Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerhetsventil mot avyttrande av gemensam egendom.
Motivering
Det generella välfärdssystemet har i Sverige byggts upp
under mer än 60 år. Det har varit ett mödosamt och slitsamt
arbete, många människor har gjort stora uppoffringar för att
bygga upp det som idag är en av världens främsta
välfärdsstater. Under åren har det byggts upp sjukhus,
daghem, allmännyttiga bostäder, ålderdomshem och
kollektivtrafik, verksamheterna har utvecklats och
förbättrats.
Trots att allt detta har byggts upp under lång tid kan det idag säljas ut,
skänkas bort, privatiseras eller raseras med ett enkelt klubbslag i kommun-
eller landstings- fullmäktige. Det som slitits ihop under ett sekel kan rivas
ner
på en dag. Beslut som ger oöverskådliga konsekvenser och kan drabba
invånarna i generationer framåt kan fattas med ett fåtal rösters övervikt, och
utan någon egentlig debatt bland medborgarna.
För att säkerställa att denna typ beslut, beslut där gemensam egendom
avyttras eller privatiseras, inte fattas lättvindigt av en tillfällig majoritet,
eller
fattas utan en ordentlig debatt bör en säkerhetsventil införas.
En sådan ventil skulle kunna reglera prismekanismen när gemensam
egendom avyttras. Det finns genom likställighetsprincipen redan idag
lagstiftning som syftar till att säkerställa att allmän egendom inte reas ut och
att kommunen därmed missgynnar andra kommunmedborgare. Men trots
denna begränsning säljs allmän egendom ut till underpriser dagligen runt om i
Sverige. Tomträtter säljs ut till en bråkdel av markvärdet. Lägenheter säljs
till
en tredjedel av marknadspriset. För att nå avsedd effekt krävs följaktligen en
skärpning av lagen avseende just avyttring av gemensam gendom.
Andra modeller för denna typ av säkerhetsventil skulle kunna vara att
kräva att denna typ av beslut fattas med kvalificerad majoritet, exempelvis 3/4
majoritet. Ytterligare en modell vore att kräva ett mellanliggande val innan
beslutet kan verkställas. Fördelen med en sådan ordning är också att en sådan
hindrar att beslut "kuppas" igenom utan föregående debatt, och utan att
väljarna fått säga sitt. Nackdelen med sådana ordningar är att de, de facto,
hindrar valutslaget att få genomslag i praktiken, och därigenom är principiellt
tveksamma.