Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förnyelse av demokratins och politikens arbetsformer.
2 Bakgrund
Demokrati betyder folkstyre. Demokrati är benämningen på en
beslutsprocess genom vilken folket fattar beslut enligt
majoritetsprincipen. Vanligtvis innebär folket samtliga medborgare över
en viss ålder i ett land.
Under en lång tid har tilltron till auktoriteter i samhället avtagit och detta
har drabbat även politiken. Allt fler människor hyser allt större misstro mot
politiker och politiken och väljer därför att stå utanför och inte delta i den
demokratiska processen. Allt färre röstar. Denna utveckling undergräver
legitimiteten och förtroendet för de beslut som fattas enligt den demokratiska
beslutsprocessen genom att det inte är hela folket som deltar.
Många diskussioner har på senare tid, mot bakgrund av detta, kretsat kring
frågan om och hur man kan förnya den demokratiska processen. I motionen
presenteras ett antal förslag till hur detta kan göras. En tanke är att utnyttja
den potential som följer med IT och därigenom förnya politikens
beslutsformer. Ett exempel på hur man använder den nya tekniken för att
förnya politikens arbetsformer är system med elektroniska omröstningar för
att på så sätt kunna utöka inslagen av direkt demokrati. En annan tanke är att
göra politiken mer lokal, d.v.s. att beslut inte skall fattas på en högre nivå i
samhället än nödvändigt. De nya arbetsformerna kan dessutom användas
lättare om man gör politiken mer lokal.
2.1 Sviktande folkligt engagemang
I flera rapporter har under det senaste året presenterats uppgifter om att
allmänhetens förtroende för politik och politiker har minskat drastiskt. I
en ny undersökning som gjorts av Martin Brothén, statsvetare vid
Göteborgs universitet, visas t.ex. att knappt en av fem svenskar, eller 18
procent, har förtroende för sina företrädare i riksdagen. Under valåret
1988 uppgav 50 procent av svenskarna att de hade förtroende för
riksdagen som helhet. Idag är det endast 25 procent av väljarna som
uppger att de har förtroende för riksdagen. Väljarnas förtroende för
politiker började minska under den ekonomiska krisen i början av 90-talet
och det har aldrig riktigt kommit att återskapas.
I en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) redovisas
resultatet från ett antal intervjuundersökningar. Detta visar att medborgarnas
förtroende för politiker och politiska partier har sjunkit de senaste
årtiondena.
En jämförelse mellan valundersökningarna från 1968 och 1998 visar att det
1968 var 37 procent av väljarna som instämde i påståendet att ..."partierna
bara är intresserade av folks röster, men inte av deras åsikter", medan det i
1998 års undersökning var 75 procent av väljarna som instämde i detta
påstående.
Samtidigt sjunker valdeltagandet. 81,4 procent av väljarna deltog i
riksdagsvalet 1998, jämfört med 91,4 procent i valet 1982. Valdeltagandet har
således sjunkit med tio procent på lite drygt femton år. Till detta kommer det
låga valdeltagandet i Europavalen. I Europavalet 1995 deltog 41,6 procent av
väljarna medan valdeltagandet i 1999 års Europaval endast var 38,8 procent.
Om valdeltagandet fortsätter att sjunka finns det risk för att legitimiteten
sjunker ytterligare hos de politiskt valda församlingarna.
3 Problemet - det minskade engagemanget
En orsak till det minskade engagemanget i och förtroendet för politiken
hänger samman med föreställningen att politiken kan och bör lägga sig i
allting i samhället. I praktiken är inte detta möjligt - Sverige har i dag en
politik som inte förmår leverera vad den lovar. Trots de skatter svenska
folket betalar i dag finns det på många ställen stora brister inom vården,
skolan och barnomsorgen. Välfärdsstatens institutioner lever inte upp till
de förväntningar man borde kunna ha på dem med beaktande av att
människor med normala inkomster betalar nästan två tredjedelar av sina
samlade arbetsinkomster i skatter och avgifter för att finansiera dessa
system.
Misslyckandena beror i stor utsträckning på uppbyggnaden av vårt
politiska system där alltför många beslut skall fattas av de politiska organen.
Systemet är dessutom uppbyggt kring gamla beslutsmodeller och har inte
förändrats i samma takt som samhället i övrigt. Kollektiva lösningar används
fortfarande, trots att individuellt avpassade lösningar efterfrågas.
Förändringar sker långsamt eller inte alls. Många medborgare upplever att det
är i princip omöjligt att påverka beslutsprocesserna. De politiska
institutionerna och de förtroendevalda upplevs inte vara lyhörda för deras
önskemål.
Ju mindre man känner att man kan påverka i samhället desto större misstro
hyser man som regel mot politiken.
Idealbilden av den politiska processen är att den skall förverkliga
medborgarnas långsiktiga intressen i den politiska sfären, på ett sätt som är
förenligt med medborgarnas värderingar om demokrati, rättvisa och frihet att
välja livsprojekt. Denna idealbild förutsätter att politikerna har perfekt
information om medborgarnas önskemål och att såväl politiker som
byråkrater har både vilja och förmåga att på ett effektivt sätt verkställa dessa
önskemål. (Birgitta Swedenborg: Om betydelsen av konstitutionella
spelregler, s. 33.)
Verkligheten ser som bekant annorlunda ut.
Det är angeläget att finna en lösning på dessa problem och få fler
människor att bli delaktiga och ta ansvar i samhället och delta i den
demokratiska processen. De grupper i samhället som i dag kanaliserar sitt
politiska intresse genom andra strukturer än genom de etablerade politiska
behöver fångas upp. Förutsättningarna för att möjliggöra allas delaktighet
måste således förbättras. Om fler blir delaktiga och känner att de kan vara
med och påverka vad som händer i samhället kan det förhoppningsvis bidra
till att återskapa förtroendet för politikerna och politiken.
4 Mer lokal demokrati
I sitt slutbetänkande anförde Demokratiutredningen (SOU 2000:1) bl.a.
att för att göra det politiska deltagandet mer meningsfullt bör framförallt
den lokala självstyrelsen vidgas. Utredningen påpekar att man genom att
göra kommunerna till mera intressanta och relevanta arenor för politisk
påverkan skulle kunna erbjuda många medborgare mer meningsfulla
möjligheter att utöva inflytande över frågor som är viktiga för dem.
Lokala frågor har kommit att få allt större betydelse för medborgarna och
det har visat sig att lokalt anpassade lösningar oftast är bättre än nationella
i
och med att man då kan ta hänsyn till de specifika förhållanden som råder i en
viss kommun. Det upplevs ofta som lättare och mer meningsfullt att engagera
sig i lokala frågor i och med att man kommer i kontakt med dem dagligen och
har lättare att se resultatet av sina handlingar.
Mot bakgrund av detta kan man således konstatera att den lokala
självstyrelsen bör utökas. Demokratin måste bli mer lokal.
5 Utnyttja den tekniska utvecklingen
"Med ny teknik kan medborgarna engageras mera kraftfullt i politiska
beslutsprocesser. Politikerna kan inte längre avskärma sig och fatta beslut
bakom stängda dörrar." (Stefano Bonaga, SOU 1999:12, s 70)
Dagens politiska arbetsformer utvecklades under 1800-talet och är kanske
inte de som självklart fungerar bäst på 2000-talet. Med dagens mått mätt är
det på många sätt en alldeles för långsam och tungrodd process. Politiken
hinner inte med den snabba utvecklingen i samhället i dag, främst inom
teknik och ekonomi. Inom politiken bör man därför i större utsträckning
beakta möjligheterna att ta hjälp av den nya tekniken inte bara för att
möjliggöra en ökad politisk debatt utan också för att förändra den
demokratiska beslutsprocessen och göra den bättre. Genom den nya tekniken
underlättar man för alla medborgare att delta i den politiska processen.
Demokratiutredningen anförde i sitt slutbetänkande (SOU 2000:1) att IT
kan användas för att stärka civilsamhället och för att främja
deltagardemokratin. Både den statliga och den kommunala politiken bör
således utveckla tekniker och metoder för en sådan deltagardemokrati med
IT-stöd. Man bör pröva i vilken utsträckning den nya informationstekniken
kan stimulera ett politiskt intresse och deltagande. Det bör genomföras försök
med Internetbaserat röstande i någon kommun.
Med den nya teknikens hjälp kan man således lägga mer makt direkt i
medborgarnas händer.
6 Försök i andra länder
Det är inte bara i Sverige som en utveckling med minskat folkligt
engagemang i och förtroende för politiken kunnat iakttas. Det har varit en
liknande utveckling i en rad andra länder i västvärlden. Danmark, Holland
och Storbritannien hör till de länder där partiernas medlemsförluster har
varit som störst och där tillbakagången inträffade tidigast. I USA har
valdeltagandet aldrig varit särskilt högt, varken på federal nivå eller på
delstatsnivå. För att legitimiteten i besluten skall bli högre använder man
sig i vissa delstater av en form av "direct legislation", vilket bl.a. innebär
att medborgarna har möjlighet att genom ett folkinitiativ föreslå ny
lagstiftning. Vidare har man i några av länderna i västvärlden, främst på
lokal nivå, försökt att komma tillrätta med det minskade deltagandet
genom att ta hjälp av den nya tekniken för att öka medborgarnas intresse
för och deltagande i det politiska arbetet.
6.1 Kalifornien
I USA är det inte möjligt att hålla folkomröstningar på federal nivå. På
delstatsnivå använder man sig i stor utsträckning av "direct legislation".
Detta innefattar såväl direkta folkinitiativ till nya lagar som beslutande
folkomröstningar om av delstatsregeringen framlagda lagförslag.
Delstaterna är ensamma ansvariga för de egna vallagarna och kan
bestämma hur och i vilken utsträckning omröstningar skall användas.
I delstaten Kalifornien, som bl.a. utmärks av ett svagt partisystem, används
sedan början av 1900-talet ett utbrett system av "direct legislation". Detta
innebär att invånarna har ett antal möjligheter till folkinitiativ inom olika
skeden i lagstiftningsprocessen. Så länge initiativet stöds av ett visst antal
röstberättigade (signature threshold) finns det i princip inga begränsningar för
vilka ämnen folkinitiativet får avse så länge det rör sådant som kan regleras i
lag. Om förslaget stöds av erforderligt antal röstberättigade tas det upp till
omröstning i samband med primärval eller i särskilt anordnade val. Folkini-
tiativen kan dels avse förslag om ändring i konstitutionen (Constitutional
amendment initiative), dels anhållan om lagändring (Direct statutory initia-
tive) och slutligen anhållan om att ett visst lagförslag inte skall träda i
kraft
förrän det prövats i en folkomröstning (Popular referendum).
6.2 Iperbole i Bologna
Bologna har, liksom många andra av de gamla norditalienska städerna
och stadsstaterna, en lång tradition av folkligt inflytande i politiken till
följd av det gamla skråväsendet. För några år sedan började man anordna
offentliga "hearings" i Bologna för att på så sätt skapa en modernare form
för att kanalisera det medborgerliga engagemanget. Ett annat led i denna
strävan är projektet Iperbole, vilket är ett samlingsnamn för en elektronisk
tjänst som staden Bologna sedan januari 1995 erbjuder alla medborgare.
Tjänsten består av att kommunen erbjuder invånarna gratis e-post, gratis
koppling till Internet och Usenets diskussionsgrupper.
Diskussionsgrupperna fungerar på så sätt att de kan startas både av
kommunen och av Iperbole-användarna själva. I det senare fallet krävs
dock att minst tjugo andra medborgare förklarar sig intresserade av
frågan. Innehållet är tillgängligt för nätanvändare över hela världen och
finns tillgängligt via Iperboles hemsida. Diskussionsinlägg sparas i en
månad.
Huvudsyftet är således att försöka utnyttja den nya tekniken för att
underlätta för medborgarna att aktivt delta i samhället och politiken. Ett annat
syfte är att försöka att "empower the citizens" på så sätt att de kan vara med
och fatta vissa beslut och få de gamla makthavarna att agera på ett annat sätt.
6.3 Minnesota E-Democracy
"Informationsteknologin håller på att ändra vår nuvarande form för
demokrati. - - - Med ett väl etablerat uppkopplat neutralt offentligt rum
kommer de kanske att komma in i en krets där ansvar och medvetenhet
möjliggör för den vanliga medborgaren att bli en verklig del av breda
offentliga debatter och förhoppningsvis en del av framtida lösningar."
(Steve Clift, SOU 1999:12,
s. 84)
Minnesota E-Democracy startade i juli 1994. Inledningsvis var tanken att
inför guvernörsvalet och valet till senaten i november samma år skapa en
hemsida där väljarna skulle kunna finna information om kandidaterna inför
valen. Därefter har syftet med projektet också kommit att bli en strävan efter
att etablera nätet som ett nytt forum för demokratiska aktiviteter. Inom ramen
för Minnesota E-Democracy startades 1994 även MN-Politics och MN-
Debate. Inom MN-Debate organiserades den första politiska debatten över
nätet mellan två huvudkandidater i ett val. Enligt den ansvarige
initiativtagaren till projektet Minnesota E-Democracy, Steve Clift, är syftet
med projektet att underlätta för medborgarna att utnyttja
informationsnätverken och den nya teknologin som verktyg för deras
deltagande i demokratin. Enligt Steve Clift är elektronisk demokrati inte
någon föreställning om ett framtida tillstånd utan en del av dagens samhälle.
6.4 Andra initiativ
Bologna och Minnesota är två av pionjärstäderna i fråga om nya former
för demokratin. Likartade projekt har startats eller håller på att startas i
fler städer. Till exempel hölls det första politiska valet över nätet den 11
mars 2000, då Arizonas demokratiska parti höll primärval för att utse
presidentkandidater. Någon större utvärdering av detta projekt har ännu
inte gjorts. I andra, icke politiskt bindande, sammanhang har
omröstningar över nätet använts relativt ofta för att låta människor tycka
till i olika frågor och där resultatet sedan presenterats för politiker.
"Votelink" och "Perot Voting System" är exempel på privata alternativ
där användarna själva kan föreslå vilka frågor som skall tas upp till
omröstning. Vidare har man i Amsterdam startat projektet "Den digitala
staden". Man startade en BBS vars huvudsyfte var att öka
amsterdambornas intresse för den lokala demokratiska processen genom
att sprida politisk information över nätet samt erbjöd medborgare och
politiker nya möjligheter att kommunicera. Liknande projekt har sedan
startats i Antwerpen och Berlin.
7 Några möjliga lösningar
7.1 Utgångspunkter
Den tekniska utvecklingen har medfört att vi numera har stora möjligheter
att enkelt informera oss, att kommunicera, att debattera och att votera.
Den nya teknikens potential när det gäller medborgarnas möjligheter att
delta i och påverka problemformuleringarna och diskussionerna före
beslut i de folkvalda församlingarna måste utnyttjas. Genom att utnyttja
dessa möjligheter kan politikens arbetsformer förnyas, vilket skulle kunna
bidra till att öka medborgarnas intresse för att delta i den politiska
processen. Ett sätt på vilket man skulle kunna vitalisera folkstyrelsen och
få människor att känna att de kan vara med och påverka besluten skulle
kunna vara att utöka användandet av folkomröstningsinstitutet.
Den nya tekniken erbjuder olika möjligheter att förnya politikens
arbetsformer och underlätta för medborgarna att delta:
- Anordna offentliga hearings samt olika former av debattfora
- Ge medborgarna initiativrätt
- Folkomröstningar och andra omröstningar
Det är möjligt att här föreslagna förändringar är bäst lämpade att
genomföras på lokal nivå i stället för på nationell nivå men detta bör inte
få hindra att försöksverksamhet inleds. En tänkbar lösning är att man
inledningsvis genomför förslagen på lokal nivå och efterhand utökar
tillämpningen till nationell nivå.
7.2 Offentliga hearings och debattfora
På liknande sätt som gjorts i Bologna skulle kommunerna kunna
arrangera offentliga hearings för att genom dem kanalisera det
medborgerliga engagemanget. Varje hearing kan ha ett tema, utifrån
vilket viktiga frågor som rör kommunen tas upp och där medborgarna kan
få lämna sina synpunkter. Vidare skulle man på samma sätt som man
gjort inom ramen för Iperbole-projektet kunna utnyttja den nya tekniken
och via Internet skapa en mötesplats för den lokala demokratin där man
anordnar olika debattfora för invånarna i en kommun.
7.3 Initiativrätt
Ett annat alternativ, som torde vara möjligt att använda på såväl
kommunal- som riksnivå, skulle kunna vara att pröva s.k. folkinitiativ,
vilket innebär att en enskild person eller en grupp personer tar initiativ till
att en viss fråga skall behandlas i fullmäktige eller i riksdagen. Detta
medborgarinitiativ måste stödjas av ett visst antal personer som skrivit på
en lista e.dyl. Om förslaget stöds av tillräckligt många skall det behandlas
i någon av de folkvalda församlingarna.
Genom att införa ett system liknande Kaliforniens "direct legislation"
skulle således en fråga kunna initieras i de valda församlingarna på initiativ
av ett visst antal medborgare. Det skulle därmed vara möjligt att föreslå lag-
ändring eller lagstiftning i viss fråga, ungefär på samma sätt som
medborgarna i Kalifornien har möjlighet att lämna in förslag om ändring in
konstitutionen (constitutionl amendment initiative) eller om lagändring (direct
statutory amendment).
7.4 Folkomröstningar
Även om den svenska folkstyrelsen historiskt bygger på att folkets vilja
förverkligas genom valda ombud skulle en möjlighet att öka det folkliga
inflytandet kunna vara att utöka användandet av
folkomröstningsinstitutet. Att komplettera den representativa demokratin
med inslag av direktdemokrati i form av folkomröstningar skulle vara
vitaliserande för folkstyrelsen.
En ny bestämmelse om användandet av folkomröstningsinstitutet skulle
kunna utformas på samma sätt som det förfarande som gäller för
folkomröstningar i grundlagsfrågor. Om riksdagen eller fullmäktige fattat
beslut i en fråga skulle därmed en tiondel av ledamöterna kunna kräva att
frågan underställs en folkomröstning. Om en tredjedel av ledamöterna stöder
yrkandet skall det hållas en folkomröstning. Om majoriteten av väljarna röstar
nej till beslutet har frågan fallit. För att inte hur små minoriteter som helst
skall kunna få ett avgörande inflytande är det nödvändigt att ha vissa
kvorumregler. I detta fall synes det rimligt att nej-majoriteten måste uppgå
till
minst en tredjedel av de röstberättigade. Folkomröstningar skulle dessutom
kunna anordnas i ett antal frågor i anslutning till kommunal- och
riksdagsvalen.
En ny form av enklare omröstningar skulle kunna komplettera det formella
folkomröstningsinstitutet. Man skulle kunna införa elektroniska omröstningar
genom att ett antal fasta röststationer inrättas, vilka skulle fungera ungefär
som bankomater. Till varje röstberättigad medborgare utfärdas ett kort med
en tillhörande personlig kod. När en omröstning anordnas går man bara till
närmaste röststation där man stoppar in kortet och knappar in den personliga
koden för att identifiera sig innan man röstar genom att trycka på knappen för
det alternativ man valt.
Det finns en del tekniska problem som måste lösas innan man kan
genomföra föreslagna ändringar fullt ut, såsom tillgängligheten på
information och problemet med valhemligheten. Det kan emellertid
konstateras att det i den nya informationstekniken finns en potential när det
gäller att förnya den demokratiska beslutsprocessen som bör undersökas inom
ramen för en utredning.