Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om kvinnors möjligheter till utveckling i skogslänen
genom samordning av offentlig verksamhet.
Motivering
Befolkningsminskningen i skogslänen innebär att det är svårt
att bibehålla samhällsservicen på många mindre orter. Det i
sin tur kan medföra att utflyttningen accelererar i stället för
att avta. För att vända den trenden måste vi börja tänka, och
agera, mer okonventionellt. Planerna på medborgarkontor i
glesbygden blev inte mycket mer än planer. Nu är det dags
att göra något konkret.
Omflyttningen av främst unga kvinnor fortsätter från glesbygd till tätort,
från små kommuner till större, från skogslän till storstadsregioner. För att nå
en långsiktigt hållbar utveckling i skogslänen krävs att kvinnorna ges
förutsättningar att verka och utvecklas på sin hemort. Kvinnorna måste vara
delaktiga i utvecklingen av samhällsbygget.
Ett sätt att hindra den negativa utvecklingen skulle vara att tillvarata
kvinnors förmåga att tänka och agera flexibelt och att uppmuntra kvinnor i
skogslänen att medverka till att hitta nya lösningar för att bibehålla
samhällsservicen.
Kvinnorna i skogslänen arbetar i mycket stor utsträckning i den offentliga
sektorn, inom vård, omsorg och skola. Det alltmer trängda ekonomiska läget i
många kommuner och landsting har, förutom att det inneburit en minskning
av arbetstillfällen, påverkat utbudet av offentlig service i negativ riktning.
Den service som utgör kärnan i vårt välfärdssamhälle: skola, vård och
omsorg.
Inom offentlig sektor är dessutom de flesta jobben på deltid. Det minskar
kvinnors möjligheter till egen försörjning och är därmed en bidragande orsak
till att de tvingas flytta. Det är dessutom så att deltidsarbetslösheten ökat
det
senaste året, inte minskat som var Vårdkommissionens strävan. För snart ett
år sedan beslutade Vårdkommissionen, dvs Landstingsförbundet,
Kommunförbundet och de fackliga organisationerna att deltidsarbetslösheten
skulle halveras under det kommande året. Så har inte skett. Till detta kommer
också att det inom den offentliga sektorn finns många tillfälliga jobb eller
vikariat. I ett längre perspektiv vet vi att vi kommer att få stora problem med
arbetskraftstillgången. Skapas inte bättre arbetsförhållanden för de kvinnor
som finns i den offentliga sektorn kommer vi att få svårt att klara av vården
och omsorgen av de äldre vars andel blir allt högre, framförallt i skogslänen.
Därutöver tillkommer att statlig verksamhet under de senaste åren har
rationaliserats och effektiviserats, till följd av krav på minskade kostnader
men också i vissa fall p g a förändrade krav och behov. Tyvärr har det i alltför
stor omfattning inneburit att den verksamhet som funnits i glesbebyggda
regioner har rationaliserats bort, vilket i sin tur har medfört att antalet
"kvinnliga arbetsplatser" har minskat.
Från statens sida är det klart uttalat att jämställdhetsaspekterna ska
omsättas i det regionala utvecklingsarbetet. Att samordna offentlig
verksamhet av olika slag för att utöka möjligheterna för kvinnor i glesbygd att
klara sin egen försörjning skulle vara ett bra exempel på praktisk politik för
att omsätta jämställdhetsperspektivet i det regionala utvecklingsarbetet.
För att säkerställa service i offentlig förvaltning, och för att kunna erbjuda
även kvinnor i skogslänen möjlighet till egen försörjning, bör möjlighet att
samordna olika verksamheter och kombinationstjänster underlättas.
Vi föreslår att regeringen på ett antal orter i inlandet påbörjar
försöksverksamhet med samordning av statlig, kommunal och
landstingskommunal verksamhet.