Riksdagen beslutar om ändring av rutinerna för undertecknande av
riksdagsmotioner i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motivering
Vid en genomgång av de olika partiernas och riksdagsledamöternas
motioner framstår många av de olika namnunderskrifterna under en
motion som besynnerligt likformiga. Det förefaller helt enkelt som det på
många håll i partikanslierna blivit rutin att någon tjänsteman på
partikansliet skriver dit samtliga namnteckningar i stället för att
ledamöterna själva gör det. Alf Svenssons Svensson blir en kopia av
Ingvar Svenssons, Bo Lundgrens B blir som B i Beatrice Ask och Gudrun
Schymans man blir som man i Ingrid Burman.
I de flesta andra sammanhang - i ett företag, på en myndighet eller på en
värdehandling - skulle en oäkta namnteckning på en originalhandling
betraktas som något mycket allvarligt och sannolikt leda till utredning om
urkundsförfalskning eller motsvarande. Men i landets högsta beslutande
demokratiska församling, den svenska riksdagen, där godtas märkligt nog det
ovan beskrivna förfarandet år efter år.
Missbruket av namnteckningarna fortgår trots att kammarkansliet i
anvisningarna för hur motioner skall utformas uttryckligen skriver att
"originalet skall vara undertecknat av motionären/motionärerna".
Det finns säkert rimliga förklaringar till hur de rutiner uppstått som lett
fram till nuvarande underliga ordning. Inte minst det faktum att många
motioner blir färdigställda kort tid före inlämnandet ger naturligtvis praktiska
svårigheter för berörda ledamöter att hinna underteckna personligen. Men det
borde nu vara dags att sätta stopp för detta motbjudande missbruk av det som
annars betraktas som något av det mest personliga, den egna namnteckningen.
Ett enkelt sätt att lösa ovan beskrivna problem vore att delegera till en eller
flera tjänstemän på ett partikansli att kontrasignera en motion för berörda
ledamöters räkning. Jag föreslår därför att rutinerna ändras så att detta
snarast
möjliggörs.