Vi är övertygade om att människor vill och förmår att ta ansvar såväl för
sig själva som för andra. Människans grundläggande frihet att förverkliga
sina drömmar och utveckla sina förutsättningar skall därför inte
inskränkas annat än av omsorg om andras lika möjligheter. Varje
människa måste ha makt att påverka de beslut som i sin tur påverkar
henne. Beslut skall därför fattas så nära varje människa som möjligt.
Livskvaliteten för den enskilda individen påverkas starkt av samverkan
mellan individen och det civila samhället. Det är av stor vikt för
självkänslan att man känner att det går att påverka sitt närområde.
En förnyad demokrati handlar om att alla människor skall vara delaktiga
och ansvariga för gemensamma angelägenheter. Vägen dit ligger i att skapa
ett utrymme för gemensamt agerande. Den demokratisyn som Centerpartiet
beskriver i denna motion innebär en radikal decentralisering av samhällets
funktioner, från stat till region, från region till kommun, från kommun till
människor i samverkan. Motionen lägger en betoning på deltagardemokrati
med ökade direktdemokratiska inslag i vardagen.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT-demokratin och dess möjligheter.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en parlamentarisk
kommitté för att belysa möjligheten för beslutande nationella
folkomröstningar.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en parlamentarisk
kommitté för att belysa förutsättningarna för ökad direktdemokrati
genom beslutande kommunala folkomröstningar.
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar som
möjliggör för medborgare att väcka initiativ i kommunfullmäktige.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat politiskt inflytande i kommundelningar.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om direktval till kommundelsnämnder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de direktvalda regionförsöken skall permanentas efter
2003.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att varje region skall ha ett direktvalt högsta beslutande organ.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka regionaliseringen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överlåta ansvaret för EU-stödet på regionerna.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mångfaldsplaner för att undvika diskriminering.2
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ungdomsfrid, dvs. vikten av att motverka det utanförskap och
den brist på inflytande som många unga i dag känner.3
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att den vertikala maktdelningen stärks i Sverige.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla myndiga personer bör ha rätt att bli prövade som
adoptivföräldrar.4
15. Riksdagen beslutar att 7 kap. 16 § sekretesslagen upphävs.
16.
1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 11 hänvisat till AU.
3 Yrkande 12 hänvisat till KrU.
4 Yrkande 14 hänvisat till LU.
5 Inledning
Lyhördheten måste bli större och platser skapas för en dialog mellan
förtroendevalda och medborgare. Länge har demokratin och folkstyret
uppfattats som självklart och tagits för givet i vårt land. Samtidigt känner
många människor vanmakt inför det politiska systemet, något som
manifesterats i sjunkande valdeltagande, svårigheter för politiska partier
att rekrytera medlemmar och ökande misstro mot politiker. Det saknas
fortfarande en diskussion kring behovet av ökad/fördjupad demokrati och
en vilja att pröva förändringar av de demokratiska formerna.
Demokratin måste förnyas och då är det viktigt att stärka delaktigheten hos
de grupper som i dag inte deltar i allmänna val och som i stor utsträckning
står utanför de gängse formerna för påverkan. Det är tydligt att valdeltagandet
i stor utsträckning har sociala och ekonomiska förtecken. Det är allvarliga
signaler som måste uppmärksammas.
Centerpartiet menar att högre tilltro till den representativa demokratin och
därmed ökat valdeltagande måste bygga på större makt för enskilda i
vardagen, där människor ges förtroende att axla ett ansvar för sin del av de
gemensamma angelägenheterna. Vi tror att större möjligheter till
ansvarstagande och inflytande i t.ex. självförvaltningsorgan är något som
kommer alla till del och faktiskt bidrar till att utjämna inflytandeklyftor.
Genom ett ökat sådant utrymme bygger vi också grunden för den framtida
representativa demokratin.
Grundat på goda föresatser och välvilja, har staten (i betydelsen det
offentliga) tillåtits att växa och förkväva det civila samhället och de små
gemenskaperna. Genom offentliga insatser har ansatser att lösa problem inom
dessa till och med försvårats. Föreningar och andra frivilliga
sammanslutningars ansvar för gemensamma verksamheter har tagits över av
offentliga institutioner. Undan för undan har demokrati och gemensamt
agerande reducerats till en servicedemokrati, där invånarna enbart ses som
kunder och sällan som medborgare.
Centerpartiet valde ifjol som enda riksdagsparti att presentera ett antal
åtgärder för att bygga en deltagardemokrati i Sverige. I år fortsätter vi vårt
arbete med att förbättra deltagardemokratin. En sådan är ett nödvändigt första
steg mot en systematisk och långtgående delegation av makt och ansvar till
lokala beslutande församlingar, medborgare i samverkan och till enskilda, där
såväl kommunens som statens åtaganden omprövas för att stärka det civila
samhället och därigenom öka medborgarnas egna utrymme. Genom att
konsekvent delegera makt, kan också staten och hela det offentliga livet i
större utsträckning koncentrera sig på att utföra för hela samhället viktiga
uppgifter bättre än i dag. Innebörden av Centerpartiets vilja är att skapa en
mindre, men starkare statsmakt.
6 Människan som utgångspunkt
Att göra det möjligt för människor att växa och förverkliga sina drömmar
är det yttersta målet för Centerpartiets politik. Det är ett mål som omfattar
alla, oavsett kön, ålder, inkomst och förmögenhet, etnisk bakgrund,
sexuell identitet eller boendeort. För att nå dit krävs både frihet att själv
välja sina drömmar och verktygen för att kunna axla ansvaret, både för sig
själv och för andra.
Även om målen är desamma måste den konkreta politiken formuleras efter
dagens förutsättningar, med hänsyn till den omvärld vi lever i. De utmaningar
som samhället står inför idag är i många avseenden nya och skiljer sig från
dem politiken haft att möta under det förra seklet.
Den grundläggande utgångspunkten för Centerpartiet är varje människas
lika värde och rättigheter, och tron på människans förmåga att själv förvalta
sina möjligheter. Alla har lika värde, ett unikt värde och ett egenvärde.
Alla människor har rätt att vara olika i ett öppet samhälle. Oavsett om det
handlar om kvinnor eller män, invandrare, storstadsbor eller
glesbygdsbefolkning, gammal som ung, heterosexuella eller homosexuella så
är det en oavvislig rättighet att alla får leva och verka som man vill.
7 IT-demokrati
Centerpartiet anser att Internet kan användas för att till viss del
återupprätta de gemensamma platser som i stor utsträckning har
försvunnit de senaste decennierna. Tidigare stod föreningslivet,
folkrörelserna och de politiska partierna för mycket av dessa platser. Det
minskande deltagandet i politiska partier i dag är inte resultatet av
minskat politiskt intresse, snarast har det politiska intresset ökat. I stället
är det så att politiska partier konkurrerar med många andra saker om
människors intresse.
Det är inte självklart för en familj där båda föräldrarna heltidsarbetar att
man prioriterar att använda den knappa fritid man har till politiskt arbete. Det
går att beklaga att de politiska partierna tilldrar sig mindre intresse, men det
är
inte rätt att moralisera.
Internet har stora möjligheter att återskapa dessa mötesplatser, på
människornas villkor, genom att underlätta möten mellan människor,
brytningar av åsikter och debatter. Erfarenheterna av sådana här mötesplatser
är dock inte bara positiva. Det kan ibland vara svårt att få till stånd
meningsfulla debatter och skapa delaktighet.
Det finns förutsättningar att använda Internet för att förstärka möjligheten
till delaktighet och inflytande. Här kan nämnas en förstärkt offentlighet där
handlingar kan läggas ut på nätet i större utsträckning, liksom möjligheten att
ge utrymme för lokala medier med lokal bevakning och debatt.
Visst finns det hot, om vi förblindas av snabbhet och direkt påverkan. Men
man måste lyfta fram det positiva. Internet ger oss en möjlighet att utveckla
demokratin, men det kräver också att vi slår vakt om demokratins
adelsmärken, mötena och trögheten. Det är också i detta som en av de stora
politiska utmaningarna de kommande åren ligger.
Vad som ovan sagts angående IT som ett medel att stärka demokratin bör
ges regeringen till känna.
8 Demokratisk makt
Mycket av den demokratiska debatten i Sverige har alltför länge fokuserat
på institutionella och formella aspekter. Frågor om valdeltagande,
ansvarsutkrävande och formell kompetens är självfallet viktiga frågor,
men täcker inte hela innebörden i det vi normalt menar när vi talar om
'demokrati'. För att täcka innebörden måste också frågor om demokratins
'kvalitet' eller 'djup' diskuteras.
Avgörande för en förnyad tilltro till det representativa demokratiska styret
är att människors makt över den egna vardagen stärks, att beslut i större
utsträckning fattas nära och tillsammans med de människor som berörs av
besluten - att makten byggs underifrån. Det innefattar också att de arenor där
människor vanligen rör sig. Det civila samhället - familjen, kvarteret,
vänkretsen, föreningarna - stärks också som demokratiska arenor.
Utgångspunkten för ett förnyat folkstyre är därför en radikal och konse-
kvent decentralisering av politiska beslut till lägre beslutsnivåer men, kanske
framförallt, till det civila samhällets demokratiska arenor. Detta förhållande
måste också återspeglas i det arbete som pågår avseende översynen av de
svenska grundlagarna. Utgångspunkten för en sådan översyn bör vara att det
kommunala självstyret tydligare skall grundlagsfästas och att makt, så långt
det är önskvärt och möjligt, skall utövas av olika former av frivillig
samverkan mellan människor.
En tydlig maktfördelning mellan de olika politiska nivåerna fritar
naturligtvis inte staten från ett stort ansvar att upprätthålla ett antal
funktioner
och att garantera likvärdighet mellan boende i alla delar av landet. I de fall
det
lokala beslutsfattandet eller det civila samhället innebär orättvisor eller
förtryck, måste staten och rättsväsendet kunna stå starkt och hävda den
enskildes rätt gentemot det lokala.
9 Förnyade former för lokal makt
Den för medborgarna viktigaste arenan för den representativa demokratin
är utan tvekan kommunen. Det är där beslut avseende skola, daghem,
äldreomsorg och boendeplanering fattas, allt med stor betydelse för
många människors vardag. Mot den bakgrunden är det särskilt angeläget
att stärka formerna för deltagande och inflytande i kommunen.
Genom storkommunreformerna förvandlades kommunerna i Sverige från
att i allt väsentligt ha varit en levande del av den lokala vardagen till att
bli
myndigheter och serviceorgan. Det är nu hög tid att vända denna utveckling
och föra tillbaka kommunerna närmare människorna. Viktiga steg för att
uppnå detta är att dela kommunerna och öppna för fler fritidspolitiker. Inte
minst måste formerna och villkoren för deltagande ses över så att fler, som i
dag har svårt att delta, får möjlighet.
Att beslut delegerats till en kommunal nivå innebär inte att de måste fattas
där. De kan också delegeras vidare direkt till dem som berörs. Exempel på
detta är brukarstyrelser vid skolor och daghem, eller brukarråd i
primärvården. Erfarenheterna av sådana former av brukarinflytande är
generellt sett mycket goda och bör ligga till grund för införandet av fler
sådana organ. Enligt Centerpartiets uppfattning bör det bli möjligt att, på de
berördas initiativ, bilda självförvaltningsorgan.
Stärkta möjligheter till självförvaltning bör förenas med större möjligheter
att också påverka det politiska beslutsfattandet. Ett av de viktigaste stegen är
att stärka den kommunala politikens ställning och synliggöra de kommunala
frågorna genom skilda valdagar. Inte minst genom Centerpartiets arbete i
riksdagen skall frågan nu utredas på nytt.
Under 1999 kom även Rådet för utvärdering av 1998 års val med sitt första
betänkande. Ett par av slutsatserna i denna var att personvalsreformen
bidragit till att öka deltagandet i valkampanjer av människor som annars inte
är politiskt aktiva och att det var svårt att i större städer få genomslag för
personröster. Centerpartiet anser att personvalsreformen bör fortsätta att
utvecklas, bl.a. genom mer likvärdiga villkor för kandidaterna, och genom
likställd avdragsrätt för kampanjkostnader. På sikt menar Centerpartiet att
utvecklingen bör leda till att väljaren kan rangordna alla kandidater inom ett
parti och att det bör leda till att spärrarna helt tas bort. Här är det av stor
vikt
att olika former av personval diskuteras och avhandlas.
9.1 Folkomröstningar
Utöver möjligheten att påverka genom val bör de olika
direktdemokratiska inslagen i kommunerna förstärkas. Sedan möjligheten
för medborgare att begära kommunal folkomröstning genom
namninsamling kom till, har endast 1 sådant krav av 59 resulterat i en
folkomröstning, medan övriga avslagits. Det säger sig självt att en lag
vars intentioner efterföljs på ett sådant sätt snarare leder till ökat
politikerförakt och större avståndstagande än om möjligheten inte ens
funnits. Det finns därför skäl att förstärka möjligheten att låta
folkomröstningar komma till stånd, t.ex. om 10 % av kommunens
invånare begär det, eller om en minoritet, t.ex. 1/3 i kommunfullmäktige,
röstar för.
Folkomröstningar må vara ett trubbigt instrument, men de är ett av få
verktyg som verkligen ger alla medborgare lika möjligheter att påverka
besluten. De kan också, vilket erfarenheter från Schweiz ger vid handen, bidra
till att kontroversiella beslut diskuteras noggrannare eftersom "hotet" om en
folkomröstning hela tiden finns. De kanske viktigaste, och bästa,
folkomröstningarna är därmed de som aldrig behöver hållas, därför att
demokratin fungerar så att medborgarna känner att deras åsikter beaktas och
förs vidare i processen. Det handlar självfallet inte om att alla alltid är
nöjda
med utfallet, men att alla kan känna sig delaktiga, d.v.s. bli tillfrågade i
beslutsprocessen.
Folkomröstningsinstrumentet har länge kringgärdats av skepsis i Sverige.
Många av de invändningar om behovet av "helhetssyn" och "ansvar" antyder
ett synsätt som utgår från att medborgarna inte är kapabla till detta.
Centerpartiet avvisar ett sådant synsätt. Demokrati som idé utgår från att
medborgarna är rationella människor som förmår fatta väl avvägda beslut.
Samtidigt förutsätter ett ökat engagemang i lokala angelägenheter att
medborgarnas åsikter också respekteras. Folkomröstningar som omtolkas
eller skrinläggs genom hanteringen i beslutande församlingar riskerar endast
att öka avståndet mellan väljare och valda. Därför bör regeringen lägga fram
förslag om en parlamentarisk kommitté för att se över möjligheten för
beslutande nationella folkomröstningar. Detta bör ges regeringen till känna.
I demokratiutredningens direktiv sägs bland annat att den skall föreslå
åtgärder för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang i det
demokratiska systemet. Utredningen har i likhet med Centerpartiet kommit
fram till att en väl fungerande demokrati betecknas av ett effektivt och jämlikt
deltagande. Detta skulle innebära ett samhälle där medborgarna är aktiva och
ansvarstagande, med lika möjligheter att påverka sin egen situation såväl som
samhällsutvecklingen i stort. Demokratiutredningen har som åtgärder
föreslagit att den demokratiska medvetenheten måste förbättras, att
deltagandet utvecklas och slutligen men inte minst att den lokala
självstyrelsen måste stärkas. Precis som Centerpartiet tar utredningen upp
nödvändigheten av att göra det mer genomförbart för lokala folkomröstningar
i arbetet med att stärka självstyrelsen.
Mot denna bakgrund menar Centerpartiet att en utveckling mot beslutande
folkomröstningar vore eftersträvansvärd. Självfallet kan invändningar kring
formerna och kompetensen för sådana folkomröstningar anföras. De
grundläggande skälen för förslaget kvarstår dock. Regeringen bör därför
tillsätta en utredning för att belysa förutsättningarna för ökad direktdemokrati
i kommunerna genom beslutande folkomröstningar. Detta bör ges regeringen
till känna.
Även mellan valen måste det medborgerliga engagemanget i
kommunpolitiken stärkas. Det finns en mängd former för kommunerna att
underlätta för den lokala demokratiska dialogen. Inte minst måste
informationsteknikens möjligheter framhållas i detta sammanhang, inte främst
för att förändra valproceduren och genomföra elektroniska folkomröstningar,
utan som en form för större dialog och mer lättillgänglig information för
medborgarna. Genom spridda initiativ har olika sådana försök gjorts över
landet, men det saknas ännu ordentlig kunskap om effekterna på deltagandet
och engagemanget i kommunpolitiken. Det är angeläget att fler sådana försök
görs, främst på kommunal nivå.
9.2 Medborgarinitiativ
En ytterligare form är att ge medborgarna rätt att väcka initiativ i
kommunfullmäktige. En modell för detta finns i Finland, där initiativ från
enskilda medborgare redovisas årligen för kommunfullmäktige, och
initiativ som samlat mer än 2 % av medborgarnas underskrifter måste
behandlas i fullmäktige inom sex månader. Det är med andra ord inte en
oinskränkt initiativrätt, utan en modell som tillåter kommunens invånare
att vara med och sätta agendan för det lokala demokratiska
beslutsfattandet. Regeringen bör återkomma med förslag som möjliggör
för medborgare att väcka initiativ i kommunfullmäktige.
9.3 Självförvaltningsorgan
Bortsett från möjligheten att påverka det politiska beslutsfattandet i
närområdet, saknas i dag för många möjligheten att påverka de
verksamheter som man närmast berörs av, såsom barnomsorg, skola,
sjukvård och äldreomsorg. Inom de flesta verksamheter förekommer i dag
försök med självförvaltningsorgan, som brukarstyrelser. Det vore
önskvärt att självförvaltning och eget ansvarstagande för verksamheterna
ökade i omfattning, vilket skulle kunna öka förståelsen för den politiska
prioriteringsdiskussionen, likaväl som öka kvaliteten i den offentliga
servicen. Fler och starkare självförvaltningsorgan förutsätter i dag beslut i
riksdagen som ökar möjligheten att delegera beslutanderätt, liksom
möjligheten för medborgarna att själva ta initiativ till
självförvaltningsorgan.
De kommunala nämnderna får, med vissa undantag, delegera
beslutanderätten till en anställd i kommunen och dessutom ställa upp villkor
för denna beslutsrätt, som att konsultera dem som nyttjar tjänsten eller att
endast tillåta beslut när företrädare för dem som utnyttjar tjänsten tillstyrker
beslutet. Detta är självfallet mycket positivt. Samtidigt innebär konstruktionen
att självförvaltning, i betydelsen beslutsmakt, är förhållandevis begränsad.
Det borde rimligen vara möjligt för kommunala nämnder att delegera besluten
direkt till ett självförvaltningsorgan. Sådana organ bör huvudsakligen komma
till stånd genom medborgarnas egna initiativ. När sådana initiativ tas bör de
också få ett positivt bemötande, som ett sätt att stärka den lokala demokratin.
Det finns skäl att överväga att ändra kommunallagen så att kommunerna skall
vara skyldiga att tillmötesgå önskemål om inrättande av
självförvaltningsorgan.
Utöver detta måste kommunerna självfallet finna sina egna former för
ökad samverkan med enskilda människor och frivilliga sammanslutningar. I
all huvudsak bör riksdagen avhålla sig från att lagstifta t.ex. om formerna för
kommunala beslut mer än vad som är absolut nödvändigt.
10 Stärk det kommunala självstyret
Det kommunala självstyret fastslås i regeringsformen (RF) 1 kap 1 §. Det
kan tyckas att detta borde innebära ett mycket starkt stöd för människors
rätt att lokalt besluta över sina egna angelägenheter, men erfarenheten
visar, att så långt ifrån alltid är fallet. Politiska majoriteter i riksdagen
ser
ofta sina egna politiska mål som överordnade det som kan ske i
kommuner och kringgärdar det kommunala självstyret med fler lagar och
ständigt nya bestämmelser.
Beslut måste fattas så nära varje människa som möjligt. Centerpartiet vill
låta människor ta tillbaka den makt som i ett alltmer komplicerat samhälle
centraliserats och övertagits av professionella politiker, myndigheter och
deras tjänstemän, koncerner och koncernledningar. En förnyad demokrati
handlar om att alla människor skall vara delaktiga och ansvariga för
gemensamma angelägenheter. Vägen dit ligger i att skapa ett utrymme för
gemensamt agerande. En konsekvent decentraliseringspolitik tar fasta på att
makten skall flyttas dit den hör hemma; till människor, enskilt och i
gemenskap. Tage Danielsson sade en gång: "För den trötta samhällsskroppen
vore kanske bästa boten ifall tankarna från toppen kom från roten." Det är
tänkvärda ord.
Den nu tillsatta grundlagsutredningen bör ges ett tilläggsdirektiv att utreda
hur ett stärkt kommunalt självstyre skulle kunna förverkligas i grundlagen.
Utgångspunkten bör vara att det kommunala självstyret inte bör kunna
inskränkas annat än genom kommunernas samtycke eller med hänvisning till
RF:s fri- och rättigheter. Vi har redan tidigare framfört dessa krav i
riksdagen,
men något beslut är ännu inte fattat.
11 Fler kommuner
Det är enligt Centerpartiets uppfattning orimligt att en statlig myndighet,
Kammarkollegiet, skall göra en första bedömning av hur en
kommundelning bör ske. Frågan om kommundelningar är i första hand en
politisk, inte en byråkratisk, bedömning; något som också bör återspeglas
i det förfarande som föregår ett beslut om kommundelning. Detta skulle t
ex kunna uppnås genom att regeringen istället för Kammarkollegiet tar
ansvar för den inledande bedömningen, men också tar ansvar för den
inledande bedömningen huruvida en process skall inledas eller inte. Vad
som ovan anförts om kommundelningar bör ges regeringen till känna.
I syfte att stärka det lokala engagemanget i det politiska beslutsfattandet,
bör större hänsyn tas till vad invånarna i den kommundel som vill dela
kommunen anser. En kommundelning bör därför genomföras om en majoritet
av invånarna i en kommundel så önskar. Idag krävs det vanligen en positiv
inställning från den odelade kommunen till en förändring av indelningen. Det
är otillfredsställande ur demokratisk synvinkel att lokala initiativ därigenom
får svårt att vinna bifall. De farhågor som rests om en slags lokal ekonomisk
egoism är enligt Centerpartiets mening obefogade. Erfarenheter har visat att
de grupper som arbetat för kommundelningar har förmått att ta ett
helhetsansvar och att se till invånarnas intressen i hela den odelade
kommunen. Skatteutjämningssystemet har också som syfte att jämna ut
sådana skillnader som skulle uppstå genom kommundelningar. Grundregeln
bör således vara att en kommundelning skall beviljas om en majoritet av
invånarna i den kommundel som vill dela kommunen röstar ja till en delning.
Bortsett från kommundelningar har initiativ tagits på många håll för att
föra det kommunala beslutsfattandet närmare medborgarna i form av
kommundelsnämnder. Kommundelsnämnder innebär ökade möjligheter till
samverkan med det civila samhället. Ett hinder för denna samverkan är dock
att kommundelsnämnder i dag väljs som andra kommunala nämnder, genom
proportionella val i fullmäktige. Centerpartiet menar att medborgarnas vilja
bör få ett större lokalt genomslag genom införandet av direktval till
kommundelsnämnder. Vad ovan anförts om direktval till
kommundelsnämnder bör ges regeringen till känna.
12 Regionaliseringen
Vi måste uppmärksamma att den enskilda människan, som ofta känner
vanmakt inför nationella eller t o m kommunala myndigheter, har mycket
små möjligheter att påverka globaliseringsprocessen. Det blir därmed än
mer angeläget att försöka möta globaliseringen genom en fortsatt
decentralisering och återupprättande av människors makt över sin vardag.
En arena, som fått allt större aktualitet de senaste åren är den regionala
politiska och demokratiska nivån. Denna nivå, som befinner sig närmare
medborgarna och borde ha större möjligheter att vinna legitimitet genom att
medborgarna identifierar sig med den, är också tillräckligt stor för att fungera
som en självständig ekonomisk enhet på en global eller storregional arena.
De försök som gjorts med en starkare regional nivå i Skåne, Kalmar,
Gotland och Västra Götaland visar på en väg mot en regionalisering av
Sverige. Genom att låta folkvalda i regioner ta över befogenheter som
traditionellt har legat på statliga organ, främst länsstyrelserna, ökar den
demokratiska kontrollen över resurser och utvecklingspolitik. Denna
utveckling bör också få komma till stånd på andra håll i Sverige. Centerpartiet
anser att de direktvalda regionförsöken skall permanentas efter 2003. Detta
bör ges regeringen till känna.
När regionaliseringen går vidare måste beslut om regionbildning,
innebärande sammanslagning av län eller delningar av län och regioner, tas
sedan man lyssnat på invånarnas åsikter, t.ex. i en folkomröstning. Det måste
självklart finnas en stor acceptans för olika institutionella lösningar och stor
frihet för regionerna själva att utforma sina arbetsförhållanden.
Det finns många argument för ett ökat regionalt självstyre. Regionala
politiska organ har ofta de största möjligheterna att åstadkomma de
kraftsamlingar som krävs för att skapa tillväxt. Regionalt självstyre blir
vidare
en tydlig aktör i regionen eftersom det då inte finns några dubbla lojaliteter.
Det starkaste argumentet är förstås möjligheten till en ökad demokrati
eftersom det borde vara en självklarhet att de frågor som hanteras på regional
nivå också beslutas på regional nivå.
Från Centerpartiets ideologiska utgångspunkt har en av folket vald
församling alltid ett högre demokratiskt värde än en indirekt vald församling.
För Centerpartiet är det självklart, att ett utkrävande av politiskt ansvar är
synonymt med att låta väljaren vara suverän på valdagen. Det är betydligt
svårare att utkräva politiskt ansvar av t ex ett direktvalt regionförbund än av
ett direktvalt organ. De former för en fördjupad demokratisk förankring av det
regionala utvecklingsansvaret, som direktiven för den parlamentariska reg-
ionkommittén (PARK) talar om, bör enligt Centerpartiets mening för
framtiden resultera i direktvalda regionfullmäktigeförsamlingar i alla landets
regioner. I det fortsatta arbetet, för en hög legitimitet och därmed för att
kunna ge regionerna ytterligare viktiga uppgifter och ökat självstyre, bör det
alltså slås fast att varje region skall ha ett direktvalt högsta beslutande
organ,
ett regionfullmäktige. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att inte blanda ihop regionalisering med geografiska
sammanslagningar. Det är också mycket angeläget att regionerna aktivt
arbetar med demokrati- och delaktighetsfrågor för att öka engagemanget och
stödet för den regionala politiken. Vad som ovan anförts om regionaliseringen
bör ges regeringen till känna.
Denna ordning bör också bekräftas genom att grundlagen ses över så att
regionfullmäktige kan erkännas. I RF 1:7 stadgas att "i riket finns
primärkommuner och landstingskommuner. Beslutanderätten i kommunerna
utövas av valda församlingar." Genom regionaliseringen har de faktiska
förhållandena ändrats, vilket inte återspeglas i RF och vilket får underliga
effekter t.ex. vid val till regionfullmäktige. Regeringen bör inleda en översyn
av detta förhållande, antingen genom tilläggsdirektiv till den ovan nämnda
utredningen eller genom en ny utredning, syftande till att i RF och därav
beroende lagar bekräfta bildandet av regioner.
Även med ett tydligt parlamentariskt mandat måste regionernas kontaktyta
mot det civila samhället öka. Till viss del försvåras denna kontakt mellan t.ex.
arbetsgrupper för EU-projekt och regioner av den ordning som säger att
länsstyrelserna skall samordna EU-projekt. Genom att föra över detta ansvar
till regionerna kan kontakten mellan det civila samhället, näringslivet och
regionens politiska nivå stärkas. En sådan ordning skulle också ligga väl i
linje med det ansvar för regional utveckling som överförts till regionerna.
Regeringen bör återkomma med förslag om att överlåta ansvaret för EU-stöd
på regionerna. Detta bör ges regeringen till känna.
13 Rättsstaten Sverige
13.1 Rättsstatens utgångspunkter
Idén om en rättsstat, som skyddar medborgarna mot övergrepp, är ett
fundament för all form av demokrati. Särskilt viktigt är det att skydda mot
alla former av politiskt motiverat våld. Ett samhälle där människor
tvingas till tystnad och underkastelse är på god väg att lämna det
fundament man står på.
Tyvärr har vi i Sverige under senare år sett alltmer av politiskt våld.
Främst har detta märkts genom den framväxande nynazismen och rasistiskt
våld. Samhällets reaktion på dessa mörkrets krafter måste vara ytterligt tydlig:
Alla former av nazistiskt eller rasistiskt motiverade brott skall dömas särskilt
strängt. Det är viktigt att påföljderna är snabba och stränga, så att budskapet
att samhället aldrig kommer att tolerera sådan verksamhet tydligt går fram.
Det är en prioriterad uppgift för hela det demokratiska systemet och främst
för de politiska partierna att motverka den framväxande nynazismen genom
opinionsbildning och tydligt avståndstagande, men också genom
parlamentariskt arbete för att försvåra de nazistiska gruppernas arbete.
Mycket av grogrunden för den organiserade rasismen finns i den
vardagsrasism som återfinns på många ställen i samhället. Det kan handla om
diskriminering i arbetslivet likaväl som i krogköer. Detta måste bekämpas
med opinionsbildning, men självfallet också genom lagstiftning och striktare
tillämpning av den lagstiftning som faktiskt finns. I detta arbete bör också
andra åtgärder, som kommunala utskänkningstillstånd, lokalt kunna prövas
som instrument.
Mycket av den ökande utomparlamentariska aktivismen, både till vänster
och höger, har i stor utsträckning sin grund i människors känsla av
utanförskap, av att inte bli sedda. Det är ingen ursäkt för enskilda illdåd, men
vanmakt och utanförskap utgör den mylla, där intolerans och förakt för
demokratin kan gro. För att varaktigt komma till rätta med problemen måste
insatser för att bekämpa odemokratiska yttringar förenas med insatser för att
bryta utanförskapet och vanmakten inom en mängd politiska områden.
I det opinionsbildande arbetet har offentliga arbetsgivare ett särskilt ansvar
för att förverkliga statens intentioner för integrationsarbetet och fungera som
föredömen för andra arbetsgivare. Under 1999 var nästan var fjärde anmälan
om etnisk diskriminering riktad mot den offentliga sektorn i någon form. För
att ändra på situationen bör mångfaldsplaner användas som instrument för att
också öka trycket på andra arbetsgivare att undvika diskriminering. Detta bör
ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill införa Ungdomsfrid, d.v.s. motverka det utanförskap och
den brist på inflytande som många unga i dag känner. Utifrån detta är det
nödvändigt att motverka den diskriminering och kollektiva bestraffning som
enskilda näringsidkare och även vissa kommuner gör när alla ungdomar
straffas därför att några har misskött sig, exempelvis när ungdomar utestängs
från affärer vissa tider eller när utegångsförbud införs för ungdomar. En
tillåtande attityd till kollektiv bestraffning underbygger ungas utanförskap.
Regeringen bör låta se över åldersgränserna utifrån detta perspektiv, inte
minst för att minska det utanförskap som drabbar många ungdomar sedan de
fyllt 18, men fortfarande inte har tillträde till en mängd offentliga lokaler.
Detta bör ges regeringen till känna.
14 En stark rättsstat
Grunden för en rättsstat är att makten utövas under lagarna. Det är också
en viktig demokratisk förutsättning. Rimligen ligger i detta att grundlagar
hanteras varsamt och hålls i aktning när andra beslut fattas. Alltsedan de
utredningar som föregick 1974 års regeringsform har frågan om
lagprövning, d.v.s. möjligheten att pröva lagar och förordningar med
jämna mellanrum, varit föremål för diskussion. Frågan berör förhållandet
mellan politiken och grundlagarna, samt mellan juridiken och politiken.
Sverige har länge varit en centraliserad enhetsstat, som en av de äldsta
nationalstaterna i världen. Det har naturligtvis inneburit fördelar, men också
nackdelar. Den kanske största nackdelen är den homogenitet som uppstår när
i princip all makt samlas i folkstyrets högsta representativa organ - riksdagen
- med små möjligheter för lägre beslutsnivåer att hävda sig. Andra länder har
valt former där man, förutom grundlagsregleringar, också på nationell nivå
har former som garanterar en vertikal maktdelning, genom t.ex.
tvåkammarparlament.
14.1 Vertikal maktdelning
Den viktigaste uppgiften är att nu se över hur den vertikala maktdelningen
i Sverige fungerar - mellan stat och kommun, mellan kommun och
enskilda samt mellan stater och överstatliga organisationer.
Utgångspunkten för detta måste vara den ambition som präglat idén om
det kommunala självstyret - att makten i huvudsak skall utövas lokalt,
nära medborgarna samt hur det lokala inflytandet skall skyddas.
I denna anda är det nu värt att tänka tanken hur en grundlag som utgår från
att makt styrs underifrån skulle kunna se ut. Basen skall vara principen om det
kommunala självstyret. Regioner och staten skall endast fatta sådana beslut
som inte kan hanteras på kommunal nivå. Ett sådant synsätt innebär också att
de lokala och regionala beslutsnivåerna bör ha större möjligheter att stärka
självstyret. Detta leder också till större möjligheter att hindra ovanifrån
kommande påbud. Det är av stor vikt att den vertikala maktdelningen stärks i
Sverige. Vårt förslag innebär en förstärkning av demokratin. Centerpartiet
kan inte acceptera en ytterligare försvagning av folkstyret. En ökning och
fördjupning av demokratin är absolut nödvändig för att öka legitimiteten i det
demokratiska styrelseskicket. Detta bör ges regeringen till känna.
En tydligare vertikal maktdelning kommer också att innebära en
diskussion om den horisontella maktdelningen - var gränserna för det
politiska beslutsfattandet går, och vilka andra aktörer som skall få fatta de
beslut politiken avstår från. Det är ingen lätt diskussion att föra och kräver
noggranna överväganden. Kanske den tydligaste och mest kontroversiella
frågan handlar om domstolarnas möjligheter att bortse från lagar som strider
mot grundlagar. Av tradition har denna möjlighet varit liten i Sverige. Det
viktigaste argumentet för en sådan ordning är att man inte skall inskränka
folkrepresentationens beslutandemöjligheter. Å andra sidan innebär det också
att individer får svårt att hävda sina grundlagsfästa rättigheter gentemot
lagstiftning som kränker dem.
Det svenska medlemskapet i EU har aktualiserat frågan genom mötet
mellan två olika rättstraditioner och därför att EG-domstolen har mycket
större möjligheter än svenska domstolar att pröva grundlagsenligheten i de
direktiv som prövas där, men som också får rättslig verkan i Sverige. De
svenska domstolarnas nya roll efter EU-medlemskapet innebär också
svårigheter i rättegångar, dels då man inväntar förhandsbesked från EG-
domstolen, dels har svårt att hävda svenska grundlagar gentemot
gemenskapsrätten, på det sätt som t.ex. skett i Tyskland, där
författningsdomstolen hävdar att tysk grundlag står över gemenskapsrätten.
Centerpartiet eftersträvar därför en rättspolitisk utredning, som bör se över
formerna för lagprövning i Sverige och hur denna kan stärkas, t.ex. genom att
ta bort uppenbarhetsrekvisitet eller genom att stärka Lagrådets ställning, samt
förhållandet mellan svenska domstolar och EG-rätten. Vi har redan tidigare
framfört dessa krav i riksdagen, men något beslut är ännu inte fattat.
14.2 Medborgarnas rättighetslista
Centerpartiet vill vidare pröva, i syfte att stärka den enskilda människan
och de civila organisationernas ställning gentemot det offentliga,
möjligheten att inledningsvis gentemot statliga myndigheter och
förvaltning, inrätta en medborgarnas rättighetslista. En sådan
rättighetslista bör innehålla krav på att dröjsmål inte får förekomma utan
giltiga skäl samt en längsta tid innan medborgaren får svar från
myndigheten m.m. Den bör också innehålla krav på vänligt och korrekt
bemötande från myndigheters företrädare. Det bemötande människor
möter är avgörande för förtroendet för myndighetsutövandet och för den
egna känslan av rättssäkerhet. En rättighetslista skulle kunna bli ett tydligt
instrument för en förstärkt justitieombudsman, som bör ges rättigheter att
beordra disciplinära åtgärder också mot enskilda tjänstemän som brister i
sin tjänsteutövning. Centerpartiet har redan framfört dessa krav i
riksdagen, men något beslut är ännu inte fattat.
Centerpartiet anser att alla skall behandlas lika inför lagar och regler och
med beaktande av detta resonemang anser Centerpartiet att alla myndiga
personer bör ha rätt att bli prövade som adoptivföräldrar. Det måste dock
poängteras att adoption alltid måste ske med utgångspunkt från barnets bästa.
Det är barnets rätt till föräldrar som skall vara styrande för adoption och inte
vuxnas rätt till ett barn, när lämpligheten att adoptera barn prövas. Detta bör
ges regeringen till känna.
Centerpartiet ser mycket allvarligt på de tendenser till att begränsa
yttrande- och offentlighetsprinciperna som förekommit, vanligen med
hänvisning till EU-regler. Både riksdag och regering har vid upprepade
tillfällen meddelat att offentlighetsprincipen skall tillämpas fullt ut, oaktat
medlemskapet i EU. Samtidigt förekommer inskränkningar, t.ex. genom
personuppgiftslagen. I samband med att personuppgiftslagen antogs ändrades
även sekretesslagen så att "sekretess gäller för personuppgift, om det kan
antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med
personuppgiftslagen" (SekrL 7:16). Centerpartiet har svårt att se att denna
paragraf kan tillämpas utan att syftet med att efterfråga handlingen undersöks,
liksom identiteten hos den som efterfrågar handlingen. Intentionerna i
paragrafen kan således antas stå i strid med den grundlagsfästa
offentlighetsprincipen. Riksdagen bör därmed besluta att sekretesslagens 7
kap. 16 § upphävs.