Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lönsamhet för institutioner för kultur och vetenskap.
Motivering
Vår civilisation bygger på en historiskt sett komplex framväxt av olika
inriktningar av ett fritt tänkande. Våra förfäder byggde landet med
satsningar på vad vi idag sällan eller aldrig anser oss ha råd att göra.
Nationalmonument som våra riksmuseer, nationalscener och riksbibliotek
fick under senare sekel palatsliknande byggnader av ett folk som levde
under helt andra ekonomiska villkor. Avkastningskrav på denna
civilisationens grundutrustning ansågs främmande och rentav löjlig
annars hade dessa byggnader aldrig kommit till.
Nationalparker, nationalälvar och reservat för den biologiska mångfalden
är likaså exempel på tillgångar som vi måste bevara utan tanke på den
omedelbara avkastningen. Det är av samma skäl orimligt att lägga
avkastningskrav på den fria tanken, på grundforskningsinstitutioner i sanskrit,
gamla testamentets exegetik, vetenskapsteori, rättshistoria och andra
vetenskapsdiscipliner, som inte kan antas ha en direkt och omedelbar nytta.
Marknadsvärdet på ett naturhistoriskt riksmuseum är ur den synvinkeln
lika med noll liksom värdet av internationellt oersättliga museisamlingar.
Likafullt har vi lagt hyror/avkastningskrav på gamla byggnader till en nivå
som gör det omöjligt för institutionerna att bedriva sin verksamhet. Synsättet
att lägga avkastningskrav på ideella, grundvetenskapliga och nationella
värden måste ersättas med ett mer vidsynt och framåtsyftande. Nya former för
finansiering av lokalkostnaderna måste utarbetas. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.