Översyn av hur röjningsrösen hanteras enligt kulturminneslagen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av hur röjningsrösen hanteras enligt
kulturminneslagen.
Motivering
Inom stora delar av moränbygdernas granskogar, främst i Götaland, finns
områden med upplockade rösen av mindre stenar, s.k. hackerör. Rösena
är låga och i allmänhet överväxta med mossor. De kan därför vara svåra
att upptäcka. Man antar att det på områdena bedrivits extensivt jordbruk
med långtidsträda. Som redskap har hacka använts. Undersökningar tyder
på att stenröjning förekommit från bronsåldern fram till tidig modern tid,
och då i större utsträckning under äldre järnåldern och medeltid.
Röjningsrösena, som i allmänhet ligger med några få tiotals meters
mellanrum, upptar totalt mycket stora arealer. Storleken på varje objekt
varierar från ett tiotal upp till ett par hundra hektar.
Sedan röjningsröseområdena bedömts vara en fossil åkerform och därmed
fått Kulturminneslagens skydd, har skogsbruket försvårats. Det gäller vid
användning av avverkningsmaskiner men framförallt vid föryngring av
röjningsröseområdena. Markberedningen får då inte genomföras på normalt
sätt, utan sker då istället genom fläckmarksberedning som bedöms vara
lämpligare. Samtliga fall prövas och ett särskilt tillstånd måste medges från
länsstyrelsen. Prövningsförfarandet i sig är rimligtvis nödvändigt för att
säkerställa samhällsintresset att bevaka och bevara kulturminneskyddade
föremål. Samtidigt bör frågan ställas om nuvarande hantering är den mest
rationella ur såväl skogsbrukets som kulturminnesskyddets synpunkt. Inte
minst brister i informationen från Riksantikvarieämbetets inventeringar har
lett till sena besked om skogsfastigheten innehåller exempelvis röjningsrösen.
Det finns skäl att göra en utvärdering av hur röjningsrösena hanteras enligt
kulturminneslagen i syfte att bedöma om hanteringen är den mest rationella ur
såväl skogsbrukets som kulturskyddets synpunkt.