Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda distributionskanalerna för tidskrifter ur ett tryck- och
yttrandefrihetsperspektiv.
Inledning
Miljöpartiet de gröna har motionerat i denna fråga under några år. Förra
året hemställde vi att distributionskanalerna skulle utredas ur ett
mångfalds- och konkurrensperspektiv (Kr293). Denna motion har ännu
inte behandlats i utskottet och vi vill nu att man även utreder
problematiken ur ett tryck- och yttrandefrihetsperspektiv.
Tryck- och yttrandefriheten värnas i Sveriges grundlag, men för att dessa
goda principer ska kunna omsättas i praktiken, krävs distributionskanaler så
att de tidningar som trycks också kan nå sina läsare. Vår uppfattning är att det
råder allvarliga problem med dessa distributionskanaler i Sverige idag och att
detta hindrar det fria meningsutbytet. Detta anser vi vara så pass allvarligt
att
det krävs åtgärder från riksdagen.
När distributionskanalerna krymps och kontrolleras av några enstaka,
dominerande förlag sätts vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet ur spel.
Småförlagen har ingen plats och slås ut. Att tystnaden kring denna fråga är så
total är märkligt.
Historik
Tidningsdistributionens historia inleddes år 1899. Man hade då en princip
om att inga tidningar skulle lämnas utanför utan att alla skulle distribueras
på lika villkor. Förläggaren betalade och distributören distribuerade. Så
var det fram till 1990-talets början. Presam, som skött distributionen
senare halvan av 1980-talet, delades då upp i företagen Predab och
Tidsam. Bakgrunden till detta var att Tidsam skulle distribuera alla
volym-tidskrifter och att Predab skulle distribuera alla volymmässigt
mindre tidskrifter (nischtidskrifter). Inte helt oväntat fungerade inte detta
och Predab försattes i konkurs år 1993 medan Tidsam fungerade bra. Som
en mycket beklaglig följd av Predabs konkurs gick flera små tidskrifter
under. I samband med detta stängde Tidsam sina dörrar för förlag utanför
ägarkretsen (Tidsams ägare; Bonniers, Allers, Egmont och Albinsson &
Sjöberg), vilket fick ytterligare negativa följder för flera små förlag. Ett
exempel är Epix förlag, som under 80-talet lovordats för sina
kulturinsatser och som genom Tidsams agerande i det närmaste
försvunnit. Totalt försvann ett par hundra tidningar och tidskrifter från de
svenska tidningshyllorna efter detta. Yttrandefriheten hade plötsligt blivit
förbehållen den som hade ett medlemskap i Tidsam. Ett flertal
intressenter undersökte möjligheterna att ta över Predabs konkursbo, och
slutligen fick Predab samma ägare som utlandspressdistributören
Interpress. Det nya namnet för Predab blev SM Distribution.
Då Tidsam stängde dörren för tidskrifter utanför ägarkretsen, anmäldes
man, bl.a. av Epix, till Konkurrensverket för leveransvägran och missbruk av
dominerande ställning. Sommaren 1995 kom ett preliminärt beslut som gick
Tidsam emot. Efter flera turer och en utdragen process hade
Konkurrensverket dock vänt och beslutet, som kom i januari 1996, gav
Tidsam rätt.
Tryckfrihet utan frihet
Tidsam fick fortsätta som tidigare, men man måste följa vissa villkor.
Villkoren byggde mer eller mindre på de villkor som Tidsam självt
föreslagit Konkurrensverket i sitt yttrande.
Tidsam gavs rätt att begränsa antalet tidskrifter till vad man uppgav sig
klara av (ca 200 st). Varannan ny tidskrift måste hämtas utanför ägarkretsen,
men Tidsam gavs rätt att ställa följande villkor på nya tidskrifter.
- Den sålda lösnummerupplagan skall stadigvarande kunna hålla över
10 000 exemplar.
- Tidskriften måste komma ut med minst sex nummer per år.
- Antalet återförsäljare skall vara över 4 000.
- Inträdesavgifter om sammanlagt 250 000 kr per tidskrift måste betalas.
Förutom att dessa villkor skulle vara uppfyllda, skulle dessutom varje
tidskrift passa in i "Tidsams profil".
Eftersom Tidsam år 1996 tog över SM Distributions största titlar, blev
lönsamhetssituationen för SM Distribution än svårare och därför fusionerades
de båda bolagen SM Distribution och Interpress vid årsskiftet 1996/97 av
ägaren. Det nya namnet på företaget blev Interpress. Vissa
samordningsvinster kunde inhöstas via denna fusion. Nyligen blev Interpress
uppköpt av norska Narvesen. Antalet försäljningsställen och därmed
upplagorna har minskat ytterligare för de tidskrifter som distribueras av
Interpress.
Den stora mängden tidskrifter distribuerades dock till Pressbyråer och
butiker med Tidsam. Genom att Tidsam i princip kan välja vilka tidskrifter de
vill distribuera, och bara behöver ta varannan tidskrift utanför ägarkretsen
(förutom de villkor de nya tidskrifterna i övrigt ska klara) är det mycket svårt
att ta sig in i Tidsams distributionsapparat. Tidsam har på detta sätt fått rätt
att
ha en ekonomisk förhandscensur.
Exemplet med tidningen ETC visar hur det kan gå till. ETC är villiga att
betala och de har stora möjligheter att klara alla villkor, men har ändå inte
fått
tillgång till Tidsams distribution, med motiveringen att de måste visa att de
kan klara en upplaga på 10 000 nummer per år. I detta ligger ett moment 22
eftersom det av naturliga skäl är svårt att få den upplagan utan Tidsams
distributionsnät. Det är förläggaren som tar riskerna och om de är villiga att
satsa, så som t.ex. ETC är, så är det kränkande ur ett demokratiskt perspektiv
att distributören kan hindra dem.
Konkurrensverket har behandlat detta ärende som en ren konkurrensfråga.
Vi anser även att det är en tryck- och yttrandefrihetsfråga. Alla har sin
grundlagsskyddade rätt att trycka en tidning eller tidskrift, men att få den
distribuerad och därmed läst underställs krav som vi anser vara orimliga. Den
svenska massmediebranschen hålls i schack av de stora aktörerna genom att
dessa kontrollerar den mest betydelsefulla distributionskanalen. Hela Tidsam-
processen finns beskriven i rapporten "Tidskriftdistribution" från "Rådet för
mångfald inom massmedierna" som, innan det lades ned, sorterade under
Kulturdepartementet.
Från mångfald till enfald - Yttrandefriheten
och konkurrensen
Att några stora ägare kontrollerar den enda distributionskanalen för
massmarknadstidskrifter - Tidsam - gör att yttrandefriheten och den fria
konkurrensen hotas. Distributionsproblemet har lett till en utarmning av
marknaden och gjort att mindre förlag har fått stora problem. Ett medium
som drabbats hårt av detta är seriemediet, där små förlag som Epix under
1980-talet gav en mångfald åt mediet men idag nästan helt är borta. I
stället har förlaget Egmont de sista åren nästan fått monopol på
marknaden.
En ljusglimt i sammanhanget är ändå att Mediekoncentrationskommittén i
sitt betänkande (Yttrandefriheten och konkurrensen, SOU 1999:30) föreslår
lagändringar som kan ge samhället möjlighet att skydda sig mot de stora
förlagens makt över medierna. Idag är lagstiftningen utformad så att en aktörs
yttrandefrihet kan bli obegränsad om denne, genom avsaknad av hindrande
konkurrensregler, kan skaffa sig en monopolsituation på marknaden.
Konkurrenslagen är underordnad yttrandefriheten och vi har därför en unik
situation där konkurrenslagen inte gäller medier. Utredningen vill försöka
ändra situationen så att mediekoncentrationen inte ska kunna hota
yttrandefriheten.