1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förstärkt möjlighet
för medborgarna att laglighetspröva verksamhet som bedrivs av
kommuner och landsting i enlighet med vad som anförs i motionen.
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förstärkt
grundlagsskydd för näringsfriheten i enlighet med vad som anförs i
motionen.
Motivering
Den kommunala självstyrelsen har inneburit att kommunerna kunnat
organisera sin verksamhet antingen i traditionell förvaltningsform eller i
bolagsform. I båda fallen skall verksamheten följa kommunallagens
regler. Men det är bara när verksamheten bedrivs i förvaltningsform som
medborgarna har möjlighet att via kommunalbesvär få prövat om
verksamheten bedrivs i enlighet med Kommunallagen. Det framstår som
en klar brist i den kommunala demokratin att medborgarna inte har
möjlighet att pröva om kommunpolitikerna följer kommunallagen i den
verksamhet som organiseras i bolagsform. Möjligheten att laglighetspröva
kommunala beslut bör därför utvidgas till att gälla även beslut och
verksamheter i bolag där kommuner utövar ett bestämmande inflytande.
Enligt Moderata samlingspartiet bör kommunal verksamhet bedrivas i
förvaltningsform medan bolagsform endast skall accepteras som en
övergångsform inför en privatisering.
De allmänna bestämmelserna om kommunernas och landstingens
näringsverksamhet återfinns i 2 kap. 7 och 8 §§ kommunallagen. Enligt 7 §
får kommuner och landsting bedriva näringsverksamhet, om den drivs utan
vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller
tjänster, t.ex. elverk, bussbolag och flygplatser, åt medlemmarna i kommunen
och landstinget. Vidare får kommuner och landsting enligt 8 § genomföra
åtgärder för att främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt
stöd till enskilda näringsidkare får lämnas om det finns synnerliga skäl till
det.
Kommuner och landsting bedriver idag en omfattande näringsverksamhet
både till omfång och vad gäller utbud av varor och tjänster. Det handlar bl.a.
om bostadsbolag, videouthyrning, solarieverksamhet, kaféer, resebyråer etc.
Gemensamt för dessa olika näringar i kommunal regi är att de bedrivs med
hjälp av skattepengar, dvs. pengar som annars skulle kunna användas till att
förstärka och finansiera andra för kommuner och landsting mer naturliga
verksamhetsområden, som t.ex. skolan och sjukvården.
Kommunal näringsverksamhet hotar småföretagen och är ett stort
risktagande för skattebetalarna. Riktiga arbeten och småföretag slås ut av
skattesubventionerad kommunal verksamhet. De privata småföretagen tvingas
att konkurrera med verksamheter som bedrivs på helt andra ekonomiska
villkor.
Den skattesubventionerade näringsverksamheten har inneburit att
konkurrensen mellan privat näringsverksamhet och kommunala bolag har
snedvridits till de privata näringsidkarnas nackdel. Såväl i riksdagen som i
den allmänna debatten har ifrågasatts om utvecklingen av den kommunala
näringsverksamheten är förenlig med kommunallagens och konkurrenslagens
bestämmelser.
Bolagsbildningen leder vidare till dubbla lojaliteter för förtroendemännen
därför att aktiebolagslagen och kommunallagen ställer delvis motstridiga
krav.
Kritik har också riktats mot medborgarnas ringa möjligheter att få till stånd
en laglighetsprövning av kommunernas eller landstingens beslut att bedriva
näringsverksamhet i förvaltningsform eller i bolag. Om en kommun eller ett
landsting bestämmer sig för att i förvaltningsform eller via bolag gå ut på den
öppna marknaden och sälja tjänster som ligger i kommunallagens utmarker
kan visserligen en innevånare i kommunen eller landstinget begära
laglighetsprövning genom att överklaga beslutet. Dock kvarstår en rad
problem.
För det första krävs ett formellt kommunalt beslut att överklaga. Om en
kommunal enhet exempelvis inleder en försäljningsverksamhet på den öppna
marknaden, utan något formellt beslut om saken, finns det inte något beslut
att laglighetspröva. Ett beslut skall överklagas inom tre veckor efter det att
beslutet har justerats. Om kommunen t.ex. anslår pengar till ett kommunalt
bolag som efter en månad visar sig använda pengarna på ett otillåtet sätt, kan
beslutet inte längre överklagas. Beslut som fattas av kommunala bolag kan
normalt inte överklagas.
En kommun kan inte tvingas att rätta sig efter beslutet och om det inte rör
sig om myndighetsutövning finns inte någon straffrättslig eller civilrättslig
sanktion att tillgripa mot kommunen. Dessa påtalade brister bör snarast rättas
till.
Vår utgångspunkt är att kommunerna inte skall bedriva näringsverksamhet.
Sådan verksamhet sköts bättre av andra. En renodling av kommunernas
uppgifter gynnar demokratin och beslutens kvalitet.