Motion till riksdagen
2000/01:Kr217
av René, Inger (m)

Nationellt depåbibliotek


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att inrätta ett
nationellt depåbibliotek i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiv till vårt förslag
Ett svenskt nationellt depåbibliotek inrättas, dit samtliga svenska bibliotek
- både folkbibliotek och forskningsbibliotek - kan sända utgallrade
exemplar av svenska och utländska böcker och tidskrifter. Äganderätten
till materialet överförs till depåbiblioteket.
Detta depåbibliotek, som förläggs till lämplig ort i Sverige, kan sedan tjäna
som fjärrlånebibliotek för samtliga bibliotekstyper i Sverige. Denna modell
har med mycket gott resultat införts bl.a. i Norge och Finland.
Fördelar
En centraliserad depå för sällan efterfrågad litteratur skulle frigöra
hyllutrymme på de flesta bibliotek i Sverige samtidigt som det skulle
förhindra att äldre litteratur helt försvinner från biblioteken.
Kostnaderna för magasins- och arkivlokaler för staten och för landets
kommuner skulle minska avsevärt.
Hantering, transporter, förvaring och gallring av material på det enskilda
biblioteket skulle effektiviseras.
Bibliotek i hela Sverige skulle kunna beställa och låna det deponerade
materialet från ett ställe via det nationella databassystemet LIBRIS.
Bakgrund
Den årliga tillväxten av svenska och utländska tidningar, tidskrifter och
böcker i svenska bibliotek skapar - trots en ökande mängd av elektroniskt
material - ständigt nya förvaringsproblem. Äldre material förvaras oftast i
magasin för att ge plats för nyare och mer efterfrågat material på öppna
hyllor i biblioteken. Förvaringen sker ibland i närmagasin, ibland i
fjärrmagasin. Totalt för Sverige är bibliotekens förvaringskostnader
mycket höga.
I princip är det i dag en fråga för varje enskilt bibliotek att lokalt lösa sina
förvaringsproblem. Marknadshyra betalas i dag även för kommunala och
statliga magasinslokaler. Äldre material gallras därför ofta bort genom att
slängas eller säljas. Detta kan få till konsekvens att visst material så
småningom kan bli mycket svårt eller omöjligt att återfinna i Sverige.
Ett gemensamt datasystem för alla bibliotek, t.ex. LIBRIS-systemet, skulle
göra det möjligt att ha kontroll på beståndet i samtliga svenska bibliotek.
Beställningar av böcker kan ske mycket snabbt och enkelt.
Historiskt har utvecklingen på systemsidan inom folkbibliotek och
forskningsbibliotek följt delvis skilda vägar. Forskningsbiblioteken har
rationaliserat sin verksamhet genom datasystemet LIBRIS, som varit ett
gemensamt katalogiseringshjälpmedel, söksystem och fjärrlånesystem sedan
sjuttiotalet. Landets kommunala bibliotek har först under 90-talet försökt
samordna dessa funktioner.
Norge
Det norska Nasjonalbibliotekets avdelning i Rana startade sin
verksamhet 1989. Den innehåller bl.a. ett depåbibliotek, som betjänar alla
Norges bibliotek. Man tar emot äldre material från biblioteken, men man
tar också emot ett exemplar av nya böcker och tidskrifter m.m. som
levereras dit i enlighet med den norska pliktleveranslagen. Man lånar
sedan ut materialet via alla typer av bibliotek i Norge, men skickar även
överskottsexemplar till bibliotek som saknar egna exemplar av äldre
material. Under år 2002 planerar man att vara färdig med etapp två i
utbyggnaden av depåbiblioteket.
Depåbibliotekets samlingar registreras i databasen BIBSYS och
rapporteras till Norsk Samkatalog. På så sätt kan biblioteken lätt lokalisera
litteratur som finns i depåbiblioteket och låna in den via fjärrlån. Man tar
emot ca 120 000 volymer/år och bygger också upp en omfattande
tidskriftssamling med tanke på att utveckla en beställningscentral för
tidskriftsartiklar. Vid utgången av 1999 hade man ett bestånd på
500 000 böcker och tidskrifter, och man lånade under detta år ut
53 000 dokument. Ca 40 personer arbetar vid depåverksamheten.
I Rana ansvarar man också för Nasjonalbibliotekets digitala satsning och
man har blivit en central aktör på nordisk basis på detta fält. Biblioteket har
tekniska möjligheter att digitalisera de flesta typer av media.
Finland
Tanken på ett centralt finskt depåbibliotek framfördes redan på 40-talet,
men realiserades inte förrän 1989. Då invigdes i Kuopio en central depå
för alla kategorier av finska bibliotek. Depåbiblioteket förlades där av
både ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska skäl. Länsarbetsnämnden
betalade till att börja med halva personalkostnaden och biblioteket kunde
flytta in i tomma industrilokaler. Kapaciteten är beräknad till att räcka i
40 år, vilket motsvarar 300 000 hyllmeter.
Det statligt finansierade depåbiblioteket i Kuopio med ett tiotal anställda
fungerar i dag som ett servicebibliotek mot finska bibliotek. Tjänsterna är
avgiftsfria.
Sverige
Tanken på ett depåbibliotek i Sverige har väckts många gånger, men den
har aldrig förverkligats.
Kungliga biblioteket i Stockholm, Sveriges nationalbibliotek, har i dag till
uppgift att samla all litteratur på svenska språket. Kungliga bibliotekets
främsta uppgift är att bevara svenska skrifter för framtiden. Materialet lånas
därför ut endast i begränsad omfattning.
Verksamheten vid biblioteksdepån i Bålsta började 1962 och har tjänat
som en lokal depå för forskningsbiblioteken i Stockholmstrakten. Kungliga
biblioteket har ansvarat för driften. Varje bibliotek har själv haft äganderätt
och ansvar för det material man placerat där. Flera utredningar under sjuttio-
och åttiotalet har föreslagit att Bålsta skulle göras om till ett depåbibliotek
för
svenska bibliotek. 1994 lät Kungliga biblioteket utreda förutsättningarna för
ett nationellt depåbibliotek för svenska forskningsbibliotek (Terje Höiseth,
Forutsetninge for et nasjonalt depotbibliotek for svenske forskningsbibliotek;
BIBSAM-rapport nr 8; Kungl. Biblioteket 1994), men inte heller då togs
något beslut i frågan. Under år 2000 kommer Kungliga biblioteket att ta ut
hyra för lokalerna i Bålsta, och man har långtgående planer på att omvandla
biblioteksdepån i Bålsta till ett depåbibliotek för svenska och utländska
tidskrifter.
Sedan 1960-talet finns lånecentraler vid vissa länsbibliotek. Dessa finns i
Malmö (för södra Sverige), Stockholm (för mellersta Sverige) och Umeå (för
norra Sverige). Dessa centraler finansieras med statliga medel och skall verka
för folkbibliotekens samarbete rörande fjärrlån. De skall också verka som en
länk mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek, men det har endast skett i
begränsad omfattning.

Stockholm den 2 oktober 2000
Inger René (m)
Anne-Katrine Dunker (m)