Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Kumla skoindustrimuseum skall få statsbidrag.
Kumla som skoindustristad
Kumla är en gammal skoindustristad. I mitten av 1800-talet började en
utveckling av partiskomakare och skoproduktion som sedan fick sin
kulmen kring 1950. Kumla har sammanlagt haft cirka 140 skofabriker. I
dag finns endast fem fabriker, av landets fjorton, kvar i Kumla. Staden är
alltså fortfarande landets skocentrum med 36 procent av de producerande
skofabrikerna.
Tanken på ett skoindustrimuseum i Kumla lanserades 1982. Under
kommande år startades ett omfattande insamlingsarbete och samtidigt en
inventering av lämpliga lokaler för museiverksamheten. Den 1 oktober 1984
bildades STIFTELSEN SVENSKA SKOINDUSTRIMUSEET.
Stiftelsebildare var Örebro läns landsting, Kumla kommun, Svenska
Skofabrikantföreningen och Beklädnadsarbetareförbundet. 1986 invigdes
museet i Kumla.
Idag har museet funnits i 15 år. Under denna tid har institutionen
konsoliderats genom att basutställningar byggts, barnpedagogisk verksamhet
initierats, föremål insamlats och registrerats. Det är först under de senaste
tre
åren som IT-teknikens utveckling på allvar förmått erbjuda museet ett medel
och ett medium för att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin nationella
roll i
bildningsarbetet.
Statsbidrag till museet
För att kunna fullgöra sitt nationella uppdrag är det först och främst
nödvändigt att museets samlingar registreras, publiceras och
marknadsförs. Därtill kommer det önskvärda att museet också bygger upp
och ansvarar för nationella register över viktiga företeelser med
anknytning till landets skohistoria. För att klara detta är det nödvändigt att
komplettera och tillgängliggöra föremålsarkivet på Internet. Museet har
också ett bildarkiv och ett fackbibliotek som behöver utvecklas samt
många föremål som behöver återställas och justeras. Det finns också
långtgående tankar om ett nationellt forskningsregister på området.
Kumla skoindustrimuseum har alltså ett nationellt uppdrag, men inga
statliga resurser. För att klara lönekostnader, hyra, utställningar, insamlingar
och upprustningar krävs ett ökat statsbidrag.