Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett utvecklat presstöd.
Utvecklat presstöd
Tidningar är inte blott en vara på en marknad. Tidningar har genom sin
opinionsbildande roll ett mycket högt värde, både för demokratin och för
allmänintresset.
Samhället har ett ansvar för att en livlig demokratisk diskussion med olika
ideologiska utgångspunkter förs. Presstödsnämnden har till uppgift att värna
mångfalden på dagstidningsmarknaden, uppgiften fullgörs genom att man
fördelar det statliga stödet till dagspressen. Presstödet till dagstidningar är
av
två slag: driftsstöd samt distributionsstöd. Driftsstöd lämnas till
dagstidningar
som är andratidningar på sin utgivningsort, distributionsstöd utgår till alla
dagstidningar som deltar i organiserad samdistribution. Trots detta kan vi idag
konstatera att det finns tidningskonkurrens på krympande få orter. Detta är ett
allvarligt problem.
En stor majoritet av dagstidningarna idag i vårt land är borgerliga. Sedan
en lång tid tillbaka har ca 80% av dagspressen borgerligt sinnade chefer och
skribenter som på ledande plats varje dag delger läsarna sin grundsyn på
samhället utifrån olika dagsaktuella frågor. Genom en snabb tillbakablick på
hur svenska folket har röstat kan man konstatera att dagstidningarna är mer
borgerliga än sina läsare.
Detta är ett demokratiskt dilemma. Demokratin förutsätter en fri och
förutsättningslös diskussion i politiska frågor. Stora delar av väljarkåren har
inte en ledarsida som speglar och utvecklar deras uppfattning. Borgerliga
minoritetsuppfattningar kan varje dag i massiv skala försvaras, utvecklas och
bearbeta opinionen. Kampanjer från dessa ledarsidor får ofta stort genomslag
i övrig media, på nyhetssidor, i radio och TV.
Dagspressen är mycket inflytelserik när det gäller opinionsbildningen i
vårt land.
Effekten av dagspressens systematiska opinionsbildning står i proportion
till hur långt den fjärmar oss från en demokratisk idealsituation.
Intäkterna från läsarna, prenumerationer samt lösnummerförsäljning är
dock en liten del av en tidnings inkomster. I normalfallet räcker det inte ens
till tryckningen av tidningen, än mindre till att betala ut löner. En tidnings
viktigaste inkomstkälla är annonserna som utgör ca 65% av inkomsterna till
ett dagstidningsföretag.
Läsarna är naturligtvis inte betydelselösa för en tidning, men tittar man på
presshistorien så ser man att det ändå är annat än läsarantalet som väger
tyngst.
När en borgerlig tidning har fler läsare än en socialdemokratisk konkurrent
så får den också flest annonser. Men det omvända, när socialdemokratiska
tidningar har flest läsare ger det dem sällan störst annonsinkomster. Samma
konstighet kan återfinnas mellan två borgerliga tidningar. Svenska Dagbladet
fick länge mer annonser än Dagens Nyheter, även när DN vad det gäller
läsare passerat konkurrenten med hästlängder. Mellan 1930 och 1950 hade
SvD en större riksannonsvolym än DN trots att den senare tidningen under
hela perioden hade större upplaga (både totalt och på utgivningsorten). Mot
slutet av perioden var DN hela tre gånger så stor. På de tre
storstadsmarknaderna kan man allmänt om 1900-talet konstatera att sådana
annonsövertag funnits för SvD, Sydsvenska Dagbladet och Göteborgs
Handels- och Sjöfartstidning. Samma mönster återfinns på landsorten. I
Östersund hade t ex den socialdemokratiska Länstidningen på 1980-talet ett
övertag i konkurrens med den borgerliga Östersundsposten, trots detta tjänade
den senare in större annonsintäkter.
Marknadskrafterna förmår inte alstra en demokratiskt tillfredsställande
presstruktur, varför demokratin måste gå in och stötta där det brister.
Annonsernas massiva betydelse för tidningarna samt att det tydligt framgår att
de företrädesvis hamnar i borgerliga tidningar gör att annonserna bör vara en
central fråga för framtidens tidningspolitik. Presstödet bör ses över och
utvecklas för att garantera en mångfald i opinionsbildningen, säkerställa
demokratin och allmänintresset.