1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att permanenta försöksverksamheten med regionalt självstyre i
Skåne.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan regionala och
statliga organ.
Motivering
Sedan den 1 juli 1997 pågår en försöksverksamhet med utökad regional
ansvarsfördelning i Skåne län, Kalmar län och Gotlands kommun. I Skåne
har det rått bred politisk enighet om det positiva i att flytta ansvar från
staten till regionen. Förhoppningen är att frågor om kommunikationer,
näringsliv och kultur kan behandlas bättre med ett regionalt, skånskt
perspektiv på helheten.
Tanken bakom försöken med ökat regionalt självstyre är att regionala
företrädare ska ha större inflytande över politiska beslut rörande
infrastruktur,
näringsliv och kultur. Sverige har en i Europa unik tudelning mellan
kommunal och statlig nivå. Många frågor och problem ligger dock uppenbart
över den kommunala nivån, men kan samtidigt lösas bättre om besluten fattas
på en lägre nivå en den statliga. I Skåne menar många att försöksperioden
inneburit en inledning på ökad lokal debatt kring övergripande frågor och att
den också varit en öppning för ökat samarbete mellan företrädare för olika
kommuner.
Skåne har på senare år fått kraftigt ökade möjligheter till ekonomiskt och
kulturellt utbyte över gränserna till Danmark, Tyskland, inklusive forna DDR.
För att rätt utnyttja möjligheterna och riva kvarstående hinder måste
människor som känner till de regionala förhållandena vara med och forma
utvecklingen. Vi vill betona att ideologin bakom ökat regionalt självstyre inte
har något med lokalpatriotisk separatism att göra, utan framför allt handlar
om att minska avståndet mellan beslutsfattare och människor.
Snart ska regeringen fatta beslut om fortsatt försöksverksamhet. Enligt vår
uppfattning, med erfarenhet från försöket i Skåne, finns det ingen anledning
att fortsätta under benämningen försöksverksamhet. Tvärtom kan
regionförsöket i Skåne nu övergå i en permanent organisation. Ett starkt skäl
för detta är, förutom att försöket fungerat väl, att det råder bred politisk
enighet i Skåne om ökat regionalt självstyre. Det som återstår är att, ännu
tydligare än hittills, klargöra vilka ansvarsområden som ska ligga på regional
respektive statlig nivå. Det direktvalda beslutande organet bör kallas
regionfullmäktige. Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och
regionparlamentet bör tydliggöras; länsstyrelsen företräder staten och
regionparlamentet regionen/länet.
Enligt vår uppfattning måste därför några områden tydligare definieras
som ett regionalt ansvar. De resurser som avser regionalpolitik, regional
näringspolitik samt planering av regional transportinfrastruktur bör föras över
från länsstyrelsen till regionen. Statliga medel för utvecklingsprojekt ska
fördelas av regionen. Regionen ska också själv kunna fördela
utvecklingsmedel till regionala kulturinstitutioner. Om motsvarande intresse
finns bland företrädare för de andra försöksregionerna bör även deras
försöksverksamhet övergå i permanent organisation.