Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mediernas roll i opinionsbildningen.
Motivering
Mediernas beredvillighet, att med alla medel förbereda den allmänna
opinionen för att få den att acceptera krig som nödvändiga, har varit känd
sedan första världskriget. Efterhand som mediernas genomslagskraft ökat
över tiden har denna möjlighet blivit allt effektivare.
Intresset för kosovoflyktingarna avstannade t.ex. tvärt när det var Kosovos
etniska minoriteter - serber och romer - som i hundratusental flydde från en
säker död i Kosovo, d.v.s. från den effektiva rensning som den albanska
befolkningen kunde genomföra mot områdets etniska minoriteter trots
närvaron av 40 000 Kfor-soldater. Detta speglades nästan inte alls av
medierna och står i bjärt kontrast till de spekulationer om "folkmord" på
hundratusentals kosovoalbaner som togs till intäkt för nödvändigheten av att
påbörja bombningarna av den suveräna jugoslaviska förbundsrepubliken.
Antalet döda under hela det länge okända inbördeskriget mellan den
albanska UCK-gerillan å den ena sidan och den serbiska polisen och vissa
delar av armén å den andra har av FN:s experter uppskattats till under 3 000
från båda sidor. Detta har inte lett till någon ändring av
folkmordsanklagelserna. Inbördeskriget förtegs av medierna eftersom det
dåligt stämde med västs propagandabild av att kriget i Kosovo var ett krig
mellan onda och goda.
I radions ekosändningar rapporterades den 2 september att Haagtribunalen
funnit, att flera av ledarna för den kosovoalbanska UCK-gerillan, som t.ex.
Hashim Thaci - nära allierad med Nato - på minst fem kända platser har
deltagit i mord, tortyr och misshandel av främst serber, men också av romer
och kosovoalbaner, som inte varit lojala med gerillan. Vid Glodjane har 34
offer kastats i en kanal och vid Orahovac har en grupp med 50 serber dödats
under våren 1998. Fortfarande är 150 serber försvunna efter den händelsen,
vilken kan jämföras med händelserna i Racak, då 45 kosovoalbaner uppgavs
ha dödats av den serbiska armén. Racak blev det föregivna skälet att sopa
undan alla betänkligheter mot Natos bombanfall på Jugoslavien. Den verkliga
händelsekedjan har senare aldrig verifierats, då resultatet av senare
dödsorsaksundersökningar har hemligstämplats.
De serbiska flyktingarna, som till skillnad från de kosovoalbanska inte kan
återvända, fast de har samma rätt därtill enligt FN-resolution 1244, bor nu
främst i Serbien. Den humanitära hjälp som EU uttalat bör komma flyktingar
i närheten av det egna landet till del som ett alternativ till att de ska
forslas
långt bort, har inte omfattat de serbiska flyktingarna. De har fått genomleva
en mycket svår vinter tillsammans med nära en miljon flyktingar som kommit
till Serbien tidigare från andra delar av det krigshärjade forna Jugoslavien.
Om inte EU häver sanktionerna mot Serbien snart kommer många fler att
duka under av svält och brist på medicin den kommande vintern än den
tidigare. Tillgången på nödvändiga livsmedel kommer att bli än sämre,
eftersom den extremt varma och torra sommaren orsakat missväxt i stora
delar av Jugoslavien, som annars är ett bördigt jordbruksland.
Uppfattningen att krigets första offer är sanningen har än en gång
besannats genom den omfattande kritiska granskning som Natos
krigshandlingar i Jugoslavien nu äntligen utsätts för.
De första avslöjandena i Sverige gjordes av "Centrum för granskning av
journalistik och medier" vid Göteborgs Universitet i skriften "Granskaren" nr
2 1999. Undersökningen omfattar tiden 25/3-6/4, krigets första två veckor.
Redan då hade svenska medier gått över från information till
krigspropaganda.
Den kände journalisten Dan Josefsons artikel i ETC nr 4, "Konsten att
sälja ett krig", behandlar också medias roll när det gäller att underlätta för
makthavarna att starta krig. En omfattande dokumentation växer nu fram. Ett
exempel på detta är "Degraded capability" - The Media and the Kosovo
Crisis" sammanställd av de båda kända mediaexperterna Philip Hammond
och Edvard S. Herman (Pluto Press, London). Ett annat är en omfattande
genomgång av Kosovokriget signerad Timothy Garton Ash och publicerad i
"The New York Review of Books" den 21 september under titeln "Kosovo:
Was it worth it?"
Medierna har en viktig roll i ett demokratiskt system att granska
makthavarna. Under det senaste europeiska kriget har journalisterna ofta
vidareförmedlat ren propaganda från Nato och Clintonadministrationen. Trots
att nyhetsinslagen åtskilliga gånger bestått av rena osanningar har
dementierna varit sparsamma eller lyst med sin frånvaro.
Att medierna under två århundraden kunna användas för att skapa
stämningar som gjort den annars fredsälskande befolkningen i västländerna
beredd att acceptera krig, bör leda till en ingående belysning av dessa
fenomen.
Mot denna bakgrund föreslår vi att regeringen med anknytning till
Demokratiutredningens forskarvolym "Politikens medialisering" tar initiativet
till en brett upplagd konferens på temat "Medias roll som kritisk
nyhetsförmedlare i demokratins tjänst".