Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att omforma presstödet så att det stimulerar
tidningarnas opinionsbildande och granskande uppgifter i hela landet.
2 Bakgrund
När nu tidningarna Arbetet i Malmö och Ny Tid i Göteborg är nedlagda,
ökar koncentrationen på dagstidningsmarknaden än mer, särskilt i
Göteborgs- och Malmöområdet. Därmed ökar också behovet av en
mångfaldig och partipolitiskt neutral medietäckning, särskilt i västra och
södra Sverige. Nedläggningen aktualiserar också mer allmänt presstödets
träffsäkerhet som instrument att skapa mångfald i medierna.
Bildandet av regionerna Västra Götaland och Skåne ökar behovet av
samhällsbevakning på den regionala nivån. Vårt intryck är att det finns
mycket liten förståelse för detta i ledningen för public servicemedier.
Fixeringen vid det som händer i Stockholm har snarast ökat på senare tid.
Hela svenska folket kan - om de följer samhällsbevakningen i TV och radio -
ta del av att Kista är ett världsledande IT-centrum, att man bråkar om vem
som skall driva trafiken inom Storstockholms Lokaltrafik eller vad de olika
makthavarna vid Stockholms ledande kulturinstitutioner tänker och tycker.
Det krävs en katastrofbrand eller en Öresundsbro för att det som händer
utanför Stockholm skall få liknande uppmärksamhet.
När TV4 tilldelades sitt sändningstillstånd fanns en intressant diskussion
om att stärka bevakningen av regionerna i hela landet och om att en
nyhetsredaktion borde placeras utanför Stockholm. Diskussionen gällde både
Nyheterna och Rapport. Den debatten dog och i stället omorganiserade SVT
sina Nyheter och fakta i en gemensam helpdesk belägen i Stockholm för
samtliga sina nyhetsredaktioner (Aktuellt, Rapport och Text-TV). De
regionala stationerna finns visserligen, men deras program och
nyhetsförmedling kommer enbart i begränsad omfattning hela publiken till
del. Därmed kan man konstatera att den tunga samhällsbevakningen styrs
med järnhand av ett litet antal makthavare fast förankrade i Stockholm. Det
gäller såväl etermedier som pressen, och när det gäller morgontidningar i
första hand Dagens Nyheter och i andra hand Svenska Dagbladet.
Arbetets och Ny Tids nedläggning aktualiserar som sagt också presstödets
effektivitet. Också detta instrument för att skapa mångfald i medierna får nu
en inriktning som i första hand kommer området kring Stockholm till godo. I
första hand borde det prövas om stödet kan utformas så att det blir bättre
spritt
regionalt.
När Ny Tid lades ner första gången, 1963, fick det konsekvenser för hela
den svenska pressen. Tidningens öde startade en debatt om tidningars
uppgifter och villkor, som ledde till att det statliga presstödet infördes 1965.
Till att börja med utgick det som partistöd, men från 1971 som ett direkt
produktionsbidrag till tidningar i underläge på marknaden. Presstödet har
alltid varit kontroversiellt, men har alltså funnits i över 30 år, överlevt alla
regeringsskiften och är ett viktigt skäl till att det i Sverige går att välja
mellan
två prenumererade morgontidningar på 17 orter.
I Norge, som har ett liknande system, förekommer tidningskonkurrens på
ett tiotal platser, medan danskarna - som saknar presstöd - enbart kan välja
mellan flera dagstidningar i huvudstaden Köpenhamn. I den bemärkelsen
förde Ny Tids nedläggning 1963 något gott med sig, även om presstödet
kostar pengar, för närvarande cirka 500 miljoner kronor om året.
Kan nedläggningen av Arbetet och Ny Tid även den här gången leda till
något konstruktivt? Det är en fråga som bör ställas, hur smärtsamt
tidningarnas försvinnande än är. Det finns skäl att fundera, inte bara över
presstödets regionala fördelning, utan också över dess funktioner och
effektivitet - när inte ens 100 miljoner om året i statliga stödpengar förmår
upprätthålla tidningsmångfalden i Göteborg och Malmö. Är presstödet
anpassat till dagens mediemarknad eller bör det omformas för att bättre fylla
sina viktigaste syften, nämligen att skapa möjligheter för en allsidig debatt
och opinionsbildning och att medverka till att förstärka och fördjupa den
svenska demokratin?
Ett av motiven till presstödet var att kompensera andratidningarna för att
annonserna koncentrerades till förstatidningarna på varje ort.
Andratidningarna skulle på någorlunda lika villkor kunna tävla med det
redaktionella innehållet. Men det förutsatte att andratidningarna också
bibehöll en viss annonsvolym. Detta har blivit ett allt värre problem för
många, inte minst Arbetet och Ny Tid, som bara haft en bråkdel av GP:s
annonsstock. Gratistidningar, tv-reklam och mycket annat, som inte fanns när
presstödet infördes, tar i dag en stor del av annonspengarna. För att
tidningsmångfalden skall kunna upprätthållas krävs allt större stödinsatser
från samhället eller olika finansiärer, åtminstone om tidningarna skall behålla
samma ambitionsnivå som i dag, dvs. att vara heltäckande inom alla områden.
Heltäckningen är naturligtvis önskvärd och ses av många som en
självklarhet. Ändå måste man - i det läge som nu uppstått - fråga hur viktigt
det är att alla dagstidningar varje dag har ett gemensamt allmängods som
börsnoteringar, idrottsserier och annat tabellmaterial som inom ett dygn blir
inaktuellt och som de riktigt intresserade snabbare finner på text-tv eller
nätet.
Är det mångfald i travtips presstödet ska garantera? En ansenlig del av det
redaktionella innehållet i många tidningar, inte minst presstödstidningar med
ett utsatt ekonomiskt läge, består av den sortens material. Den goda tanken är
förstås att läsarna skall klara sig med en tidning, men om mycket av
tidningarnas rutininnehåll lika lätt kan inhämtas i andra medier - som
gratistidningar, tv, radio, nätet - bör det, för tidningarnas egen skull, i
varje
fall diskuteras om denna ordning bör bestå. Den mest framgångsrika
dagstidningen på senare år är en som övergett heltäckningskravet, Dagens
Industri, låt vara med mycket goda förutsättningar på prenumerant- och
annonsörssidan, men till en början bemött med skepsis, eftersom det var den
första riktigt fackinriktade dagstidningen.
Den presspolitiskt eftersträvade mångfalden gäller främst tidningarnas
opinionsbildande avdelningar. Det är för detta samhället skjuter till pengar.
Det mest angelägna stoffet i alla tidningar är med detta synsätt de
kommenterande, debatterande och granskande artiklarna. Presstödets
utformning i dag bortser dock från detta, då det har en generell karaktär.
Horoskop, kritiska reportage, tecknade serier och ledarartiklar stöds efter
samma taxa. Det var inte heller det opinionsbildande materialet som
prioriterades när presstödet infördes på 1970-talet. Tidningarna satsade inte
mer på detta, medan däremot underhållningsjournalistiken ökade i omfång.
Samma sak hände när pappersransoneringen upphävdes på 1950-talet. De
tidningar som då hade råd att snabbt gå upp i format ökade utrymmet för
förströelseläsning, sport och liknande avdelningar.
Opinionsbildningsmaterialet föll tillbaka.
Detta borde vara ett memento när samhällets, fackföreningarnas, partiernas
och de privata kapitalägarnas engagemang inom tidningsområdet nu åter
aktualiseras av Arbetets och Ny Tids öde. Vilken del av mångfalden är
viktigast att stödja? Rimligen borde det gå att konstruera ett presstöd som tar
sikte på och stimulerar tidningarnas opinionsbildande och granskande
uppgifter, och som också tar hänsyn till de stora förändringar som på senare
år skett och sker inom hela medieområdet.
Vi behöver mer än någonsin forum för att - från olika utgångspunkter -
diskutera kultur, politik och andra samhällsangelägenheter. Tidningarna är
ännu oöverträffade i det avseendet. Men kanske ska vissa av dem koncentrera
sig på särskilda uppgifter och målgrupper och utkomma på andra tider.
Dagens utformning av presstödet har räddat tidningsmångfalden på många
orter, men samtidigt konserverat själva presstrukturen. Det kan vara dags att
förändra även denna till förmån för ett och annat experiment. I Göteborg och
Malmö skulle till exempel Ny Tid respektive Arbetet kunna återuppstå som
lokala debatt-, nyhets- och kulturtidningar på helgerna, då de flesta har mest
tid till att läsa och förhoppningsvis efterfrågar lite mer substantiell
tidningskost än snabbtuggade gratistidningar.
Ny Tids nedläggning borde även denna gång bli signalen till ett
nytänkande inom press- och mediepolitiken.
3 Förslag
Med anledning av det vi här har anfört föreslår vi att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att presstödet bör omformas
på ett sådant sätt så att man tar tillvara erfarenheterna från nedläggningen
av Arbetet och Ny Tid och de stora förändringar som ägt rum på medie-
och IT-området på senare år. Vi efterlyser ett presstöd som stimulerar
tidningarnas opinionsbildande och granskande uppgifter i hela landet.