1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en konsekvensanalys av principbeslutet som förhindrar
inrättandet av nya centrala museer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att analysera befintliga centrala museer och deras
samlingsområden med tonvikt på att lyfta fram samlingsområden av
riksintresse vilka helt saknas eller är ofullständiga.
Bakgrund
Principbeslutet angående inrättande av nya centrala
museer
Landets alla museer, dvs. de centrala museerna, länsmuseerna och lokala
museer, spelar en väsentlig roll när det gäller att bevara vårt gemensamma
och värdefulla kulturarv och göra det tillgängligt för allmänheten, för
experter och forskare.
Varje år inkommer förslag till inrättande av nya museer inom en rad
områden, som föreslås bli helt eller delvis finansierade via statsbudgeten. De
senaste åren har dessa yrkanden avslagits. Kulturutskottet hänvisar, när det
föreslår avslag, till de principiella ställningstaganden som utskottet gjort i
museifrågor, t.ex. i bet.1998/99:KrU6, sid. 5 och senast i
bet.1999/2000:KrU11, sid. 6.
Dessa ställningstaganden innebär i korthet:
- att det i princip "för närvarande" inte bör inrättas fler centrala museer,
d.v.s. statliga museer eller med dem jämställda museer,
- att det i allmänhet inte finns skäl för riksdagen att göra en klassificering
av
museerna i landet eller att bedöma om ett museum har större eller mindre
riksintresse,
- att länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta de statliga museernas
dokumentationsuppgifter genom att inom speciella ämnesområden ta
ansvar för en riksomfattande insamling,
- att, i den mån insatser behöver göras på ett insamlingsområde som inte i
tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts, detta i första hand får
ske inom den rådande museiorganisationens ram, exempelvis genom
riktade insatser,
- att det ankommer på regionala eller lokala intressenter att inrätta
avdelningar inom ett länsmuseum och att inrätta lokala museer.
Kulturutskottet har dessutom uttalat att det när initiativ till nya museer
m.m. tas är initiativtagarna som ska ansvara för att investeringar och drift
finansieras (bet.1995/96:KrU1, sid. 19). Riksdagen har beslutat i enlighet
med kulturutskottets betänkanden.
En konserverande politik som missgynnar nytänkande
Sammantaget innebär dessa principer att etablerade museer, i regel
placerade i Stockholm, och etablerade samlingsområden gynnas, medan
nya museer och nya samlingsområden missgynnas. Vad gäller den första
att-satsen är det otydligt vad som menas med att det "för närvarande" inte
bör inrättas fler centrala museer. Hur länge skall detta tillstånd vara? Vad
gäller den andra att-satsen är det väl fullt rimligt och önskvärt att
riksdagen tar ställning till om ett museum eller ett samlingsområde anses
ha riksintresse eller inte. Det har ju betydelse för finansieringen, för
museets status och samlingsområdets dignitet och även för
marknadsföringen. När det gäller den fjärde att-satsen ger den möjlighet
att utveckla nya samlingsområden inom den befintliga
museiorganisationens ram. Detta utnyttjas inte i tillräckligt hög grad!
I en vänsterpartimotion (1999/2000:Kr210) föreslogs en utredning av
förutsättningarna för att med statligt stöd ge Riksidrottsmuseet egna lokaler
och att utredningen bör ske i samverkan med Riksidrottsförbundet och
Stiftelsen Riksidrottsmuseum. Kulturutskottet konstaterar att man "vill
framhålla idrottens historia som en väsentlig del av det svenska kulturarvet.
Från såväl ett historiskt som ett samtida perspektiv är idrotten en av de mest
betydelsefulla folkrörelserna. Att systematiskt dokumentera och visa upp
denna del av svenskt kulturarv är en angelägen uppgift." (bet.
1999/2000:KrU11, sid. 7).
Med hänvisning till det tidigare redovisade principiella ställningstagandet,
så avstyrker kulturutskottet emellertid förslaget med motiveringen "att det för
närvarande inte bör inrättas fler centrala museer med huvudsakligen statlig
finansiering." (bet. 1999/2000:KrU11, sid. 8). En rad andra yrkanden
avseende "nya" museer eller "nya" samlingsområden får en liknande
behandling, t.ex. vänsterpartimotionen 1999/2000:Kr231, som syftade till att
lyfta fram den svenska populärmusiken som ett angeläget insamlingsområde.
Statens Musiksamlingar sades kunna ansvara för verksamheten genom att
ytterligare utveckla arbetet med Svenskt Rockarkiv och i samarbete med t.ex.
Västergötlands museum i Skara, där det fanns planer på att inrätta en ny
avdelning, "Popmus", med inriktningen att lyfta fram populärmusiken i
helfigur. Med detta ansågs motionen tillgodosedd.
Museer vars riksintresse borde prövas
Det finns en rad museer i landet som vi i Vänsterpartiet anser utgör goda
exempel på institutioner som kunde bedömas ha riksintresse. Hit hör
exempelvis Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, Museum Anna
Nordlander i Skellefteå och Teatermuseet i Eskilstuna. I detta
sammanhang kan påpekas att andra förslag till inrättande av nya museer,
vilka lagts av regeringen under samma period, har tagits upp och fått en
positiv behandling.
Det är viktigt att befintliga centrala museer utvecklas, men även att nya
museer och nya samlingsområden tillåts växa fram. De nu antagna
principiella ställningstagandena får klart negativa, konserverande verkningar
vad gäller möjligheten att lyfta fram och utveckla nya samlingsområden som
är av stort riksintresse.
Förslag
Vänsterpartiet anser med hänvisning till ovanstående att det behövs en
analys av konsekvenserna av principbeslutet som förhindrar inrättandet av
nya centrala museer. Det behövs också en analys av vad de befintliga
centrala museerna innehåller, så att man kan lyfta fram de
samlingsområden som är av riksintresse men som idag saknas eller är
ofullständiga.