Riksdagen beslutar att huvuddelen av de framgent ökande resurserna som
avsatts för ledamotsstöd skall användas i respektive ledamots valkrets för
kontakter och relationer med respektive parti, medborgare, föreningsliv,
myndigheter och näringsliv samt att riksdagen med utgångspunkt i
Demokratiutredningens rapporter och slutsatser överväger behovet av
ökat stöd lokalt och regionalt för utökade medborgarkontakter.
Motivering
Demokratin är enligt många i kris. Minskat valdeltagande,
färre medlemmar i de politiska partierna och en ökad misstro
mot politiker är några av tecknen som går att urskilja.
Samtidigt finns det ett stort samhälleligt intresse hos våra
medborgare. De vill vara delaktiga, de vill på verka och är
både kunniga och engagerade. De politiska partierna gör ett
stort och viktigt arbete för att mobilisera och organisera
medborgare politiskt - ändå tycks det inte räcka till.
1998 infördes för första gången ett personvalsinslag i valet till Sveriges
riksdag. Detta ledde till att medborgarna inte bara var passiva mottagare av de
politiska partiernas rangordning av kandidater på valsedlarna, utan nu också
aktivt hade en möjlighet att vara delaktig i valet av "sin företrädare". Genom
att välja bland de kandidater som de politiska partierna funnit lämpliga att
representera dem gavs nu medborgarna en möjlighet att också ha ett
engagemang som sträckte sig ytterligare ett steg.
Det är angeläget att det finns en legitimitet och förankring för
riksdagsledamöterna både hos deras respektive partier och hos de medborgare
de representerar. Personvalsinslaget är därför ett viktigt steg i rätt riktning.
Erfarenheterna under de år som gått hos flera av de riksdagsledamöter som
via personvalsinslaget blivit valda är att banden mellan medborgare och
förtroendevald stärks. Distansen minskar och kraven på den förtroendevalde
ökar.
Krav på tillgänglighet, engagemang, lyhördhet, en återkoppling mot
utställda löften är några av de förväntningar som är tydliga. Samtidigt suddas
distansen mellan förtroendevald och medborgare ut på ett mycket positivt vis.
Har man lagt en röst på någon finns inget skäl till blyghet eller distans utan
tvärtom. På detta sätt vitaliseras vardagsdemokratin och indirekt också det
partipolitiska arbetet. Genom detta byggs förtroendet för demokratin och
demokratiskt valda företrädare upp igen.
Men förändringarna har ställt kravet på tillgänglighet på sin spets. Hur kan
man på ett rimligt sätt representera en valkrets med exempelvis 8 kommuner?
Det förväntas och är självklart att man skall upprätthålla kontakter med det
lokala partiorganisationen, följa den lokala debatten i media, att sköta
organisation av besök på föreningar, myndigheter och näringsliv och
samtidigt driva ett offensivt förändringsarbete i riksdag och partiorganisation.
Till sitt förfogande har riksdagsledamöter en till två dagar i veckan i sin
valkrets och marginella resurser lokalt och samtidigt fler dagar och resurser
centralt i riksdagen. Resultatet blir en besvärlig balansgång för de
förtroendevalda.
Personvalsinslaget i det kommande valet kommer att få än större
genomslag. Och för riksdagsledamöterna (oavsett om man är vald via
personvalsinslaget eller ej) så ställs allt större och större krav. Förändringar
krävs för att man skall kunna svara upp mot medborgarnas rimliga och
rättmätiga förväntningar och samtidigt bidra till att förtroendet för demokratin
åtebyggs. Därför bör det nu stegvis ökande ledamotsstödet ses över så att
huvuddelen av resurserna hamnar i respektive ledamots valkrets.
På detta sätt kan strukturer byggas upp för att ha en lokal medarbetare som
kan bistå i kommunikation med medborgare, parti, föreningsliv och
näringsliv. På detta sätt har också ledamoten ständigt öron och ögon i
valkretsen som följer den lokala debatten och kan på detta sätt bättre delta i
densamma.