1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om överetablering.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärer och skatterna.2
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärer som småföretagare.3
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upphovsrätten.4
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett avvecklande av bidrag och ett utvecklande av konsten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om långtidsstipendier.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bemanningsföretag för kulturarbetare.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärerna och socialförsäkringssystemet.5
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärerna och pensionssystemet.5
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärerna och socialbidragen.6
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärerna och bostadsbidragen.7
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konstnärerna och arbetsmarknadsstödet.1
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utveckla försäkringsalternativ.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inkomst i stället för bidrag.
15.
1 Yrkandena 1 och 12 hänvisade till AU.
2 Yrkande 2 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 3 hänvisat till NU.
4 Yrkande 4 hänvisat till LU.
5 Yrkandena 8 och 9 hänvisade till SfU.
6 Yrkande 10 hänvisat till SoU.
7 Yrkande 11 hänvisat till BoU.
4 Inledning
Kulturen skall vara en fri och obunden kraft i samhället och ge
förutsättningar för ett kulturellt växande Sverige. Genom en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle kan såväl företag som människor
växa. Kulturpolitiken måste garantera mångfald, konstnärlig frihet och
kvalitet.
För att uppnå detta krävs en politik som undanröjer skatter, byråkrati och
regler som i dag missgynnar kulturarbetare. I denna motion presenterar vi
förslag vars syfte är att underlätta för konstnärer att verka.
5 Överetablering
Innan vi redovisar våra förslag vill vi ta upp ett kontroversiellt faktum,
som allt för sällan diskuteras i den allmänna kulturdebatten - nämligen
"överetableringen" av konstnärer och de samhälleliga kostnader som
följer av detta.
Ett av skälen till detta är omfattningen och inriktningen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktats mot kulturområdet. Det finns
utredningar som bedömer att ungefär en tredjedel av alla inskrivna konstnärer
vid arbetsförmedlingarna är icke etablerade och i första hand borde söka sin
försörjning på den övriga arbetsmarknaden. Det skulle öka utrymmet för de
etablerade konstnärerna på kulturarbetsmarknaden.
Samhället skall inte besluta över enskilda individers yrkesval, men skall
heller inte med allmänna resurser stödja enskilda personer i deras orealistiska
ambitioner att etablera sig eller stanna kvar inom ett visst yrke. Strävan skall
vara att arbetet skall ge egen långsiktig försörjning. Den som är arbetslös
skall stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, vilket innebär att man skall
vara beredd att ta annat lämpligt arbete.
Eller mer konkret: De konstnärer som inte har några intäkter alls måste
fundera över hur de kan finna andra försörjningsvägar. Många av oss när en
dröm att måla mer eller sjunga, och några få är riktigt bra på det, men antalet
som är så bra att de kan leva på det kommer alltid att vara mycket litet.
6 Konstnären och skatterna
Många konstnärer är småföretagare. De flesta småföretagande konstnärer
har svårt att leva på sina intäkter från den konstnärliga verksamheten. Det
är därför angeläget att förbättra förutsättningarna för konstnärer, liksom
för alla företagare, beträffande bland annat skatter, byråkrati och
krångliga regler, exempelvis momsinbetalningar och egenavgifter. En
politik för småföretagare presenteras närmare i motion 2000/01:N266 av
Bo Lundgren m.fl. (m) och en ny skattepolitik presenteras i motion
2000/01:Sk319 av Bo Lundgren m.fl. (m).
Konstnärer har generellt låga inkomster av sitt konstnärliga arbete. I
genomsnitt kommer endast omkring en femtedel av inkomsten från detta
arbete. Konstnärerna utgör ca 0,6 procent av arbetskraften eller 25 000
personer. Bildkonstnärer är den konstnärskategori som har de lägsta
bruttoinkomsterna, knappt 115 000 kronor i genomsnitt 1998, vilket
motsvarar knappt 60 procent av genomsnittsinkomsten för befolkningen i
övrigt. Även mycket låga inkomster beskattas med kommunal inkomstskatt.
Därutöver skall egenavgifter betalas. Konstnärernas låga inkomster medför att
den höga beskattningen utgör ett hinder för flertalet att försörja sig på
inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Ofta behövs kompletterande
inkomster från ytterligare arbete. Sverige är ett av de länder som beskattar
låginkomsttagare allra högst och för att komma ifrån detta bör grundavdraget
ökas.
I vårt förslag till en inkomstskattereform föreslås kraftigt höjda
grundavdrag, vilket medför att det första man tjänar helt undantas från skatt.
Alla får på så sätt sänkt inkomstskatt. Förslaget innebär också att den statliga
inkomstskatten slopas vilket innebär ökade möjligheter att sprida ojämna
inkomster över åren utan att en tillfällig topp straffbeskattas. Det underlättar
tillvaron för t.ex. bildkonstnärer som har oregelbundna intäkter.
Skattereformen är av så stor omfattning att den inte kan genomföras på en
gång utan skattesänkningarna måste läggas ut under en följd av år.
Moderata Samlingspartiet eftersträvar ett tydligt skattesystem, med en
enhetlig momssats. Konsekvensen av det blir att vi vill undvika riktade och
speciella momssatser på olika saker. Det tydligaste exemplet på
inkonsekvensen i dagens momssystem är den som gäller skillnaden mellan
om en konstnär själv säljer sitt verk eller väljer att låta en gallerist göra
det. I
dag inträder 12 procents moms för bildkonstnärer vid egen försäljning över
300 000 kronor. Om han väljer att låta en gallerist sälja tavlan blir
momssatsen 25 procent.
Vad gäller gallerimomsen kan man å ena sidan se en orättvisa i att
konstnärer blir momsbelagda i galleriet, å andra sidan kan man jämföra
gallerier med andra butiker och museer och eftersträva likhet mellan olika
"butiker" i beskattningshänseende. Vi föreslår i motion 2000/01:Sk603 av
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) en utredning om en gemensam momssats för
kultursektorn. I denna utredning måste också gallerimomsfrågan belysas.
I dag är inte inköp av konstföremål avdragsgilla för företag. Vi vill ändra
på detta. Företag bör få full avdragsrätt för inköp av konst och för
konstnärliga utsmyckningar. Föremålen skall få direktavskrivas, men vid
försäljning skall de tas upp till reavinstbeskattning.
Avslutningsvis vill vi påtala en ny trend som kännetecknar många
konstnärers sätt att arbeta. Det handlar om distansarbete. Detta borde påverka
möjligheten till avdragsrätt för arbetsrum i bostaden. En stor grupp konstnärer
har sin ateljé förlagd till bostaden. Med dagens inkomstskattelag är avdrag för
arbetsrum mycket svårt att få godkänt i deklarationen. Utveckla rätten till
avdrag för arbetsrum, inte bara för konstnärer utan alla yrkesgrupper som har
användning av arbetsrum i bostaden.
7 Konstnärer som småföretagare
Som nämnts ovan är många konstnärer, inte minst bildkonstnärer,
egenföretagare. Det är därför viktigt att regler som kringgärdar
småföretagandet förenklas och avskaffas. Samhällets kostnader för
tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst
i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Det arbete för
bättre och enklare regler som inleddes av den borgerliga regeringen
1991-1994 måste drivas vidare.
Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationens rapport innehåller en
lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för
småföretagen utan att ge upphov till statsfinansiella kostnader. För drygt två
år sedan presenterade delegationen 81 konkreta förslag till
regelförenklingsåtgärder. 53 av förslagen, d.v.s. närmare två tredjedelar, är i
dag inte genomförda.
Dessutom bör avregleringsarbetet bedrivas systematiskt på alla nivåer. Vi
anser att samtliga befintliga regler som berör företagare skall granskas inom
en mandatperiod i syfte att förenkla och minska regelmassan.
Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet, och
företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya
förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en
noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter
skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
Vi förordar införandet av en så kallad solnedgångsparagraf. Den innebär
att lagar och regler upphör att gälla efter en viss tid om de inte förnyas.
F-skattsedeln har blivit företagandets skattemässiga grund. Utan F-
skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Därför
måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall tilldelas
sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är
oseriöst.
De förändringar vi pekat på ovan skulle, om de genomfördes, i allra högsta
grad också underlätta för konstnärer som i dag är småföretagare. Ytterligare
en fråga som vi vill nämna här handlar om upphovsrätten.
På samma sätt som småföretagare i andra branscher kan trygga sin
försörjning med hjälp av t.ex. patent eller mönsterskydd, måste konstnärer
kunna känna sig säkra på att lagar och regler om upphovsrätt ger dem en
fullgod säkerhet för att deras verk skall vara skyddade.
8 Vem skall bestämma över kulturen
Den enskildes del måste utgöra en viktig finansiering av
kulturverksamheten och därmed styra vilken konst som skall skapas.
Bidrag till kulturen kan förekomma från företag, institutioner och
offentlig verksamhet via exempelvis stipendier. Möjligheten till
avdragsrätt för privatpersoner bör utredas och utvecklas.
Alla anslag till kulturen bör utgå från avtal mellan den anslagsbeviljande
enheten och den institution som skall utföra det kulturella uppdraget. Avtal
underlättar uppföljning och kontroll av anslagens användning.
9 Avveckla bidrag och utveckla konsten
Avveckla olika stöd och ersättningsformer såsom exempelvis
visningsersättning, utställningsersättning, konstnärsbidrag, projektbidrag
och långtidsstipendier. Inkomstgarantin är ett bidrag som är
inkomstrelaterad och garanterar konstnären en lägsta inkomstnivå.
Inkomstgarantin kan gälla under mottagarens återstående livstid.
Antalet inkomstgarantier har av regeringen fastställts till 157.
Långtidsstipendierna utgör komplement till inkomstgarantierna, dessa kan
beviljas till aktiva konstnärer och uppgår år 2000 till 102 stycken.
Konstnärsstipendier är ett samlingsbegrepp och innefattar olika typer av
tidsbegränsade stipendier och bidrag såsom arbetsstipendier, pensionsbidrag,
tillfälliga stipendier samt internationellt inriktade bidrag.
Konstnärerna är själva tveksamma till bidrag eftersom de inte önskar vara
en grupp som är mer "bidragsberoende" än andra medborgare i samhället. I
stället förordar konstnärerna att statens stöd inriktas på att öka de
yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning för det arbete de
utför och möjliggöra att verken visas och framförs inför publik.
Långtidsstipendier bör minskas och i första hand ges till unga, icke
etablerade konstnärer.
10 Bemanningsföretag för kulturarbetare
I motion 2000/01:Kr291 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) avvisar vi ett
permanentande av "Teateralliansen" som är ett slags statlig
arbetsförmedling för kulturarbetare. Vi moderater presenterade redan
förra året ett förslag om inrättande av bemanningsföretag i stället.
Allt fler människor inom snart sagt alla områden och yrkeskategorier
arbetar i dag på tillfälliga arbeten. Så sent som den 27 september hade TV2:s
Stockholms nyheter ABC ett inslag om ett bemanningsföretag som hyrde ut
lärarvikarier till grund- och gymnasieskolorna i Stockholmsregionen.
Vi föreslår att det tas initiativ till bildandet av ett bemanningsföretag för
kulturarbetare. Runt om i landet finns länsteatrar, symfoniorkestrar, fria
teatergrupper m.fl. som alla behöver en tillfällig förstärkning, specialist
eller
hjälp med att rekrytera en ny medarbetare. Vi menar vidare att ett sådant
företag dessutom skulle vara till stor hjälp vid anställning eller rekrytering
till
internationella uppdrag.
Även om vi inte anser att denna verksamhet skall vara statligt styrd, menar
vi ändock att regeringen har ett ansvar att samla intressenter på området för
att diskutera och initiera en verksamhet som vi beskrivit ovan.
11 Socialförsäkringar
Villkoren för de professionella konstnärerna måste som sagt förbättras
och underlättas så att de kan basera sin försörjning och inbetalning till
socialförsäkringssystemet på ersättning för utfört arbete.
En ökad efterfrågan av konstnärernas alster leder till ökade
arbetsmöjligheter och därmed till ökade inkomster. I stället för selektiva stöd
och bidrag skall statens åtgärder inriktas på att förbättra konstnärernas
arbetsmarknad och deras möjligheter att försörja sig.
Två typer av ekonomiska förhållanden är karaktäristiska för
konstnärsyrket. Det ena är etableringen; det tar lång tid att etablera sig som
konstnär. Det andra är att inkomsterna är ojämna över tiden. Detta visar med
tydlighet behovet av ändrade, mer individanpassade system. Vi presenterar
nedan ett antal förslag vars syfte är att uppnå just detta.
12 Sjukpenning
Enligt Lagen om allmän försäkring (AFL 3 kap. 1 §) har den som är
inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till sjukpenning om den
sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till minst 24 procent av
basbeloppet. För arbetstagare svarar arbetsgivaren för sjuklön under de
första fjorton dagarna, och först därefter träder sjukförsäkringen in.
Egenföretagare betalar själva sina sjukförsäkringsavgifter. Dessa ingår
som en delpost i egenavgifterna och beräknas på den inkomst man haft i
näringsverksamheten. Avgiftens storlek beräknas efter vilket antal
karensdagar den enskilde företagen väljer att ha, varvid avgiften sjunker med
stigande dagar. Avgörande för sjukpenningens storlek är den
sjukpenninggrundande inkomsten. Den motsvarar det årliga arbete som
individen antas få för sitt arbete. Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från inkomster överstigande sju och ett halvt basbelopp. För
företagare i uppbyggnadsskedet, d.v.s. vanligtvis de tre första åren av
verksamheten, grundas ersättningen på en jämförelse med vilken inkomst som
utgår för motsvarande arbete i ett anställningsförhållande. För redan
etablerade konstnärer utgör taxerad inkomst året innan beräkningsgrund.
Försäkringsinkomsten skall ersätta arbetsinkomster vid sjukdom.
För egenföretagare är sjukpenningen komplicerad eftersom den grundar
sig på nettoinkomsten, d.v.s. det som blir över i verksamheten efter att
utgifter
dragits av. Det kan vara svårt att skilja på företaget och företagaren inte
minst
när det gäller konstnärer, eftersom hans eller hennes arbete utgörs av den
egna arbetsinsatsen. Intäkterna kan upphöra helt vid sjukdom. Kvar finns att
betala t.ex. ateljéhyra, räntekostnader och abonnemang. Dessa kostnader
inryms ej i sjukpenningen. Den ekonomiska effekten av bortfallet av den egna
arbetsinsatsen kan därför vara betydligt större än vad som framgår av den
skattemässiga nettoinkomstnivån, d.v.s. den sjukpenninggrundande
inkomsten.
Det bör därför vara möjligt för konstnären att komplettera sjukpenningen
med en tilläggsförsäkring. Tilläggsförsäkringen bör utformas så att den täcker
inkomstförlust även vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och
arbetsskadeförsäkring.
13 Pensionssystemet
Från och med den månad den försäkrade fyller 65 år utgår ålderspension.
För konstnärer är inkomsten pensionsgrundande liksom stipendier med
varaktighet över två år. Eftersom ett stort antal konstnärer erhåller
stipendier för kortare tid än två år bör även dessa kortare stipendier vara
pensionsgrundande.
Olika stödsystem finns för att förbättra konstnärernas pension. Exempelvis
erbjuder Författarfonden en kompletterande pension till författare med låg
pension. Denna form av extra försäkringar bör kunna utvecklas på frivillig
basis inom de olika konstnärsförbunden.
14 Socialbidrag
Enligt 6 § socialtjänstlagen utgår socialbidrag efter ansökan till den som
ej kan tillgodose sin försörjning på annat sätt. Socialbidraget prövas
individuellt. För konstnärliga utövare, inklusive författare, görs vissa
särskilda bedömningar. Alla stipendier räknas som inkomst. Det finns
inga generella regler huruvida stipendier som skall finansiera kostnader
för material, ateljé, resor med mera skall bedömas. Praxisen varierar från
kommun till kommun. Kravet på konstnärer bör vara samma som för alla
andra. Vidare bör reglerna var enhetliga, samma regelverk skall gälla för
hela landet.
Konstnärer som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap skall endast ha
rätt till socialbidrag under en övergångstid, därefter måste konstnären stå till
arbetsmarknadens förfogande.
15 Bostadsbidrag
Rätten till bostadsbidrag utgår från den sökandes bidragsgrundande
inkomst, ytterligare faktorer som påverkar bostadsbidraget är hushållets
sammansättning, bostadskostnad och bostadsyta. Vi menar att stipendier
bör kunna räknas in som bidragsgrundande inkomst.
16 Arbetsmarknadsstöd
Arbetslöshetsförsäkringen omfattar såväl arbetstagare som företagare.
Ersättning betalas ut under förutsättning att den försäkrade är oförhindrad
att åta sig arbete för en arbetsgivare minst tre timmar per arbetsdag och i
genomsnitt 17 timmar per vecka. Den försäkrade skall vara beredd att
anta ett erbjudet lämpligt arbete.
Under den tid konstnären uppbär arbetslöshetsersättning skall konstnären
stå till arbetsmarknadens förfogande. Konstnären skall vara anmäld på
arbetsförmedlingen och det skall upprättats en individuell handlingsplan för
framtiden.
De konstnärer som ej kan försörja sig på sitt konstnärskap bör precis som
alla andra arbetstagare eller företagare byta yrke för att därmed själva kunna
tillgodose sin försörjning.
17 Utveckla nya försäkringsalternativ
Eftersom konstnärliga yrkesutövare med låga och ojämna inkomster har
svårt att få del av det sociala trygghetssystemet under dess nuvarande
utformning bör det vara möjligt för konstnärerna att i stället välja privata
försäkringslösningar för att tillgodose sina behov inom
socialförsäkringsområdet. Inbetalda egenavgifter bör i så fall ej tillfalla
staten utan den försäkringslösning den enskilde konstnären valt.
Som försäkringsgrundande inkomst bör även de skattefria stipendierna
inkluderas.
Ett utmärkt komplement till det allmänna socialförsäkringssystemet utgörs
av försäkringar som administreras av de olika konstnärsförbunden, t.ex.
Författarförbundet.
Konstnärer bör omfattas av samma regler som rör andra företagare och
inkomsttagare.
18 Inkomst, ja tack - bidrag, nej tack
Vi har ovan visat att en förändring av politiken på en rad områden skulle
innebära väsentligt bättre arbetsförhållanden för landets konstnärer.
Avslutningsvis vill vi ändå betona att det är självklart att konstnärer bör
kunna basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete
och inte på bidrag.
Nya ekonomiska stödinsatser är inte den enda och inte heller den viktigaste
lösningen. En bra väg för att stimulera köp av etablerade konstnärer är att
tillåta företag och institutioner att göra avdrag i bokföringen för konst- och
konsthantverk som inköps till deras lokaler. Kultursponsringen gynnar såväl
näringsliv som konstnärer.
I stället för att öka mängden arbetsmarknadsåtgärder måste de konstnärliga
utövarna ges bra villkor som gör det möjligt att leva på sitt arbete i stället
för
att vara bidragsberoende. Det offentliga samhällets satsningar på konst skall
ske genom direkt arbete till konstnärerna och inte genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.