Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om en samvetsklausul inom sjukvården och
högskoleutbildningen.
Motivering
"Konungen bör ... ingens samvete tvinga eller tvinga låta." Så löd
samvetsfriheten i 1809 års regeringsform. Detta avlägsnades i samband
med grundlagsreformen 1974 men återinfördes i och med att den
europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna införlivades i svensk lagstiftning 1994.
Den gamle lundafilosofen Hans Larsson förklarade på sin tid att "samvetet
dömer våra handlingar som goda eller onda". Ett "dåligt samvete" får vi, när
vi är medvetna om att vi har gjort något fel och att vi borde ha handlat annor-
lunda. Samvetet kan således definieras som en etisk medvetenhet i var
människa. Denna medvetenhet är beroende av den bakomliggande etiken och
kulturen. I de flesta etiska system fungerar samvetet som ett korrektiv för vårt
handlande. Om denna etik, oavsett vilken, försvagas, försvagas även
samvetet.
Om Sveriges riksdag skulle lagstifta om rätt till dödshjälp i någon form
och om det skulle ingå i en yrkesgrupps uppgifter och åligganden att utföra
momentet, då hör det till de grundläggande mänskliga rättigheterna i en
rättsstat att kunna vägra att utföra detta för sitt samvetes skull, utan
rättslig
eller någon annan påföljd. Exemplet visar behovet av en samvetsklausul, som
utgår från traditionell etik och vidgar dess tillämpning och inför det som en
naturlig del inom t ex sjukvården och utbildningsväsendet.
De länder som har samvetsklausul kan tillvarata kunnandet och
engagemanget hos alla de personer som funnit sin uppgift inom sjukvården,
utan att tvinga den som hyser samvetsbetänkligheter kring vissa svåra etiska
frågar att delta i viss verksamhet. Detta kan gälla abort, insättandet av
abortiv
spiral eller dylikt, eller transplantationer av och forskning som inbegriper
celler från aborterade foster samt annan praxis, som utifrån traditionell etik
är
kontro-
versiell. Annan verksamhet som kan vara stötande ur ett annat etiskt
perspektiv är vissa djurförsök eller transplantationer av djurorgan till
människor.
I Sverige har regering och riksdag resonerat tvärtom och menat att dessa
personer bör söka sig till andra yrken om de känner att de inte kan gå emot
sitt samvete. När Samvetsklausulutredningen presenterade sitt förslag 1996
framkom emellertid att individuella lösningar ofta arbetades fram på berörda
arbetsplatser. Det är inte heller sällsynt att man hör vårdpersonal hänvisa till
en samvetsklausul de tror existerar och som man därför följer. Detta gör att
det ofta i realiteten finns en informell samvetsklausul, men långt ifrån alltid.
Trots att Samvetsklausulutredningen inte ansåg det berättigat att införa en
samvetsklausul inom utbildningsväsendet, förordades att studenterna bör ges
rätt att hos Överklagandenämnden för högskolan särskilt överklaga beslut om
deltagande i obligatoriska utbildningsmoment. Utredningen undersökte inte
heller förutsättningarna för att införa en samvetsklausul inom arbetslivet.
När frågan om organtransplantation utreddes fanns det även förslag om att
införa en samvetsklausul gällande denna verksamhet och ett antal
remissinstanser förordade att en samvetsklausul för vårdpersonal skulle ge
möjlighet att avstå från deltagande i transplantationsverksamhet med organ
för aborterade foster. Så blev emellertid inte fallet.
Till syvende og sidst handlar det emellertid inte om att utreda huruvida
Sverige skall ha en samvetsklausul inom sjukvården eller ej. Frågan är istället
hur Sverige skall tillämpa Europakonventionen, som redan är en del av
svensk lagstiftning. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen
med lagförslag om en samvetsklausul inom sjukvården och
högskoleutbildningen.