsättning för
konstruktiva regionala lösningar är en positiv och rättvis inställning från
statens sida när det gäller stödet till SON. En översyn behöver därför göras
skyndsamt för att jämställa villkoren för landets symfoniorkestrar.