1. Riksdagen begär att regeringen utreder vad som i kapitel 4.1 i motionen
anförs om en lag om mänskliga rättigheter m.m.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i
relevant lagstiftning så att rösträttsåldern kan sänkas till 16 år på samtliga
nivåer och för folkomröstningar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
4.2.2 i motionen anförs om ungdomsråd.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
4.2.3.1 i motionen anförts om elevinflytande.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
4.2.3.2 i motionen anförs om mer ämnesutrymme för demokrati.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i
relevant lagstiftning så att valsystemet kan reformeras i enlighet med vad
som anförs i kapitel 5.1 i motionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
5.2 i motionen anförs om att utveckla demokratin med hjälp av
informationstekniken.
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i
relevant lagstiftning i enlighet med vad som anförs i kapitel 5.3 i
motionen angående utförsäljning av kommunal verksamhet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
5.4 i motionen anförs om förbättring av förtroendevaldas
arbetsförhållanden.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
5.5 i motionen anförs om demokratibokslut m.m.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
6.1 i motionen anförs om direktvalda regionfullmäktige.1
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
6.2 i motionen anförs om pågående regionförsök. 1
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
6.3 i motionen anförs om att avveckla landshövdingens funktion i
försökslänen. 1
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
7.1 i motionen anförs om ett särskilt medieinstitut.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
7.2 i motionen anförs om mediekoncentrationslagstiftning.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i kapitel
7.3 i motionen anförs om personval och kampanjbidrag.
17.
1 Yrkandena 11-13 hänvisade till BoU.
3 Inledning
Demokrati betyder folkstyre. Det innebär att beslut inte ska fattas i slutna
sällskap utan folklig insyn eller påverkan. Trots det får politiska beslut
alltmer karaktären av beställningsarbeten från de ekonomiska
makthavarna. Elitism och centralisering kännetecknar utvecklingen. Vi
kan inte acceptera att demokratin urholkas. Vi arbetar därför för ett
djupgående trendbrott i samhällsutvecklingen. Besluten och makten att
genomföra dem ska föras närmare människorna. Genom ökade
kunskaper, delaktighet, ansvar, insyn och makt kan människor
tillsammans forma ett bättre samhälle. Vi ser ett mer effektivt folkstyre
med medvetna och aktiva medborgare som en nödvändighet för att nå ett
uthålligt samhälle och demokrati.
Vi anser att demokratins former och innehåll ständigt bör förändras för att
stärka medborgarinflytandet. Nationalstaten och nationell demokrati är inte
längre en garant för detta och politiken måste bygga motmakter i skapandet
av nya politiska gemenskaper och samarbeten för att motverka marknadens
makt och globaliseringens negativa konsekvenser.
Vart är demokratin i Sverige på väg? Har vi en demokratikris? Som bevis
för detta har bland annat framlagts att de politiska partierna förlorar nästan
30 000 medlemmar varje år. Med den takten finns det inga medlemmar kvar
år 2013. Det visar en rapport från SNS Demokratiråd. Partierna kommer i
framtiden, enligt skräckscenariot, att bestå av bara politiker. En sådan
utveckling är emellertid knappast realistisk. Medlemsraset kommer troligen
att plana ut. Men frågan återstår hur mycket partierna kan krympa utan att
förlora karaktären av någorlunda brett förankrade medlemsorganisationer.
Partierna bygger ju sin legitimitet på sin folkliga förankring.
Vad dessa siffror inte visar är att totalsiffrorna för små partier kan ligga
stilla eller visa en svagt ökande tendens. Tillbakagången hänför sig framför
allt till sjunkande siffror för de partier som traditionellt sett haft flest
medlemmar, socialdemokraterna, centerpartiet och moderaterna. Denna
utveckling gäller dock inte miljöpartiet. Medlemsantalet ligger ganska
konstant strax under 8 000 medlemmar. Grön Ungdom är ett av få
ungdomsförbund vars medlemsantal ökar. Men vi upplever väl alla att vi
behöver bli ännu fler. Miljöpartiet får faktiskt ständigt nya medlemmar. Ett
tjugotal i veckan eller tusen per år. Tyvärr är det nästan lika många som inte
förnyar sitt medlemskap.
Var det verkligen så mycket bättre förr? Visst, färre människor väljer att
inte bli medlemmar i ett politiskt parti, men det finns andra sätt att mäta
politiskt deltagande på. Om man tittar på kontakten med beslutsfattare finner
man att 7,0 procent av befolkningen någon gång tagit kontakt med en person i
ansvarig ställning för att påverka ett beslut i en samhällsfråga år 1968. År
1997 är den siffran 16,0 procent. År 1968 hade 24,7 procent någon gång talat
inför ett möte i en förening eller organisation, år 1997 har 40,8 procent gjort
det. 9,9 procent har någon gång skrivit en insändare eller artikel till någon
tidning eller tidskrift år 1968. År 1997 är den siffran 22,0 procent. De flesta
av oss förknippar 1960- och 70-talen med mycket politiska decennier då man
gick man hur huse för att demonstrera för, mot eller med något. Trots det
visar det sig att endast 14,5 procent av befolkningen någon gång deltagit i en
offentlig demonstration år 1968 medan 26,6 % gjort detsamma år 1997
(uppgifter hämtade ur SOU 1999:113 s. 17).
Flera undersökningar visar också att det inte är något fel på medborgarnas
intresse och engagemang för samhällsfrågor. Varför lyckas inte de politiska
partierna fånga upp detta engagemang? Det har sagts att "den nya människan"
kräver andra former av och mer inflytande. Här kan informationstekniken
(IT) vara ett verktyg. E-demokrati kan bli en viktig del i en demokrati som ser
annorlunda ut än den rösträttsrörelsen slogs för. Den kan ge möjlighet för
människor att ha rådslag på nätet, motionera till den egna kommunen m.m.
Att skilja på riks- och kommunalval och på så sätt införa löpande val i
kommunerna för att inte låta rikspolitiken skymma närdemokratin skulle
enligt vårt synsätt öka människors intresse för vardagspolitiken. Det är trots
allt i kommuner och landsting de flesta beslut tas som rör oss i vardagen.
Precis som Demokratiutredningen tror vi på en demokrati med ett brett
deltagande. Vi skulle tveklöst få ett bättre samhälle om fler gjorde sina röster
hörda i stället för att knyta nävarna i fickorna.
Unga människor är intresserade av samhällsfrågor. Men de väljer att inte
engagera sig i politiska partier eller andra traditionella eller etablerade
strukturer. De har sina egna organisationer, nätverk och sammanslutningar.
Det bör vara vår uppgift att uppmuntra och stödja detta engagemang, men vi
får inte glömma att ungdomar måste få göra det på sina egna villkor.
Ungdomsråd och ungdomsparlament finns redan i olika kommuner, men även
på nationell nivå. Det är viktigt att ungdomarna verkligen kan se resultat av
sina insatser, att deras inflytande blir mer reellt. Med sänkt rösträttsålder
till
16 år kan man uppnå en sådan effekt.
4 Deltagande, inflytande och delaktighet
I en demokrati ska varje medborgare ges tillgång till den politiska
styrelsen, en förutsättning för delaktighet i samhällsutvecklingen. Om
medborgarna inte har denna tillgång och inte känner sig delaktiga är
sannolikheten lägre för att de ska vilja delta. Om medborgarna däremot
upplever att deras deltagande ger inflytande, blir sannolikheten högre för
att de vill fortsätta delta (ur Demokratiutredningen SOU 2000:1).
Demokratiutredningen har valt tre begrepp för att belysa det demokratiska
medborgarskapets beståndsdelar; deltagande, inflytande och delaktighet.
Här används fortsättningsvis samma begrepp. Först när medborgarna känner
att de är delaktiga i samhällsutvecklingen och att de politiska rummen är
öppna för dem är de beredda att engagera sig, delta och lösa gemensamma
angelägenheter.
4.1 Diskriminering och mänskliga rättigheter
Alla måste ges en möjlighet att delta för att demokrati ska fungera. Tyvärr
är det inte alltid så. För oss är mänskliga rättigheter en grundbult i
demokratin. De mänskliga rättigheterna måste omfatta alla såväl i teorin
som i praktiken. Alla människor har rätt att delta i den demokratiska
processen utifrån egna möjligheter och begränsningar. Så är inte fallet
idag.
Diskriminering på grund av kön, religion, etnicitet, funktionshinder och
sexuell läggning är dessvärre vanligt förekommande i vårt samhälle. Det är
väsentligt med en samordnad och samlad syn för motverkande av sådan
diskriminering. Synen på mänskliga rättigheter i Sverige har lett till en
situation med ett väldigt spretande system för motverkande av diskriminering.
Trots framgångar på jämställdhetsområdet uppvisar dagens system stora
brister. Könsdiskriminering och diskriminering på grund av funktionshinder
utanför arbetslivet är i princip laglig (se vidare Miljöpartiets motion,
Könsdiskriminering, A805). Detta är oacceptabelt. Vi anser att de olika
lagarna mot diskriminering i arbetslivet ska samordnas i en lag om mänskliga
rättigheter med motverkande av diskriminering som huvudsyfte. Mångfalds-
och jämställdhetsplaner ska ingå som en naturlig del av lagen.
Lagen ska också vidgas med en civilrättslig del angående diskriminering i
det övriga samhällslivet som gäller för kön, religion, etnicitet,
funktionshinder
och sexuell läggning. Som en följdeffekt av en samlad MR-lag mot
diskriminering är det lämpligt att en samordning av de relevanta
tillsynsmyndigheterna görs. De nuvarande ombudsmännen bör samordnas i
en ny myndighet - en ombudsman för mänskliga rättigheter. I en annan
motion om en Internetombudsman föreslår vi att man utreder möjligheterna
att sammanföra alla ombudsmän under riksdagen. En variant kan vara att
sammanföra enbart rättighetsombudsmännen.
En struktur ska utvecklas som innebär att de olika områdenas integritet och
särart respekteras samtidigt som myndigheten i sig ska bli en kraft för
utveckling av mänskliga rättigheter i samhället. Vi menar att det därutöver är
viktigt för demokratin att tydliga antidiskrimineringsklausuler införs i alla
offentliga upphandlingar. Sådana klausuler ska kunna leda till hävning av
avtal med ett diskriminerande företag. Vi anser att det är demokratiskt
oacceptabelt att skattemedel ska gå till företag som är beredda att
diskriminera (se vidare Miljöpartiets motion, Mänskliga rättigheter och
diskriminering, K399).
4.2 Ungdomar
Först när ungdomarna känner att de är delaktiga i samhällsutvecklingen
och att de politiska rummen är öppna för dem är de beredda att kanalisera
sitt engagemang dit och delta och lösa gemensamma angelägenheter. Ju
mer de märker att deras och andras deltagande verkligen ger inflytande,
desto större blir viljan att fortsätta engagera sig.
Unga människor tas inte tillvara i politiken. Detta är mycket beklagligt.
Det finns trots allt ett stort och växande samhällsintresse bland Sveriges unga,
vilka har generationsspecifika erfarenheter. Samhället behöver helt enkelt
öppna sig och ta till sig de nya kunskaper och idéer som kommer från detta.
Utmaningen är att ge unga människor förutsättningar för att uttrycka sig på
sina egna villkor och sedan våga lyssna och förändra.
Det behövs nya politiker. Idag är 81 procent av uppdragsinnehavarna i
kommunerna över 40 år. Det finns helt klart en risk i att inte låta unga
människor vara med och bestämma redan när de är unga. Varför skulle någon
som är ung och som kanske har försökt engagera sig politiskt vilja återkomma
när vederbörande är äldre om erfarenheten varit negativ? Unga människor
accepterar helt enkelt inte att stå på tillväxt i flera år innan de tillåts få
ett
meningsfullt uppdrag. Genom att inte släppa in unga hotas tillväxten av
framtida politiker. Tyvärr är det nog så att väldigt få av dagens politiker
fungerar som förebilder för unga. Därför är det extra viktigt att ungdomar ser
andra unga människor som de kan känna en större identifikation med i
politiken.
Unga människor besitter unika och värdefulla kunskaper, det står för det
nya, de är experter på sin egen situation. Erfarenheter och synpunkter från
barns intresseorganisationer skall tas tillvara bättre än idag. Vi vill se att
dessa
får bli remissinstanser inför alla beslut som rör barn och ungdomar på
kommun- och landstingsnivå. Intresseorganisationerna bör också vara knutna
till en särskild barnenhet på regeringskansliet (se vidare Miljöpartiets motion
"Tid för barnen", Sf274).
Ungdomar organiserar sig visserligen inte partipolitiskt i lika hög grad som
resten av befolkningen, men däremot deltar de till stor del i medborgerliga
aktiviteter av olika slag. Ungdomar väljer ofta "exit", dvs. att välja bort
institutioner, organisationer och politiska handlingar. Detta är i sig inget
problem. I stället handlar det om en aktiv handling som visar att man inte är
nöjd med det system som finns. Det är fullkomligt logiskt att söka nya kanaler
när man upplever att de gamla slammat igen. Många unga människor ser
myndigheterna som motståndarna. Vi tror inte att utomparlamentariska
aktiviteter från sociala rörelser är ett hot mot demokratin. För oss är civil
olydnad en nödvändig del av samhällsdebatten, men vi tar förstås avstånd från
alla former av våldshandlingar.
4.2.1 Sänk rösträttsåldern till 16 år
Idag måste man ha fyllt 18 år för att få rösta eller bli vald till
kommunfullmäktige, landsting, regioner, riksdag eller Europaparlamentet.
När svenska kyrkan och staten skildes åt sänktes rösträttsåldern i
kyrkovalet till 16 år. Rösträtt och valbarhet är samma för alla politiska
nivåer och sammanfaller med myndighetsålder. Varken rösträtt eller
valbarhet är något statiskt utan har förändrats flera gånger. Under 1900-
talet har det skett sju gånger. Från att ha fått rösta först vid 23 års ålder år
1921 har åldern sjunkit stegvis ned till 18 år idag. Det är bara 1921-1937
och efter 1974 som valbarhetsålder och rösträttsålder har sammanfallit.
Valbarhetsålder bör följa myndighetsålder, däremot ser vi inget hinder
mot att ha en valbarhetsålder som skiljer sig från rösträttsåldern.
Rösträttsåldern bör sänkas på samtliga nivåer såväl som för
folkomröstningar. Barn och unga är medborgare, lika väl som vuxna,
även om man inte är myndig.
Erfarenheter från Tyskland talar för att partierna blir mer intresserade av
att vända sig till unga människor med sin politik om det också är så att unga
har makten att vid val vara med och bestämma vilken mandatfördelning som
ska gälla. Ett argument mot sänkt rösträttsålder är att unga inte har erfarenhet
och att de inte vet vad de ska rösta på. Vi tror inte att detta stämmer. För det
första ger rösträtten unga en verklig anledning att sätta sig in mer i vad de
olika partierna står för. För det andra kommer partierna att bli tvungna att på
ett helt annat sätt än idag faktiskt satsa på att synliggöra sin politik på ett
sätt
som är intressant för unga (uppgifter hämtade ur "Ingång", Ungdomarnas
Demokratikommission).
4.2.2 Ungdomsråd
Under 1990-talet har det skapats olika typer av inflytandeorgan för unga i
kommunerna. År 2000 finns det 116 sådana organ i Sveriges kommuner.
Ett ungdomsråd kan vara nästan vad som helst. Några arrangerar disco,
andra är inriktade på politik. Vissa ungdomsråd träffas ofta, andra har möten
några gånger per år. Många råd bygger sin verksamhet på en princip av aktivt
deltagande, alla som vill är välkomna att vara med. Andra råd är utsedda av
kommunen med en viss mandatfördelning mellan olika geografiska områden,
skolor och åldrar i kommunen. Det finns också råd som väljs vid ett stormöte
varje år. Även sätten att definiera sina medlemmar varierar. Några står för
principen att alla kommunens unga är medlemmar om de inte uttryckligen har
begärt utträde. De flesta råd har åldersgränser någonstans mellan 12 och 25
år. De som är aktiva i råden är till hälften gymnasieelever, en tredjedel är
högstadieungdom, bara en tiondel har lämnat gymnasiet.
Ungdomsråd är en särlösning för att ge unga inflytande. Det finns en risk
för skendemokrati om parallella strukturer utvecklas, där mandat, ansvar och
plats i organisationen är otydliga. Detta måste undvikas och vi tror att det kan
göras genom att bestämma sig för att ungdomsråd inte är till för att leka och
lära. Det ska vara konkret och praktiskt påverkan som gäller. Arbetet ska ske
på de deltagande ungas villkor. Ungdomsråd eller parlament har då en
möjlighet att bli en väg till den ordinarie politiken. Syften och mål med
ungdomsråd och parlament måste därför vara mycket tydliga. Ett sätt att
konkretisera ungdomsrådens arbete och syfte är att ge dem förslagsrätt till
kommunfullmäktige, vilket vi förespråkar (uppgifter hämtade ur "Ingång",
Ungdomarnas Demokratikommission).
4.2.3 Det börjar i skolan
Enligt FN:s Barnkonvention ska skolan sätta alla människor i stånd att
effektivt delta i det fria samhällslivet. En demokrati bör vila på att alla
dess medborgare kan argumentera, analysera och dra egna slutsatser, för
att de inte ska bli passiva objekt för påverkan.
Skolan är ofta den första representanten för samhället och demokratin som
man kommer i kontakt med. Därför är det viktigt att skolan genomsyras av
det demokratiska medborgarskapets beståndsdelar; deltagande, inflytande och
delaktighet. För att en inlärningsprocess ska fungera riktigt bra krävs det att
eleverna är delaktiga och har möjligheter att utöva inflytande. Skolan måste
vara ett exempel på att demokratin är öppen för förändringar och därför måste
skolan själv vara en förändringsbenägen institution.
4.2.3.1 Elevinflytande
Enligt Barnkonventionens artikel 12 bör eleverna ha frihet att diskutera
planeringen av sin egen utbildning och kunna framföra synpunkter på
undervisningen. En demokratisk skola som efterlever Barnkonventionen
bör välkomna och uppmuntra elevers deltagande i det beslutsfattande som
påverkar elevers situation i skolan.
De strukturer som finns för att behandla frågor, i dagens skola, frånsett
lektionernas innehåll och arbetssätt är elevråden och, i gymnasieskolan,
skolkonferenserna. Båda dessa vilar på klassråden. Det är här som den
politiska jämlikheten säkras genom att alla elever kan medverka och har
möjlighet att utse sina representanter. Vi anser att elevråd och
skolkonferenser bör fungera som remissorgan för kommunerna. Planerar man
en förändring i skolan ska också eleverna ha en möjlighet att framföra sina
åsikter.
Ju äldre skolbarn, desto mindre inflytande över sin skolvardag - så kan
man enkelt sammanfatta elevernas inflytande över sin arbetsmiljö. Reellt
medbestämmande innebär bland annat möjligheten till att påverka
schemaläggning, innehållet i undervisning, inflytande över skolmaten och
skolans fysiska och psykiska miljö. Miljöpartiet vill att skolor med
elevmajoritet uppmuntras och att elever har rätt att närvara vid anställnings-
intervjuer av skolans personal. Elever ska få kunskap om vilka rättigheter de
har i den nationella lagstiftningen men också om FN:s Barnkonvention. Detta
bör skrivas in i läroplanen.
4.2.3.2 Mer ämnesutrymme för demokrati
Grundskolan är obligatorisk och något som samtliga medborgare måste
genomgå under nio år av sitt liv. I skolan antas medborgarnas intresse för
samhällsfrågor ta form. Skolan har också en avgörande roll i att
uppmuntra elever att vara kritiska och aktiva medborgare. Enligt
läroplanen ska föräldrarna kunna förvänta sig att deras barn inte blir
ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen, men
skolan ska också framhålla betydelsen av ställningstaganden och ge
möjlighet till sådana.
I skolan bör man lära sig utöva de skyldigheter, men kanske framför allt de
rättigheter man har som medborgare. För att ytterligare öka elevernas
kunskaper om demokratins spelregler och förmågan att försvara och utveckla
demokratin, anser vi att undervisningen i demokrati bör få större utrymme
genom hela skoltiden.
5 Utveckla den kommunala demokratin
Det är nödvändigt att reformera valsystemet så att de lokala frågorna ges
större tyngd. Skilda valår för riksdagsval och kommunalval är ett led i den
processen. Vi anser att beslut ska fattas så nära människorna som möjligt.
I dagens verklighet är direkt demokrati inte möjlig mer än i begränsad
utsträckning. Men många viktiga steg kan ändå tas. Vi vill t.ex.
genomföra lagändringar så att beslutande och rådgivande folk-
omröstningar blir möjliga på både kommunal, regional och nationell nivå.
Folkomröstning ska genomföras efter begäran av minst tio procent av de
röstberättigade väljarna i en kommun. Dessutom förordar vi motionsrätt
för kommuninvånare och att öppna nämndsammanträden införs i
möjligaste mån för att öka medborgarnas engagemang för sin närmiljö.
5.1 Skilda valdagar och folkomröstningar
Det är nödvändigt att reformera valsystemet så att de lokala frågorna ges
större tyngd. Skilda valår för riksdagsval och kommunalval är ett led i den
processen.
Vid ett val höjs den politiska temperaturen i samhället, det diskuteras mer
och etermedierna sänder debatter. I anslutning till ett val är det också fler
som
blir medlemmar i politiska partier. Vi tror att den politiska debatten,
intresset
för demokrati och ungas deltagande i samhällslivet skulle gynnas av skilda
mandatperioder för kommunfullmäktige, landsting, regioner och riksdag. Det
skulle dessutom öka intresset för kommunpolitiken.
Vi tror att det är viktigt att göra den lokala demokratin mer meningsfull
och levande. Där är ofta tidsspannet mellan idé och genomförande kortare,
där är frågorna konkretare, men ändå viktiga och ofta med en ideologisk
dimension. Vi tror att den lokala demokratin kan förbättras om de lokala
valen inte drunknar i rikspolitiken.
Kommunal folkomröstning ska genomföras på begäran, ett så kallat
medborgarinitiativ, av minst tio procent av röstberättigade väljarna. För att
stärka enskilda medborgares inflytande i den demokratiska processen vill vi
även arbeta för principen att folkomröstningar ska kunna hållas inom
kommunalförbund. Etablering av flygplatser och stormarknader är exempel
på frågor som kan avgöras av flera kommuner.
5.2 Demokratin och informationstekniken
Informationstekniken kan bidra till att öka genomskinligheten i politiska
beslut och ge möjlighet för människor att ha rådslag på nätet, främst om
lokala frågor. Internet är ett horisontellt medium, det vill säga människor
kan stå i kontakt med varandra utan mellanled till skillnad från tidningar,
radio och tv. Det är dock viktigt att komma ihåg att IT är ett verktyg,
ingenting annat. Det är vi själva som bestämmer innehållet och hur
resultatet av den använda tekniken kommer att bli. Vi anser att
möjligheterna att utveckla demokratin med hjälp av Internet bör utredas.
Vi förespråkar folkomröstningar och en möjlighet för
kommunmedborgarna att lämna förslag till kommunfullmäktige via
Internet. Exempel på vad man kan göra med hjälp av IT för att utveckla
demokratin har initierats av Kalix kommun.
Som första kommun i världen genomför kommunen ett försök med e-
demokrati, med information och debatt främst via Internet. Projektet kallas
för Kalix rådslag. Tanken är att pröva hur man tillsammans kan utveckla och
förstärka närdemokratin samtidigt som alla Kalixbor, från femte klass och
uppåt, kan ge synpunkter på centrums framtida utformning. Rådslaget är ett
led i den demokrativerkstad som samtidigt pågår i Kalix.
De som fyller 18 år senast den 23 september och är folkbokförda i
kommunen vid denna tidpunkt, får ett brev med utförlig information och ett
personligt lösenord som ska användas när de lämnar sina synpunkter och för
att delta i rådslaget. Elever från årskurs fem får sina lösenord via sin
klasslärare. Den som inte har tillgång till dator och Internet kan vara med per
telefon eller post eller fax.
Resultatet från rådslaget presenteras i två omgångar. I slutet av september
berättar man hur många som deltagit samt vilka medier som använts. I
oktober presenteras slutresultaten. All information finns tillgänglig på
www.kalix.se.
Kalix rådslag, det första försöket i sitt slag i världen, är ett
utvecklingsprojekt där mycket kan hända. Från kommunens sida har man
särskilt informerat lärare, byautvecklare, pensionärsråd, handikapprådet och
nyckelpersoner inom den egna organisationen.
5.3 Utförsäljning av kommunal verksamhet
Vi arbetar för en välfärdspolitik som ska gälla alla. Grundprincipen ska
vara att samhället garanterar en god grundtrygghet. Organisationen av
statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet ska präglas av
kvalitet, effektivitet och mångfald. Vård, skola och omsorg ska
huvudsakligen vara offentligt och solidariskt finansierad. Vi anser att det
är viktigt att inte all offentlig verksamhet schablonmässigt utsätts för ett
traditionellt företagsekonomiskt synsätt. Det är orimligt att sjukvård,
barn- och äldreomsorg samt utbildning ska styras enligt ett förenklat
konkurrens- och resultattänkande. Politiker har till uppgift att sätta mål,
men även att ställa rimliga medel till förfogande. Staten har ett ansvar för
att medborgarna i landet ges en någorlunda likvärdig service till
likvärdiga kostnader. Det är inte acceptabelt att klyftorna ökar mellan
olika delar av landet när det gäller utbudet av vård, omsorg och skola av
god kvalitet. Detta gäller även rätten till en bra bostad. I många fall kan
man decentralisera statens, landstingens och kommunernas verksamhet
för att åstadkomma en jämnare fördelning av arbete och offentlig
verksamhet över hela landet.
På senare tid har ett antal utförsäljningar av kommunal och
landstingskommunal verksamhet väckt stor uppmärksamhet, särskilt inom
Stockholms län. Äldreomsorg och sjukvård har mycket stor betydelse för
kommunens medborgare. Ett beslut att sälja ut sådan strategisk verksamhet är
av den digniteten att det bör krävas två likalydande beslut av kommunal- eller
landstingsfullmäktige med val emellan eller kvalificerad majoritet.
5.4 Förbättra förtroendevaldas arbetsförhållanden
Behovet av att förbättra förtroendevaldas arbetsförhållanden och öka
attraktiviteten i politiskt engagemang är påtaglig. Att arbeta politiskt ska
ses som en värdefull samhällsinsats och inte som ett sätt att göra personlig
"karriär" eller fly från ett annat jobb. Därför är det viktigt att ledighet och
ersättning för politiska insatser omvärderas, men också uppvärderas.
5.5 Medborgarpaneler/arenor och demokratibokslut
Medborgarpaneler/arenor är en viktig detalj i ett ökat medborgarintresse.
Också "demokratibokslut" där man går igenom vilka möjligheter
medborgarna har haft att ta del av och påverka besluten under processen.
Det kan bli ett komplement till den "naturekonomiska
resultatredovisningen" eller "gröna räkenskaper" som flera kommuner nu
bilägger sina bokslut. Det skulle kunna visa att demokratin inte bara
fungerar på papperet, genom vårt representativa valsystem, utan också
mellan valen och med ett större engagemang från medborgarnas sida.
6 Stärk den regionala demokratin
6.1 Direktvalda regionfullmäktige
Miljöpartiet förordar ett direktvalt regionfullmäktige, som ska ersätta
landstingen, med ett utökat ansvar för länets planerings- och
utvecklingsfrågor. Däremot har vi starkt kritiserat storlänsidén, så som
den realiserats i Västra Götaland. Om gränserna för det regionala
självstyrelseorganets ansvarsområde är andra än länets ska folkom-
röstningar hållas i alla kommuner för att inte folkets mening ska förbises
(så som skedde vid anslutningen av Skaraborgs kommuner till storlänet
Västra Götaland). En för stor region med fullmäktige och styrelse, skapar
lätt ett demokratiskt underskott, eftersom makten flyttas för långt bort
från medborgarna. Det är viktigt att de administrativa och politiska
gränserna inte överskrider vad människor i gemen känner som naturlig
social, kulturell och språklig hemvist. Vår kritik vad gäller storleken av
Västra Götaland kvarstår.
6.2 Pågående regionförsök
De pågående försöken med regionala självstyrelseorgan i fyra län har
ännu inte kunnat utvärderas med tillräckligt underlag. Men i början av
oktober 2000 lämnade PARK-kommittén sitt betänkande, där
försöksverksamheten föreslås få en fortsättning och en utökning vad
gäller antal län till år 2006. Vi biträder förslaget. I Kalmar län pågår ett
annorlunda försök, nämligen med ett indirekt valt regionförbund utan
ansvar för t.ex. sjukvårdsfrågorna. Den modellen kan vara acceptabel,
men bör ses som en övergångsvariant till det direktvalda fullmäktige så
som det utvecklats i Skåne och Västra Götaland.
6.3 Landshövdingen överflödig i försökslänen
I försökslänen blir länsstyrelsens uppgift mer renodlat att bevaka
genomslaget av de nationella målen. Det regionala utvecklingsansvaret
och uppgiften som företrädare i regionala frågor har lyfts över till
självstyrelseorganet. Landshövdingens roll mister därmed en stor del av
sitt innehåll. Med denna förändring - och för att tydliggöra
ansvarsfördelningen ytterligare - anser vi att landshövdingeämbetet i
försökslänen kan avskaffas. Det kan lämpligen ske när nuvarande
förordnanden går ut. Länsstyrelsen i försökslänen kommer i fortsättning
då att ledas av en tjänsteman (länschef). Förändringen bör kunna innebära
en viss besparing.
7 Mediernas inflytande
Svensk demokrati har förändrats. Vi lever inte längre i en partidemokrati,
som statsvetare brukar kalla de västeuropeiska demokratierna av idag för.
Det har skett en stor förändring de senaste decennierna, inte minst under
1990-talet. Partiernas medlemstal har sjunkit dramatiskt, medan framför
allt massmediernas betydelse har ökat. I medierna skapas vår världsbild.
Vi tror inte på någon stor mediekonspiration, men menar att medierna
genom sin makt kontrollerar våra tankar och handlingar.
Var får människor egentligen säga sin mening i medierna? Christian
Svensson har i en artikel för Demokratiutredningen (SOU 1999:126)
analyserat hur ett antal av TV:s debatt- och samtalsprogram är uppbyggda.
Det är tydligt att det handlar om välregisserade föreställningar och att de
"vanliga medborgare" som får komma till tals oftast får det i egenskap av att
de råkat ut för något speciellt problem. Situationen är inte bättre på de stora
tidningarnas debattsidor. Framför allt DN-debatt, men även andra tidningars
debattsidor, är mycket viktig för hur dagordningen för debatten i samhället ser
ut. Vem är det som har förmågan att synas på dessa sidor? Det är eliten som
håller till på debattsidan. Folket får skriva insändare.
De etablerade etermediernas maktelit verkar inte för att "vanligt folk" ska
få komma till tals på egna villkor. Till vanligt folk räknas i detta sammanhang
faktiskt också många riksdagsledamöter och kommunpolitiker. Det är en
oroande utveckling att en politiker nu måste vara kändis, på samma sätt som
journalister, för att få "utrymme i rutan". Den journalistiska integriteten är
hotad av ägarkoncentration. Det gör att mångfalden av röster, oberoende av
ägarintressen och kommersiella hänsyn, och allmänhetens möjlighet att få
icke-journalistiskt vinklad direkttillgång till information, är viktigare än
någonsin.
7.1 Skapa ett särskilt medieinstitut
Demokratiutredningen vill starta fem mångvetenskapliga
demokratiforskningsprogram där oberoende forskning om folkstyrelsens
utveckling och mediernas roll för demokratin behandlas (SOU 2000:1).
Vi vill särskilt betona vikten av mer forskning kring medierna och
förhållandet medier och demokrati. Vi menar att det är rimligt att det
skapas ett särskilt medieinstitut som får i uppdrag att studera och
stimulera debatten kring frågor som rör relationen politiker och
journalister, nyhetsbevakning, lobbyisters påverkan på politiker genom
medier, hur medier driver kampanjer mot enskilda politiker, partier eller
beslut, mediakoncentrationen m.m. Institutet bör vara så oberoende som
möjligt och former för finansiering bör skapa ett institut som varken är
beroende av staten eller mediernas aktörer. Demokratiinstitutet, knutet till
Mitthögskolan, har idag en god ansats i den riktningen, som kan
utvecklas.
7.2 Maktkoncentrationen
Det råder oenighet kring om mediekoncentrationen har ökat eller minskat
under 1990-talet (SOU 1999:30). Vår uppfattning av mediesituationen är
att den domineras av ett fåtal ägare. Denna koncentration är negativ för
yttrandefriheten och ett hot mot demokratin. När ett fåtal ägare kan
bestämma vad som ska sändas i radio och TV eller publiceras i tidningar
tenderar utbudet att gå mot ett förenklat och förytligat synsätt.
Mediekoncentrationskommittén lämnade i sitt betänkande Yttrandefriheten
och konkurrensen, förslag till mediekoncentrationslag m.m. (SOU 1999:30)
en rad förslag till åtgärder. Den juridiska situationen på medieområdet är
komplicerad, inte minst på grund av det starka stöd för yttrandefrihet som
finns i yttrande- och tryckfrihetsgrundlagarna. Kommitténs sammantagna
bedömning är att behovet av lagstiftning är så starkt att det talar för en
grundlagsförändring. Därefter kan en lagstiftning göras som säkerställer
rimliga principer för affärsverksamhet även inom mediesektorn (SOU
1999:30
s. 18).
Regeringen har utrett frågan i sammanlagt fem år, det är på tiden att det
händer något. Regeringen bör snarast lämna ett förslag till lag mot
mediekoncentration. Situationen är allvarlig. En
mediekoncentrationslagstiftning kan förbättra situationen och stärka
demokratin.
7.3 Distributionsmarknaden
Tryckfriheten värnas i Sveriges grundlag, men för att dessa goda principer
ska kunna omsättas i praktiken, krävs distributionskanaler så att de
tidningar som trycks också kan nå sina läsare. Vår uppfattning är att det
råder allvarliga problem med dessa distributionskanaler i Sverige idag och
att detta hindrar det fria meningsutbytet. Detta anser vi vara så pass
allvarligt att det krävs åtgärder från riksdagen. Vi menar därför att
distributionskanalerna för tidskrifter måste utredas ur ett
tryckfrihetsperspektiv (se vidare Miljöpartiets motion,
"Tidskriftsdistributionen och hotet mot tryckfriheten", K392).
7.4 Personval
Sverige har hittills klarat sig från skandaler när det gäller kampanjbidrag
till politiker, mycket säkert beroende på att partiernas verksamhet i
huvudsak finansieras av en blandning av medlemsavgifter och
skattepengar. Men med ett ökat inslag av personval i valsystemet ökar
riskerna för missbruk också här.
I Sverige har vi inte ens de minimibestämmelser om offentlig redovisning
och bidragstak som är gällande i t.ex. USA. Här råder ännu ett slags naiv tro
på att regler är obehövliga eftersom inga större oegentligheter hittills har
uppdagats. Ett regelverk behövs. Hur valkampanjerna finansieras är en alltför
viktig sak för att överlåtas åt de fria marknadskrafternas spel.