Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konsekvensanalys av principbeslutet som förhindrar inrättandet av nya centrala museer.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att analysera befintliga centrala museer och deras samlingsområden med tonvikt på att lyfta fram samlingsområden av riksintresse vilka helt saknas eller är ofullständiga.
Bakgrund
Principbeslutet angående inrättande av nya centrala museer
Landets alla museer, dvs. de centrala museerna, länsmuseerna och lokala museer, spelar en väsentlig roll när det gäller att bevara vårt gemensamma och värdefulla kulturarv och göra det tillgängligt för allmänheten, för experter och forskare.
Varje år inkommer förslag till inrättande av nya museer inom en rad områden, som föreslås bli helt eller delvis finansierade via statsbudgeten. De senaste åren har dessa yrkanden avslagits. Kulturutskottet hänvisar, när det föreslår avslag, till de principiella ställningstaganden som utskottet gjort i museifrågor, t.ex. i bet.1998/99:KrU6, sid. 5 och senast i bet.1999/2000:KrU11, sid. 6.
Dessa ställningstaganden innebär i korthet:
- att det i princip "för närvarande" inte bör inrättas fler centrala museer, d.v.s. statliga museer eller med dem jämställda museer,
- att det i allmänhet inte finns skäl för riksdagen att göra en klassificering av museerna i landet eller att bedöma om ett museum har större eller mindre riksintresse,
- att länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta de statliga museernas dokumentationsuppgifter genom att inom speciella ämnesområden ta ansvar för en riksomfattande insamling,
- att, i den mån insatser behöver göras på ett insamlingsområde som inte i tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts, detta i första hand får ske inom den rådande museiorganisationens ram, exempelvis genom riktade insatser,
- att det ankommer på regionala eller lokala intressenter att inrätta avdelningar inom ett länsmuseum och att inrätta lokala museer.
Kulturutskottet har dessutom uttalat att det när initiativ till nya museer m.m. tas är initiativtagarna som ska ansvara för att investeringar och drift finansieras (bet.1995/96:KrU1, sid. 19). Riksdagen har beslutat i enlighet med kulturutskottets betänkanden.
En konserverande politik som missgynnar nytänkande
Sammantaget innebär dessa principer att etablerade museer, i regel placerade i Stockholm, och etablerade samlingsområden gynnas, medan nya museer och nya samlingsområden missgynnas. Vad gäller den första att-satsen är det otydligt vad som menas med att det "för närvarande" inte bör inrättas fler centrala museer. Hur länge skall detta tillstånd vara? Vad gäller den andra att-satsen är det väl fullt rimligt och önskvärt att riksdagen tar ställning till om ett museum eller ett samlingsområde anses ha riksintresse eller inte. Det har ju betydelse för finansieringen, för museets status och samlingsområdets dignitet och även för marknadsföringen. När det gäller den fjärde att-satsen ger den möjlighet att utveckla nya samlingsområden inom den befintliga museiorganisationens ram. Detta utnyttjas inte i tillräckligt hög grad!
I en vänsterpartimotion (1999/2000:Kr210) föreslogs en utredning av förutsättningarna för att med statligt stöd ge Riksidrottsmuseet egna lokaler och att utredningen bör ske i samverkan med Riksidrottsförbundet och Stiftelsen Riksidrottsmuseum. Kulturutskottet konstaterar att man "vill framhålla idrottens historia som en väsentlig del av det svenska kulturarvet. Från såväl ett historiskt som ett samtida perspektiv är idrotten en av de mest betydelsefulla folkrörelserna. Att systematiskt dokumentera och visa upp denna del av svenskt kulturarv är en angelägen uppgift." (bet. 1999/2000:KrU11, sid. 7).
Med hänvisning till det tidigare redovisade principiella ställningstagandet, så avstyrker kulturutskottet emellertid förslaget med motiveringen "att det för närvarande inte bör inrättas fler centrala museer med huvudsakligen statlig finansiering." (bet. 1999/2000:KrU11, sid. 8). En rad andra yrkanden avseende "nya" museer eller "nya" samlingsområden får en liknande behandling, t.ex. vänsterpartimotionen 1999/2000:Kr231, som syftade till att lyfta fram den svenska populärmusiken som ett angeläget insamlingsområde. Statens Musiksamlingar sades kunna ansvara för verksamheten genom att ytterligare utveckla arbetet med Svenskt Rockarkiv och i samarbete med t.ex. Västergötlands museum i Skara, där det fanns planer på att inrätta en ny avdelning, "Popmus", med inriktningen att lyfta fram populärmusiken i helfigur. Med detta ansågs motionen tillgodosedd.
Museer vars riksintresse borde prövas
Det finns en rad museer i landet som vi i Vänsterpartiet anser utgör goda exempel på institutioner som kunde bedömas ha riksintresse. Hit hör exempelvis Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, Museum Anna Nordlander i Skellefteå och Teatermuseet i Eskilstuna. I detta sammanhang kan påpekas att andra förslag till inrättande av nya museer, vilka lagts av regeringen under samma period, har tagits upp och fått en positiv behandling.
Det är viktigt att befintliga centrala museer utvecklas, men även att nya museer och nya samlingsområden tillåts växa fram. De nu antagna principiella ställningstagandena får klart negativa, konserverande verkningar vad gäller möjligheten att lyfta fram och utveckla nya samlingsområden som är av stort riksintresse.
Förslag
Vänsterpartiet anser med hänvisning till ovanstående att det behövs en analys av konsekvenserna av principbeslutet som förhindrar inrättandet av nya centrala museer. Det behövs också en analys av vad de befintliga centrala museerna innehåller, så att man kan lyfta fram de samlingsområden som är av riksintresse men som idag saknas eller är ofullständiga.
Stockholm den 30 september 2000
Peter Pedersen (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)
Tanja Linderborg (v)
Tasso Stafilidis (v)
Willy Söderdahl (v)