1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrandefriheten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet
samhälle.
3. Riksdagen beslutar om ändring av målet för mediepolitiken i enlighet
med vad som anförs i motionen.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att staten inte skall reglera formerna för olika programföretags
verksamhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ägarbegränsningar.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om markbundna digitala TV-sändningar.1
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om avgifter för mottagning av licensbetalda program.1
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att varken statliga medel eller statliga bolag skall användas för
att subventionera dekodrar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inriktningen av public service-uppdraget.1
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att koncessioner för nya sändningsrättigheter för TV-kanaler
skall säljas genom ett auktionsförfarande.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försöksverksamhet med nätradio till gagn för språkliga
minoriteter.
12. Riksdagen beslutar att upphäva den s.k. stopplagen i enlighet med vad
som anförs i motionen.
13. Riksdagen beslutar att begränsa must carry-skyldigheten i enlighet med
vad som anförs i motionen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regelverk för digital radio.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om konkurrensutsättning av Teracom.1
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om satellitdistribution av Sveriges Televisions program.1
17.
1 Yrkandena 3, 6, 7, 9, 15 och 16 hänvisade till KrU.
4 Informationssamhället förändrar medierna
4.1 Principer
Alltfler länder och alltfler folk knyts samman och involveras i ett globalt
utbyte av varor och tjänster. Alla har möjlighet att bli delaktiga i en global
marknadsekonomi. Den drivande kraften bakom denna globalisering är en
medveten utveckling mot frihandel och avreglering, som underlättas av
den snabba tekniska utvecklingen och det kreativa tillämpandet av
informationstekniken.
I takt med denna utveckling har också information blivit en allt viktigare
faktor. Det faktum att de nationella gränserna inom många sektorer suddats ut
och att varor, tjänster, teknik, kapital och idéer i dag rör sig oändligt mycket
snabbare mellan olika platser beror i stor utsträckning på att flödet av
information numera är decentraliserat och fritt.
Med modern informationsteknik spelar geografiska avstånd allt mindre
roll. Gränser innebär allt mindre hinder för människors och samhällens
kontakter. Diktaturer som värnat sin makt genom att kontrollera kunskap och
information möter i det nya mediesamhället en övermäktig kraft som tvingar
fram en utveckling på de enskilda människornas villkor. Informations- och
kunskapssamhället ställer den enskilde medborgaren i centrum för flöde av
nytt tänkande och vetande, underhållning, nyheter och kommersiella
aktiviteter.
Ingen plats i världen är långt borta, snarare är varje plats på jorden ett
centrum i det nätverk som växer fram när handel, forskning, vetenskap,
samhällsdebatt, nyheter och kultur blir globala. Närheten är påtaglig och gör
det lika svårt att stå oberörd inför skeenden långt bort som inför det som sker
längs den egna gatan eller i den egna staden. En diktators försök att hålla sig
kvar vid makten, nidingsdåd mot en civilbefolkning eller naturkatastrofer, allt
kommer nära.
Samtidigt kan den nya informationstekniken vara mångfaldigt lokal vad
gäller skapande och identitet. Den skapar helt nya förutsättningar för
produktion och konsumtion, nya möjligheter till försäljning och
marknadsföring. De nationer som bäst förmår att ta till vara mediesamhällets
effekter och informationsteknikens möjligheter kommer att vara de samhällen
som går i täten kulturellt, ekonomiskt och politiskt.
Gamla hierarkier får ge vika när människors kontakter med varandra kan
ske direkt på individernas egna villkor. Ingen annan än de själva bestämmer
vilken information och kunskap de skall få del av. Avståndet till kunskap är
aldrig längre än till en radio, en TV-apparat eller en persondator. Satelliter,
kabelnät och frekvenser ger tillsammans med cd, mp3, dvd, video och
Internet en mångfald av möjligheter och en tidigare oanad närhet till
information, kultur, kunskap och beslutsfattande. Om kunskap är makt har
världen aldrig sett en så omfattande spridning av makt på så många händer
som det nya informationssamhället ger upphov till.
Det är mot den här bakgrunden en viktig uppgift att se till att det är den
enskildes frihet och rätt som präglar den nya informationsteknikens
tillämpning i samhället. Strävanden att politiskt kontrollera tekniken
begränsar möjligheterna till utveckling och måste därför undvikas så långt det
är möjligt.
Välstånd och goda livsvillkor tillhör i framtiden de samhällen som genom
företagande och nyskapande förmår vara ledande i användningen av
informationsteknik och som drar nytta av den kraft den ger medborgarna.
Informationstekniken och moderna medier är inte bara världens snabbast
växande branscher utan också medel för förnyelse och förändring av
samhället i dess helhet.
Den snabba tekniska utvecklingen för med sig att de olika
informationsbärande medierna smälter samman. Gränserna mellan TV, dvd,
radio, tidningar, böcker, cd-skivor, mp3-filer och Internet suddas ut eller
ritas
om, och utvecklingen sker oberoende av politiska beslut. Utvecklingen drivs
fram på en lång rad olika marknader där konsumenter, tittare, lyssnare och
användare tillsammans med uppfinnare, utvecklare, tekniker och kreatörer
utvecklar bärkraftiga projekt och idéer i samarbete med kapitalägare, banker
och företag. Även olika kommunikationsnät smälter samman. Kabelnät,
satellitförbindelser, mobiltelefonnät och elnät kopplas ihop och utvecklas till
elektroniska motorvägar. Traditionell TV, radio, telefoni och Internet
kombineras på olika sätt för att förbättra möjligheterna att kommunicera och
inhämta information.
Utvecklingen är i det närmaste omöjlig att förutse. I dessa kreativa och ofta
globala miljöer, där nya företag växer fram och där ständig utveckling sker, är
det inte statlig inblandning som skapar dynamiken utan enskilda människors
arbete och fantasi.
Det innebär inte att politiska beslut är oväsentliga. Försök att reglera,
socialisera eller förhindra utvecklingen motverkar nytt företagande eller
riskerar att leda till att företaget, projektet eller idén flyttar till ett land
med
bättre och friare utvecklingsklimat. Det finns ett stort behov av ett gott
politiskt ledarskap och en insikt om att det är på de fria marknaderna som den
framtida utvecklingen skall ske.
4.2 Det fria ordet
Det fria ordet har en direkt betydelse för informationsfriheten och
medborgarnas frihet. Öppenheten för nya tankar och möjligheten att
pröva dem i verkligheten möjliggör, tillsammans med den kritiska
granskningen av maktutövning och existerande föreställningar, en
ständigt pågående utveckling av samhället. Det kommer till uttryck
genom yttrandefrihet och tryckfrihet, genom pressfrihetens i Sverige
självklara traditioner och genom att massmedierna står fria och oberoende
från den offentliga makten.
Utan det fria ordet finns varken fria medborgare eller fria samhällen. Det
är en av statens allra mest grundläggande uppgifter att säkra det fria ordets
ställning inom samhällslivets alla områden. Denna insikt måste genomsyra
statens förhållningssätt till moderna medier precis som den en gång präglade
synen på tryckta medier. Det berör informationstekniken i vidaste bemärkelse
och alla de upptänkliga kombinationer och innovationer som uppstår i det
växande gränslandet mellan denna teknik och medierna.
Det finns, som ett resultat av tidigare inblandning från det offentliga, ett
antal hinder för en snabb och dynamisk utveckling i Sverige på informations-
och medieområdet. Vi menar att det är hög tid för det offentliga att vidta en
ordnad reträtt från dessa ingrepp.
Lagstiftaren bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett brett, stabilt
ramverk som säkerställer det fria ordet, skyddar individens integritet och får
marknadsekonomin att fungera. Inom detta ramverk kan sedan allehanda
tekniska lösningar, nya och gamla medier och tjänster rymmas. En fri
marknadsekonomi har visat sig överlägsen när det gäller att förse människor
med de varor och tjänster som de faktiskt efterfrågar.
En av de tydligaste förändringarna på radio- och TV-området är det
dramatiskt ökade utbudet. I början av 1980-talet hade Sveriges Television
(SVT) monopol på TV i Sverige med sina två kanaler, TV1 och TV2. För
radion gällde i praktiken samma förhållande med P1, P2 och P3. P4, som
beslutades om 1986, skulle i huvudsak nyttjas för lokalradio. I mitten av
1980-talet öppnade satelliter och kabeluppbyggnad för konkurrens. När TV3,
som sänder från London, startade sina sändningar nyårsafton 1987 bröts i
praktiken monopolet i Sverige.
I dag är TV-utbudet mycket stort, framför allt för dem som tittar via satellit
eller kabel. I Aftonbladets TV-bilaga den 16 augusti i år redovisas 87 kanaler
och 103 filmtips. När det gäller konventionell radio har utbudet inte utökats
på samma dramatiska sätt. Det har tillkommit 85 privata lokalradiostationer,
men inga rikstäckande kanaler har tillåtits utöver Sveriges Radios (SR)
kanaler.
Normalt utsänd rundradio har hela tiden varit föremål för svensk
interventionistisk lagstiftning, vilket fungerat som hämsko för utvecklingen.
På senare tid har dock alltfler radiokanaler tillkommit på Internet, vilka inte
bara blir riks- utan världstäckande. Utvecklingen av svenska
Internetradiostationer är ännu i sin linda, men här väntar en revolution.
När det för 15 år sedan räckte med en tidningssida för att redovisa
kommande veckas radio- och TV-program är i dag t.ex. Aftonbladets TV-
bilaga på 96 sidor.
5 En politik för ett dynamiskt mediesamhälle
5.1 Grundläggande fri- och rättigheter
Yttrandefriheten och tryckfriheten är centrala värden i det fria samhället.
Det skall råda stor frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och att
pröva deras ekonomiska bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska
begränsningar för medier skall det vara läsarna, lyssnarna, tittarna och
användarna som genom sina val avgör vilka medier som skall ha
förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och får inte vara,
politiskt grundat godtycke som avgör mediernas utveckling.
Grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter lagstiftning om tillstånd
och villkor för att sända radioprogram ligger i behovet av att på något sätt
ordna användningen av frekvenserna för TV och radio. I
yttrandefrihetsgrundlagen finns också vissa bestämmelser i 3 kap. 5 § om
redaktionell självständighet och i 1 kap. 3 § första stycket om frihet från
censur. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet
hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits av
Lokalradioutredningen för DAB-radion och som gäller för digital marksänd
TV, är diskutabel från konstitutionell synpunkt. En sådan ordning kan ge
möjlighet till en obehörig styrning av vad som yttras i radio. En god regel är
att i tveksamma fall inte välja lösningar som kan påstås leda till begränsningar
av grundlagsskyddade medborgerliga rättigheter.
Statens ansvar är att slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens och samhällets villkor. För ett vitalt
kultursamhälle är det av stor vikt att det finns så många fora för skapande som
möjligt, så många kanaler för att nå publiken som tekniken medger och så
många alternativ att välja mellan som det finns intresse av att sända och som
publiken efterfrågar.
En politik för fria medier kommer också att leda till att teknikens
utveckling sker utifrån de enskilda medborgarnas behov och intressen. Det
innebär att gränserna mellan olika medier luckras upp, samtidigt som lagar
och regler som är teknikbundna snabbt kommer att bli både otidsenliga och
motverka sina egna syften. Det ställer krav på lagstiftning som ger en frihet
för de nya mediernas utveckling, från Internettjänster till television. Sverige
skall vara ett land där denna utveckling är naturlig och internationellt
ledande.
Det är redan i dag naturligt att se Internet, television och radio som olika
funktioner av digitala medier. Internet utvecklas inte bara som en form av
datakommunikation utan är också ett medium i sig. Det innehåller
information, kunskap och kultur, likaväl som radio och TV kan sändas via
Internet. World Wide Webb är ett forum för kultur och nyheter bredvid andra
mer traditionella medier. Denna utveckling kommer att accelerera. Det som
sker på webben är på en gång del av både kultursamhället och
mediesamhället. Detta understryker vikten av en lagstiftning som skyddar
konstnärlig frihet, upphovsrätt och det fria ordet även via Internet.
I takt med att mediemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även
svenska företag möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna
möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala
medieföretag skall dessa ges möjlighet att agera inom alla
distributionsformer. Begränsningar för tidningsföretag att äga radiostationer
skall därför avskaffas. Svenska medieföretag, som i Sverige och utomlands
verkar inom ramen för en internationell konkurrens, skall inte hindras från att
utveckla sina möjligheter. Mångfald genom en fri radio och TV och genom
ny teknik skall så långt möjligt bejakas och tillåtas stimulera utvecklingen av
digital teknik i stället för att begränsas genom teknikval och offentlig
tillståndsgivning. Den svenska mediepolitiken skall syfta till mångfald,
kulturell vitalitet och en öppenhet för nya mediers tillväxt i Sverige.
5.1.1 Målen för mediepolitiken
Följande riktlinjer för den svenska mediepolitiken måste därmed beaktas:
- Målet för mediepolitiken skall vara att säkerställa yttrandefriheten,
respekten för upphovsrätten samt mediernas oberoende och tillgänglighet.
- Det offentliga får inte genom skattemedel eller andra med tvång
uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald.
- Staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar
medieutbudet. Det ställer krav på att det offentliga utformar sin
verksamhet så att den bidrar till det samlade medieutbudet med det som
andra inte förmår.
- Staten skall verka för etableringsfrihet så långt tekniken medger. Inom
ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler skall var och en behandlas
likvärdigt. Etableringsfrihet är det bästa sättet att utan offentliga
regleringar motverka mediekoncentration.
- Den nya tidens medier skall, liksom den fria pressen, stå oberoende från
stat och kommun. Staten skall inte genom politiska beslut och godtyckliga
val avgöra vem eller vilka som skall få sända.
- Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara den
enda ramen för vad som får sändas.
- Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom t.ex. reklam
eller avgifter från publiken.
- Yttrandefriheten måste säkras även i nya medier, som Internet.
Förhandsgranskning och censur är lika förkastlig i nya medier som i
gamla.
- Begränsningar av medieföretags ägandeförhållanden skall inte
förekomma.
5.2 Mångfald och konkurrens i stället för dominans
5.2.1 Från monopol till mångfald
Såväl radio som television har under lång tid stått under politisk kontroll i
Sverige. Tekniska framsteg gjorde emellertid att monopol inom
etermedier blev omöjliga att upprätthålla såvitt man inte valde drastiska
metoder för att hindra medborgarna från att ta del av radio- och TV-
utbudet i en gränslös värld som man inte kunde styra över. Det saknades
inte förslag om att ta till sådana metoder.
Precis som man en gång i tiden i öststatsländerna eller i dagens Iran
förbjudit viss mottagarutrustning fanns det ledande Socialdemokrater som
ville förbjuda parabolantenner. Utrymmet för markbundna sändningar kunde i
längden inte döljas. Utbyggnaden av kabel-TV och av satellitsändningar
gjorde det dessutom meningslöst. I och med att TV3 i konflikt med svenska
myndigheter började sända via satellit från London till Sverige bröts
monopolet upp genom publikens efterfrågan och kraften i den moderna
informationstekniken. Etableringen av en markbunden, oberoende TV-kanal,
TV4, innebar att monopolet även formellt upphörde. Via vanlig antenn, kabel
och satellit nås svenska folket i dag av en mångfald TV-sändningar. I dag nås
över 20 % av svenska folket av satellitsändningar och drygt 40 % av kabel-
TV. I realiteten är det alltså endast cirka 30 % som bara har tillgång till
public
service-utbudet och TV4.
Detta hindrar inte att public service-verksamhetens television, i kraft av att
man disponerar två rikstäckande kanaler och cirka fyra miljarder kronor,
dominerar det utbud som har störst betydelse för kultursamhället,
samhällsdebatten och politiken. I en tid då televisionen blivit ett dominerande
medium är detta en maktkoncentration som verkar i motsatt riktning till de
idéer som pressfrihetens och tryckfrihetens traditioner bärs upp av.
Det är dessutom inte nog med att det fria ordet begränsas. Som på alla
andra områden leder monopol till att vitalitet, mångfald och entreprenörsanda
för hela branschen blir lidande, med stagnation och brist på nytänkande som
följd. När lokalradion släpptes fri uppstod 80 nya radiostationer. Motsvarande
utveckling skulle kunna ske inom andra medier, förutsatt att dagens
mediefientliga politik avvecklas.
5.2.2 Public service-verksamheten måste leva upp till nya krav
Under innevarande riksdagsår arbetar en parlamentarisk beredningsgrupp
med att ta fram de riktlinjer som skall gälla för nästa tillståndsperiod med
början år 2002. Risken är uppenbar att resultatet blir en förlängning av
den nuvarande inriktningen, nämligen att public service-program bör vara
huvudalternativet för publiken inom samtliga programområden. En sådan
inställning avslöjar både en förmyndaraktig attityd och en ringaktning av
mångfaldens och konkurrensens betydelse för såväl publik som
programutveckling. Yngre generationer tittare och lyssnare, som är vana
vid ett större utbud av kanaler, fördelar sin tid på ett helt annat sätt än de
som grundlade sina vanor när det bara fanns två TV-kanaler. Populära
program och programledare tar sin publik med sig när de byter kanal.
I de redovisningar av hur public service-uppdraget uppfyllts, som de tre
programföretagen lämnat finns fortfarande tydliga tecken på att man har en
felaktig syn på sitt uppdrag. Tittar- och täckningssiffror spelar en stor roll i
avrapporteringarna och ännu mer i den företagsinterna programbedömningen.
Regeringens reaktion mot detta har varit påfallande svag.
Statens grundläggande uppgifter i den nya mediemiljön skall enligt
regeringen vara att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende
och tillgänglighet samt att motverka skadliga inslag i massmedierna. Hur
detta skall tolkas i ett public service-sammanhang är inte helt entydigt. Enligt
vår uppfattning skall SVT och SR erbjuda program som publiken annars inte
möter samt en produktion och ett skapande som vitaliserar det nationella
kulturlivet. Public service-verksamheten skall ingå som en del av det samlade
programutbudet.
Mot denna bakgrund kan det enligt vår uppfattning inte vara rimligt att
uppdraget för public service-företagen utformas så att de skall vara de
dominerande aktörerna. Syftet bör i stället vara att tillföra publiken ett utbud
av program som den annars inte kan få tillgång till. Härigenom undviks att en
statligt kontrollerad medieverksamhet kommer i konflikt med
yttrandefrihetens och tryckfrihetens principer.
5.2.3 TV-licens och finansiering
Den tekniska utvecklingen gör att systemet med TV-licens, eller mer
korrekt, skatt på innehav av TV, passar allt sämre. Tekniskt är det
möjligheten att ta emot TV-signalen och se på TV som avgör om man
skall betala TV-skatten. Det kunde man förr enbart med TV och video.
Den nya tekniken gör det möjligt att se på TV i en vanlig dator om man
har ett s.k. TV-kort. Därmed har dator med TV-kort blivit skattepliktigt.
Nu kommer dessutom möjlighet att se på TV via Internet, s.k. webb-TV,
eller via bredband. Därmed blir dator med bra Internetanslutning eller
bredband också skattepliktig. Från att licensen varit en TV-skatt blir det
nu även en skatt på innehav av dator och bredband.
Radio- och TV-handlare är skyldiga att rapportera vilka som köper TV till
statliga Radiotjänst. Datoråterförsäljaren skall rapportera till samma statliga
register om man köper TV-kort till datorn. Samma registrering kommer
sannolikt att gälla datorer med bredbandanslutning. Vi anser inte att det finns
något rimligt skäl att bygga upp ett statligt register över vilka som har
datorer,
Internet eller bredband.
Så länge nuvarande finansiering gäller anser vi att de nya
tillståndsvillkoren tydligare skall reglera villkoren för programföretagens
finansiering. Det innebär t.ex. att det skall framgå att man inte skall kunna
utnyttja sponsorer för att finansiera vissa program. Produktioner i samarbete
med andra intressenter måste dessutom omgärdas av ett tydligt regelverk.
Public service-företagens möjligheter att ägna sig åt sidoverksamheter,
dels t.ex. uthyrning av produktionsresurser, dels t.ex. förlagsverksamhet eller
cd-rom-utgivning, måste regleras på ett sådant sätt att Sverige lever upp till
EU-direktivet på detta område.
Det kommer förmodligen under alla omständigheter att bli nödvändigt med
en översyn av de svenska reglerna när EU:s pågående arbete med den
audivisuella politiken i digitalåldern leder till konkreta ställningstaganden.
5.2.4 Public service-uppdraget i den nya mediemiljön
När man som mediekonsument kan välja mellan ett stort antal TV- och
radiokanaler, förmedlade analogt eller digitalt i kabelnät, via satelliter, i
marknätet eller över Internet, ökar med stor sannolikhet
kvalitetsmedvetandet. Detta får då också återverkningar på public service-
verksamheten. Kraven på en utveckling mot ökad kvalitet och
fördjupning ökar. Planeringen av programverksamheten måste bygga på
att man relaterar sin verksamhet till det samlade programutbud som
publiken i dag möter. Public service-verksamheten bör genom sin
inriktning sträva efter att uppnå en tydlig identitet i den nya mediemiljön.
I ett kommande public service-uppdrag skall ingå ett programutbud som
vänder sig till hela svenska folket, som slår vakt om svenska språket och som
skapar nya och större förutsättningar för svensk produktion och kulturellt
skapande. Det gäller i hög grad barn- och ungdomsprogram. Även program
som vänder sig till mycket små publikgrupper måste få sin del av resurserna.
Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna
samhällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och
oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers
nyhetsförmedling. Det är inom dessa programområden som public service-
verksamheten i dag har sin starkaste ställning bland publiken.
Public service-uppdraget skulle kunna ge de ledande svenska
kulturinstitutionerna en bredare verksamhetsbas. Systemet förfogar över
resurser som är större än statens anslag till de offentliga
kulturinstitutionerna.
Det innebär att den verksamhet som i dag bedrivs i Sveriges Radio och
Sveriges Television med ett tydligare perspektiv skulle kunna bli en
nyskapande kraft i det svenska kultursamhället. En vitaliserad tv-teater, som i
samarbete med läns- och stadsteatrarna kan erbjuda sina tittare nya och oftare
återkommande teaterupplevelser, är en potentiell möjlighet. Möjligheten att i
större utsträckning vara en aktiv köpare av kortfilm och andra produktioner
från fristående kulturskapare kan också tas till vara.
Public service-uppdraget skall spegla skeenden i hela landet.
Programproduktionen skall till betydande del ske i fristående företag i och
utanför Stockholm.
Syn- och hörselskadade skall i verksamheten finna program som de kan ta
del av.
Förmedlingen av det svenska språket skall stå i centrum för de program
som riktar sig till språkliga minoritetsgrupper. I en mediemiljö som präglas av
tillgång till alltfler kanaler kommer minoritetsspråksuppgiften gradvis att
övertas av nya kanaler och stationer. Public service-uppdraget skall även
framgent omfatta samiskan och tornedalsfinskan.
Denna inriktning ställer krav på ett public service-uppdrag som
understryker rollen som samhällelig kulturinstitution i stället för en av många
konkurrenter till de fristående kanalerna och radiostationerna. Det förutsätter
en prioritering av resurserna som ger väsentligt större utrymme än i dag för
skapande och produktion.
5.2.5 Minoritetsspråk på nätradio
Public service-uppdraget har tidigare varit helt knutet till de tre företagen
Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Det har lett
till låsningar vad gäller möjligheter att göra program för andra
distributionsformer.
Det finns enligt vår uppfattning anledning att som en del i det statliga
public service-uppdraget införa ett produktionsstöd till invandrarföreningar
som vill producera nätradio, d.v.s. radiosändningar över Internet. Internet
öppnar möjligheten att kostnadseffektivt distribuera radio på en rad
minoritetsspråk. På det sättet kan möjligheter erbjudas att skapa
nyhetssändningar, aktualitetsprogram och de andra radioprogram som olika
grupper finner intressanta.
En försöksverksamhet med nätradio på minoritetsspråk bör därför inledas.
Riksdagen bör därför anslå 20 miljoner kronor ur rundradiokontot för en
försöksverksamhet som ger ett stort antal invandrarföreningar stor frihet att
själva skapa och sända nätradio. Det bör ankomma på regeringen att närmare
utforma regelverket för en sådan försöksverksamhet.
5.2.6 Public service i ett framtidsperspektiv
Kan man tänka sig en annorlunda public service-situation i ett längre
tidsperspektiv? Kan fler medieföretag erbjuda sig att uppfylla delar av
public service-uppdraget? Det finns anledning för olika intressenter i
mediemiljön att analysera de möjligheter som teknikutvecklingen och
konvergensen kommer att erbjuda. Etablerade strukturer måste kunna
ifrågasättas och idégivare och inspiratörer ges möjlighet att presentera nya
lösningar. Beredskapen hos de beslutande politiska församlingarna att
ifrågasätta det etablerade och i positiv anda pröva de nya tankarna är en
viktig framtidsfråga.
5.2.7 Övriga tillståndsvillkor
Av de nya tillståndsvillkoren måste framgå att public service-företagen
utan ytterligare ersättning skall tillhandahålla de satellitoperatörer som
begär det sitt programutbud.
Konvergensutredningens slutsatser om behovet av förändringar i den
lagstiftning som reglerar radio- och TV-verksamheten måste ingå i
förutsättningarna för de nya tillståndsvillkoren. De slutsatser som kan dras av
resultaten av den nyligen tillsatta utredningen som skall analysera och
överväga behovet av ändringar i radio- och TV-lagen kan också komma att
påverka villkoren.
5.2.8 Fler fristående TV- och radiokanaler
I statens åtaganden på mediaområdet bör ingå att underlätta för nya
kanaler att etableras utan att i onödan lägga sig i deras
programverksamhet, utöver vad som regleras i radio- och TV-lagen.
Vägledande skall vara ansvaret gentemot publiken. Outnyttjade
radiofrekvenser och de frekvenser som frigörs när SR:s behov minskar
skall bjudas ut.
Staten bör genom regionala koncessioner ge olika TV-stationer möjlighet
att, redan i det analoga nätet, börja sända med olika delar av landet som
sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en sådan process skall kunna
genomföra nationella sändningar genom samarbete. Ett nytt avtal för TV4
skall inte innehålla särskilda av staten reglerade program- och reklamvillkor.
Koncessionerna skall fördelas på motsvarande sätt som den privata
lokalradions koncessioner, nämligen genom ett auktionsförfarande. Utöver de
tekniska skäl som talar för att närliggande frekvensområden bör utnyttjas för
samma typ av användningsområde (TV-signaler, mobiltelefoni etc.) skall
staten inte lägga sig i hur frekvensbanden utnyttjas. Statlig reglering på grund
av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den tekniska
utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare. Den "must
carry-lagstiftning" som reglerar kabel-TV-företagens skyldighet att
distribuera vissa program skall ändras så att det framgår att det endast är
licensfinansierade program som omfattas av skyldigheten.
Utbildningsradion (UR) sänder inte i någon egen kanal utan tillverkar
program som sedan sänds i någon public service-kanal. Ställningen som
public service-företag innebär en osund konkurrens på den svenska
utbildningsmarknaden och i förhållande till de andra medieföretag som verkar
inom detta område. Samtidigt innebär Utbildningsradions ställning som
public service-företag att licensmedel används för verksamheter som andra
medie- och utbildningsföretag kan bidra med. För att öka mångfalden på detta
område föreslår vi att Utbildningsradion säljs. Det skulle ge utrymme för fler
fristånde programföretag med utbildningsambitioner.
5.3 Digitalisering stärker friheten
5.3.1 Digitaliseringen skall ge ökad mångfald inte minskad
När kabel-TV-näten digitaliseras kan man skapa närmare 300 kanaler där
det tidigare bara varit plats för ett trettiotal kanaler. Detta innebär oanade
möjligheter för kabelnäten att ge plats för utbildning, information,
underhållning, interaktiva tjänster, höghastighetsInternet, personligt
skapande och mångfald på medborgarnas villkor.
Digitaliseringen av kabelnäten kommer att skynda på utvecklingen av
datakommunikationen. Sverige kan genom en digitalisering av televisionen,
och genom satelliter och de befintliga kabelnäten, gå i täten för en utveckling
av bredbandskommunikationen. Alla hushåll som har eller kan få tillgång till
ett kabelnät kan genom digitaliseringen av kabel-TV få en kraftfull
datakommunikation integrerad i samma kommunikationssystem. Därigenom
skapas utrymme för interaktiva tjänster rakt in i vardagsrummet. Det passiva
mottagandet blir passé.
Alla hushåll som har en telefonledning kan genom digitaliseringen få
tillgång till en kraftfull kommunikation på datanätet. Tillsammans med den
snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att
innebära en revolution, där den enskildes möjligheter till
informationsinhämtning och kommunikation ökar drastiskt.
Regeringens försöksverksamhet med markbundna digitala TV-sändningar
går stick i stäv med denna utveckling. Syftet med marknätet är att gynna en
teknik som möjliggör begränsningar och kontroll. Vi har länge hävdat att det
är ett illa genomtänkt projekt. Valet av den markbundna tekniken begränsar
inte bara den möjliga mångfalden, utan leder till statlig kontroll över vem som
skall få sända. Dessutom kostar den mer utan att kunna erbjuda vare sig
interaktivitet eller datakommunikation. Det digitala marknätet motverkar
därmed den informationstekniska utvecklingen.
5.3.2 Digitala TV-sändningar i marknätet
Regeringens satsning på marknätet för digital TV har blivit ett stort
fiasko. Höga kostnader, få dekodrar sålda, få tittare, kraftiga förseningar
och orealistiska planer har gjort att den miljard kronor projektet kostat
hittills framstår som bortkastade pengar. Resultatet visar också att det
plan- och kommandotänkande som präglat projektet och
Kulturdepartementets planering passar sällsynt illa för nya medier.
Redan urvalsprocessen visade att avsikten med projektet var att bibehålla
en stark politisk styrning av TV. Urvalet blev en renodlad politisk
skönhetstävling utan några överväganden av kanalernas kommersiella
möjligheter eller drivkrafter. När regeringen meddelade sändningstillstånd
bekräftades den politiska styrningen. Kanalerna tvingades anlita de statliga
monopolbolagen Senda och Teracom. Ägarförhållanden, liksom innehållet i
kanalerna, regleras på ett sätt som för tankarna till förhandsgranskning eller
censur.
Provsändningar utlovades till mitten av november 1998 och kompletta
sändningar till den 1 januari 1999. Eftersom inga dekodrar fanns framme
försenades starten till den 1 april. Efter ett och ett halvt år med massiva
reklaminsatser är endast cirka 30 000 dekodrar uthyrda.
En av myterna som spridits från Kulturdepartementet för att försvara det
digitala marknätet är att det skulle vara nödvändigt för att nå samtliga
hushåll.
Detta är fel, vilket också konstateras i den av Ernst & Young framtagna
rapporten för digital-TV-kommittén:
I princip hela den del av befolkningen som inte är kabel-TV-ansluten kan
potentiellt ta emot televisionssändningar från satelliter, antingen direkt
eller via olika former av matar-/kabelnät. Det innebär att så gott som hela
svenska befolkningen kan se public service-kanaler digitalt även om ett
marknät inte byggs.
I dag är cirka 42 % av TV-tittarna anslutna till kabel-TV, cirka 23 %
nyttjar satellit via egen parabol eller parabol-öar medan bara en tredjedel
av tittarna har TV-sändningar enbart via marknätet. Ernst & Young antar i
sin rapport att det enbart är 32 %, eller 1,25 miljoner hushåll som kan
komma att föredra marksänd digital TV framför andra
distributionsformer.
Frekvensutrymmet i etern är begränsat, och det skall räcka till TV, radio,
personradiotrafik, mobilteletjänster och i en snar framtid radiobaserat
bredband. Det gör det angeläget och nödvändigt att utnyttja frekvenserna
effektivt och till rätt saker. Frekvensauktioner i England och Tyskland visar
vilka stora värden som ligger i de digitala näten när de används för mobila
Internet- och teletjänster.
Frågan om verksamheten i det digitala marknätet bör grundas på
marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Det gäller
bland annat de radio- och TV-företag som har ett naturligt intresse av att
utveckla formerna för digitala sändningar, men också företag som utvecklar
olika former för digital kommunikation.
Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att bygga upp en statligt
ägd verksamhet för dekoderuthyrning. Statliga medel skall vare sig via
statsbudgeten eller via statliga bolag användas för att subventionera dekodrar.
Starka röster höjs nu för ett snabbt beslut om att tidigt släcka ner de
vanliga analoga TV-sändningarna. Avsikten är uppenbarligen att den vägen
tvinga in konsumenterna i det digitala mark-TV-nätet och därmed göra fiaskot
mindre tydligt. Vi anser att det är förkastligt att tvinga in tittarna i
marknätet.
Staten bör i stället vara neutral mellan digitala sändningar via kabel, bredband
och satellit och först när ett mycket stort antal tittare valt digitala
sändningar
släcka det analoga nätet. Släckningen skall ske som ett resultat av tittarnas
fria val och inte för att den vägen tvinga fram ett visst koncept.
Det finns anledning att befara att regeringens låsning vid marknätet tvingar
in konsumenterna i den distributionsform som har lägst kapacitet och sämst
utrymme för interaktivitet. Risken är stor att den som skaffar dekoder sedan
inte har ekonomiska resurser att skaffa det betydligt bättre bredband som
sannolikt kommer inom några få år. Regeringens agerande riskerar därigenom
att skada möjligheterna att nå hela Sverige med bra bredbandslösningar.
5.4 Fortsatt utbyggnad av marknätet
Riksdagen beslutade (1996/97: KU17) att införa digital TV i marknätet.
Verksamheten skulle ske som en försöksverksamhet och införas i flera
steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning om och på vilket
sätt verksamheten skulle fortsätta. Regeringen anförde (prop. 1996/97:67)
att en grundläggande förutsättning för en utbyggnad givetvis är att de
digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Om en
utvärdering visar att sändningarna inte har ekonomisk bärkraft skall
programföretagens tillstånd att bedriva marksändningar inte förlängas
efter den första tillståndsperiodens slut.
Därutöver redovisade regeringen att den avsåg att tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att följa och utvärdera verksamheten. En första
utvärderingsrapport, som också inkluderar en ekonomisk analys av
sändningsverksamheten, skulle lämnas när sändningarna pågått under cirka
ett år.
Den parlamentariska kommitténs uppdrag (dir. 1997:134) innefattar bl.a:
"Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrapporter där det skall
ingå en ekonomisk analys av sändningsverksamheten. Analysen skall bl.a.
omfatta sändningskostnaderna och programföretagens och konsumenternas
intresse och betalningsvilja. Den skall också innefatta en bedömning av nya
tjänster och alternativa distributionsformer."
I kommitténs första utvärdering, som lades fram i maj i år, ingår knappt
några av dessa, av regeringen anvisade, delar. Inte minst programföretagens
och konsumenternas betalningsvilja är av avgörande betydelse för marknätets
utveckling. Även alternativa distributionsformer, såsom t.ex. utbyggda
bredbandstekniker, kommer att vara av stor betydelse för utvecklingen. Inte
någon av dessa faktorer redovisas eller analyseras i rapporten.
Regeringen lämnar för sin del inte någon redovisning av de ekonomiska
förutsättningarna för marknätet. Enligt andra uppgifter skall utbyggnaden
finansieras genom att det helstatliga bolaget Teracom använder 750 miljoner
kronor som frigjorts vid en försäljning av andelar i bolaget NSAB (Nordic
Satellite Company).
Det är ett demokratiskt anständighetskrav att riksdagen ges en utförlig
redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för staten, de inblandade
statliga företagen samt public service-företagen till följd av det digitala
marknätet inför ett beslut om en eventuell fortsatt utbyggnad. Även uppgifter
om sändarföretagens och konsumenternas betalningsvilja liksom alternativa
distributionsformer, vilket ålagts den parlamentariska kommittén att utreda,
bör överlämnas till riksdagen inför ett sådant beslut.
En fortsatt utbyggnad av marknätet, utan hänsyn till alternativa
distributionsformer och konsumenternas betalningsvilja, riskerar att låsa upp
breda frekvensområden som annars kan användas till mobila Internettjänster.
En sådan utveckling riskerar därmed att skada IT-utvecklingen i Sverige.
Regeringens förslag om att digital marksänd TV får byggas ut bör därför
avvisas.
5.5 Reklam
5.5.1 Utgångspunkter
De svenska reklamreglerna gör det olönsamt för satellit- och kabelsända
kanaler att gå över till marknätet. TV3 och Kanal 5 förlorar pengar på
varje tittare som väljer att se deras program via marknätet i stället för att
som i dag via satellit eller kabel. Det är framför allt reglerna om avbrott i
programmen som skulle tvinga TV3 och Kanal 5 att antingen sända en
annorlunda signal för marknätet eller att visa "svartruta" när det i
satellitsignalen sänds reklam. Reklamreglerna hindrar vidare t.ex.
Pingstkyrkan från att köpa sändningstid för att sända en gudstjänst.
Gudstjänsten klassas som annons, om den sänds på uppdrag av annan, och
faller därmed under regeln om högst åtta, alternativt tio, minuter per
timme.
5.5.2 Licensbetalda program skall inte betalas två gånger
Programverksamheten vid Sveriges Television, Sveriges Radio och
Utbildningsradion betalas sedan länge via TV-licenser.
Reklamfinansiering har aldrig förekommit. Sponsring har däremot, trots
våra protester, utnyttjats som finansieringskälla för public service-
verksamheten. Inför uppbyggnaden av det digitala marknätet förs nu fram
en modell där TV-tittarna krävs på ytterligare avgifter.
För att hantera de digitala marksändningarna av TV har regeringen skapat
ett nytt monopolbolag, Senda. Senda skall koda och marknadsföra de
marksända digitala TV-sändningarna. För att kunna ta emot marksänd digital
TV krävs en särskild dekoder som omvandlar de digitala signalerna till de
analoga som TV:n är byggd för. Samtliga kanaler i marknätet krypteras.
För att kunna dechiffrera de krypterade kanalerna krävs därför att man
köper ett programkort från Senda och sedan betalar en årlig
administrationsavgift för detta. Det innebär att det inte räcker med att betala
TV-licensen för att se Sveriges Televisions program digitalt, man måste
dessutom köpa programkort och betala den årliga avgiften.
För att kunna se Sveriges Televisions kanaler krävs alltså att man utöver
TV-licensen köper ett programkort för cirka 300 kr och erlägger en årsavgift
om cirka 300 kr. Vi avvisar denna modell för att avgiftsbelägga licensbetalda
program. Om man betalar licens skall man enligt vår mening inte behöva
erlägga ytterligare avgifter för att kunna se licensbetalda program.
5.5.3 Begränsa must carry-regeln
Den s.k. must carry-regeln innebär att kabel-TV-företagen är skyldiga att,
i kabelnäten, distribuera ett antal program, som sänds med tillstånd av
regeringen, utan avgift. Det finns enligt vår mening ingen anledning att
ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera kommersiella program. Det
kan vidare ifrågasättas om dagens omfattande must carry-skyldighet är
förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I 3 kap. 1 § andra stycket
YGL stadgas nämligen:
Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det i lag meddelas
föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning ....
Kravet på allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen
anses tillgodosett genom att de licensbetalda public service-kanalerna
TV1 och TV2 omfattas av must carry-skyldigheten. Som public service-
kanaler är det deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just allsidig
information. Därmed kan det inte anses befogat att utöka must carry-
skyldigheten till att omfatta andra kanaler för att tillgodose
informationsbehovet. Must carry-regeln bör därför begränsas till enbart de
licensfinansierade public service-kanalerna.
5.5.4 Sveriges Televisions program skall satellitsändas
Sveriges Television har i tillstånden för digitala sändningar ålagts att
sända de digitala programmen också via satellit. Det är bra att Sveriges
Television fått frihet att distribuera sina program via satellit. I takt med att
de digitala sändningarnas andel ökar kommer satellitsändningar att öka i
betydelse. Vi anser att det bör införas en möjlighet för samtliga
satellitoperatörer att distribuera Sveriges Televisions program. Företaget
bör därför åläggas att kostnadsfritt tillhandahålla satellitoperatörer public
service-kanalerna, såväl analogt som digitalt, under förutsättning att
mottagningen kan ske utan kostnad. Detta bör regleras antingen i
sändningstillstånden eller i anslagsvillkoren.
5.6 En fri radio
5.6.1 Avveckla stopplagen
Utvecklingen av en privat lokalradioverksamhet har inneburit en väsentlig
förändring i det svenska mediesamhället. Den borgerliga regeringen bröt
radiomonopolet och fick stöd i riksdagen för en frihetlig radiolagstiftning
som byggde på yttrandefrihet, mångfald, oberoende från stat och kommun
samt konkurrens som grundläggande hörnstenar. Det finns i dag fler
radiosändningar än de som ombesörjs av public service-radion och
uppenbarligen har det funnits ett betydande intresse för dessa sändningar.
Fortfarande är public service-verksamheten genom sin gynnade ställning
som enda nationellt sändande radioverksamhet och genom sin
licensfinansiering dominerande när det gäller till exempel reportage,
nyhetsförmedling, kultur- och debattprogram. Public service-verksamhetens
nyhetsredaktion Dagens Eko är sålunda den kanske mest dominerande och
genomslagskraftiga nyhetsförmedlingen i landet. I takt med att radion kommit
att bli allt viktigare har det därför kommit att bli än mer betydelsefullt att
slå
vakt om mångfald, oberoende och konkurrens för att säkra yttrandefriheten.
Socialdemokraterna har trots detta verkat för att motverka de fria
radiostationernas oberoende och existens. I Lokalradioutredningen föreslog
en majoritet av Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet att samtliga sändningstillstånd skulle dras in vid
koncessionsperiodens slut. Förslaget möttes av hård kritik och regeringen
tvingades backa från denna extrema ståndpunkt.
Om förslaget genomförts skulle det ha varit en unik åtgärd i den fria
världen. Vidden av det socialdemokratiska utredningsförslaget var
omfattande. Om det någon annanstans i världen fanns en regering som på fullt
allvar medvetet ville upphäva fria mediers rätt att existera och verka inom
givna lagar och regler skulle reaktionerna i Sverige ha varit omfattande.
Våren 1999 presenterades förslagen från utredningen "Den framtida
kommersiella radion". Även denna utredning föreslår oacceptabla ingrepp,
"skönhetstävlingar", som urvalsmodell, kraftigt begränsade tillståndsperioder
och att antalet stationer skall begränsas. Förslaget skapar ett oacceptabelt
beroendeförhållande till staten. Justitiekanslern har i sitt remissvar anfört:
"Systemet torde alltså innefatta en form av förhandsgranskning eller censur."
Våren 2000 lade regeringen fram ett lagförslag baserat på utredningen.
Moderaterna och Folkpartiet lyckades få förslaget vilandeförklarat i 12
månader. Därefter har riksdagen godkänt att stopplagen skall fortsätta att
gälla fram till utgången av år 2001. Ett fortsatt stopp av fördelningen av
radiofrekvenser kan enligt vår mening inte ses som något annat än en
permanentning av den från yttrandefrihetssynpunkt ohållbara situationen. Ju
längre lagen får vara i kraft, desto starkare står den i strid med
bestämmelserna i 3 kap. 2 § YGL.
Befintliga frekvenser skall enligt vår mening användas i enlighet med
YGL. Det finns i dag minst åtta lediga frekvenser på FM-bandet. Härtill
kommer att Post- och telestyrelsen arbetar med att ta fram 10 20
sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Dessa frekvenser
bör fördelas i enlighet med lokalradiolagen.
Yttrandefriheten och mångfalden inom radioområdet behöver stärkas.
Detta kan ske nu genom att stopplagen avskaffas.
5.6.2 Fria nationella radiokanaler
Vår uppfattning är att det bör vara möjligt att sända nationellt med
fristående och privata radiokanaler.
De privata radiostationer med lokala sändningar som vuxit fram skall
kunna genomföra nationella sändningar genom nätverkssamarbete. Det finns
mot den bakgrunden ingen anledning att stationerna i lag skall tvingas
upprätthålla en viss andel lokala sändningar.
5.6.3 Den digitala radion skall vara fri
Introduktion av digital radio, den s.k. DAB-radion, hindras av regeringens
klåfingrighet och vilja att styra radioutbudet. Regeringens krav på "skön-
hetstävlingar" som urvalsmodell och krav på programinnehåll och
oförändrat ägande är oförenliga både med den redaktionella frihet som
medier skall ha och den kommersiella frihet som medieföretag behöver.
Skall den digitala radion kunna utvecklas krävs ett tillståndsförfarande
liknande det som tidigare gällde för den privata lokalradion under den
borgerliga regeringen. Det krävs ett auktionssystem och långvariga
sändningstillstånd för att ge det oberoende och den stabilitet som behövs för
att programbolag skall ta de stora investeringar som är förknippade med
etablering av en ny sändningsteknik och en ny marknad.
5.6.4 Konkurrensutsätt Teracom
Teracom Svensk Rundradio AB är det statliga bolag som i dag har
monopol på all analog TV-distribution i marknätet och på huvuddelen av
radiodistributionen. I sändningstillstånden mellan staten och public
service-bolagen och mellan staten och TV4 framgår att man är tvingad att
använda Teracom för utsändningarna. Regeringen har även givit Teracom
monopol på utsändningarna i det digitala mark-TV-nätet. Ingen
upphandling har skett. Teracoms monopol på marksänd radio och TV bör
omedelbart avskaffas och verksamheten utsättas för konkurrens. Vidare
bör public service-företagen åläggas att upphandla sin distribution i
konkurrens. Teracom bör på sikt privatiseras.