med anledning av prop. 2000/01:94 Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-2005
1 Sammanfattning
För Moderata samlingspartiet är det självklart att public service-
uppdraget, eller statens uppdrag inom etermedierna, måste ändras i takt
med att det totala mediautbudet ökar.
Det gamla public service-uppdraget handlade om att de statligt kon-
trollerade radio- och TV-företagen via sina monopol skulle erbjuda ett brett
utbud som tillfredsställde de flesta. Nu är det offentligt finansierade utbudet
i
Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR), och Utbildningsradion (UR)
en mindre del av ett mycket större utbud på mediemarknaden. Public service-
uppgiften kan därmed göras mer begränsad än i dag. Den bör bara omfatta
sådana program som anses omistliga, och som marknaden inte eljest
tillhandahåller. Public service-programmen skall komma alla till del. De
måste präglas av högsta kvalitet. En utgångspunkt bör vara att den public
service-verksamhet som är motiverad bör produceras efter upphandling eller
på entreprenad.
Sändningen av public service-produktionen kan ske på flera sätt. En
möjlighet är att den sker via andra radio- och TV-företag. Public service-
ansvaret skulle på så sätt komma att utvecklas till ett stöd för viss
kvalitetsproduktion. Staten skulle inte behöva äga något sändningsbolag alls.
En annan möjlighet är att sända public service-programmen i speciella
kanaler. Det gör det tydligare vilka program staten stödjer. Jämfört med
dagens SR och SVT får rena public service-kanaler en tydlig och målinriktad
utformning.
Med en sådan grundsyn kan hela eller delar av dagens SVT och SR säljas.
En enig public service-beredning valde att föreslå att en parlamentarisk
utredning skulle fått i uppdrag att se över public service-begreppet och de tre
bolagens ägande, finansiering och organisation. Beredningen kunde dock inte
enas om längden på den tillståndsperioden som skulle löpa under
utredningstiden. Vårt krav var tre år, men frågan lyftes ur beredningen, och
resultatet blir nu fyra år. Vi strävade efter att minska detaljregleringen
eftersom det skadar företagens självständighet och det journalistiska
oberoendet. Då gensvaret för dessa synpunkter varit obefintligt lägger vi ett
förslag för att tillgodose dessa behov.
Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar om riktlinjer för programverksamheten under den
kommande tillståndsperioden i enlighet med vad som i motionen anförs.
2. Riksdagen beslutar om inriktningen på direktiv till kommande utredning
om public service-verksamheten i framtiden i enlighet med vad i
motionen anförs.
3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under tillståndsperioden privatisera
Utbildningsradion.
4. Riksdagen beslutar att kommande tillståndsperiod skall vara tre år.
5. Riksdagen beslutar om distribution av radio och TV i enlighet med vad
som anförs i motionen.
6. Riksdagen beslutar om finansiering och system för medelstilldelning för
Sveriges Television och Sveriges Radio i enlighet med vad som anförs i
motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om hur programföretagen skall undvika osund konkurrens.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om distribution och teknikutveckling.
9. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1989:41) om TV-avgift.
3 Inledning
Moderata samlingspartiet vill skapa förutsättningar för mångfald på
mediemarknaden. Många fristående medier ger konkurrens och
oberoende. Förutom att tittare, lyssnare och läsare får ett brett medieutbud
att välja inom gynnar mångfalden den kritiska granskningen av den
politiska makten och andra maktcentrum i samhället. En fungerande
konkurrens mellan olika etermedier och ägarkonstellationer ger också TV
och radio större förutsättningar att bidra till vitaliteten i det svenska
kulturlivet.
Regeringens proposition om den s.k. public service-verksamheten handlar
om sändningstillstånden för SVT, SR, och UR. Tillstånden löper ut och måste
förnyas, även om det handlar om ett provisorium i avvaktan på en utredning
om de tre bolagens framtid.
Delar av propositionen har föregåtts av ett beredningsarbete där samtliga
riksdagspartier deltagit, men frågor som rör bolagens ekonomi har av någon
anledning undanhållits beredningen. Regeringen föreslår ändå -
uppenbarligen efter överläggningar med samarbetspartierna - bland annat en
höjning av TV-licensen under fyra år med 252 kronor. Regeringen föreslår
dessutom alltför långa tillståndsperioder om fyra år.
Vi moderater avvisar stora delar av propositionen.
Skälen för detta är flera. Beredningsgruppen har aldrig haft någon möjlig-
het att granska de för företagen avgörande framtidsfrågor som rätteligen
borde ha lösts i samband med de nya sändningstillstånden.
Enmansutredningen, som varit utgångspunkt för beredningsgruppens arbete,
tycks aldrig ha haft någon annan ambition än att bevara gällande ordning.
Och regeringens ambition förefaller ha varit densamma. Sådan har attityden
varit under många år då det enda som varit säkert har varit att utvecklingen
sprungit ifrån de statsägda radio- och televisionsbolagen.
4 Förändrat medieutbud
Den viktigaste förändringen på radio- och TV-området är det dramatiskt
ökade utbudet. I början av 1980-talet hade SVT monopol på TV i Sverige
med sina två kanaler, TV 1 och TV 2. För radion gällde i praktiken
samma förhållande med P1, P2 och P3. I mitten av 80-talet öppnade
satelliter och kabelnätsutbyggnad för konkurrens. I dag är TV-utbudet
mycket stort, framförallt via satellit och kabel. Tidningarnas TV-bilagor
redovisar numera runt 90 kanaler. Utbudet av radio har inte utökat på
samma dramatiska sätt. På senare tid har dock alltfler radiokanaler
tillkommit på Internet och når därmed långt utanför traditionella
landgränser.
Övergången från analog till digital teknik innebär stora förändringar, i
fråga om produktion, distribution och lagring. I takt med utbyggnaden av
bredbandsnät kommer alltfler att kunna se TV via bredband. Med
Internettekniken blir hundratals, kanske tusentals, kanaler tillgängliga för dem
som har bra uppkopplingsmöjligheter.
Övergången till digital teknik innebär att TV och datatjänster kan växa
ihop. Det blir möjligt att med behållning se TV på datorn respektive utnyttja
TV:n som pc. Med Internettekniken främjas framväxten av tillgängliga
programarkiv hos kanalerna. Det innebär att människor själva kan välja vilka
program och tjänster man vill hämta hem från de olika kanalerna, när man vill
titta på dem och om man vill se dem på datorskärmen eller i TV-rutan. Vad
som sker som en följd av teknikskifte och nya distributionsformer är en
kraftig individualisering av tittandet. Utvecklingen går från "Prime Time" till
"Any Time."
Med ny teknik och nya distributionsformer förändras affärslogiken.
Tidigare handlade det mest om vad som var tekniskt möjligt. Nu handlar det
mer om vad kunden vill ha och är beredd att betala för. Det förändrar också
politikens roll. Det digitala marknätet är ett tydligt exempel på hur politiken
lätt förblindas av de tekniska möjligheterna i stället för att främja kundens
valmöjligheter. Innehållet blir viktigare än distributionsformen, och företag
som skapats för att fylla en specifik distributionsform, exempelvis SVT möter
problem. Nya och gamla aktörer på mediemarknaden går ihop, som
exempelvis Time Warners samgående med Internetaktören AOL.
Tekniken ändrar också mediernas kommersiella villkor. Med nya
distributionsformer och ny teknik ökar t.ex. intresset hos de annonserande
företagen att själva äga relationen via kunden. Portalbyggande,
produktplacering, relations- och lojalitetsbyggande blir nya nyckelbegrepp.
5 Public service-uppdraget måste förändras
I svensk mediepolitik spelar begreppet public service numera samma roll
som neutralitetsbegreppet gjorde förr i utrikespolitiken. Alla förväntas
vara positiva till public service utan att begreppet egentligen någonsin
definieras. Ibland får det syfta på svenska folkets tillgång till radio och
TV i allmänhet, ibland på program inom en viss genre, ibland på särskilda
ambitioner i fråga om kvalitet. Men oftast definieras public service som
de program som sänds av programföretagen i den statliga radio- och TV-
koncernen.
För oss moderater är det självklart att public service-uppdraget, eller det
som rätteligen borde heta statens uppdrag inom etermedierna, måste ändras
när utbudet, efterfrågan och konkurrensen med andra medier ändras. Ny
teknik, nytt utbud och ändrade tittar- och lyssnarvanor hos publiken betyder
att vad som är public service under ett skede kanske är något helt annat i en
annan tid.
Det tidigare public service-uppdraget handlade om att ett statligt radio-
och TV-monopol skulle erbjuda ett brett programutbud för att tillfredsställa
de flesta. Nu står det offentligt finansierade utbudet i SVT, SR och UR för en
liten del av utbudet på mediemarknaden. Nya frågor ställs som kräver nya
svar. Några av dessa formuleras, men inga svar ges i propositionen.
Staten har av hävd kontrollerat radio- och TV-området. Motiven har varit
av teknisk natur, men det har även funnits en ambition att styra
programinnehållet. Medan tekniken tidigare varit begränsande har
utvecklingen gradvis lett fram till att det numera finns lika goda
förutsättningar för mångfald och konkurrens inom etermedierna som inom
området för tryckta medier. Det finns inte några tekniska skäl att bevara den
offentliga kontrollen. De moraliska skälen att styra programinnehållet har
aldrig varit bärkraftiga.
Det är nu dags att bryta upp från det gamla public service-tänkandet och
låta det öppna samhällets grundläggande principer om mångfald och
oberoende gälla även mediernas område. Ett modernt public service-
tänkande, där public service ses som ett komplement i stället för domine-
rande, bör etableras.
Också i en tid med stort medieutbud finns det ett behov av att med
offentliga medel säkerställa tillgången på vissa typer av program.
Utgångspunkterna för vilken programverksamhet som skall finansieras
med offentliga medel bör formuleras på följande sätt:
- Offentlig finansiering skall bara användas för program och verksamheter
som kompletterar övrigt medieutbud, innehålls- och kvalitetsmässigt.
- Public service-programmen skall komma alla till del.
- Offentligt finansierade program måste präglas av högsta kvalitet.
- De viktiga kulturinstitutionerna som har hög legitimitet inom dagens
företag skall bevaras, men i en ny form.
6 Utgångspunkter för fortsatt utredning
Propositionen, liksom tidigare en enig beredning, föreslår att arbetet med
att utveckla SVT och SR skall fortsätta i en parlamentarisk utredning som
får uppdraget att se över public service-begreppet och de tre bolagens
ägande, finansiering och organisation. Vi delar uppfattningen att det är
nödvändigt att göra en sådan stor översyn. Utgångspunkten för
utredningen bör vara att medier skall stå fria från staten. Det är också
utgångspunkten för tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Bara på så sätt kan det fria och öppna
samhället värnas.
Samma principer måste ligga till grund också för radion och televisionen.
Det innebär att public service inte kan ses som någon allmänt inslag i medie-
strukturen. Den kan endast motiveras om andra aktörer inte kan fullfölja
uppgifter som staten finner omistliga.
Public service skall alltså ses som ett komplement till den fria medie-
strukturen. Staten har att noga ange vilka uppgifter som skall anses
nödvändiga, även om de inte är kommersiellt bärkraftiga.
Till sådana uppgifter kan höra mer omfattande kulturprogram, program
för minoriteter, nyhetsrapportering i den mån delar av landet inte täcks av
andra m.m. Det ligger i sakens natur att public service-uppdraget
kontinuerligt måste prövas i ljuset av vad andra aktörer på mediemarknaden
erbjuder.
Värnandet av svenska språket är en huvuduppgift. Kärnuppdraget bör
även omfatta en spegling av hela landet och dess kulturliv.
Med detta synsätt blir public service-uppgiften mer begränsad än i dag.
Den ställer inte krav på statliga företag av den typ och omfattning som gäller
för dagens SR och SVT. Hela eller delar av dessa företag bör därför försäljas.
Public service-programmen skall komma alla till del. De måste präglas av
högsta kvalitet. En utgångspunkt bör vara att den public service-verksamhet
som är motiverad bör produceras efter upphandling eller på entreprenad. Det
öppnar möjlighet för många att medverka. Det reducerar också behovet av
egna produktionsresurser ägda direkt eller indirekt av staten.
Sändningen av public service-produktionen kan ske på flera sätt. En
möjlighet är att den sker inom ramen för andra företags radio och TV-
program. Ett sådant alternativ gör det möjligt att inordna public service-
produktionen i ett mer mångfacetterat sammanhang, i annan radio och TV-
verksamhet, men också i annat medieutbud. Det gör det också möjligt att
samfinansiera public service-programmen. Public service-ansvaret skulle på
så sätt komma att utvecklas till ett stöd för viss kvalitetsproduktion. Staten
skulle inte behöva äga något sändningsbolag alls.
En annan möjlighet är att sända public service-programmen i speciella
kanaler. Det gör det tydligare vilka program staten stödjer. Sådana kanaler
finns också i andra länder och har där kunnat utvecklas till goda
kvalitetskanaler. En nackdel kan vara att staten med detta alternativ sannolikt
måste finansiera en större del av produktionen på egen hand. Jämfört med
dagens SR och SVT kan dock rena public service-kanaler ges en tydlig och
målinriktad utformning.
Nya organisationsformer måste skapas för bl.a. Radiosymfonikerna,
Radioteatern och SVT Drama. En framtida public service-verksamhet bör
finansieras med skattemedel. Riksdagen bör ge dessa riktlinjer för ett fortsatt
utredningsarbete regeringen till känna.
7 Kommande tillståndsperiod
7.1 Tillståndsperiodens längd
Regeringens proposition om kommande tillståndsperiod för de tre
bolagen bygger på att en parlamentarisk utredning löser de viktigaste
framtidsfrågorna.
En enig beredning valde att föreslå att dess arbete skulle fortsätta i en
parlamentarisk utredning som får uppdraget se över public service-begreppet
och de tre bolagens ägande, finansiering och organisation. Enighet har dock
inte kunnat nås om den nu föreslagna tillståndsperiodens längd, dvs. den tid
en större förändring skulle behöva för att beredas. Vårt krav var tre år, men
frågan lyftes ur beredningen, och resultatet blir nu fyra år. Vi vidhåller
kravet
på en treårig tillståndsperiod. Frågan om TV-avgift har inte varit uppe till
behandling i beredningen. Vi moderater är sedan länge bestämda motståndare
till en höjning.
Vi beklagar att det nu blir en alltför lång tid med stora olösta, obesvarade
frågor. Vi hade dessutom från moderat håll hoppats på att det redan nu skulle
vara möjligt att minska detaljregleringen för att värna företagens och
journalistikens oberoende. Det gäller allt från andelen produktion i distrikten,
nyhetsredaktioner till utläggning och inköp av produktioner. Här har
förståelsen från regeringen varit obefintlig och vi tvingas konstatera att det
föreslås än mer detaljregler än tidigare, till skada för företagen och
oberoendet.
Redan nu bör SVT och SR påbörja förändringsarbetet i riktning mot
huvuduppgifterna. Detta måste ske inom ramarna för befintliga licensmedel.
Denna utveckling bör vidare utredas i den aviserade utredningen.
7.2 Riktlinjer för programverksamheten
7.2.1 Mångsidigt programutbud
Det kan inte försvaras att skatte- eller licenspengar används för att göra
programproduktioner där syftet enbart är att konkurrera med andra
kanaler. Företagsamhet i egen regi skall undvikas i det längsta. I stället
måste public service-uppdraget koncentreras till att vara ett komplement
till övrigt medieutbud, såväl innehålls- som kvalitetsmässigt. Den
aviserade parlamentariska utredningen bör lägga fram förslag med denna
inriktning.
Dagens SVT och SR innehåller en rad program som till sin karaktär lika
gärna skulle kunna höra hemma i de kommersiella kanalerna, som till
exempel "Expedition Robinson" och "Vinna eller försvinna". När de
kommersiella kanalerna startar program som "Vem vill bli miljonär" tar det
inte lång tid innan SVT startar konkurrenten "Vinna eller försvinna". Ett
annat färskt exempel är hur TV 4:s program "Äntligen hemma" i SVT:s
tappning blev "Gör det själv". Det finns ingen anledning att sådana program
finansieras med offentliga medel. En koncentration av SVT:s och SR:s
programutbud bör inledas redan under den kommande tillståndsperioden.
Fokus skall vara program som inte har en naturlig hemvist i andra företags
utbud.
Regeringens förslag till riktlinjer vad gäller mångsidigheten bör därför
förändras i enlighet med detta.
7.2.2 Detaljstyrning
Politisk detaljstyrning är något som hör alldeles särdeles illa hemma i
mediernas värld. Regeringens förslag är fyllt av en detaljreglering som
skadar företagens självständighet och det journalistiska oberoendet.
Detaljstyrning av utformningen av nyhetsverksamhet, respektive procent-
andelar av produktion är grundläggande felaktigt. Företagen snärjs av ökade
krav på detaljreglering vilket hindrar nödvändig utveckling. Procentsatser,
gällande andel allmänproduktion som skall produceras utanför Stockholm,
dikterade från regering och riksdag, leder lätt till suboptimering av
organisation och produktion. Det viktiga är att programföretagen speglar hela
landet, att människor från hela landet kan delta i programverksamheten och
att speglingen sker med hög kvalitet. Det är tveksamt om det enda faktum att
ett debattprogram spelas in i en annan stad än Stockholm gör att det speglar
större delar av landet. Ofta flygs debattörer och andra programaktiva till orten
enbart för att närvara i själva inspelningsstudion. Det formella 55-
procentskravet bör därför utgå. Riktlinjerna för mångfald i nyhetsutbud och
samhällsbevakning respektive decentraliserad organisation bör därför ändras i
enlighet med ovan anförda.
7.2.3 Tillgänglighet för funktionshindrade
Att ta hänsyn till de funktionshindrades behov är en viktig del av det
public service-uppdrag som vi moderater under flera år uppmärksammat
riksdag och regering på. SVT har i detta hänseende inte fullt ut levt upp
till sitt ansvar som en TV i allmänhetens tjänst. Det har gällt frågan om att
en uppläst text-remsa skall erbjudas vid olika TV-program. Det är därför
beklagligt att regeringens förslag inte når längre än att programföretagen
skall ha som mål att under tillståndsperioden erbjuda textremsa. Vi menar
att det borde vara ett krav att uppläst textremsa skall erbjudas under
tillståndstiden, inte bara en målsättning.
7.3 Program för språkliga minoriteter
7.3.1 Produktionsstöd
Ett av de områden där public service har ett speciellt ansvar är
minoritetsspråk, vilket slogs fast redan av den borgerliga regeringen i
början av 1990-talet.
"Inför nästa avtalsperiod bör gälla att de totala resurserna för detta
ändamål minst bör vara oförändrade i jämförelse med vad som gäller under
verksamheten 1992." Detta beslut upprepades i sändningstillståndet för
1997-2000, men då med 1996 som hållpunkt. Trots detta har inte public
service-uppdraget fullföljts på detta område. Det visar sig att invandrar- och
minoritetsspråken blir förbisedda genom att deras resurser går till andra
områden, som inte är lika viktiga i public service-uppdraget.
Av betänkande SOU 2000:55 framgår att programresurserna för
invandrar- och minoritetsspråk minskat kraftigt under de senaste fyra åren.
Där uppges att den totala resursminskningen för finskan är elva miljoner
kronor.
För år 2000 har Sisuradions budget belastats med de direkta kostnaderna
om knappt 37 miljoner kronor. Den har även de indirekta kostnaderna i
samband med DAB-nätens utbyggnad på sin lott, om drygt 35 miljoner
kronor. Huvuddelen av finskans program sänds alltså i nät som inte har några
mottagare, samtidigt som Sisuradion måste betala utbyggnaden av dessa nät.
Det är synnerligen tveksamt att utbyggnaden av DAB-radion skall belasta
budgeten för minoritetsspråk i så hög omfattning.
Public service-uppdraget har tidigare varit helt knutet till de tre
programföretagen SR, SVT och UR. Det har lett till låsningar vad gäller
möjligheter att göra program för andra distributionsformer. Det finns enligt
vår uppfattning anledning att som en del i det statliga public service-
uppdraget införa ett produktionsstöd till invandrarföreningar som vill
producera nätradio, dvs. radiosändningar över Internet. Internet öppnar
möjligheten att kostnadseffektivt distribuera radio på en rad minoritetsspråk.
På det sättet kan möjligheter erbjudas att skapa nyhetssändningar,
aktualitetsprogram och de andra radioprogram som olika grupper finner
intressanta.
7.3.2 Utomståendes medverkan
Regeringen föreslår att utläggningar av produktioner för SVT inte får öka.
Det framstår som direkt kontraproduktivt att ålägga företaget att inte
kunna välja den mest ändamålsenliga produktionsformen för att i stället
hänvisa till minst dagens andel av egenproduktion. Den föreslagna
begränsningen skadar inte bara företagets möjlighet till
programproduktion på för företaget bästa sätt utan även tilltron till
företagets oberoende. Begränsningen vad gäller utläggningar av
produktion bör därför utgå.
8 Befria Utbildningsradion
Utbildningsradion sänder inte i någon egen kanal utan producerar
program som sedan sänds i någon av SVT:s eller SR:s kanaler.
Ställningen som public service-företag ger företaget en osund
konkurrensfördel på den svenska utbildningsmarknaden och i förhållande
till de andra medieföretag som verkar inom detta område. Samtidigt
innebär UR:s ställning som public service-företag att licensmedel används
för verksamheter som andra medie- och utbildningsföretag bidrar med.
För att öka mångfalden på detta område föreslår vi att UR privatiseras för
att ges ett nytt och breddat ägande. Det skulle ge utrymme för fler fristående
programföretag med utbildningsambitioner.
9 Distribution
9.1 Tillgänglighet
För Moderata samlingspartiet handlar public service-begreppet om en
kom-pletterande programverksamhet som når hela landet och därmed
kommer alla till del. När programverksamheten finansieras med offentliga
medel skall den göras allmänt tillgänglig. Det skall heller inte krävas
någon särskild avgift utöver erlagd TV-licens eller i framtiden
skattefinansiering, för att kunna ta del av public service-utbudet. Det är
glädjande att detta vårt tidigare krav nu möter gehör också från övriga
partier så att programkortsavgiften för att kunna se SVT:s digitala kanaler
avskaffas.
Kravet på allmän tillgänglighet bör också innebära att kunna ta del av
public serviceutbudet även om man väljer mottagning via satellit, under
förutsättning att det inte är förenat med krav om särskild betalning. SVT bör
därför åläggas att erbjuda satellitoperatörer, som t.ex. Canal digital och
Viasat
möjlighet att kostnadsfritt distribuera SVT:s kanalutbud till svenska tittare.
De särskilda digitala kanaler som startats framstår hittills som
misslyckade pengaslukare. Det måste vara bättre att koncentrera resurserna
till färre kvalitetsmässigt bra kanaler än att starta särskilda digitala kanaler
som ett mycket litet antal tittare och lyssnare kan ta del av.
9.2 Marksänd digital-TV
Digital sändning av TV kommer att bli allt viktigare. SVT måste därför
ges möjlighet att vara med i den digitala utvecklingen. Regeringens
låsning vid marknätet riskerar dock att leda till dubbla
sändningskostnader för företaget under mycket lång tid utan att andelen
tittare i det digitala marknätet ökar nämnvärt. SVT borde snarast inrikta
sig mot andra digitala plattformar som kabel, satellit och bredband.
Regeringens satsning på marknätet för digital TV har blivit ett stort
fiasko. Höga kostnader, få sålda dekodrar, få tittare, kraftiga förseningar och
orealistiska planer har gjort att de miljarder projektet kostat hittills
framstår
som bortkastade pengar. Resultatet visar också att det plan- och
kommandotänkande som präglat projektet och Kulturdepartementets
planering passar sällsynt illa för nya medier. Det finns anledning att befara
att
regeringens låsning vid marknätet tvingar in konsumenterna i den
distributionsform som har lägst kapacitet och sämst utrymme för
interaktivitet.
Frågan om det digitala marknätet handlar emellertid inte bara om
bortkastade miljarder och försök till politisk kontroll över TV. Det handlar
även om möjligheterna att bygga ut andra mobila tjänster. Frekvensutrymmet
i etern är begränsat och det skall räcka till TV, radio, personradiotrafik,
mobilteletjänster och radiobaserat bredband. Det gör det angeläget och
nödvändigt att utnyttja frekvenserna effektivt och till rätt saker. Digital TV i
marknätet riskerar att låsa upp breda frekvensområden som annars kan
användas till mobila Internettjänster. Post- och telestyrelsen, PTS, har som
ansvarig myndighet också avrått från utbyggnad av det digitala marknätet just
av denna anledning. Det riskerar att skada IT-utvecklingen i Sverige.
Frågan om verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på
marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Det gäller
bland annat de radio- och TV-företag som har ett naturligt intresse av att
utveckla formerna för digitala sändningar, men också företag som utvecklar
olika former för digital kommunikation.
Staten borde vara teknikneutral, och inte försöka styra vare sig
teknikutveckling eller konkurrens inom medieområdet.
Det finns ingen anledning att subventionera boxar med miljontals kronor
via statliga bolag. Det finns heller ingen anledning för staten att via bolag
betala vissa tittares tillgång till kanaler ägda av privata intressen.
9.3 Digital radio
DAB har sagts vara den nödvändiga tekniska utvecklingen inom radio
och är den digitala sändningsstandard som valts för marknätet för att
kunna ersätta dagens analoga sändningar. DAB började sändas reguljärt
av SR 1995. Det digitala utbudet i SR består i dag av följande kanaler -
P1, P2, P3 , P4, P6 (International) och P7 (Sisuradio, finskspråkig kanal).
Enbart sändningskostnaderna för DAB, som SR betalar till sändarbolaget
Teracom, uppgår till 70 miljoner kronor per år. Sändningarna når ca 85
procent av landet men kan bara tas emot av de färre än 500 mottagare som
finns i landet. Det kostar alltså mer än 100 000 kronor att nå varje mottagare.
Stora kostnader för distribution av program som nästan ingen kan lyssna på
leder till att pengarna tas från annan viktig programverksamhet.
Från början sades att DAB skulle leda till lägre sändningskostnader, men
verkligheten har alltså blivit den rakt motsatta.
Orsakerna till misslyckandet med DAB är flera. Mottagarna är dyra, den
billigaste kostar i dag fortfarande ca 2 000 kronor. DAB har hittills inte
heller
skapat något mervärde för lyssnarna. Eftersom de privata
lokalradiostationerna inte finns med är utbudet begränsat.
Priset på mottagare kan regeringen inte göra mycket åt, men utbudet styrs
av politiska regler. De viktigaste gäller vilka villkor som ställs upp för att
den
privata radion skall få vara med. Långsiktighet och förutsägbarhet måste vara
grundläggande i utarbetandet av en ny ordning för digital radio.
Moderata Samlingspartiet avvisar inte en utvärdering av den hittills
misslyckade satsningen på DAB. Det är dock viktigt att understryka att det
fortsatta arbetet inte får låsas fast vid enbart en av många möjliga standarder
och tekniker utan förutsättningslöst måste prövas mot såväl nätradio som
sändningar via 3G eller andra mobiltelefonnät. Fortsatt sändning med analog
teknik kommer sannolikt att behövas under mycket lång tid framöver om inte
avgörande tekniksprång tas som medger mycket billiga digitala mottagare och
därmed allmän spridning. Det är viktigt att framhålla att grunden måste vara
radions innehåll och tillgänglighet, inte fixering vid tekniken för sändning.
10 Finansiering
10.1 TV-avgifter
Den tekniska utvecklingen gör att TV-avgiften, eller mer korrekt, skatten
på innehav av TV, passar allt sämre. Tekniskt är det möjligheten att ta
emot TV-signalen och se på TV som avgör om man skall betala avgift.
Det kunde man tidigare enbart med TV och video. Den nya tekniken gör
det möjligt att se på TV i en vanlig dator om man har ett s.k. TV-kort,
vilket medför skatteplikt. Nu kommer dessutom möjlighet att se på TV
via Internet, s.k. webb-TV, eller via bredband. Därmed blir datorer med
bra Internetanslutning eller bredband avgiftspliktiga. För att hantera
avgiften behövs ett register över vilka hushåll som har TV-mottagare,
vilket nu utökas till att även innefatta datorer med bra Internet- eller
bredbandsanslutning. Tekniken springer därmed ifrån systemet med TV-
avgift.
Med en modern definition av public service och en successiv avveckling
det statliga företagandet inom mediebranschen upphör också motiven för en
särskild TV-avgift. Avgiftsfinansieringen bör därför avskaffas och public
service-verksamheten finansieras gemensamt av skattemedel liksom annan
verksamhet som befinns omistlig för allmänheten. Detta bör riksdagen ge
regeringen till känna.
10.2 Särskilda distributionskonton
Särskilda distributionskonton inrättas nu för att kunna hantera de dubbla
distributionskostnader som främst drabbar SVT till följd av satsningen på
det digitala marknätet. Utvecklingen av antalet uthyrda digitala mottagare
tyder på att företagen under mycket lång tid kommer att ha dubbla
distributionskostnader och riskerar därmed att arbeta upp en mycket stor
låneskuld.
Moderata Samlingspartiet avvisar det nya systemet med
distributionskonto. Företagen bör i stället ges möjlighet att prioritera inom
den totala resursramen utan uppbyggnaden av särskilda konton för
distribution respektive annan verksamhet.
10.3 Medelstilldelning
Med en koncentration av uppdraget till kvalitetsprogram, återhållsamhet
vad gäller dubbla distributionskostnader samt en utförsäljning av
Utbildningsradion finns ekonomiska möjligheter att klara uppdraget för
SVT och SR utan höjningar av TV-avgiften. Moderata Samlingspartiet
avvisar därmed också den stegvisa höjningen av TV-avgiften med 252
kronor som regeringen föreslår.
11 Tillståndsperiodens längd
Mediemarknaden förändras mycket snabbt. Utvecklingen ger i dag
möjligheter som var otänkbara för bara några år sedan. Långa
tillståndsperioder, utan att de grundläggande villkoren för verksamheten
är avgjorda, innebär inlåsning och bakbundenhet, inte trygghet och givna
spelregler.
En kort tillståndsperiod bör nu användas till att reda ut vilket uppdrag
svensk public service har, och hur organisationerna kring
programverksamheten skall utformas. Därmed kan villkoren för ett modernt
public service-uppdrag formas som säkrar såväl ett högkvalitativt
programutbud som utvecklingsmöjligheter för programföretagen. Det är
förvånande att den majoritet för treårig tillståndsperiod som finns i
beredningen inte fått genomslag i propositionen. För Moderata
Samlingspartiet är tre år den längsta tillståndsperiod som är acceptabel.