Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av och åtgärder för att på kort och lång sikt öka valdeltagandet och delaktigheten i demokratin. Motivering
I senaste riksdagsvalet sjönk valdeltagandet till 80,3%. Det är en allvarlig signal och ett hot mot demokratin när valdeltagande minskar. Bakom dessa siffror gömmer sig än dystrare tendenser. I vissa valdistrikt i Stockholms kommun sjönk valdeltagandet i kommunalvalet ner till under 40%.
Den representativa demokratin bygger på att medborgarna i allmänna val väljer sina representanter. Den politiska processen är i själva verket mer komplicerad än så, eftersom de politiska partierna och de valda representanterna under mandatperioden för en dialog med väljarna och invånarna om hur politiken ska utformas. Ur den utgångspunkten kan vi se valet som ett slags kvitto, ett mått på förtroende för politiker och det politiska systemet. Valet kan också ses som ett slags kvitto på förtroendet för demokratin som sådan.
I de områden där valdeltagandet kryper ner under 50% kan vi konstatera att en stor del av invånarna lämnas utanför den politiska processen och därmed utanför demokratin.
Eftersom siffrorna naturligt nog gäller röstberättigade är delen av invånarna som röstar i val betydligt lägre. Vi riskerar närma oss den punkt där det inte bara är accepterat utan även normalt att låta bli att rösta därför att man uppfattar att demokrati och politik är något som angår andra och som den enskilde inte kan eller bör göra så mycket åt.
På sikt innebär ett sjunkande valdeltagande en förtroendekris för samhället. Att inte rösta är ett tecken på att man inte känner möjlighet till delaktighet med mer av samhället än bara valprocessen. Det kan i grunden handla om bristande förtroende för rättsväsendet, för skolan, för kommunen som institution etc.
Valdeltagandet som varierar mellan olika valdistrikt är ett stort jämlikhetsproblem.
Det skapas skevheter i den politiska representationen mellan företrädare och medborgare. Generellt är det också de som har lägst inkomster, kortaste utbildningen och som är i störst behov av samhällets stöd som röstar minst. Omvänt är det de som har minst behov av kontakt med samhällets institutioner som får starkast representation. De starka bestämmer över de mest utsatta, trots systemets formella princip om att en kvinna eller man ger en röst. Insatser för ökat valdeltagande måste därför sättas in och då i första hand i de områden där valdeltagandet idag är som lägst.
Arbetet med att stärka demokratin kan delas in i två steg. Det första handlar om att på kort sikt få upp valdeltagandet i områden och hos grupper där det idag är katastsrofalt lågt. Utgångspunkten måste bland annat tas i det nya Folkrörelse-Sverige som vi idag ser. Många av de grupper som har lägst valdeltagande nås inte heller genom traditionella kampanjer. Med hjälp av de nätverk som finns, bland annat våra invandrarorganisationer, är det möjligt att i dialog med varje enskild grupp skapa förståelse för betydelsen av demokratiskt engagemang i allmänhet. En bred folkbildningskampanj behövs för att alla ska vara medvetna om vikten av att utnyttja sin rösträtt. Speciella insatser för vissa grupper är nödvändiga. Skolans roll måste belysas. Riktade insatser mot elevråd, ungdomsråd etc i demokratifrågor är ett måste.
Målet måste vara att markant öka valdeltagandet, inte minst bland våra invandrare, i valet år 2002.
För oss som redan arbetar politiskt är det viktigt att från partiernas utgångspunkt hålla en tät dialog med alla grupper, men för ett allmänt långsiktigt stöd måste samhället bidra med arenor, mötesplatser för politisk debatt och dialog människor emellan. All fungerande demokrati skapas från grunden av engagerade medborgare som vill ta makten i sina egna händer. Konkret innebär det stöd till föreningsliv och möteslokaler. Det är omöjligt att tro att valdeltagandet kommer att öka om man samtidigt drar in stödet till bl a samlingslokaler.
De invandrarungdomar vars fritidsgård läggs ner kommer sannolikt att uppfatta det som att samhället inte är något de är inbjudna att delta i. Resultatet blir att de vänder den politiska demokratin ryggen. En utveckling som måste stoppas!
Stockholm den 4 oktober 2000
Sylvia Lindgren (s)