1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla avslutande
steg i beslutsprocesserna inom EU:s samtliga institutioner bör vara
offentliga.
2. Riksdagen begär att regeringen samlat redovisar vilka konsekvenser det
svenska EU-medlemskapet har haft för den svenska
offentlighetsprincipen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera en offentlig diskussion om kommissionens förslag
angående EU-medborgares rätt till tillgång till Europaparlamentets,
rådets och kommissionens handlingar samt dess konsekvenser för
Sverige.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökad öppenhet för rådets handlingar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insyn i arbetsgrupper, Europol och Schengen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten att snabbt kunna ta del av handlingar på samtliga EU:s
medlemsspråk.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den aktivt bör
verka för att rättsliga frågor och inrikesfrågor inom EU prioriteras vad
gäller öppenhet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen i
EU bör verka för att ett meddelarskydd införs i likhet med vad som gäller
i Sverige.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges roll under ordförandeskapet.
2 Inledning
I ett demokratiskt samhälle är öppenhet och insyn i beslutsprocessen, en
offentlig diskussion samt respekt för både rätten till information och
skyldigheten att tillhandahålla information av allra största betydelse. I
begreppet offentlighet ingår naturligtvis att medborgarna skall ha rätt att
ta del av olika handlingar. Men offentlighet handlar inte bara om detta.
Det är lika mycket en fråga om öppenhet när det gäller hela
beslutsfattandeprocessen, förvaltningsverksamheten och hur allmänna
medel används.
Det handlar också om att beslutsfattandeprocessen skall vara begriplig. För
den vanliga medborgaren innebär öppenhet och insyn rätten att få veta vilka
regler och normer som gäller, liksom vilka förfaranden som tillämpas. Detta
förutsätter att förfarandena är klara och tydliga. Medborgaren har också rätt
att veta vilka som bär ansvaret för de åtgärder som genomförs och för den
politik som bedrivs. Likaså bör medborgaren ha rätt att ta del av budgetar och
få veta hur offentliga medel används. Med andra ord ska insynen inte bara
gälla besluten utan den måste i lika hög grad känneteckna allt som görs inom
förvaltningen och på det finansiella planet.
Europeiska unionen har stora brister på dessa områden.
Även närhet till beslutsfattandet är viktig. En offentlig institution har
närhet till medborgarna om den är hjälpsam och samarbetsvillig gentemot
dem, behandlar deras ärenden så snabbt som möjligt, snabbt hänvisar dem till
ansvarig person och förklarar alla möjligheter som de har. Närhet till
medborgarna innebär också att medborgarna kan framföra sina egna idéer och
skäl och på så sätt delta i beslutsfattandet. Dagens konstruktion av Europeiska
unionen med en centraliserad och otillgänglig struktur omöjliggör detta. Med
anledning av det ovan anförda bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening att alla avslutande steg i beslutsprocesserna inom EU:s samtliga
institutioner bör vara offentliga.
3 Svensk offentlighet
Enligt den svenska tryckfrihetsförordningen "... skall varje svensk
medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar". En handling är
allmän om den förvaras hos en myndighet eller är att betrakta som
inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Dessutom betraktas en
handling i regel som upprättad först när den har expedierats eller
slutbehandlats. Även riksdagen, kyrkomötet och beslutande kommunal
församling likställs med myndighet. Rätten att ta del av allmänna
handlingar får endast begränsas om det är påkallat med hänsyn till vissa
bestämda allmänna intressen. Svenska myndigheter har också en
serviceskyldighet. Medlemskapet i Europeiska unionen har urholkat den
svenska offentlighetsprincipen. Därför bör riksdagen begära att
regeringen samlat redovisar vilka konsekvenser det svenska EU-
medlemskapet har haft för den svenska offentlighetsprincipen.
4 Amsterdamfördraget
Genom Amsterdamfördraget har principen om öppenhet för första gången
förts in i EG-fördraget, både genom att allmänhetens rätt att tillgå EU:s
handlingar nämns och genom att det fastställs att EU:s beslut skall fattas
så öppet och så nära medborgarna som möjligt.
Amsterdamfördraget innebär trots sina begränsningar ett första steg på
vägen mot större öppenhet och insyn. I artikel 255 i EG-fördraget, efter
Amsterdamfördragets revidering, stadgas:
"Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är
bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat skall ha rätt till tillgång till
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar..."
I enlighet med förfarandet i artikel 251 skall ministerrådet senast maj
2001, vilket är inom två år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande,
fastställa allmänna principer och gränser för rätten till tillgång till
handlingar.
Kommissionens förslag finns tillgängligt och diskussionen pågår om vilka
principer som skall styra utövandet av allmänhetens rätt att erhålla tillgång
till
institutionernas handlingar. Då denna fråga sannolikt kommer att behandlas
av ministerrådet under det svenska ordförandeskapet bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att
initiera en offentlig diskussion om kommissionens förslag angående EU-
medborgares rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och
kommissionens handlingar samt dess konsekvenser för Sverige.
5 Rådets öppenhet
När det gäller lagstiftningsförfaranden bör öppenhet vara regel inom
Europeiska unionen och undantag från denna regel skall endast medges i
mycket begränsad omfattning.
Rådet behöver se över sina regler om allmänhetens tillgång till
gemenskapens handlingar. Enligt artikel 207 i EG-fördraget såsom det
reviderats i Amsterdamfördraget skall rådet "fastställa de fall då det skall
anses handla i sin egenskap av lagstiftare, i syfte att medge större tillgång
till
handlingar i dessa fall, samtidigt som effektiviteten i beslutsprocessen
bevaras". I sådana fall skall "omröstningsresultaten och röstmotiveringarna
samt uttalandena till protokollet alltid offentliggöras".
En annan aspekt som rör artikel 207 är att öppenheten inte borde vara
begränsad till de frågor som står på föredragningslistan, utan att även
exempelvis rådsprotokollen borde ingå i sin helhet. För det tredje bör
information släppas ut i rimlig tid, och inte innehållas under långa perioder.
Slutligen bör tillgången till rådshandlingar, särskilt sådana som rör rättsliga
frågor, inte vara begränsad till dem som rör fullständiga rådssammanträden,
utan även gälla t.ex. Coreper-möten. Följaktligen bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utökad
öppenhet för rådets handlingar.
6 Insyn inte bara i institutionerna
Allmänhetens tillgång till handlingar skall inte gälla bara unionens
officiella institutioner och organ, kommissionen, Europaparlamentet och
rådet - utan också så långt möjligt olika arbetsgrupper, både formella och
informella, i vilka unionen medverkar. Reglerna för insyn måste gälla
också för strukturer som Europol och Schengen. Därför bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening vad som i motionen framförs
om insyn i arbetsgrupper, Europol och Schengen.
7 Öppenheten minskar ytterligare
Europeiska unionens regeringar antog nyligen nya regler för att
hemlighålla handlingar som starkt begränsar allmänhetens rätt att få veta
vad EU gör inom försvars- och säkerhetspolitiken. Reglerna antogs i
Bryssel mitt under sommaren genom skriftlig procedur när
Europaparlamentet och ett flertal nationella parlament hade semester. De
nya reglerna är så begränsande att det inte ens kommer att framgå att det
existerar hemliga handlingar. Javier Solana, Europeiska unionens
utrikespolitiska samordnare, ligger bakom beslutet. Sverige röstade
visserligen emot, liksom Nederländerna och Finland, men beslutet som
fattades den 14 augusti 2000 står likaväl fast. Senare har den
nederländska regeringen har gått steget längre och anmält beslutet till EG-
domstolen.
8 Rätt att ta del av handlingar på sitt eget
språk
Som tidigare redovisats behövs en öppnare förvaltningskultur inom EU-
institutionerna. Medborgarna behöver veta vem som ansvarar för vad, och
har rätt till snabba och hövliga svar på sina muntliga eller skriftliga
förfrågningar. Tillfredsställande gransknings- och klagomålsförfaranden
behöver också finnas. EU-handlingar behöver även författas på ett klart
och begripligt språk.
Flerspråkigheten inom EU och behoven av tolkning och översättning av
allt material till unionens alla språk kan sägas var dyr och ineffektiv och den
riskerar att bli bara dyrare och mer ineffektiv allteftersom medlemsländerna
blir fler. Vänsterpartiet anser dock att det är absolut nödvändigt att
flerspråkigheten bevaras inom Europeiska unionen. Även om många
medborgare har kunskaper i de största EU-språken, skall sådana kunskaper
inte vara en förutsättning för att medborgarna skall kunna hålla sig
underrättade om vad som händer inom EU och delta i EU:s beslutsprocesser.
Alla måste ha rätt till dokumentation på sitt eget språk och rätt att
kommunicera med EU-förvaltningen på sitt språk. Detta förblir av central
betydelse för öppenheten, och borde i vissa fall till och med förstärkas.
Exempelvis borde nya kommissionshandlingar snabbare göras tillgängliga på
alla språk än vad som nu är fallet. Således bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rätten att snabbt
kunna ta del av handlingar på samtliga EU:s medlemsspråk.
9 Rättsfall
Den bristande öppenheten inom EU-systemet har inneburit att ett stort
antal klagomål har inlämnats till domstolen, av vilka de flesta handlat om
att rådet vägrat offentliggöra sina handlingar. Ett fall berör Svenska
Journalistförbundet (mål T-174/95) som med grund i den svenska
lagstiftningen begärt att den svenska regeringen skall ställa ett tjugotal
handlingar om Europol till deras förfogande. Arton av dessa har ställts till
förfogande. Då samma begäran vid flera tillfällen framfördes till rådet
lämnades endast fyra av de tjugo begärda handlingarna ut. I första instans
har Svenska Journalistförbundet vunnit över rådet, vars vägran att lämna
ut handlingar har upphävts.
I ett annat fall har domstolen givit en ledamot av Europaparlamentet rätt
mot rådet och gett denna rätt att ta del av en handling rörande vapenexport. I
dessa fall använde rådet sig av förevändningar av följande slag för att inte
behöva gå med på förfrågningarna: "upprepade förfrågningar", "handling
med mycket stort omfång", "ett avsevärt antal handlingar som begärts", "det
allmänna intresset".
10 Rättsliga frågor och inrikesfrågor inom
EU (RIF)
Medborgare har rätt till insyn och skall ha möjlighet att komma med
kommentarer och motsätta sig förslag som behandlas. För närvarande
finns ingen av dessa rättigheter inom de områden som har att göra med
polisfrågor samt invandring och asylrätt. Tiotals rättsakter har utarbetats
och antagits i hemlighet. Men det är just inom områdena rättsliga frågor
och inrikesfrågor (tredje pelaren) som de mest överhängande hoten
föreligger mot mänskliga fri- och rättigheter, både för medborgarna inom
unionen och för dem som försöker resa till unionens territorium, som
flyktingar och asylsökande.
Därför är det just inom dessa områden som det behövs ett system för
beslutsfattande som är så öppet som möjligt och medger så stor insyn som
möjligt. Men beslutsfattandet inom dessa områden är mycket odemokratiskt
och kringgärdat av stort hemlighetsmakeri. Det grundläggande problemet för
parlamenten och medborgarna är hur de skall få tillgång till förslagen innan
beslut fattats. Förbättringar på detta område är nödvändiga för att inflytande
skall kunna utövas på dessa förslag samt att förslagen skall kunna ändras eller
avvisas. Det minsta man kan begära är att medborgarna och parlamenten skall
ha en absolut rättighet att ta del av alla handlingar som har lett fram till ett
beslut och som har blivit antagna, vilket för sektorn RIF vill säga de
handlingar som behandlats av rådet, de ständiga representanternas kommitté
(Coreper), kommittén K4 och de tre orienteringsgrupperna.
"Allmän ordning" och "inre säkerhet" åberopas ofta som förevändning för
att man inte lämnar ut handlingar, framför allt inte sådana som hör ihop med
tredje pelaren. Sådana skäl är emellertid vagt formulerade och lämnar därför
fältet öppet för alltför vittgående tolkningar. Till följd härav bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening att den aktivt bör verka för att
rättsliga frågor och inrikesfrågor inom EU prioriteras vad gäller öppenhet.
11 Meddelarfrihet
Den svenska meddelarfriheten i hela dess rättsliga vidd saknar
motsvarighet inom såväl EG-rätten som andra medlemsstaters
rättssystem. Behovet av och det rättmätiga i ett så kallat källskydd för
massmedierna är dock erkänt på andra håll än i Sverige. Det har bl.a. satt
spår i rättstillämpningen i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i
Strasbourg. Det gäller också ställningen för "whistleblowers", personer
som via medierna slår larm om missförhållanden. Den mest kända i EU är
förstås Van Buitenen vars avslöjande resulterade i att EU-
kommissionären Jacques Santer och hans kommission avgick.
Svenska Journalistförbundet utredde inför folkomröstningen frågan om hur
svensk offentlighetsprincip skulle påverkas vid ett EU-medlemskap. Där
gjordes bedömningen att information som EU önskar hålla hemlig, inklusive
sådan information som EG-rätten kräver att svensk rätt skyddar, kan dyka upp
i såväl svenska som utländska massmedier via "den svenska läckan" utan att
svenska myndigheter och domstolar kan vidta någon som helst åtgärd för att
utreda saken eller förhindra upprepning men att detta formellt sett och
beträffande sådan sekretess som kan härledas ur EG-rätten kan leda till att
talan angående fördragsbrott kan väckas mot Sverige i EG-domstolen. Det är
väsentligt att Sverige försöker påverka EG-rätten i riktning mot större
öppenhet så att konflikter som dessa inte riskerar att uppkomma. Det är
oomstritt att EG-rätten "slår ut" den svenska offentlighetsprincipen i den mån
konflikt uppkommer. Därför bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening att den i EU bör verka för att ett meddelarskydd införs i likhet med
vad som gäller i Sverige.
12 Svenska ordförandeskapet
Under första halvåret 2001 är Sverige ordförandeland i EU och många
möten och sammanträden kommer att ske i Sverige. I Sverige råder
svensk lag och regeringen kan i praktisk handling ge en bild av hur den
svenska offentlighetsprincipen fungerar. Det är väsentligt att regeringen
under Sveriges ordförandeskap tar egna initiativ för att öka öppenheten.
En offentlig diskussion om allmänna principer för rätten till tillgång till
handlingar, som tidigare nämnts är ett sätt att i praktisk handling visa
öppenhet. Sverige måste också kräva att rådet lever upp till de beslut som
fattades i december under finska ordförandeskapet, när det gäller
offentligt register där även hemliga handlingar skulle tas med. Riksdagen
bör därför tillkännage för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Sveriges roll under ordförandeskapet.