1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige måste leva upp till förpliktelserna i Rio-
deklarationen, Konventionen om Biologisk Mångfald, Agenda 21 och
Artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
vad gäller ursprungsfolkens rättigheter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vidta särskilda åtgärder för att värna samernas språk och
kultur (rennäringen är en vital del av den samiska kulturen).
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige snarast skall ratificera ILO-konventionen 169.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om finansieringen av en informationskampanj om samer och
samisk kultur.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det syd- och lulesamiska språket samt hur dessa språk kan
stärkas i framtiden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av samisk teve i samband med den digitala
utvecklingen i marknätet, samt att samiskt producerade teveprogram
visas i public service.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av ett särskilt presstöd för tidningen Samefolket i
enlighet med minoritetsspråkskommitténs betänkande.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättande av ett samiskt kulturcentrum i Stockholm.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ge samerna representation i Sveriges riksdag.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ytterligare konkreta åtgärder för att öka samernas
representation inom övriga folkvalda svenska organ.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillsättning av en gränsdragningskommission för att
gränsbestämma renskötselområdet i enlighet med ILO-utredningens
förslag.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den i betänkandet över ILO-konvention 169 föreslagna
gränsdragningskommissionen bör vara internationellt sammansatt för att
säkerställa en rättvis hantering av frågan och för att undvika kopplingar
till intressegrupper i området.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rättegångskostnaderna i pågående sedvanerättsprocesser
måste garanteras för bägge parter.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en omprövning av samernas jakt- och fiskerätt måste ske
enligt det löfte som ansvarig minister avgivit och utifrån pågående
utvärderingar.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en särskild metodik för akut och långsiktig
konflikthantering bör fogas till åtgärderna för implementering av
konventionen.
Inledning
Sveriges beslutsoförmåga vad gäller samiska frågor måste
upphöra. Samerna kräver nu att regering och riksdag tar sitt
nationella såväl som sitt internationella ansvar för landets
ursprungsfolks, samernas, legitima rättigheter samt fullgör
sina skyldigheter i enlighet med internationella
konventioner. 1900-talet präglades av ständiga utredningar
om samerna och samernas rättigheter utan att regeringen
kom till beslut i de grundläggande frågorna kring samernas
rättsliga ställning.
Tvärtom tog riksdagen i december 1992 det uppmärksammade beslutet att
göra småviltjakten och fisket på de samiska markerna fritt för alla människor.
Riksdagen respekterade inte samernas jakt- och fiskerätt. Detta står i strid
med de internationella dokument Sverige samma år antog i Rio.
Ända sedan den första rennäringslagens tillkomst 1886, har det varit
stridigheter kring samernas sedvanerätt till vinterbete för sina renar på privat
mark. Staten har inte tagit sitt ansvar för att lösa frågan.
Sedan 1990 pågår rättsliga processer, för närvarande sju stycken, där
privata markägare stämt samerna angående vinterbetesrätten.
Rättsprocesserna riskerar att ruinera samebyarna och flera samebyar har inte
råd att försvara sig inför domstolen. Sverige deltog aktivt i skapandet av ILO-
konventionen 169 till skydd för ursprungsfolk. Den blev klar 1991 och
Sverige har ännu inte ratificerat den. Våra grannländer Norge och Danmark
däremot har ratificerat ILO-konventionen 169 vilket varit till gagn för deras
respektive ursprungsfolk samerna och inuiterna.
Låt år 2000 innebära en ny era i relationen mellan Sverige och samerna!
Internationella
konventioner och
uttalanden
FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de
Janeiro år 1992. Vid konferensen antogs tre grundläggande
dokument, nämligen Rio-deklarationen om miljö och
utveckling, Agenda 21 samt skogsprinciperna.
Agenda 21, som innehåller 40 kapitel, har i kapitel 26 ägnat särskild
uppmärksamhet åt betydelsen av ursprungsbefolkningarnas värderingar,
kunskaper och metoder för hantering av naturresurser. Den samiska
näringsverksamheten, särskilt rennäringen, är beroende av naturresurserna,
varför en förbättrad resurshushållning behövs för att säkerställa en positiv
utveckling för samisk kultur och samhällsliv. Miljöpartiet de gröna anser att
Sverige måste leva upp till förpliktelserna i Riodeklarationen, Biologisk
Mångfalds-konventionen (Art. 8j om traditionell kunskap) och Agenda 21 vad
gäller ursprungsfolkens rättigheter.
Artikel 27 i FN:s konvention år 1966 om medborgerliga och politiska
rättigheter, som ratificerats av Sverige, innehåller en regel om skydd för
minoriteters rätt till sin kultur, sitt språk och sin religion. I artikel 27 har
folkrätten tolkats så att den ställer krav på positiv särbehandling av de
minoriteter som omfattas av den. Stater som har sådana minoriteter uppfyller
följaktligen inte sina åtaganden enligt artikeln genom att endast sörja för att
medborgarna behandlas lika.
Miljöpartiet anser att Sverige måste vidta särskilda åtgärder för att värna
samernas språk och kultur (rennäringen är en vital del av den samiska
kulturen).
I början på augusti i år höll FN:s kommitté mot rasdiskriminering förhör
med Sverige för att få reda på vad Sverige gör för att bekämpa diskriminering
och främlingsfientlighet. Samernas situation berördes av flera ledamöter och
frågor ställdes bland annat om förmodade begränsningar i traditionell
nyttjanderätt av betesmark för rennäringen, den svenska anslutningen till
ILO-konventionen 169 och anslutningen till den europeiska ramkonventionen
om skydd av minoriteter. Efter förhöret skriver FN-kommittén i en rapport att
Sverige måste erkänna samernas traditionella landrättigheter, särskilt vad
gäller jakt och fiske, och ansluta sig till ILO-konventionen 169 (se även ne-
dan). FN-kommittén rekommenderar Sverige att införa en lagstiftning som
erkänner samernas traditionella landrättigheter och som återspeglar
rennäringens centrala roll för Sveriges urfolks levnadssätt. Dessutom anser
kommittén att den nya språklagen borde gälla i hela det samiska området och
inte bara i de fyra kommuner som nu är fallet. Språklagen tillkom i april och
ger samisktalande rätt att använda sitt eget språk i kontakter med
myndigheter.
ILO och dess konvention
nr 169
ILO står för International Labour Organization. Det är ett av
FN:s s k fackorgan med uppgift att bevaka frågor om
arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för denna
uppgift har ILO sedan många år bevakat ursprungsfolkens
arbets- och levnadsvillkor.
ILO utarbetar bl a konventioner. Konvention 169 innehåller ett antal
bestämmelser och åtaganden till skydd för ursprungsfolken. I konventionen
betonas särskilt markens betydelse för ursprungsfolken. Därför finns i
konventionen bestämmelser som skall säkra deras rätt till sådan mark som de
under lång tid har innehaft eller brukat. Konventionen trädde i kraft 1991 och
hittills har 14 länder anslutit sig, däribland Norge och Danmark. Det största
hindret för en svensk ratificering har tidigare ansetts vara att Sverige inte
uppfyller konventionens krav på markrättigheter.
Regeringen beslutade i september 1997 att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att utreda frågan om Sverige kan ratificera ILO 169 och vilka
åtgärder som i sådana fall är nödvändiga för att Sverige ska kunna efterleva
bestämmelserna. I direktiven framhåller regeringen också att det är önskvärt
att kunna tillträda en konvention som Sverige har varit med om att utarbeta.
Ratificeringen av ILO-
konventionen 169
SOU 1999:25 (Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige -
Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169)
anger en miniminivå för ett svenskt undertecknande av
konventionen. Att Sverige ratificerar konventionen får
därmed betydelse inte enbart för samerna som folk, utan
främjar på ett positivt och aktivt sätt möjligheterna att
förbättra situationen för ursprungsfolk i hela världen.
Sverige måste idag visa i handling och inte bara i ord att
man är beredd att lösa den samiska frågan.
Miljöpartiet anser att Sverige snarast skall ratificera konventionen, i
enlighet med rekommendationer i rapporten från FN:s kommitté mot
rasdiskriminering. Genom att ratificera konventionen förenar sig Sverige med
de stater som för en framåtsyftande politik i frågor som berör ursprungsfolk.
En ratificering av ILO-konventionen 169 betyder i första hand ett officiellt
erkännande av samerna som Sveriges ursprungsfolk.
Särskild lagstiftning och andra åtgärder som är viktiga för att Sverige skall
kunna efterleva bestämmelserna i konventionen kan klaras ut successivt. Vi är
väl medvetna om de konflikter som finns, men vi anser att de snarare kan öka
än lösas om frågan förhalas genom ytterligare långbänkar. En särskild
metodik för både akut lokal och långsiktig konflikthantering bör dessutom
fogas till åtgärderna för implementering av konventionen. Det finns nu ingen
anledning att dra ut på tiden.
Regeringen planerar nu en informationskampanj om samer och samisk
kultur. Miljöpartiet välkomnar detta initiativ. Däremot är man inte enig om
hur denna informationssatsning skall finansieras: Regeringen vill nämligen
använda en del av de överblivna 50 miljoner kronorna i rennäringsanslaget -
som genom åren inte har använts till rennäringens främjande - till
finansiering av sin informationssatsning om samer. Hur mycket det blir anges
inte. Från rennäringens håll hade man gärna velat använda pengarna till att
lösa den krissituation som rennäringen befinner sig i och man är mycket
kritisk mot regeringens förslag. Lars-Anders Baer, ordförande i Svenska
samerna riksförbund, menar att det blir konstigt om staten använder pengar
som från början var avsatta för rennäringen till att informera svenskar om
samer. Enligt regeringens förslag skall de renägande samerna alltså finansiera
informationskampanjen om samer och samisk kultur.
Miljöpartiet anser att regeringen bidrar - genom att på så sätt spela ut ren-
ägande samer mot icke-renägande samer - till en ökad splittring mellan dessa
två grupper. Miljöpartiet välkomnar således initiativet med en
informationskampanj, men accepterar inte att sparandet under anslaget
"främjande av rennäringen" skall användas för detta, med hänvisning till
ovanstående konsekvenser.
Samerna - ursprungsfolk
Mot bakgrund av ILO-konventionens definition av
ursprungsfolk är det tveklöst så att samerna i Sverige
omfattas av konvention nr 169. Samerna själva identifierar
sig som ursprungsfolk och en samisk befolkning levde i det
som nu är norra Sverige innan landet fick sina statsgränser.
Riksdagen har också bekräftat samernas ställning som
ursprungsfolk år 1977. Riksdagen uttalade då att samerna i
egenskap av ursprunglig befolkning i Sverige intar en
särställning.
Samer har levt och bott i norra Skandinavien så länge det funnits
människor här. I Sápmi - Sameland - har hedar, myrar, fjäll och sjöar var
deras hembygd. Varje plats har sitt namn och sin berättelse. Fångstsamhället
är den ursprungliga kulturformen i Sápmi och det finns en kontinuitet från de
första spåren efter människor till jägar- och fiskarfolket som med säkerhet är
samernas förfäder. I grova drag har Sápmi varit bebott i
10 000 år. Den samiska befolkningen i Sverige uppgår idag till omkring
20 000 personer.
Samernas kultur
Samernas kultur, i likhet med andra kulturer, kännetecknas
av att det finns egna idéer, värden och normer samt ett eget
sätt att se på omgivningen, skapa sammanhang och uttrycka
dessa på. Samerna var länge en bortglömd del av
befolkningen i uppbyggnaden av det generella svenska
välfärdssamhället. Självklart har den samiska befolkningen
tagit del av det sociala och ekonomiska välståndet, men
samernas kulturella behov och önskningar negligerades,
samtidigt som en generellt ökad jämlikhet förespråkades.
Miljöpartiet välkomnar att Sverige har anslutit sig Europarådets
konventioner om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det innebär att
samiska erkänns som ett minoritetsspråk i Sverige och att en speciell samisk
språklag har inrättats i fyra kommuner. Däremot har man lämnat det syd- och
lulesamiska språket i kylan. Det är viktigt att även dessa språk får
tillräckligt
med resurser för att ha en framtid i Sverige (se även kap. 4 om rapporten från
FN:s kommitté mot rasdiskriminering).
Miljöpartiet anser att det måste ske en uppföljning av vilka resurser som
satsas på det syd- och lulesamiska språket, samt hur dessa språk kan stärkas i
framtiden.
Det är viktigt att uppmärksamma samernas behov av tillgång till egen
sändningstid när det digitala marknätet utvecklas över hela landet.
Miljöpartiet vill också påtala vikten av att hela landet har tillgång till
samiska
program vilket redan i dag borde vara verklighet utifrån det
mångfaldsbegrepp som är stipulerat i avtalet mellan staten och public service-
media. Vi vill även påtala nödvändigheten av att medel måste avsättas från
public service till produktion av samiska program producerade av samerna
själva. Därutöver borde Sverige underlätta inrättandet av minst en TV-kanal
på samiska.
Miljöpartiet anser att behovet av samisk teve bör uppmärksammas i
samband med den digitala utvecklingen i marknätet, samt att ett samiskt
producerat TV-program visas i public service.
Enligt minoritetsspråkskommitténs betänkande och regeringens senare
proposition påtalas att tidningen "Samefolket" i princip faller inom ramen för
presstöd. Idag finansieras tidningen via Sametingets kulturanslag. Miljöpartiet
anser att det bör inrättas ett särskilt presstöd för tidningen "Samefolket" i
enlighet med minoritetsspråkskommitténs betänkande, samt att regeringen
borde tillsätta en utredning med uppgift att klarlägga hur presstödet till
tidningen "Samefolket" ska utformas.
Samernas egna analyser av den samiska kulturens förutsättningar och
utvecklingsmöjligheter måste vara en utgångspunkt i det svensk-samiska
kultursamarbetet. Myndigheterna måste tillsammans med samerna utforma de
riktlinjer som skall gälla för samhällets stöd till samernas kultur.
Stockholms sameförening, som är en av de största, arbetar idag för att
etablera ett samiskt kulturcentrum i huvudstaden. Miljöpartiet stödjer
helhjärtat detta initiativ: Miljöpartiet anser att det är dags att regeringen,
Stockholms stad och Stockholms län tillsammans med de berörda samiska
organisationerna inrättar ett samiskt kulturcentrum i Stockholm.
Samernas
representativitet i
beslutsfattande
församlingar
I riksdag och regering finns inte en enda same. För 300 år
sedan, på 1700-talet när Finland hörde till Sverige, fanns en
same representerad i riksdagen. Det finns fortfarande ingen
samisk expert i sameministerns enhet. Norska regeringens
sameenhet är mycket större: Nio personer arbetar med
samiska frågor. Tre av dem är samer. Enhetschefen är också
same. Fyra länsstyrelser förvaltar mark i områden där de
flesta samer bor. Olof Johansson, från Tåssåsens sameby, är
den första samen som valts in i en länsstyrelse. Han kom in
på Jämtlands läns på Miljöpartiets mandat. I endast 7 av 44
kommuner sitter samer med i styrelsen eller fullmäktige:
Kiruna och Luleå i Norrbotten, Malå, Storuman och
Vilhelmina i Västerbotten och Krokom och Strömsund i
Jämtland.
Samer finns inte med i Nordiska rådet annat än som observatörer.
Danmark har gett Grönland representation i rådet men vi har inte gett samerna
den rätten. Norge har en statssekreterare ansvarig för samiska frågor i
regeringskansliet. Det finns däremot inga samer med i beslutande
församlingar på nationell nivå i Sverige. Det är trots allt där som de
viktigaste
samefrågorna avgörs.
Miljöpartiet anser att frågan om samisk representation och deltagande i
den demokratiska processen i folkvalda svenska organ måste bli föremål för
en politisk omprövning grundad på samernas ställning som ursprungsfolk i
Sverige. Demokratiutredningen (SOU 2000:1 - En uthållig demokrati)
konstaterar att inrättandet av Sametinget inte har "inneburit den ökning av
samernas reella möjligheter till inflytande som samerna hade hoppats på".
Utredningen konstaterar vidare att "majoritetssamhällets lyhördhet gentemot
samernas krav måste förbättras ytterligare". På samma sätt som en svensk
anslutning till ILO-konventionen 169 är en nödvändig och oundviklig del i en
fortsatt politisk process är en samisk representation i svenska folkvalda organ
en konsekvens av inte enbart ett förhållningssätt till konventionen och
folkrätten utan också till en nationell svensk utveckling av demokratin på det
sätt Demokratiutredningen konstaterar.
Miljöpartiet anser att Sverige borde ge samerna representation i Sveriges
riksdag, samt att regeringen borde vidta ytterligare konkreta åtgärder för att
öka samernas representation inom övriga folkvalda svenska organ.
Renskötselområdet och
rätten till vinterbete
Enligt rennäringslagen har samebyarna rätt att under
vintertid låta sina renar beta även på privat mark. Lagen
pekar dock inte ut var dessa marker är belägna. Någon yttre
gräns finns ej fastställd. 12 samebyar är idag stämda i 7
rättsprocesser av privata markägare, som inte vill tillåta
traditionellt renbete på sina marker. I den första processen
som startade 1990 förlorade de fyra samebyarna fullständigt
i tingsrätten 1996. Domen är överklagad och ligger för
närvarande hos hovrätten.
Enligt ILO-utredningen måste den mark som samerna har brukanderätt på
först identifieras. Det gäller dels mark som samerna i konventionens mening
traditionellt innehar, dels mark som de traditionellt har rätt att nyttja
tillsammans med andra brukare (se även kap. 4 om rapporten från FN:s
kommitté mot rasdiskriminering).
Miljöpartiet anser att Sverige måste säkerställa rätten till vinterbete för
samernas renar på privat mark, genom att gränsbestämma renskötselområdet.
ILO-utredningen anser att en gränsdragningskommission bör tillsättas som
får till uppgift att klara ut dessa frågor. Åtgärder bör vidtas för att
säkerställa
att samerna har tillräckligt med mark för att kunna fortsätta bedriva rennäring.
Miljöpartiet anser att den i betänkandet över ILO-konvention 169
föreslagna gränsdragningskommissionen bör vara internationellt sammansatt
för att säkerställa en rättvis hantering av frågan och för att undvika
kopplingar
till intressegrupper i området. Under den tid gränsdragningskommissionen
arbetar bör domstolsprocesserna angående samebyars vinterbetesrätt
vilandeförklaras.
Rättegångskostnader
Samernas kostnader i den första processen där samerna
förlorade fullständigt, är idag 13 miljoner kronor. Pengar
som de varit tvungna att låna upp. Flera samebyar har ej råd
att försvara sig i pågående processer, och man har också
underlåtit att göra rättssak av tvister inför utsikten att förlora
och därmed få betala. Enligt ILO-utredningen bör det finnas
möjlighet till ersättning från staten för rättegångskostnader i
principiellt viktiga mål rörande samernas markrättigheter.
Som det är idag finns det risk för att samerna av ekonomiska
skäl inte kan få sina anspråk på mark rättsligt prövade och
klarlagda.
Miljöpartiet anser att rättegångskostnaderna måste garanteras för bägge
parter i pågående processer.
Den fria småviltjakten
och fisket i fjällen
Riksdagen beslutade i december 1992, trots starka samiska
protester, att småviltjakten och fisket på samernas marker
skulle upplåtas av staten till var och en som vill jaga och
fiska. Ansvarig minister lovade att det bara skulle ske på
prov och sedan utvärderas. Åtta år har gått sedan dess och
samerna har protesterat varje år vid jaktstarten mot beslutet
som var ett övergrepp på samernas jakt- och fiskerätt. Enligt
ILO-utredningen måste omfattningen av samernas jakt- och
fiskerätt klarläggas, inom den mark som de traditionellt
innehar. Miljöpartiet anser att en omprövning av samernas
jakt- och fiskerätt måste ske enligt det löfte som ansvarig
minister avgivit och utifrån pågående utvärderingar (se även
kap. 4 om rapporten från FN:s kommitté mot
rasdiskriminering).