Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en skyndsam översyn krävs av villkoren för de svenska symfoniorkestrarna. Motivering
Regering och riksdag lade redan 1974 grunden för nuvarande nationella kulturpolitik. Sedan dess har en betydande utveckling skett såväl av den samlade kulturverksamheten i landet som på ett antal delområden. Ett område som präglats av påtaglig utveckling är musikens. Utvecklingen har gått från regionmusik till länsmusik, etablerade symfoniorkesterar har förstärkts och en rad mindre orkestrar och ensembler har tillkommit. Samtidigt har stödet ökat till fria musikgrupper och musikföreningar. Staten, landstinget och kommunerna har alla bidragit till denna utveckling.
Sedan början av 1970-talet är antalet egentliga symfoniorkestrar konstant, nämligen sju. Dessa är Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Gävle och därtill Radioorkestern. Därutöver förekommer symfoniorkesterverksamhet i skiftande omfattning vid vissa länsmusikinstitutioner. Var och en av symfoniorkestrarna har varit med om en stark utveckling de senaste årtiondena. Flera nya konserthus har byggts, andra har renoverats och antalet musiker i orkestrarna har ökat. Flera av orkestrarna har rönt positiv internationell uppmärksamhet vid turnéer, gästspel och för sina grammofoninspelningar. Ett exempel på detta är Norrköpings symfoniorkesters uppmärksammade turné till Wien, Prag och Budapest i början av detta år som möttes av publiksuccéer och översvallande recensioner. Recensenter i Wien-tidningar talade om "världsklass".
Symfoniorkestern i Norrköping, SON, har under flera årtionden bedrivit en mycket omfattande skolkonsertverksamhet. Med 9-12 konserter per stadium nås årligen 16-18000 barn och ungdomar i Norrköping. Ofta får också eleverna möjlighet att medverka i utförandet av konserterna och denna praktiska erfarenhet har visat sig mycket värdefull i utbildningen.
När SON 1994 flyttade från Hörsalen till konsert- och kongresshuset Louis De Geer utökades samtidigt orkestern till nuvarande 86 musiker. Åtgärderna innebar en dramatisk publikökning med i princip en fördubbling. Det genomsnittliga publikantalet per konsert har under det senaste spelåret varit 1068 personer och trenden är fortsatt ökande.
Den kraftigt ökande publiktillströmningen har ett tydligt samband med det attraktiva och breda programutbud som en stor och välspelande symfoniorkester kan presentera. Orkesterns numerär medger att en stor del av den symfoniska repertoaren är tillgänglig. Den större orkestern har varit en förutsättning för den ökande publiktillströmningen som även kunnat konstateras vara densamma under de senaste årens verksamhet i Linköping. Det är i Norrköping och Linköping som de tillräckligt stora konserthusen finns och ingen östgöte har mer än en timmas resa till en konsert med SON.
Det statliga stödet till symfoniorkestrarna har ökat under åren, inte endast i löpande priser utan också i fast penningvärde. En viktig faktor har varit att bidraget länge räknades upp årligen enligt fastställda principer. Till detta lades en viss ökning av antalet grundbelopp. Det i och för sig ökade stödet till symfoniorkestrarna har emellertid fördelat sig ytterst ojämnt. Vid en direkt jämförelse mellan jämbördiga orkestrar är bilden nedanstående. (Sveriges radios symfoniorkester har en annan finansieringsform och Stockholms filharmoniska orkester ligger numera utanför statens åtaganden.)
Tabell 1: (Ökning av statsbidraget i fast penningvärde (1994 års) under perioden 1973/74- 1993/94. )
Källa: SOU 1995:85, tabell 8.6.2a.
Någon fastprisberäkning av bidragen för de senaste åren finns inte från någon statlig instans. Mellan 1993/94 och 1998 har statens bidrag till Symfoniorkestern i Norrköping i löpande priser ökat från 11,9 till 12,9 miljoner kronor. Detta innebär drygt 8% vilket understiger inflationen under samma period.
Ytterligare jämförelse kan göras med angränsande Örebro län. Där arbetar Svenska Kammarorkestern i huvudsak med symfonisk repertoar. Statsbidraget för 1998 till orkestern i Örebro uppgick till 17,0 miljoner kronor att jämföra med 12,9 miljoner till SON.
I de kontakter som förevarit mellan SON och Norrköpings kommun å ena sidan och Kulturdepartementet och Kulturrådet å andra sidan har man från statlig sida uppmanat till ett breddat regionalt ansvarstagande för SON för att därmed stärka den ekonomiska basen. Utan att formella villkor har uttalats har denna breddning framstått som en viktig faktor för att det statliga stödet i sin tur skall kunna ökas.
I november 1997 träffades en överenskommelse mellan Norrköpings och Linköpings kommuner samt Landstinget i Östergötland om ett gemensamt ansvarstagande för SON. Detta innebär att landstinget ökar sitt årliga bidrag till orkestern samtidigt som Linköpings kommun tar på sig ett ansvar som reguljär finansiär. Dessa båda huvudmän skall också beredas plats i styrelsen för SON. De tre parternas fullmäktigeförsamlingar har därefter bekräftat sina åtaganden genom beslut.
Landstingets och Linköpings kommuns ekonomiska engagemang i SON kommer att utvecklas stegvis. Det första steget är taget genom ovan fattade beslut, och samråd pågår om fortsättningen. SON har nu akuta ekonomiska svårigheter, i hög grad beroende av en betydligt sämre utveckling av det statliga stödet jämfört med andra symfoniorkestrar. En förutsättning för konstruktiva regionala lösningar är en positiv och rättvis inställning från statens sida när det gäller stödet till SON. En översyn behöver därför göras skyndsamt för att jämställa villkoren för landets symfoniorkestrar.
Stockholm den 3 oktober 2000
Sven Brus (kd)
Stefan Hagfeldt (m)
Karl-Göran Biörsmark (fp)